When we played Vampire the Dark Ages for the first time, it was complete ass, because the GM thought parrying was a free action. So all the big fights he had planned dragged for years. Turns out, no such thing.
Fast jag började spela rollspel med Mutant Chronicles – ibland är spel synbarligen designade för t.ex. evighetslånga strider med oändligt antal tärningsslag och där de flesta anfall slutar med "swiff". Vad jag försöker säga är att jag inte vet om man kan säga att "missförstå reglerna" nödvändigtvis är det som skapar sådana situationer; jag tror de minst lika gärna kan förhindra dem.
Och: om jag skulle köra ett sånt spel så känns det som att det rimliga att göra är att helt enkelt ändra regeln för parry – efter första striden där man upptäckte att det inte funkade… =)
(Jag argumenterar alltså för ett mer avslappnat förhållningssätt till regeltexten, där man läser den, försöker köra så gott man kan, men sen kontinuerligt skruvar på det man faktiskt använder kring bordet, utifrån vad man upplever…)