Bryter ut en tanke jag fick när jag läste den
HÄR tråden.
Vilka är dina bästa produkter inom varje kategori?
1. Rollspelsregler
2. Lore (Världsböcker, Magiböcker, Monsterböcker etc etc)
3. Äventyr (läst: eventuellt även kampanj)
1. Här måste jag nog säga
Drakar och Demoner 23. Det är enligt mig den klart bästa utgåvan av spelet. Jag blev nästan extatisk när jag jag första gången fick det i min hand. Och den extasen har inte lagt sig än. Jag fick en oerhörd nytändning för det spel jag spelat mest i mina dar, en nytändning som, glädjande nog, inte bara handlar om nostalgi.
Bubblare:
Ur varselklotet, Alien RPG, James Bond RPG. Det de spelen har gemensamt är att de alla nära på har vridit ut-och-in på sig för att få sitt regelverk att spegla stämningen i en förlaga och att de alla även totalt har nailat det.
2. Mitt svar i den här kategorin inkräktar lite på nästa men jag säger
Arkham Country-serien till
Call of Chtulhu. Alla delar i den beskriver en del av av
Miscatonic Valley, det vill säga staden Arkham med omnejd, och innehåller i de flesta fall även en handfull scenarier som utspelas i bokens område. Jag är oerhört förtjust i upplägget med först en matig områdesbeskrivning, följd av scenarier som utspelas med den som bakgrund. Och ju fler man har desto bättre blir upplevelsen. Området kring Arkham, dess olika grannorter och områdena däremellan blir oerhört levande och allt spelande där förhöjs flera steg.
Det finns, om jag minns rätt, fyra-fem böcker i serien och ett par scenariosamlingar som är menade att utspelas mot böckerna i grundserien. Personligen tycker jag att det är det bästa sättet att spela
Call of Chtulhu på, överlägset till och med de så omhuldade internationella mega-kampanjerna.
Bubblare:
Dark Heresy. Jag hör er säga,
"Fast Organ, det är ju en regelbok. Borde inte den snarare finnas i kategori 1?". Förvisso, svarar jag på det. Men det som jag älskar med
Dark Heresy är inte reglerna i sig utan den lore som finns där. Den finns inte bara i reglerna utan i beskrivningarna, i fluffet, i marginalerna, i ALLT(!). Man kan slumpvis öppna nära på vilket uppslag som helst i boken och äventyrsidéer kastar sig över en som blodtörstiga Khorne-kultister. Det är oerhört inspirerande.
3. Här svarar jag
Chariots of the Gods från Starter Setet till
Alien - The Roleplaying Game. Det var länge sedan jag fick en sådan svindlande känsla av ett publicerat äventyr. Det är både väldigt simpelt och väldigt komplicerat. I grunden är det i stort sett en dungeon som rollpersonerna ska utforska. Men på det lägger man ett antal events, de flesta frivilliga men några är tvungna att inträffa, som sker när det passar eller när de triggas av spelarnas handlingar. Så det är en stor mängd rörliga delar för spelledaren att hålla reda på. Lägg sedan även spelets inbyggda paranoia på det så kan det bli hur bra som helst. Det är klurigt men så värt det. Gjort rätt och med rätt spelare så spelleder det sig nästan av sig självt. Några av mina bästa spelupplevelser i en 40+ år lång spelkarriär har varit med det scenariot.
Bubblare:
The Darkening of Mirkwood till
The One Ring,
Horror on the Orientexpress till
Call of Cthulhu.
