Författararvode

Är nog inne på att värdera folks insats istället för utbildning.

Kan förstå synsättet, men vill inte skriva under på det.
Utbildning fungerar ju till större delen som en form av proxy för insats, och ofta som en form av konkret sak man kan peka på för att rättfärdiga sitt värde inför skeptiska bedömare. "Jag har lagt X år på att lära mig det här", kan man säga, "det är inte bara något som sker av sig själv. Jag har investerat i detta, och ska betalas därefter." Det är en rätt trubbig metod, men i vissa fall är den bättre än ingenting.
 
Utbildning fungerar ju till större delen som en form av proxy för insats, och ofta som en form av konkret sak man kan peka på för att rättfärdiga sitt värde inför skeptiska bedömare. "Jag har lagt X år på att lära mig det här", kan man säga, "det är inte bara något som sker av sig själv. Jag har investerat i detta, och ska betalas därefter." Det är en rätt trubbig metod, men i vissa fall är den bättre än ingenting.
Jag tycker inte man ska blanda ihop just utbildning med erfarenhet. Eller snarare: istället för att leta efter kurser och skolor i CVt, titta på portfolion och illustratörens stil och skills.
 
Den här standarden är så jävla konstig. Under min 25 år långa erfarenhet av att skriva på mer eller mindre professionell basis har jag konstant upplevt att kortare texter tar länge tid att skriva, eftersom man måste väga varenda ord på guldvåg och redigera mycket, mycket mer.

Eller som Pascal (fransk matematiker och filosof) uttryckte det en gång i tiden:
"Det här brevet är längre än vanligt, då jag inte haft tid att skriva det kortare".
 
Jag tycker inte man ska blanda ihop just utbildning med erfarenhet. Eller snarare: istället för att leta efter kurser och skolor i CVt, titta på portfolion och illustratörens stil och skills.
Ja, det är som sagt en trubbig metod. Åtminstone i fråga om skrivande upplever jag också att det finns personer som skrivit i otaliga år men ändå förblir oinspirerande, så även erfarenhet är ju svårt där. Jag föreställer mig också att en person som känner ett behov av att anlita en skribent kanske inte heller alltid litar på sin förmåga att bedöma textkvalitet.
 
Det skapar ju en viss tendens i skrivandet – beroende på utbildningsbakgrund och intresse kan den akademiska prosan tendera åt det knastertorra, även om det också finns de traditioner som tillåter sig lite mer stuns i språkbruket. Kanske aningen fördomsfullt tänker jag mig att dessa i högre grad återfinns utanför Sverige. I vilket fall som helst skulle jag nog våga påstå att det finns en stark korsbefruktning mellan akademisk prosa och rollspelsprosa.
Vilka återfinns utomlands? De med eller utan stuns?

Oavsett skulle jag inte dra någon linje mellan en viss stil och akademisk utbildning. Mer att man allmänt övas i mycket av det som är viktigt för rollspelstexter (till skillnad mot det som är viktigt för att illustrera rollspel). Hur som helst fortsätter de flesta ju inte skriva renodlat akademiskt utan snarare i sitt yrke.
 
Vilka återfinns utomlands? De med eller utan stuns?

Oavsett skulle jag inte dra någon linje mellan en viss stil och akademisk utbildning. Mer att man allmänt övas i mycket av det som är viktigt för rollspelstexter (till skillnad mot det som är viktigt för att illustrera rollspel). Hur som helst fortsätter de flesta ju inte skriva renodlat akademiskt utan snarare i sitt yrke.
Jag menar att den svenska normen nog är lite mer stramt saklig.
 
Jag menar att den svenska normen nog är lite mer stramt saklig.
Kanske det, skulle inte våga uttala mig. Däremot tycker jag många svenska rollspel drar mot ett enkelt språk. Rakt och tydligt, korta meningar, få adjektiv och adverb. Det behöver inte betyda stillöst eller torrt, men leder möjligen till lite mindre variation.
 
Kanske det, skulle inte våga uttala mig. Däremot tycker jag många svenska rollspel drar mot ett enkelt språk. Rakt och tydligt, korta meningar, få adjektiv och adverb. Det behöver inte betyda stillöst eller torrt, men leder möjligen till lite mindre variation.
Rent akademiskt kommer väl många svenska rollspelsmakare från teknologhållet? Det påverkar nog en del – @Mekanurg har ju till exempel i intervjuer om svensk rollspelshistoria lyft ”ingenjörsmässigheten” som en faktor.
 
Rent akademiskt kommer väl många svenska rollspelsmakare från teknologhållet? Det påverkar nog en del – @Mekanurg har ju till exempel i intervjuer om svensk rollspelshistoria lyft ”ingenjörsmässigheten” som en faktor.
Jo, historiskt har det kanske varit så.

Själv är jag samhällsvetare (och humanist).
 
Kanske det, skulle inte våga uttala mig. Däremot tycker jag många svenska rollspel drar mot ett enkelt språk. Rakt och tydligt, korta meningar, få adjektiv och adverb. Det behöver inte betyda stillöst eller torrt, men leder möjligen till lite mindre variation.
Det är väl känt att brittisk prosa har betydligt mer stuns än svensk iaf när det gäller akademisk historia. Vi såg ju under lång tid ned på historiker som hade mage att försöka trycka ur sig läsvärda texter. Till stor del gäller det än idag.

Hur det är inom andra fält vågar jag inte uttala mig
 
Det är väl känt att brittisk prosa har betydligt mer stuns än svensk iaf när det gäller akademisk historia. Vi såg ju under lång tid ned på historiker som hade mage att försöka trycka ur sig läsvärda texter. Till stor del gäller det än idag.

Hur det är inom andra fält vågar jag inte uttala mig
Ja, som någon som alltid dragits mer åt den brittiska traditionen än den svenska inom historieskrivning var det också detta jag till stor del tänkte på. Men ibland upplever jag att det här landet i så låg grad värderar den spirituella dimensionen av språket att de flesta inte ens längre vet vad ordet betyder.
 
Kort är trist. Väck med tristhet! Bygg meningar med krutord, inte dött stoft. Tydligheten bärs av stilens vingar, manualprosa trälatraskar genom lerfält. Många beundrar den senare för hens möda. Dom saknar fantasin att titta upp. Krumryggade blir vi och grymtar att det är bäst så. Den älvasköna dansar ovan molnen, där solen aldrig skyms.
 
Back
Top