Ok, ja det är ju en mer inkluderande hållning än tidigare (som jag uppfattade det). Jag har inget att invända mot detta. Det finns såklart en gråzon som som en ocean mellan dina två exempel, men jag tror vi förstår varandra och det är inte viktigt att hitta var våra respektive gränser går.
Skillnaden är om vi kör samberättande utan spelledare, då är jag helt med på att äventyret skapas runt bordet. Men då har vi även tagit bort en del av det som skapar en maktbalans som väger över mot spelledaren redan från start, vi alla är lika ansvariga för att skapa händelsekedjan, snarare än att vi sitter i en situation där spelledaren ska leda spelet vidare från deltagarnas in-put.
Ja, alla äventyr bör innehålla någon form av rimlig motivation som RP kan kroka in i. 100% medhåll.
OBS! Vi spelar just nu i Nordholmia i vår "MUA"-kampanj så jag har nyligen läst äventyret.
Lustigt det där; jag känner precis tvärtom. Om jag förväntas vara "medskapare" och bestämma vartåt alltihop ska gå blir jag lätt överväldigad och okreativ. Det är ju den sortens val och kreativitet jag helst idkar själv, ensam på min kammare. I lugn och ro; det är då jag känner mig bekväm och kan locka fram beslutsfattandet.
Jag har förstått att det finns spelare för vilka det @Gurgeh så bra beskrev som "förförelseakten" är en viktig del av rollspelandet, likaså köpslåendet med uppdragsgivaren (där det vi egentligen köpslår om är huruvida vi ska spela rollspel alls, så SL som redan investerat tid och energi har stor nackdel i köpslåendet). De tycker att det är spännande och viktigt att kunna ha agens där i början; att ha snackat till sig en bra deal osv.
Notera, min motivation kanske minskar. Men jag kan ha lika stor behållning och glädje i båda spelformerna. Motivation behöver inte alltid gå hand i hand med nöje och uppskattning för min del.
Det roliga är ju att jag älskar många av Kranks poster trots detta. Tycker du @krank har många bra tankar, idéer och visioner. Älskar att läsa dina inlägg även om jag kanske inte finner motivation i den spelstilen. Ett klargörande bara.
Ja alltså, detsamma. Jag tänker att en av anledningarna till att jag hänger här är ju för att fatta och lära mig om andras preferenser.
Vi andra löser det problemet med att alltså hoppa över att SL redan har investerat tid och energi så den biten finns inte alls med. Det finns alltså inga "sådana spelare" (vilket väl är de "rövhattar" som nämns tidigare).
Här finns ändå en extremt tydlig yttre motivation som jag tror de flesta kan relatera till. Om vi tar bort delen med trollmaffian som knäcker knäskålar på folk.
Känns som en del i det här handlar om vilken syn och förväntan vi har på spelledaren. Känns som att du, jag och Krank har väldigt olika bild av vad spelledaren har för roll och betydelse för spelet. Intressant.För vi slipper ju gärna spelledare som börjar spela utan oss
Lite mer om detta. En sak jag uppskattar med SR är just att här finns det i världen en inneboende förklaring till varför den här yttre motivationen finns. Det kräver dock att spelarna är insatta i världen för att förstå läget. Jag råkade ju göra missen att försöka spela en omgång SR med en i spelgruppen som inte var insatt i premissen. Då föll nästan hela spelmötet på att spelaren inte var medveten om den yttre motivationen som borde pressat dennes rollperson till handling. Nu kunde vi snabbt rätta till det genom att snacka om saken och tillsammans hjälpa spelaren att kalibrera vilken typ av värld spelet utspelar sig i. Så missen låg helt på mig och inte spelaren i det fallet, jag var en klant som inte var tydlig med premissen som i sin tur ger en tydlig bild av vilken faktorer som ger yttre motivation för rollpersonerna att bete sig på det sätt de gör.
