Fantasysvenskan och dess källor

Jag bad Chat GPT sammanfatta Sagan Om Ringen, som Björn Ranelid.
Dilandau said:
Allt det här handlar om att översättarna inte var präglade av den fantasymainstream-kultur som exploderat de senaste decennierna.
Click to expand...
Vette tusan hur det är med bildning i klassisk litteratur, svensk och annorstädes heller?
Erik Granström har ju en fantastisk stil, Jorges Bestiarium hade ju också en stil som kanske inte var lika raffinerad.
 
obak said:
Vette tusan hur det är med bildning i klassisk litteratur, svensk och annorstädes heller?
Click to expand...
Den är generellt ganska låg idag tror jag. Säkert högre bland rollspelare än folk i gemen, dock.

Men det ligger säkert något i detta att om man saknar andra språkliga referenser för ”fantasygrejer” än amerikansk och brittisk fantasy, så blir ens alster såklart påverkade av det.

Om ens största litterära inspiration är Stiernhielms ”Herakles” så påverkas man på ett annat sätt.
 
Dilandau said:
Om ens största litterära inspiration är Stiernhielms ”Herakles” så påverkas man på ett annat sätt.
Click to expand...
Jag fick faktiskt upp ögonen för Stiernhielm för inte mer än några dar sen. I tonåren avfärdade jag honom då hans magnum opus hade ett så urbota gubbtjatigt ämne, trist dygdedikt typ. Och omdömet om ämnesvalet står väl än, men vilket språk! Det är inte alltid helt lyckat men det är stimulerande att se någon kasta sig in hantverket med sådan skaparglädje. Helt oförskräckt inför att snickra ihop långa sammansättningar, gräva upp fornord och vältra sig i allsköns klanger.

Jag misstänker att hans språkbruk/filosofi kommer vägleda mig rätt så mycket i mitt eget skapande framåt.
 
Någon jag kom att tänka på att svensk fantasy är för mig inte så mycket en litterär grej som en visuell eller filmisk sådan. Vi har ett brett utbud av illustrationer som man mins mer än vad de illustrerar, och ett stort antal fantasy tv-serier och filmer (riktat till barn och ungdom till större delen men ändå).
 
Dilandau said:
Den är generellt ganska låg idag tror jag. Säkert högre bland rollspelare än folk i gemen, dock.

Men det ligger säkert något i detta att om man saknar andra språkliga referenser för ”fantasygrejer” än amerikansk och brittisk fantasy, så blir ens alster såklart påverkade av det.

Om ens största litterära inspiration är Stiernhielms ”Herakles” så påverkas man på ett annat sätt.
Click to expand...
Jag tänker att svenskan i allmänhet är på nedgång, och dubbelt upp inom nördkulturen, som ju fantasyn tillhör. De som gillar fantasy konsumerar sannolikt mycket mer kultur på engelska än på svenska, och deras språkbruk blir därefter.
Jag är i Brasilien just nu och idag gick jag in på en bokhandel och köpte ett par böcker, bland annat en liten fin bok med essäer om språk och lingvistik. Det första kapitlet handlar om framtidens portugisiska. Det tar upp frågan ”Kommer portugisiskan att försvinna och ersättas av engelska?”. Författaren säger att nej, inga tecken finns på detta. Att man lånar in ord är en naturlig språkutveckling och inget tyder på att portugisiskan är hotad. Men det finns språk som verkligen är hotade av engelskan, och som exempel tar han upp svenskan. Denne brasilianske lingvist tar alltså upp svenskan som specifikt exempel på ett språk som riskerar att försvinna. Och boken skrevs 2004; det har knappast blivit bättre sedan dess.
I nördkretsar är detta dubbelt sant och går man på konvent hör man sjukt mycket engelska, både i sig och inblandat i svenskan. Inte bara låneord, utan hela fraser. Bland rollspelare hör jag ofta hur folk inte kommer ihåg ett svenskt ord och istället använder ett engelskt.
De som skriver fantasyböcker idag i Sverige är rimligen en del av den kulturen och konsumerar antagligen relativt lite kultur på svenska, och som resultat blir också deras språk fattigt och fullt av anglicismer. Jag är på riktigt orolig för svenskans framtid, och dubbelt upp inom nördkretsar.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top