DoD Kritiken mot nya Drakar och Demoner ?

Något mer konstruktivt: Advantages och disadvantages anses ha använts för första gången i Over The Edge (1992) av bl a Jonathan Tweet. Efter det att WotC köpte upp TSR 1997 blev Tweet ansvarig för D&D-teamet. Så var det med den saken. Finns i varianter i CoC sedan 2012, Traveller 2nd Ed, m fl spel och mitt älskade Barbarians of Lemuria, som spelades (boons and flaws) redan tidigt 90-tal, även om det gavs ut 2004.
Jag gillar mekanismen. Enkel och tydlig. Du slipper räkna på svårighetsgrader.
Jag gillar det med. Speciellt detta med att de, till skillnad från hur de funkar i D&D, stackar.
 
Så för mig är det ingen småsak utan avgörande för om jag gillar spelet eller inte.
Vad jag menade är att fördel/nackdel, kort/lång vila samt dödsslag är småsaker i kontexten av ett helt spel och därför knappast skäl att påstå att nya DoD skulle vara oerhört influerat av DnD. Att samma småsaker kan vara avtändande för individuella spelare är jag helt med på. Vi har väl alla våra små egenheter. 🙂
 
Vad jag menade är att fördel/nackdel, kort/lång vila samt dödsslag är småsaker i kontexten av ett helt spel och därför knappast skäl att påstå att nya DoD skulle vara oerhört influerat av DnD. Att samma småsaker kan vara avtändande för individuella spelare är jag helt med på. Vi har väl alla våra små egenheter. 🙂
Precis. Då är det värre att de flesta rollspel använder exakt samma polyedriska tärningsset... Otroligt fantasilöst. Avgå.
 
Det är nog snarare 5e som känns igen än DnD, med drag som fördel och bantningen av färdigheter till förmån för förmågor och det föreklade vilosystemet, som ändrade DnD ganska mycket och nu ändrade DoD en del. Så det är mer av en modern designtrendighet som genomsyrar systemet än att man tagit delar av DnDs urmekanismer.
 
Det här är en konstig tråd. Varken "det är barnsligt" (om ett spel som riktar sig till yngre spelare och publicerar ungdomslitteratur) eller "det liknar D&D" känns som faktiskt kritik. Mer "jag är sur för att det här äpplet inte alls smakar som jag är van att apelsiner skall smaka".

Men det är väl ofrånkomligt när man skriver ett nytt Drakar och Demoner. Alla har redan sin egen heartbreaker.
 
Men det är väl ofrånkomligt när man skriver ett nytt Drakar och Demoner. Alla har redan sin egen heheartbreaker.
Jag hade också en egen version av DoD, som jag skrev på precis innan Fria Ligan släppte sin, men jag tycker ändå att Fria Ligans är bättre. (Utom färdighetslistan, där är min lite, lite bättre.)
 
Jag hade också en egen version av DoD, som jag skrev på precis innan Fria Ligan släppte sin, men jag tycker ändå att Fria Ligans är bättre. (Utom färdighetslistan, där är min lite, lite bättre.)
Det här är ju hett stoff för en egen tråd! ”Saker jag skrivit som någon annan gjorde bättre.” Dags att bikta sig för @God45 igen.
 
.
Bara ett exempel på det du säger: Jag blev en gång utskälld för att jag ”snott Tiamat” från DnD. Då var det ganska kul att kunna påpeka att Tiamat är urgudinnan i det babyloniska skapelseeposet ”Enuma Elish”, och att DnD, liksom jag, hämtat henne därifrån.
Bah, babylonierna snodde det säkert från DnD de också. :ROFLMAO:
 
Jag hajjar inte kritiken av DoD-23 att det skulle vara barnsligt. Visst, nu har jag spelat med en person under 18, men alla andra har varit vuxna, till och med äldre än jag. Och jag kan säga att DoD-23 är ett av mina favoritspel. Och det är ju en sak som jag gillar med det, och det är ju att det är så många som verkar gilla det, barn som vuxna, och det visar ju ändå spelets styrka.
 
Att sitta ner och fantisera ihop att man är någon annan i en annan värld, och sedan avgöra om den där fantasipersonen klarar av saker genom att slå tärningar… ja, det är ju fullständigt barnsligt och egentligen helt meningslöst.

Och just därför älskar jag det. Jag spelar DoD23, jag har vansinnigt kul – och jag äger min barnslighet med stolthet. 👊
 
"Barnslig" har för de flesta negativa konnotationer, medan "lättsamt" är mer neutralt. Om det istället skulle vara huruvida DoD23 har en lättsam ton eller inte och vad folk tycker om det tror jag det skulle vara lättare för folk med olika åsikter att förstå varandra, än om det är eventuell barnslighet som diskuteras.

En målgrupp för DoD84 var barn som ville låtsas vara vuxna, medan en målgrupp (av flera) för DoD23 är vuxna som låtsas vara barn som låtsas vara vuxna.
 
Jag förstår inte heller kritiken om att DoD skulle vara barnsligt. Tycker det är en väldigt märklig kritik. Jag associerar dessutom Egerkrans bilder med nordiska gudar och de odöda, inte så barnsliga grejer direkt.
Men, liksom, specifikt då böcker för barn om nordiska gudar och de odöda?
1757084725857.png
1757084754177.png

Och ”inte så barnsliga grejer direkt”? Jag har argumenterat mot att använda just ordet barnsligt, men nordiska gudar och de odöda var verkligen ett jättemycket vanligare samtalsämne på mitt mellanstadie än på något jobb jag någonsin haft.

Som sagt, det finns inget fel med att fortfarande uppskatta något som andra tycker hörde barndomen till (Om man inte kan komma över det så går det inte att fortsätta ha en rollspelshobby som vuxen) men det blir ju väldigt ängsligt att driva caset att det skulle vara en serious business adultman-hobby att låtsas bonka odöda i huvudet.
 
Som sagt, det finns inget fel med att fortfarande uppskatta något som andra tycker hörde barndomen till (Om man inte kan komma över det så går det inte att fortsätta ha en rollspelshobby som vuxen) men det blir ju väldigt ängsligt att driva caset att det skulle vara en serious business adultman-hobby att låtsas bonka odöda i huvudet.

Men eftersom kritiken riktar sig mot ett specifikt rollspel, ställt i relation till andra rollspel, så känner jag att det inte är rimligt att mäta relativt barnslighet mot innebandy och bingo-lotto eller vad som nu arbiträrt räknas som "serious business adultman-hobbies", utan mot andra rollspel.

Är asagudar och odöda mer barnsliga än saker som förekommer i andra, förment mindre barnsliga, rollspel?
 
Men eftersom kritiken riktar sig mot ett specifikt rollspel, ställt i relation till andra rollspel, så känner jag att det inte är rimligt att mäta relativt barnslighet mot innebandy och bingo-lotto eller vad som nu arbiträrt räknas som "serious business adultman-hobbies", utan mot andra rollspel.

Är asagudar och odöda mer barnsliga än saker som förekommer i andra, förment mindre barnsliga, rollspel?
Jag tror väl inte att de flesta som kritiserar DoD för att vara barnsligt exklusivt spelar Grey Ranks, Dog Eat Dog eller andra spel som genuint kan sägas utforska allvarliga ämnen som kräver en viss emotionell mognad.
 
Back
Top