För mig är komplimanger något helt annat än bedömning. Jag älskar ju att hissa mina elever. Jag gillar att kunna säga åt dem att de gjort något bra eller fint, att de är på rätt väg, eller bara ge en tumme upp, eller straight-up säga att jag gillar att undervisa dem för de är så härliga (subtilitet är för fegisar och gymnasieelever uppfattar ändå inte subtila saker). Men jag hatar att ge dem betyg eller rätta deras arbeten. Just att det blir en liksom "officiell" grej, knuten till ett system, där det är viktigt att vara rättvis osv, är det som gör det jobbigt. Det har liksom inga mekaniska konsekvenser att jag ger en komplimang "för mycket"…
Detta inte för att säga emot dig; jag ville bara förtydliga/spinna vidare på en tanke jag fick.