Fantastisk novell, ett riktigt litet mästerverk!! Brukar ofta låta mina elever läsa den. En nyfiken fråga, vad i novellen tycker du lyfter fram det svenska språket synnerligt bra? Menar alltså inte att novellen inte gör det för det tycker jag med, jag är bara nyfiken på dina tankar därDå brukar jag peka på det här mästerverket. Svensk prosa av högsta klass.
Ett halvt ark papper
etthalvtarkpapper.se
Berättelsen är konkret, kristallklar, kortfattad. Orden placerar allting rätt i tid och rum. Detta är, i mina ögon, svenska språkets styrka och skönhet.Fantastisk novell, ett riktigt litet mästerverk!! Brukar ofta låta mina elever läsa den. En nyfiken fråga, vad i novellen tycker du lyfter fram det svenska språket synnerligt bra? Menar alltså inte att novellen inte gör det för det tycker jag med, jag är bara nyfiken på dina tankar där
Jag vet inte om jag håller med. Alltså, novellen är fantastiskt och väldigt välskriven, men jag vet inte om den gör saker som visar just svenskans styrka. Sajten du länkar till har ju massor av översättningar, och det är en väldigt översättningsbar novell. Den låter fantastiskt på svenska, men väldigt bra på andra språk också, och just kristallklart kortfattad är något jag tycker att många språk kan göra väl. Översättningen på mandarin är speciellt bra, och språk som mandarin, kantonesiska eller japanska som inte har några obligatoriska element utan kan skippa vilka delar av meningen som helst gör sig väldigt bra för korta, karga texter.
Jag har läst lite översättningar va hennes dikter till engelska och de är utan undantag bleka ekon av Boyes lyrik. Men det kan ju såklart ha att göra med översättaren, och det faktum att poesi aldrig går att översätta särskilt väl.
Jo, när det gäller Boye håller jag med dig till hundra procent, Dessutom skrev hon SF-romanen Kallocain, så om hon levt några årtionden senare hade hon blivit en mästerlig fantasyförfattare.
Jo, det där var ju min poäng.
Juste ja. Det var ju lite tanken med tråden, att vi skulle diskutera vilka svenska författare som man kunde inspireras av och låna från när man arbetar med fantasy. Den tanken fumlade jag nog bort i den pladdriga trådstarten, men diskussionen blev så trevlig att det blev bra ändå.
Själv gillar jag en mening några rader innan
De tidiga knittelverken anses i regel vara bättre än Erikskrönikans uppföljare. De har överlag en säkrare rytmisk gång. Erikskrönikan skulle jag också säga har en mer nyanserad skildring av diverse bråk och kiv än, säg, Karlskrönikan.
En av Eufemiavisorna - Herr Ivan lejonriddaren - är dessutom vår första arthuriana (det är Ywain, alltså).
Sidospår. Jobb eller hög nivå prep på Twilight 2000 rpg?
Nöjesresa faktiskt. Äger inte T2K, men man blir ju frestad när man läser Moggers utmärkta krönika här på forumet.
Inte för att påstå att jag är del av fantasysvenskan ... men ser till att alla orter och platser när jag spelleder har flera olika namn (beroende på källa, vem som talar om dem och om det är nära eller lånt bort). Det är det enda rätta.
Det kan då också vara relevant att leta bland Ohlmarks formativa influenser. Han kom ju från den akademiska och studentikosa miljön – utöver det akademiska skrivandet också som spexförfattare, redaktör för Lundagård, med mera, och färgades en del därav.
Jo och han var ju också namnkunnig som översättare av fornisländska texter* redan innan han började med Tolkien. Så hans grund i fantastiken låg väl någonstans där. Men ja, hans översättning av LotR får väl ses som formativ, om inte annat lever ju namnet orch vidare ännu i nya DoD. Men det där livfulla draget i hans språk tycks ha gjort mindre avtryck, eller så är det bara svårare att härma, vad vet jag.
Ohlmarks kunde inte arabiska, men översatte Koranen ändå. Gissningsvis använde han engelska och tyska översättningar.
Ja, den där bibeltolkningen lät ju... speciell. I och för sig är väl poängen med en översättning av Wulfilas bibel att förmedla de språkliga bilderna; Hur goterna förenade sin äldre föreställningsvärld och dess bildspråk med det kristna budskapet. Å andra sidan litar jag inte på att Ohlmarks skulle hålla sig från att införa en massa annat krafs i sin översättning.
