Stranger Things 5

Bra avslut. Det här är inte det bästa som gjorts på TV, långt ifrån, men det är bra. Suspension of disbelief får dock bära ett tungt lass, och det känns som att det är ett tyngre lass än det brukar vara när man kollar Stranger things. Det som står ut mest är att TV-serien förlitar sig extremt mycket (ibland flera gånger på avsnitt) på "Hjälte-person gör helt galet påstående om hur saker fungerar, men eftersom de sa det med stor övertygelse så är det så saker fungerar nu. Bevis som stärker teorin är att de VERKLIGEN vill att det ska vara sant."

Med det sagt fortsätter Stranger things att vara jätteunderhållande TV och det långa epilogen är guld värd, önskar att alla TV-serier kände sig säkra nog att riktigt slafsa på med epilogen. Scenen med Jonathan, Steve, Nancy och Robin på taket är säsongens bästa scen.
 
Får väl ändå anses bli typ ”number 1 tema-serie” för oss här på rollspel.nu 👍

Vi i soffan spekulerade om Eleven+Kali+Henry gemensamt skulle rädda allt då de tillsammans skulle maxa tärningsresultatet i D&D =nr11+nr8+nr1=20🎲.
Det slarvade dom bort. 😉
 
Mundo said:
Bra avslut. Det här är inte det bästa som gjorts på TV, långt ifrån, men det är bra. Suspension of disbelief får dock bära ett tungt lass, och det känns som att det är ett tyngre lass än det brukar vara när man kollar Stranger things. Det som står ut mest är att TV-serien förlitar sig extremt mycket (ibland flera gånger på avsnitt) på "Hjälte-person gör helt galet påstående om hur saker fungerar, men eftersom de sa det med stor övertygelse så är det så saker fungerar nu. Bevis som stärker teorin är att de VERKLIGEN vill att det ska vara sant."

Med det sagt fortsätter Stranger things att vara jätteunderhållande TV och det långa epilogen är guld värd, önskar att alla TV-serier kände sig säkra nog att riktigt slafsa på med epilogen. Scenen med Jonathan, Steve, Nancy och Robin på taket är säsongens bästa scen.
Click to expand...

Serien har ju sedan dag 1 kört hårt på rollspels-logiken (DnD spelandet är ju inte bara kuriosa och referens, utan det tematiska godset genom hela serien), så det är inte mer än passande att scenerna där "gruppen av ragtag-hjältar sitter och pratar ihop sig om vad de skall göra, baserat på vad de tror är vad som pågår, och utför sedan planen" är såpass återkommande grepp i serien.

Den stora narrativa skillnaden mellan Stranger Things och en rollspelkampanj är ju att tärningarna för ST gänget alltid rullar 20, men jag tror inte den vanliga TV-publiken riktigt hade uppskattat att det blir en TPK mitt i allt och sedan dyker Mick, Duster, Twelve, Wall, Mox och Luqeoius plötsligt upp och bara fortsätter kampanjen.
 
Last edited:
adrian_of_arcane_lore said:
Serien har ju sedan dag 1 kört hårt på rollspels-logiken (DnD spelandet är ju inte bara kuriosa och referens, utan det tematiska godset genom hela serien), så det är inte mer än passande att scenerna där "gruppen av ragtag-hjältar sitter och pratar ihop sig om vad de skall göra, baserat på vad de tror är vad som pågår, och utför sedan planen" är såpass återkommande grepp i serien.

Den stora narrativa skillnaden mellan Stranger Things och en rollspelkampanj är ju att tärningarna för ST gänget alltid rullar 20, men jag tror inte den vanliga TV-publiken riktigt hade uppskattat att det blir en TPK mitt i allt och sedan dyker Mick, Duster, Twelve, Wall, Mox och Luqeoius plötsligt upp och bara fortsätter kampanjen.
Click to expand...

Absolut, det är bara iögonfallande ofta hur de nästan alltid har helt rätt eller i alla fall nästan helt rätt nästan helt utan något som stärker deras tes mer än en känsla, och det blev speciellt iögonfallande i denna säsong, då det narrativa knepet används flera gånger varje avsnitt.
 
Sett avsnitt 1 nu. Man får anstränga sig lite för att inte ifrågasätta så mycket. Tur att man gillar karaktärerna (förutom Hopper, han kan skita ner sig).
 
Äh, svårt för hans actionhjälte-grej i de senare säsongerna.

Bäst är förstås Kate Bush
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top