Gör det så mycket om regler missförstås?

[krank]

Här är en grej jag gått och grunnat på ett tag.

Jag vet att det finns en skola som tänker sig att målet när man spelar ett spel är att man vill komma så nära som möjligt "hur det är tänkt att spelas". Idén är att spelskaparen har en genomtänkt och speltestad vision och har hantverkat fram ett regelverk och en spelvärld som låter läsaren, om hen bara följer receptet så att säga, laga samma goda tårta hemma hos sig.

Och jag säger inte att den skolan har fel. Det är ju ett fungerande sätt att spela rollspel, så länge man känner att man får ut det man vill av det.

Men jag har börjat fundera utifrån en annan synvinkel… Tänk om det inte spelar någon roll att man missuppfattar en regel? Tänk om det faktiskt inte går att 100% reproducera spelskaparens tårta? Tänk om det man gör alltid är ett slags frankensteinskapelse där man kombinerar speltexten med sina egna erfarenheter och förväntningar?

Det finns såklart ändå ett värde i att kolla in och testa nya spel – nya kroppsdelar till frankensteintårtan ger ju alltid lite ny smak så att säga.

Tänk om det rentav finns något fint, och en poäng, i att läsaren liksom automatiskt blir lite av en medskapare när hen försöker förstå inkompletta exempel?

Handen på levern – vi har väl alla som nybörjare missuppfattat regler?
Har det alltid blivit tråkigare av det? Har det alltid blivit sämre?
Har det alltid blivit bättre de gånger vi fattat rätt från början?

Jag vet inte, jag. Jag kan inte säga att alla spel jag läst eller spelat har varit sådär extraordinärt tydliga och otvetydiga. De har ju spelats ändå.


Vart vill jag komma? Jag vet inte. Kanske till ett tankesätt där man inte måste täcka in varenda specialfall eller vara övertydlig när man skriver regler. Det är OK att läsaren får fundera lite, missuppfatta, komma på något eget. Kanske till ett lite mer avslappnat förhållningssätt?

 

[Quadrante]

Jag ser en uppsättning regler som en anledning att mötas, inte att följa dem. Man väljer något som passar flest och skalar bort det som inte fungerar för gruppen. Man samlas inte för att spela regler utan att spela tillsammans.

 

[JohanL]

I den mån regler alls spelar roll, ja. Risken är ju överhängande att det blir sämre spel med dumma regler, och feltolkningen är med överväldigande sannolikhet en dummare regel. (Det här tror jag till och med ofta gäller även husregler, men där är det i alla fall ett medvetet val.)

Och ja, det har ofta blivit sämre spel för mig när vi gjort fel, just därför. Något kan bli trasigt bra eller ospelbart dåligt eller bara WTF-korkat.

 

[God45]

Det är bara ett problem om det gör spelet sämre, jag missförstod helning i Werewolf länge och spelet blev sämre.

Eller om man inte följer reglerna och klagar på spelet. Det är som folk som ändrar recept och sedan klagar på receptet.

 

[StradhLestat]

Regler i rollspel, som konsument, både SL och spelare ser jag mer som hjälpmedel. Inte REGLER/LAG.
Regelsystemet finns för mig, för att hjälpa till med spelandet och känsla/setting, men att följa det exakt, eller ens förstå det exakt har i mina ögon inget mervärde.

 

[cogitare]

Jag tycker det är bra om regler är så tydliga som möjligt och ger upphov till så få felkällor som möjligt. Med det sagt går det inte att reglera allt eller alla olika interaktioner i ditt regelbygge. Till och med i brädspel som oftast har ett snävare designutrymme där spelarna är mer begränsade i sina val (endast X antal olika handlingar som kan utföras eller vad det nu kan vara) så uppstår det alltid tillfällen där vi behöver fråga oss om hur reglerna skall tolkas i just den situationen vi befinner oss i i spelet. Detta händer även i spel där reglerna är bra och väl beskrivna.

Så även att det kanske är lite uttjatat så 'rulings not rules' är inte alltid helt fel. Sen är det en gradfråga. Om det är tveksamt hur man slår skada eller att träffa eller för att utföra en enkel handling så är det dåligt i min bok. Men om det är hur man skall tolka feat X när det ställs mot feat Y under de här ganska särskilda omständigheterna så tycker jag att det är lika bra att SL gör en bedömning, och om gruppen inte är helt emot så kör man så för spelmötet eller scenen (så att spelet inte slöas ner för mycket) och sen efter spelmötet kan man diskutera lite djupare hur man vill att situationen skall hanteras nästa gång. Eller kolla om det finns FAQ eller förtydligande från konstruktörer.

Cog.

 

[Frederik J. Jensen]

My ideal as game designer is minimalistic rules where players can extrapolate and fill in the gaps and if they make a mistake, can fix it and continue playing.

This of course requires a lot of work as a game designer.

 

[Rickard]

Nej, det är inte viktigt och jag tycker rollspel ska bli skapade med att dom kan missförstås i åtanke. Att varje spel blir unikt i händerna på varje spelgrupp.

 

[krank]

feltolkningen är med överväldigande sannolikhet en dummare regel.

Det är kanske den här biten jag bara helt enkelt inte håller med om.

Kanske beror på vilken typ av spel man spelar och vad man vill ha ut av dem.

Jag kan tänka mig att om man spelar mer komplexa spel, framför allt sådana som är tänkta att vara balanserade (och kanske t.om. har lyckats med att vara det), så blir det ett större problem om man missförstår. Då kan ju hela spelbalansen bli skev.

Men annars… jag vet inte, jag har kanske bara inte den tilltron till spelmakares förmåga att skapa odumma regler.

 

[krank]

Jag har för övrigt börjat tänka likadant om spelvärldar. So what om något är otydligt eller inte skrivs ut? Spelgruppen får väl göra antaganden. Spelar det någon roll om de gör andra antaganden än en annan spelgrupp? Nä.

Kanske blir det inkompatibelt med en kommande modul som utgår från spelmakarens antaganden istället, men sånt kan man ju aldrig parera. Så länge en spelgrupp spelat en stund i en spelvärld finns ju risken att de gjort den oigenkännlig, och därmed svår att spela den kommande officiella megakampanjen i. Så de kommer ju ändå antingen behöva retconna/reboota eller justera kampanjmaterialet.

 

[Anthrox]

Det egentliga enda/största problemet med att regler missförstås är om folk vid bordet missförstår olika. För reglerna är ju tänkt att ge alla, SL som spelare, en gemensam premiss över hur saker går till. Om den premissen då tolkas olika vid bordet så spelar inte alla efter samma förutsättningar, och val kan tas fel baserat på felaktiga slutsatser grundade i felaktiga förståelser.
Om hela bordet missförstår samma sak fel på samma sätt spelar det ju ingen roll, för då är ju alla på samma plan ändå.

Och i det stora hela gör det egentligen inte så mycket skillnad, troligtvis.

 

[Rymdhamster]

Om hela gruppen missuppfattar en regel på samma sätt tycker jag inte det är några problem alls (såvida missförståndet inte sedan ger upphov till tråkigt spel).

Problemet uppstår tycker jag är olika personer i gruppen uppfattar reglerna olika. Det gar för mig lett till att jag byggt karaktärer som inte alls kunde göra det som det var meningen att de skulle göra. Beslut i spel som fick katastrofala följder för rollpersoner för att det Sl ansåg var uppenbara och rimliga konsekvenser inte alls var det för spelarna.

Det här är så klart personberoende, och för mig var det mer ett problem förr. Nu för tiden är det väldigt sällan ett problem utan det diskuteras mer och man hittar en lösning gemensamt.

Och jag har också lärt mig att det inte spelar någon roll hur tydligt något är beskrivet, det går alltid att hitta en allternativ tolkning. Ju mer mer text som beskriver något, dessto större risk att det smyger sig in något ord som kan göra att man omtolkat allting.

Men det är också därför jag ofta sagt att jag skulle vilja se mer förklarande av designtänk från spelskapare. Håll regelförklaringarn rätt basic, och nämn vad huvudtanken bakom reglerna var (typ; ”normalt sett ska man inte behöva slå tärningar för färdighetet, man ska bara lyckad” eller ”strid är tänkt att vara jättedödligt och farligt”). Sen kan folk göra sina egna tolkningar.

 

[Anthrox]

Jag har för övrigt börjat tänka likadant om spelvärldar. So what om något är otydligt eller inte skrivs ut? Spelgruppen får väl göra antaganden. Spelar det någon roll om de gör andra antaganden än en annan spelgrupp? Nä.

Det här är ju också en fascinerande detalj, för ingen person kan ju allt om världen, eller ens förstår sig på den i det stora hela. Så rent simulationistiskt sett är det ju normalare att karaktärer missförstår världen på något plan, så då borde det ju heller inte göra något om spelarna själva missförstår världen. Sen är det väl gradskillnad på olika detaljer, och även olika världar här tänker jag.

 

[StradhLestat]

Om jag backar bandet en BRA bit (Här avslöjas lite av gubbens ålder)..
När jag började spela på det tidiga 80-talet, så hade vi INGET som helst facit på om vi ens spelade rätt....att vi ens hade greppat vad och hur rollspel var. Än mindre om vi tolkade och förstod reglerna rätt. På sin höjd kunde man skicka in en fråga till Sinkadus och med lite tur få ett svar i en kolumn om X antal månader, och med ännu mer tur förstod man svaret. Det fanns trots allt en orsak till att man skrev ett brev, slickade på frimärket och skickade till frihamnen.

Utbytet mellan olika spelgrupper på mellanstadiet i mitten av 80-.talet var obefintlig. Jag kan ärligt inte säga om jag VET att det fanns fler spelgrupper på min skola...det borde rent matematiskt funnits det, då vi hade 3 klasser i varje årskull och låg-högstadie. Det jag vet är att typ alla killar i min mellanstadieklass hade ngt från äventyrsspel, men om någon faktiskt lyckades spela något är en helt annan fråga.

Tror jag min spelgrupp tolkade reglerna rätt? Nej, det vet jag att vi inte gjorde....och vi visste det nog redan då , eftersom saker vi tyckte var tråkiga eller förstörde vårt roliga ignorerades eller gjordes om (Hej DoD (84s) läketider).... MEN vi hade fruktansvärt skoj med det där och då. Vilket i min bok är det som räknas.

 

[PerfectLuck]

Det spelar ingen roll, Om det inte försämrar upplevelsen. Om någonting försämrar upplevelsen, oavsett om det är på grund av ett missförstånd eller bara gammal hederlig personlig åsikt, är jag glad åt att ändra på det i alla fall. Jag har aldrig i mitt liv spelat ett rollspel 100% i enlighet med spelets regler.

 

[krank]

Det egentliga enda/största problemet med att regler missförstås är om folk vid bordet missförstår olika. För reglerna är ju tänkt att ge alla, SL som spelare, en gemensam premiss över hur saker går till. Om den premissen då tolkas olika vid bordet så spelar inte alla efter samma förutsättningar, och val kan tas fel baserat på felaktiga slutsatser grundade i felaktiga förståelser.
Om hela bordet missförstår samma sak fel på samma sätt spelar det ju ingen roll, för då är ju alla på samma plan ändå.

Där tänker jag att lösningen är kommunikation. Jag föredrar ju själv att inte alls spela så, att inte utgå från hur reglerna funkar mekaniskt utan enbart utifrån spelvärlden. Men om man då redan sitter och tänker i regelmekaniska termer så bör man väl helt enkelt kunna prata om det – dels "jag tycker den här regeln verkar funka såhär, håller ni med?" och dels "äh, jag gjorde ju det där valet för att jag trodde regeln funkade sådär, kan vi retconna lite?"

 

[krank]

Tror jag min spelgrupp tolkade reglerna rätt? Nej, det vet jag att vi inte gjorde....och vi visste det nog redan då , eftersom saker vi tyckte var tråkiga eller förstörde vårt roliga ignorerades eller gjordes om (Hej DoD (84s) läketider).... MEN vi hade fruktansvärt skoj med det där och då. Vilket i min bok är det som räknas.

Det var lite det här som triggade igång hela tankekedjan för mig också. När rollspel var som störst, hade vi också sämst förutsättningar att "spela rätt". Grejerna var inte alltid så tydligt skrivna och som du säger fanns extremt dåliga möjligheter att dubbelkolla med andra utanför den egna bubblan. Man fick hitta lokala överenskommelser. (Även om jag började spela nåt årtionde senare; jag hade ju Mutant Chronicles som första rollspel…)

Nån gång kanske man fattade nåt idiotbeslut för att spelare och SL gjort olika tolkningar, men det är ju inte farligare än att man tar diskussionen där och då, och nästa gång gör man inte det misstaget. Även om det var väldigt tråkigt i stunden så är det ju inte hela världen.

 

[JohanL]

Jag har för övrigt börjat tänka likadant om spelvärldar. So what om något är otydligt eller inte skrivs ut? Spelgruppen får väl göra antaganden. Spelar det någon roll om de gör andra antaganden än en annan spelgrupp? Nä.

Om jag hörde det här från en speltillverkare kring fel de begått skulle jag himla med ögonen och se det som en ursäkt för att man inte jobbat nog med kvaliteten. ”Det är ju inte så noga.”

 

[EvilSpook]

Jag tillhör dem som ser regler, spelvärld och tekniker som "en verktygslåda".
Spelar man fel men ändå uppnår det man ville så är det ju fortfarande bara bra.
Om man upptäcker att man faktiskt spelar fel så är det ju ändå ett bra tillfälle för eftertanke och reflektion.
Vad händer när man spelar rätt, respektive fel? Finns det andra sätt man kan göra det bättre på?

Jag gillar för min egen del att ha förståelse för reglerna, förstå bakgrunden och sammanhanget för dem och tillämpa dem med urskillning.
Men jag blir alltid lika förvånad över hur bra saker ändå verkar funka även om folk spelar fel, suboptimerat eller helt utan eftertanke.


//EvilSpook

 

[Faehrengaust]

Vart vill jag komma? Jag vet inte. Kanske till ett tankesätt där man inte måste täcka in varenda specialfall eller vara övertydlig när man skriver regler. Det är OK att läsaren får fundera lite, missuppfatta, komma på något eget. Kanske till ett lite mer avslappnat förhållningssätt?

Bra inlägg.

Jag har definitivt tolkat regler fel. Det ger en av tre konsekvenser:

• Ingen märkte något eller brydde sig om det. Det medförde heller ingen långvarig konsekvens. Då har det inte på något sätt minskat spelglädjen. Vi kanske upptäckte felet senare och spelade "rätt" nästa gång.
• Ingen märkte något eller brydde sig, men det medförde en konsekvens. Detta kan t.ex. vara att en rollpersons förmåga blev sämre en hen tänkt sig. Detta kan medföra en viss negativ impact med tiden. Men om man märker det redan till nästa speltillfälle så är det egentligen ingen skada.
• Någon märkte det och reagerade. Det blev en regeldiskussion. Det är inge kul alls.

Det är det sistnämnda som är det mest negativa.

Så vart vill jag komma? Det kanske beror lite på spelgruppen. Om man har "paragrafryttare" i gruppen så kan det bli onödiga diskussioner, men om alla är flexibla och mer intresserade av att komma framåt i berättelsen så är det inget problem.

Beror också på hur spelstilen är i själva spelet. Om det är "luddigt" på flit och det är uppenbart att det är berättelsen är i fokus så bör det inte vara något problem om lite regler missas eller feltolkas. Men, om det är ett regeltungt spel där det spelmekaniska är viktigt (jag tänker spontant på DnD) så kan det vara lite viktigare att reglerna blir rätt (speciellt om man har den typen av spelare i gruppen).