Stranger Things 5

Bra avslut. Det här är inte det bästa som gjorts på TV, långt ifrån, men det är bra. Suspension of disbelief får dock bära ett tungt lass, och det känns som att det är ett tyngre lass än det brukar vara när man kollar Stranger things. Det som står ut mest är att TV-serien förlitar sig extremt mycket (ibland flera gånger på avsnitt) på "Hjälte-person gör helt galet påstående om hur saker fungerar, men eftersom de sa det med stor övertygelse så är det så saker fungerar nu. Bevis som stärker teorin är att de VERKLIGEN vill att det ska vara sant."

Med det sagt fortsätter Stranger things att vara jätteunderhållande TV och det långa epilogen är guld värd, önskar att alla TV-serier kände sig säkra nog att riktigt slafsa på med epilogen. Scenen med Jonathan, Steve, Nancy och Robin på taket är säsongens bästa scen.
 
Får väl ändå anses bli typ ”number 1 tema-serie” för oss här på rollspel.nu 👍

Vi i soffan spekulerade om Eleven+Kali+Henry gemensamt skulle rädda allt då de tillsammans skulle maxa tärningsresultatet i D&D =nr11+nr8+nr1=20🎲.
Det slarvade dom bort. 😉
 
Bra avslut. Det här är inte det bästa som gjorts på TV, långt ifrån, men det är bra. Suspension of disbelief får dock bära ett tungt lass, och det känns som att det är ett tyngre lass än det brukar vara när man kollar Stranger things. Det som står ut mest är att TV-serien förlitar sig extremt mycket (ibland flera gånger på avsnitt) på "Hjälte-person gör helt galet påstående om hur saker fungerar, men eftersom de sa det med stor övertygelse så är det så saker fungerar nu. Bevis som stärker teorin är att de VERKLIGEN vill att det ska vara sant."

Med det sagt fortsätter Stranger things att vara jätteunderhållande TV och det långa epilogen är guld värd, önskar att alla TV-serier kände sig säkra nog att riktigt slafsa på med epilogen. Scenen med Jonathan, Steve, Nancy och Robin på taket är säsongens bästa scen.

Serien har ju sedan dag 1 kört hårt på rollspels-logiken (DnD spelandet är ju inte bara kuriosa och referens, utan det tematiska godset genom hela serien), så det är inte mer än passande att scenerna där "gruppen av ragtag-hjältar sitter och pratar ihop sig om vad de skall göra, baserat på vad de tror är vad som pågår, och utför sedan planen" är såpass återkommande grepp i serien.

Den stora narrativa skillnaden mellan Stranger Things och en rollspelkampanj är ju att tärningarna för ST gänget alltid rullar 20, men jag tror inte den vanliga TV-publiken riktigt hade uppskattat att det blir en TPK mitt i allt och sedan dyker Mick, Duster, Twelve, Wall, Mox och Luqeoius plötsligt upp och bara fortsätter kampanjen.
 
Last edited:
Serien har ju sedan dag 1 kört hårt på rollspels-logiken (DnD spelandet är ju inte bara kuriosa och referens, utan det tematiska godset genom hela serien), så det är inte mer än passande att scenerna där "gruppen av ragtag-hjältar sitter och pratar ihop sig om vad de skall göra, baserat på vad de tror är vad som pågår, och utför sedan planen" är såpass återkommande grepp i serien.

Den stora narrativa skillnaden mellan Stranger Things och en rollspelkampanj är ju att tärningarna för ST gänget alltid rullar 20, men jag tror inte den vanliga TV-publiken riktigt hade uppskattat att det blir en TPK mitt i allt och sedan dyker Mick, Duster, Twelve, Wall, Mox och Luqeoius plötsligt upp och bara fortsätter kampanjen.

Absolut, det är bara iögonfallande ofta hur de nästan alltid har helt rätt eller i alla fall nästan helt rätt nästan helt utan något som stärker deras tes mer än en känsla, och det blev speciellt iögonfallande i denna säsong, då det narrativa knepet används flera gånger varje avsnitt.
 
Sett avsnitt 1 nu. Man får anstränga sig lite för att inte ifrågasätta så mycket. Tur att man gillar karaktärerna (förutom Hopper, han kan skita ner sig).
 
Jag såg sista säsongen med min dotter som är 15 och är ett extremt stort fan av serien. Hon har delar av rummet fyllt med prylar relaterat till serien och hon var så extremt hypad inför sista avsnittet så vi såg det när det släpptes vid 02:00 eller däromkring. Jag tyckte slutet var ok, inte wow men inte heller blä. Min dotter var dock oerhört besviken och hela hennes gäng med tjejkompisar har nu sedan avsnittet släpptes konstant pratat om hur besvikna de var. Min upplevelse är att min dotter och hennes kompisar tyckte det här var lika dåligt som jag tyckte sista säsongerna av Game of Thrones var. Jag tyckte som sagt att slutet var ok, svårt att göra en perfekt landning med så många karaktärer och striden i slutet var väldigt medioker. Men jag var inte besviken och bitter som min dotter och hennes kompisar var/är, men så var jag inte lika emotionellt investerad i serien heller, även om jag följt den från första säsongen.
 
Men jag var inte besviken och bitter som min dotter och hennes kompisar var/är, men så var jag inte lika emotionellt investerad i serien heller, även om jag följt den från första säsongen.

Har du fått reda på vad det är hon vart besviken över?

En av de saker jag tycker är spännande med Stranger Things är hur oerhört populär serien blev bland rätt unga tonåringar och tweens någonstans runt säsong 4. Har kompisar vars barn var i kanske 11-12 års åldern när säsong 4 kom och blev helt fanatiska Stranger Things-fans.

Något jag tyckte är både kul och spännande med just denna serie som när den kom från början var så otroligt målgruppsinriktad mot typ millennials och Gen X, alltså folk i ungefär samma ålder som Dufferbröderna själva (dom är födda 84). Jag skulle verkligen kunna tänka mig att upplevelsen av slutet är väldigt generationsbundet, det är ju en serie som är skapad av folk i 30-40 års åldern, i mångt och mycket med det som den tänkta publiken, där mycket av det som är seriens själva innehåll är coming-of-age berättelsen som ju är till för en sådan publik, och kanske inte alls lika intressant för någon som själv inte är där än.
 
Har du fått reda på vad det är hon vart besviken över?

En av de saker jag tycker är spännande med Stranger Things är hur oerhört populär serien blev bland rätt unga tonåringar och tweens någonstans runt säsong 4. Har kompisar vars barn var i kanske 11-12 års åldern när säsong 4 kom och blev helt fanatiska Stranger Things-fans.

Något jag tyckte är både kul och spännande med just denna serie som när den kom från början var så otroligt målgruppsinriktad mot typ millennials och Gen X, alltså folk i ungefär samma ålder som Dufferbröderna själva (dom är födda 84). Jag skulle verkligen kunna tänka mig att upplevelsen av slutet är väldigt generationsbundet, det är ju en serie som är skapad av folk i 30-40 års åldern, i mångt och mycket med det som den tänkta publiken, där mycket av det som är seriens själva innehåll är coming-of-age berättelsen som ju är till för en sådan publik, och kanske inte alls lika intressant för någon som själv inte är där än.
Håller med i allt du skriver. Jag visste inte ens att min dotter var ett så stort fan av serien tills hon för kanske ett år sedan började köpa prylar relaterade till serien samt att hon och de i hennes umgängeskrets började prata väldigt mycket om den. De har haft ”Stranger Things sleep over” där de varit en hel hög med tjejer som sovit över och haft tjejkväll med fokus att plöja serien från början. Detta då min dotter och de i hennes ålder inte riktigt var med på tåget när de tidigare säsongerna släpptes. Så inget konstigt där förutom just att serien tycks ha slagit mer bland de som just nu är i tidiga tonåren än vad iallafall jag hade trott att den skulle göra. Jag gillade ju serien initialt då den påminde mig om min barndoms underhållning som The Goonies och andra liknande filmer då jag när som fyller 44.

Exakt vad min dotter och hennes vänner ogillade kan jag bara gissa om då jag försöker att inte tjuvlyssna på hennes samtal med vänner mer än det jag råkar höra. Men vad jag förstått så ogillade de att Eleven och Mike den här säsongen inte alls tycktes gilla varandra på ett romantiskt plan. Min dotter och hennes vänner gillar även Millie Bobby Brown väldigt mycket och ville vad jag förstått se att Eleven och Mike blev ett par. De ville även att Nancy och Jonathan skulle bli ett par, så det kanske är så enkelt att just tjejer i den åldern rent generellt hade föredragit ett mer romantiskt slut eller så är min dotter och hennes vänner kanske undantaget… Jag vet faktiskt inte. Men jag kan delvis förstå önskan att iallafall se Eleven och Mike som ett par då det har varit en röd tråd genom alla tidigare säsonger även om jag som vuxen inte lägger så stor vikt vid att det inte blev så.
 
Exakt vad min dotter och hennes vänner ogillade kan jag bara gissa om då jag försöker att inte tjuvlyssna på hennes samtal med vänner mer än det jag råkar höra. Men vad jag förstått så ogillade de att Eleven och Mike den här säsongen inte alls tycktes gilla varandra på ett romantiskt plan. Min dotter och hennes vänner gillar även Millie Bobby Brown väldigt mycket och ville vad jag förstått se att Eleven och Mike blev ett par.

Just att Eleven fick ett mindre lyckligt slut / bitter sweet verkar det vara en hel del folk som inte gillade. Jag tyckte personligen att serien var lite för snäll och försiktig och var extremt rädd för att döda någon överhuvudtaget i sista säsongen. Inte ens Linda Hamilton blev uppäten av en demonhund eller nått.
 
Just att Eleven fick ett mindre lyckligt slut / bitter sweet verkar det vara en hel del folk som inte gillade. Jag tyckte personligen att serien var lite för snäll och försiktig och var extremt rädd för att döda någon överhuvudtaget i sista säsongen. Inte ens Linda Hamilton blev uppäten av en demonhund eller nått.
Ja, jag håller nog med dig. Det kändes som om det inte fanns någon större insats att förlora då alla var mer eller mindre odödliga. Att Kali dog var det nog få som kanske brydde sig om då karaktären inte hade hunnit få någon större plats i varken serien eller i tittarnas medvetande. Sen tycker jag att det var för många karaktärer att bry sig om mot slutet, men det är inget som förstör serien för just mig. Men ja, just det där med Eleven och Mike samt Nancy och Jonathan är vad min dotter och hennes vänner ogillade starkt nu när jag frågat henne. Hon och hennes vänner verkar helst vilja glömma serien helt nu vilket är lite synd. Samtidigt förstår jag dem då jag initialt och kanske lite fortfarande känner så om Game of Thrones…
 
Var en 12.årig dotter som är ett stort fan. Väntar med att se sista avsnittet med henne imorgon. Jag är visserligen skyldig till att introducera det till henne men hennes klasskamrater verkar lika pepp. Det känns som ett naturligt steg att gå från Harry Potter till stranger things.
 
Att Kali dog var det nog få som kanske brydde sig om

Kali tror jag skrevs av någon som gått en universitetskurs med namnet "How to write an unlikeable character".

Dyker upp halvvägs in i serien, är med i typ 3 avsnitt och ger skitdåliga råd och är sådär lagom psykopatisk.
Dyker upp igen i precis av slutet av serien, går runt och skitsur hela tiden och säger till huvudkaraktären att hon borde döda sig själv.

101 writing det där, fan vad jag gillar Kali och bryr mig när hon dör lol
 
Kali tror jag skrevs av någon som gått en universitetskurs med namnet "How to write an unlikeable character".

Dyker upp halvvägs in i serien, är med i typ 3 avsnitt och ger skitdåliga råd och är sådär lagom psykopatisk.
Dyker upp igen i precis av slutet av serien, går runt och skitsur hela tiden och säger till huvudkaraktären att hon borde döda sig själv.

101 writing det där, fan vad jag gillar Kali och bryr mig när hon dör lol
Exakt så. Jag hade noll emotionell koppling till henne. Hade Steve dött hade det varit förkrossande med tanke på allt vi sett av honom eller hans relation till Dustin. Men det hade kunnat passa om han dog heroiskt när han räddade sina vänner, då kanske speciellt just Dustin. En scen där Dustin säger att han inte kan leva om Steve dör samtidigt som Steve säger att han inte kan leva med sig själv om han låter Dustin bli skadad/dö hade kunnat vara så mäktig. Eller för den delen något liknande mellan Will eller Mike? Min dotter hade fortfarande avskytt om Mike dött, men jag hade tyckt att det kunnat visa sin kärlek till både Eleven, sina vänner och då speciellt än en gång Will. Även om Mike älskar Will på ett platoniskt plan så hade det varit mäktigt och passat in efter att Will berättat varför han tycker att han inte passar in.

Sen kom jag på en sak vid en andra sittning med avsnittet, var tog Vickie vägen? Gjorde hon och Robin också slut eller bara försvann hon ur epilogen? Jag hade gärna sett dem tillsammans i epilogen då jag verkligen gillar Robin som karaktär(kanske är ensam där då jag sett många som ogillar hennes karaktär) och ville veta var hennes kärlekshistoria tog vägen.
 
Sen kom jag på en sak vid en andra sittning med avsnittet, var tog Vickie vägen? Gjorde hon och Robin också slut eller bara försvann hon ur epilogen? Jag hade gärna sett dem tillsammans i epilogen då jag verkligen gillar Robin som karaktär(kanske är ensam där då jag sett många som ogillar hennes karaktär) och ville veta var hennes kärlekshistoria tog vägen.

Robin nämner att hon träffar nya, snygga brudar på uni nu och en replik antyder att Vicky var påfrestrande när de skålar om varför de har haft svårt att umgås. Vicky försvann med en off-hand comment, ja. Inte overkligt precis, men känns lite konstigt eftersom mycket om Robin har handlat om just hennes relation till Vicky.

Robin är ju en av mina favoriter också, jag gillade verkligen Nancy och Jonathans Titanic-scen också. De "ung-vuxna" karaktärerna var riktigt bra överlag den här säsongen imo.
 
Min dotter och hennes vänner gillar även Millie Bobby Brown väldigt mycket och ville vad jag förstått se att Eleven och Mike blev ett par. De ville även att Nancy och Jonathan skulle bli ett par, så det kanske är så enkelt att just tjejer i den åldern rent generellt hade föredragit ett mer romantiskt slut eller så är min dotter och hennes vänner kanske undantaget… Jag vet faktiskt inte. Men jag kan delvis förstå önskan att iallafall se Eleven och Mike som ett par då det har varit en röd tråd genom alla tidigare säsonger även om jag som vuxen inte lägger så stor vikt vid att det inte blev så.

Det här tycker jag är väldigt intressant ur perspektivet att en serie som Stranger Things under tiden det hållit på fått en enormt stor grupp av fans som serien aldrig var tänkt för, eller vad man skall säga.

Att skapa ett avslut för en serie som ses med så oerhört olika ögon måste vara väldigt svårt, och jag misstänker att det som "målgruppsfansen" (de som var i 30 års åldern när serien startade) hade svårt med på slutet (att det är ett väldigt snällt slut, alla klarar sig och får det bra, ingen viktig karaktär dör, Eleven kanske överlever) är som det är för att inte helt alienera "ungdomsfansen", som man kanske ganska oväntat plockade upp på vägen (främst då genom Säsong 4).

Samtidigt som scener som ju väldigt tydligt är till för den vuxna publiken, som den väldigt fina scenen där Jonathan och Nancy inser att de inte alls är kära i varandra (hur livet förändras efter förlorad kärlek och inse att någonting man hade har försvunnit är ju jättesvårt att ta till sig som typ 14-åring), eller slutscenen när det äldre gänget som börjat på collage sitter och pratar om hur de skall hålla kontakten (där alla vuxna som kollar vet om hur svårt det kommer vara och hur mycket av livet som fortfarande kommer hända) betyder ju ingenting för någon som inte har de erfarenheterna och liksom kan känna innebörden av deras kommande förändring.

Jag tror många unga fans hade blivit mycket mer besvikna om serien gjorde mer för att göra de äldre fansen nöjda, och många äldre fans hade nog blivit rejält irriterade om serien hade avslutats på ett sätt som främst tilltalade den yngre publiken.

Nästan vackert på något sätt hur en av seriens centrala teman manifesteras i sin egen publik.
 
Det här tycker jag är väldigt intressant ur perspektivet att en serie som Stranger Things under tiden det hållit på fått en enormt stor grupp av fans som serien aldrig var tänkt för, eller vad man skall säga.

Att skapa ett avslut för en serie som ses med så oerhört olika ögon måste vara väldigt svårt, och jag misstänker att det som "målgruppsfansen" (de som var i 30 års åldern när serien startade) hade svårt med på slutet (att det är ett väldigt snällt slut, alla klarar sig och får det bra, ingen viktig karaktär dör, Eleven kanske överlever) är som det är för att inte helt alienera "ungdomsfansen", som man kanske ganska oväntat plockade upp på vägen (främst då genom Säsong 4).

Samtidigt som scener som ju väldigt tydligt är till för den vuxna publiken, som den väldigt fina scenen där Jonathan och Nancy inser att de inte alls är kära i varandra (hur livet förändras efter förlorad kärlek och inse att någonting man hade har försvunnit är ju jättesvårt att ta till sig som typ 14-åring), eller slutscenen när det äldre gänget som börjat på collage sitter och pratar om hur de skall hålla kontakten (där alla vuxna som kollar vet om hur svårt det kommer vara och hur mycket av livet som fortfarande kommer hända) betyder ju ingenting för någon som inte har de erfarenheterna och liksom kan känna innebörden av deras kommande förändring.

Jag tror många unga fans hade blivit mycket mer besvikna om serien gjorde mer för att göra de äldre fansen nöjda, och många äldre fans hade nog blivit rejält irriterade om serien hade avslutats på ett sätt som främst tilltalade den yngre publiken.

Nästan vackert på något sätt hur en av seriens centrala teman manifesteras i sin egen publik.
Bra skrivet och jag håller med i mycket. Det måste ha varit ett omöjligt uppdrag att landa serien på ett sånär perfekt sätt. Jag skall vara lite krånglig och också säga att jag tror att jag "vuxit" ifrån serien. Inte det att jag blivit bättre eller för vuxen för serien, snarare det att jag rent generellt ogillar när serier tar flera år mellan säsonger. Det om något gör att jag har svårt att hålla intresset uppe.

Men annars tror jag din sammanfattning är korrekt i mångas ögon och från mångas ögon. Sen vet jag inte heller om jag är så nöjd med att det skall göras minst två spin off serier... Men jag är nog inte heller längre den publik som Netflix riktar sig mot.
 
Back
Top