Nytt rollspel eller mer material ?

krank said:
Jag tänker ju att det viktiga med ett nytt rollspel absolut inte är reglerna, utan spelvärlden. Reglerna struntar jag ju i och kommer ändå antagligen inte använda; men jag vill gärna ha en spelvärld som gör något nytt, intressant eller som erbjuder någon ny ingång eller upplevelse för spelarna.
Click to expand...

Men då hänger jag med lite tror jag

Jag är fortfarande väldigt grön i hobbyn, bara spelat rollspel kanske 3-4 år (och då inte konstant).
Vad jag tänker spontant om man vill ha en ny spelvärld och inte nya regler är att ta ett befintligt regelverk, sen läsa en serie böcker (t.ex. Wheel of time?) och smälla på det på lämpligt regelsystem?

Det som jag inte förstår dock är följande. Låt oss säga att det släpps en ny regelbok med tema X. Om det bara är en bok, hur djupt kan det bli lore-wise? Borde inte möjligheterna till en ny upplevelse bli djupare desto mer material till ett specifikt spel? Eller "tömmer" man ett spel på möjligheter efter x speltillfällen?

Jag vet inte, jag kanske inte har spelat rollspel tillräckligt länge för att komma till punkten att jag känner mig riktigt färdig med en specifik setting.
Som exempel så finns det saker jag önskar med The One Ring, att det fanns mer om vissa saker. Men att bli färdig i den världen känns långt borta, speciellt med en kreativ spelledare.
 
Litzo said:
Om det bara är en bok, hur djupt kan det bli lore-wise? Borde inte möjligheterna till en ny upplevelse bli djupare desto mer material till ett specifikt spel?
Click to expand...
Det beror på vilken upplevelse man vill ha. Personligen upplever jag ofta detaljerade spelvärldar som en börda. Det blir mycket att läsa, hålla reda på och förhålla sig till i spel. En värld som är mer kulissartad känns friare och lämnar större utrymme till egna påhitt.
 
luddwig said:
Det beror på vilken upplevelse man vill ha. Personligen upplever jag ofta detaljerade spelvärldar som en börda. Det blir mycket att läsa, hålla reda på och förhålla sig till i spel. En värld som är mer kulissartad känns friare och lämnar större utrymme till egna påhitt.
Click to expand...
och detta är faktiskt en av dom sakerna jag älskar med rollspelshobbyn, det finns något för dom flesta och man kan alltid ändra och fila på ett befintligt system.
 
Litzo said:
Jag är fortfarande väldigt grön i hobbyn, bara spelat rollspel kanske 3-4 år (och då inte konstant).
Vad jag tänker spontant om man vill ha en ny spelvärld och inte nya regler är att ta ett befintligt regelverk, sen läsa en serie böcker (t.ex. Wheel of time?) och smälla på det på lämpligt regelsystem?
Click to expand...

Problemet där är väl att sådana böcker sällan är strukturerade på ett rollspelsvänligt sätt, och världsbyggena är sällan anpassade för rollspelande. Inte sällan finns det ju någon form av central Stor Hemlighet, eller en central Stor Berättelse / Stort Hot… Och det betyder att ens egna rollpersoner antingen ska traska i samma fotspår som bokens huvudpersoner, eller så ska de spela någon form av B-hjältar eller statister.

Och för all del kan väl det vara kul – men för min del försvinner en hel del av det som får mig att vilja spela i en värld, om allting coolt redan gjorts av någon annan.

Sedan tycker jag spelvärldar blir som bäst om de anpassas efter en specifik typ av spelande – mitt favoritexempel (som inte är ett av mina egna spel) är Mutant City Blues, som är en superhjältevärld – men den skulle funka rätt dåligt om man försökte köra en actionfokuserad superhjältekampanj a' Marvel i den, för den är anpassad för att köra CSI-inspirerade lösa-brott-med-superkrafter-inblandade-scenarier.

(Andra föredrar generella spelvärldar där man kan "göra vad som helst". För mig blir det dock spelvärldar som är ganska dåliga på allt, istället för att vara bra på en specifik grej…)

Litzo said:
Det som jag inte förstår dock är följande. Låt oss säga att det släpps en ny regelbok med tema X. Om det bara är en bok, hur djupt kan det bli lore-wise? Borde inte möjligheterna till en ny upplevelse bli djupare desto mer material till ett specifikt spel? Eller "tömmer" man ett spel på möjligheter efter x speltillfällen?
Click to expand...

Tömmer och tömmer… Jag gillar ju att göra ordentliga kampanjer som gräver i spelvärldarnas Stora Hemligheter. När de väl är avslutade så är jag inte så intresserad av att fortsätta spela…

Men, om man hellre spelar "mindre" historier på lägre nivå så att säga, så räcker ju såklart varje spelvärld längre. Men jag vill ju utforska många olika världar – det finns så många olika därute, med så många Stora Hemligheter och konflikter att utforska.

Det är som med datorspel – en del gillar att bara spela ett och samma spel hela tiden. Jag gillar spel man kan bli klar med, gärna ganska fort, för et finns så jäkla många balla spel därute som jag vill uppleva och livet är kort.
 
Det finns en anledning att jag dedikerat 20 år av min kreativa karriär åt Eon.

Jag vill ha moduler om bröd, ålfiske, klosterregler, sexualmoral, och navelskådande asdjupt världsbygge med conlangs, globala vindsystem, och hela konkarongen.
 
Ymir said:
Det finns en anledning att jag dedikerat 20 år av min kreativa karriär åt Eon.

Jag vill ha moduler om bröd, ålfiske, klosterregler, sexualmoral, och navelskådande asdjupt världsbygge med conlangs, globala vindsystem, och hela konkarongen.
Click to expand...
För mig är världen med de sakerna Glorantha (inklusive de globala vindsystemen, även om de förstås inte drivs av någon normal meteorologi utan av att varje vind har en gud och de bråkar med varandra - vintern upphör när Orlanths vindar driver iväg Valinds nordanvind någon gång i Storm Season, till exempel).
 
Jag gillar varianten som bland annat Need Games/Fabula Ultima kör med, där de ger ut en grundregelbok och sedan "kartböcker" (Atlas) som beskriver hur man kan få spelet att "smaka" High Fantasy, Techno Fantasy eller Natural Fantasy.
 
Precis innan jag fick möjligheten att göra Mutant Chronicles så var jag ju i full färd med min egen lösning: Agency, ett ramverk för att spela agenter som utreder… nånting. Där "nånting" då är det dom levereras via expansioner. Det skulle täcka typ 90% av alla rollspelsidéer jag får… Bara att skriva en modul om typ superkrafter, tomtar och troll, aliens eller robotar som kan förvandla sig till fordon. Helt perfekt.

Nu är det jobbet såklart pausat, men jag kommer garanterat att vilja återvända till det, för jag tycker fortfarande att det är en bra idé.
 
Last edited:
Jag tror lite det är som med tv-spel egentligen.

JAG vill ha korta tv-spel, gärna typ 10h. Det är för att jag egentligen inte gillar tv-spel så mkt. Spelar jag för mkt känner jag mig meningslös och oproduktiv och får nästan lite ångest. Samtidigt kan jag inte HELT släppa det, så jag spelar korta spel. Ibland. Och låtsas som att det är bäst.

Egentligen så är supervälgjorda, tripel AAA spel på 120h som det lagts ner 10 år på att utveckla så klart bäst. Med 7 DLC som är ännu bättre! Det tycker alla polare som verkligen fortfarande gillar tv-spel. Jag tyckte ju också det då när jag verkligen spelade mycket. Men jag gillar inte tv-spel så mkt längre och därför låtsas jag som att korta spel är bäst.

Jag tror der är samma med rollspel. De som VERKLIGEN spelar jättemkt fortfarande, som kör långa kampanjer, har flera järngäng som kör flera gånger i veckan osv vill nog ofta ha mkt material. För det är kul. Egentligen. Men halva forumet består av 40-50 åriga gubbar (inkl jag själv) som inte får till så mkt spel längre. Som kanske bara spelar några gånger per år och ibland inte alls. Som bara köper massa spel men inte spelar hälften.

Och då får man låtsas som att man inte gillar så mkt material. Ush vem behöver det. Nej jag gillar korta, regellätta system som bara är pick up and go,

Sure mannen. Sure.
Du har bara inte så mycket tid och ork att spela längre. Tyvärr, men det är sanningen :LOL: :p
 
Platon said:
Sure mannen. Sure.
Du har bara inte så mycket tid och ork att spela längre. Tyvärr, men det är sanningen :LOL: :p
Click to expand...
Det ligger mycket i det du skriver :D Det är drömmar och förhoppningar jag köper, i mycket hög utsträckning. Jag spelleder/spelar visserligen ungefär lika många pass per år som jag gjorde i tonåren, men det är väldigt spridda skurar med mestadels one-shots. Så AAA-materialet som verkligen hade varit användbart i långa, matiga kampanjer, orkar jag knappt ens öppna.
 
Jag gillar när rollspel är rätt korta och fokuserade, så jag föredrar oftast nya spel framför material till tidigare. Jag gillar när världsbygget är rätt litet, ungefär som en film eller liknande. Det mesta gillar jag att skapa tillsammans med de jag spelar med. Inte ett fan av världsbygge överlag.
Jag kan uppskatta ett par olika extra böcker med scenarion, äventyrsstarter, dungeons och liknande. Men generellt så vill jag hellre ha ett nytt spel med ny mekanik än mer material till ett gammalt.
 
Platon said:
Sure mannen. Sure.
Du har bara inte så mycket tid och ork att spela längre. Tyvärr, men det är sanningen :LOL: :p
Click to expand...

Haha kanske. Men jag kände det här redan som tonåring. Jag trodde jag hade börjat ogilla rollspel helt när jag var runt 16. Slutade spela då och spelade inte förrän för fem, sex år sedan. Upptäckte då att det inte var rollspel i sig jag ogillade, jag ogillade bara evighetslånga sessioner, långa kampanjer, oändliga mängder världsbygge, karaktärsspel / improvisationsteater i timme efter timme.

När jag märkte att man kan spela tighta och fokuserade spel i ett par timmar åt gången så fick jag upp intresset och lusten för spel igen :)
 
Jag är mer för mer material till existerande spel. Kommer det inget nytt till ett spel tänker jag att det nog inte var så bra om inte ens skaparen själv vill ge ut mer till det. Det trots att jag brukar klara mig väldigt bra med bara en grundbok/box. Jag vill stanna kvar i coola världar och inte rusa iväg till nästa nya för det kommer så mycket att det ändå inte går att hänga med. Många spel är också väldigt lika och slutupplevelsen väldigt liknande även för olika system i samma genre.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top