Jag håller med. Jag tycker att det är författarens uppgift att ta lite höjd för det. Det är för mig ingen skillnad på det och när när man ser en film där protagonisterna gör en massa obegriplig saker för att storyn ska hålla ihop. Illusionen rämnar för mig.
Det kanske är lite hårklyveri men för mig (och kanske för @Oscar Silferstjerna ) är det största problemet med räls att den tar bort spelarnas/RP:s valmöjligheter. Det är såklart OK om det är en del av överenskommelsen ("ni är äventyrare som ska äventyra det äventyret jag presenterar för er") men på forumet har det trots allt höjts röster mot att "följa SL" inte alltid är så kul.
Nej det har det inte. Men min poäng är att ALLA publicerade äventyr, oavsett om de sedan är rälsade eller inte, börjar med att rollpersonerna får ett uppdrag. Att acceptera uppdraget och sedan starta äventyret gör inte äventyret mer rälsat eller mindre rälsat.
Fast det är ju inte nödvändigtvis givet att de ska ha den valmöjligheten.
Jag tycker att det känns som extrema hårklyverier, men det perspektiv jag ser det från är att jag spelar rollspel för att ha kul, och för att de andra deltagarna ska ha kul. Om vi ska spela till exempel Blade Runner, och vi spelare har skapat varsin rollperson som är en Blade Runner, spelledaren inleder äventyret med att chefen berättar att en replikant i nöjesdistriktet har kastat ut sin ägare genom ett fönster på tionde våningen och sedan försvunnit, då blir det inte roligare för varken mig eller någon annan om jag ska spela svårflirtad och kräva att det tillförs någon personlig motivation för att min rollperson ska välja att göra det vi alla kommit överens om att göra, och jag känner inte att jag förlorat någon valmöjlighet. Valet gjorde jag när jag accepterade att spela det här spelet.
Hur ser du på "rollpersonerna arbetar alla för BPRD"-lösningen?
Ja, men det är ju exakt en sådan in-game-motivation jag pratar om. Det jag uppfattade att du menade var att man till varje pris skulle följa äventyret, oavsett vilka RP man har skapat etc. Jag menar att det här är en väldigt viktig del där hela spelgruppen samverkar. Gruppens deltagare måste ju respektera varandras preferenser.
Uppenbarligen inte. Däremot tycker jag att de ska ha möjligheten att göra det. Det är ju fantastiskt drama. Äventyret börjar med att RP drar fram sin revolver och bricka, smäller ner den på chefens bord och säger upp sig!
Jag håller inte heller med, for the record. Jag har dessutom skrivit och publicerat ett äventyr som inte börjar med att RP får ett uppdrag. Så jag vet inte stämmer
Jag tycker man kan backa bandet. I min spelgrupp så sitter inte SL isolerat och hemligt och förbereder något som sedan ska spelas av en ovetande spelgrupp. Vi börjar med att snacka om vad vi ska spela, vilka RP som passar etc. Sedan anpassar SL sin prepp efter det. Det är så vi har kul tillsammans.
Ja, tekniskt sätt är det korrekt. Låt oss ta äventyret Järnringen, till original-Mutant, som exempel. Det inleds med att rollpersonerna ser några rånare som angriper en brevbärare. Nu har rollpersonerna massa spännande valmöjligheter.
Jag antog att vi pratade om rimliga scenarion, som att rollpersonerna är poliser och äventyret handlar om en brottsutredning. Om det istället är så att rollpersonerna är kirurger och äventyret handlar om en brottsutredning har det blivit fel i kommunikationen långt tidigare än när äventyret inleds.
Man får rälsa precis hur mycket man vill, så länge alla är med på det. Någonstans blir det väl kanske mer en bordsgenomläsning av manus än spelande av ett bordsrollspelsscenario, men allt handlar ju om att ha roligt tillsammans hur man än har det.
Äventyr skrivs väl för att spelas? Jag har aldrig tänkt att äventyret är ett alternativ, jag har allt för stor respekt för den stackarn som förberett mötet för kvällen för att tänka så.
