Varför köps så mycket rollspel som inte spelas?

Jag funderar på i hur hög grad det här kanske influeras i någon mån av hur mycket man visuellt fantiserar?
Inte mycket för min del (och jag har stark visuell fantasi). Tror det mer har med inställning att göra. Tycker inte rollspel är tillräckligt bra skrivna för att jag ska börja fantisera, men intresset för mig ligger också någon annanstans när jag läser rollspel.
 
Jag är bokfetischist och tycker om snyggt gjorda trycksaker. Och eftersom jag själv skriver (rollspel och annat) vill jag se hur andra har gjort. På senare år har jag dock börjat sälja av delar av min rollspelssamling på Tradera. Jag trodde att det skulle svida, men det har det inte alls gjort. Förmodligen för att jag inte tycker att de spel jag sålde var tillräckligt bra. Och för att jag fick bra betalt.
 
För mig blir läsning av äventyr tydligt visuellt. Ett favoritexempel är det gamla Svavelvinter-äventyret som jag förvisso har spelat och spellett, men det är inte dessa spelmöten jag visualiserar utan det jag läst och sett. Karthäftet tror jag ytterligare hjälper till med (och sätter ramarna för) visualiseringen. Det kanske inte heller är enbart en visuell bild utan också en förmedling av känslor kopplade till platserna.

Sen tänker jag att skillnaden från en vanlig bok där man ofta visualiserar utifrån protagonistens vinkel, så blir det här läsandet öppet och utan protagonist - allt jag läser lämnas öppet och allt kan hända.
 
Jag får en sjuk kick av nya rollspelsblöcker, det är svårt att beskriva. Det är liksom en ny värld av äventyr och möjligheter som öppnar sig. Väldigt beroendeframkallande.

Exakt detta! Det är inte speciellt stor skillnad på när Christoffer som nioåring satt och bläddrade i Sagan om Ringen Rollspelet och Christoffer som 40+ sitter och bläddrar i samma, eller något annat. Just hur ett rollspel är ett fönster in till en annan värld. Potentialen för situationer och berättelser som öppnar upp sig!
 
Jag får en sjuk kick av nya rollspelsblöcker, det är svårt att beskriva. Det är liksom en ny värld av äventyr och möjligheter som öppnar sig. Väldigt beroendeframkallande.
Du får det att låta som om det finns rollspel är något man får från sin lokala langare :P

"Pist, grabben jag har några sprillans nya DoD äventyr här", håller upp insidan av rocken, "köper du alla nu så kastar jag in en tärningspåse också."
 
Du får det att låta som om det finns rollspel är något man får från sin lokala langare :p

"Pist, grabben jag har några sprillans nya DoD äventyr här", håller upp insidan av rocken, "köper du alla nu så kastar jag in en tärningspåse också."
Det är precis så det känns! Man smiter ut från sfbok med en skum påse under rocken, skakande av abstinens.
 
Och man tror aldrig att man ska falla gör de tyngre grejerna, men man lurar sig själv. Man köper Drakar och Demoner och tänker att man inte ska gå över till nåt tyngre, det här är bara en kul grej man hör lite då och då. Men innan man vet ordet av rånar man förbipasserande på Sergels torg för att få råd till alla expansioner till Eon…
 
Grundinställningen är att jag bara ska köpa rollspel som det finns en god chans att jag kommer att spela. Men utöver det köper jag spel som verkar kul; som behövs för en komplett samling; som jag kanske någon gång kommer att spela men sannolikt inte; och från Tradera om det finns en nostalgikoppling, t.ex. att jag ägde det som ung men sålde (eller kastade :eek:) det.
 
Vissa grejer skaffar jag som inspiration eller referensverk. I början inbillade jag mig kanske att det även skulle spelas.
 
Jag har köpt en hel del rollspel som referensverk och för att plocka delar av, utan att ha något som helst intresse av att någonsin spela dem.

Sedan har jag en bunt rollspel som jag vill spela, om jag lyckas få ihop en grupp till dem. Men eftersom jag generellt sett är oförmögen att spela as written så vill jag ha meckat om dem innan jag ens börjar prata med någon om att köra dem. Skulle jag skaffa rollspelet efter att jag har en färdig spelgrupp, så skulle alla hunnit hoppa av innan jag anser mig redo att köra det.
 
Undrar om det här med att köpa en massa rollspel som referensverk eller för att ”sno delar” är något som folk på wrnu sysslar med eller om det är vanligt bland rollspelare i gemen? Gissar att de flesta köper ett rollspel och spelar det rollspelet rakt av, istället för att bygga ihop delar.

Vad är det ni använder, av nyfikenhet? Är det att ni spelar med Eons färdigheter med Symbaroums stridssystem, eller importerar ni delar av spelvärlden? Om det är äventyr så behöver man ju inte spelet, tänker jag mig, utan köper bara äventyret, eller?
 
Undrar om det här med att köpa en massa rollspel som referensverk eller för att ”sno delar” är något som folk på wrnu sysslar med eller om det är vanligt bland rollspelare i gemen? Gissar att de flesta köper ett rollspel och spelar det rollspelet rakt av, istället för att bygga ihop delar.

Vad är det ni använder, av nyfikenhet? Är det att ni spelar med Eons färdigheter med Symbaroums stridssystem, eller importerar ni delar av spelvärlden? Om det är äventyr så behöver man ju inte spelet, tänker jag mig, utan köper bara äventyret, eller?
Det kan vara något så närbesläktat som att ta skeppsbyggarmekaniken från en Traveller-utgåva till en annan. Det kan vara att frankensteina mekaniska delar från olika system. Det kan vara att plocka mekaniken från ett rollspel, och settingen från ett annat. Det kan vara att plocka någon liten del om hur man hanterar något. Och så vidare.

När vi satte upp en kampanj för Star Wars FFG tog jag inspiration från Utposts utpostskapande för att etablera rollpersonernas hemplanet gemensamt, och Noirs kontakter-skapande.

Vid något tillfälle vill jag köra Demon: the Fallen. Men då kommer jag har kastat ut/byggt om minst 50% av settingen, och antagligen bytt ut hela mekaniken.
 
Undrar om det här med att köpa en massa rollspel som referensverk eller för att ”sno delar” är något som folk på wrnu sysslar med eller om det är vanligt bland rollspelare i gemen? Gissar att de flesta köper ett rollspel och spelar det rollspelet rakt av, istället för att bygga ihop delar.

Vad är det ni använder, av nyfikenhet? Är det att ni spelar med Eons färdigheter med Symbaroums stridssystem, eller importerar ni delar av spelvärlden? Om det är äventyr så behöver man ju inte spelet, tänker jag mig, utan köper bara äventyret, eller?
Finns det någon statistik på hur många av WRNU´s frekventa forumiter som själva snickrar på rollspel? Känslan är att dessa är i klar majoriteten?
 
Jag tror nästan alla som spellett mer någon enstaka gång snickrat på nåt eget någon gång. Jag insåg ganska snart att det finns så många spel så det var enklare att bara spela ett annat som liknade mer vad jag ville ha.
 
Det här med att "sno delar" eller att ha för "inspiration" måste inte vara spelmekanik.
Jag har spelat väldigt mycket färdigskrivet äventyrsmaterial genom åren, men jag har nästan alltid klippt och klistrat ihop flera olika saker. I mitt fall, eftersom jag är dålig på prepp, genom att ha en hel hög med böcker och häften framför mig och bläddra villt mellan dem vid spelbordet...
 
Finns det någon statistik på hur många av WRNU´s frekventa forumiter som själva snickrar på rollspel? Känslan är att dessa är i klar majoriteten?

Om du menar folk som gör helt egna rollspel så är det nog en minoritet - även om den minoriteten är rätt stor här på WRNU.
Men däremot att modifiera reglerna för existerande spel, och ha husregler - det gör väl i stort sett alla rollspelare? Och då inte bara här på WRNU.
 
Det här med att "sno delar" eller att ha för "inspiration" måste inte vara spelmekanik.
Jag har spelat väldigt mycket färdigskrivet äventyrsmaterial genom åren, men jag har nästan alltid klippt och klistrat ihop flera olika saker. I mitt fall, eftersom jag är dålig på prepp, genom att ha en hel hög med böcker och häften framför mig och bläddra villt mellan dem vid spelbordet...
Men då behöver man ju inte köpa spelet, antar jag? Utan man köper lite äventyr till Symbaroum fast man spelar Svärdets sång eller nå't?
 
Undrar om det här med att köpa en massa rollspel som referensverk eller för att ”sno delar” är något som folk på wrnu sysslar med eller om det är vanligt bland rollspelare i gemen? Gissar att de flesta köper ett rollspel och spelar det rollspelet rakt av, istället för att bygga ihop delar.

Vad är det ni använder, av nyfikenhet? Är det att ni spelar med Eons färdigheter med Symbaroums stridssystem, eller importerar ni delar av spelvärlden? Om det är äventyr så behöver man ju inte spelet, tänker jag mig, utan köper bara äventyret, eller?

Jag snor sällan eller aldrig mekanik, men jag har absolut gått igenom olika spels färdighetslistor för att se vilka utredande färdigheter jag borde ha och som jag riskerar att gömma bort. Men jag köper ju aldrig spel för deras regelsystem, hujedamig.

Ibland köper jag spel med tanken att se ifall de har bra spelledarkapitel. Tyvärr har de ju nästan aldrig det, men det är åtminstone en del av tanken – att ha ett bibliotek av olika SL-tekniker och sätt att bygga och spelleda äventyr.

Hela min GURPS-samling finns ju i princip för att jag under en period gillade att helt enkelt ha ett gäng relativt välskrivna och rollspelsanpassade faktasamlingar. Om jag en dag vill spela i pre-tsariska Ryssland ligger GURPS Russia fortfarande nära till hands.

Men ofta handlar det mer om världsdetaljer. Jag snor ogärna hela spelvärldar, men jag snodde ju Gestalts metaplot till More than Human till exempel.

Så… Det är ett ganska eklektiskt referensbibliotek. Jag letar SL-tips, känslan i vissa illustrationer, detaljer och metaplots, teknologier och allt möjligt jox.
 
All consumer media tends to work like this. I read a few reports the other week that many books published, of any kind, sell only a few dozen copies. Most film doesnt get watched, something like three quarters of games sold on Steam never get played etc.
If you look on drivethruRPG the vast majority of product never reaches even 50 copies.

The supply far outstrips the demand and much of what gets published is either too repetitive (yet another weird dark fantasy about gritty dungeon survival inspired by blah blah), not interesting or just never gets noticed in the flood.

I am lucky enough that I carved out a niche in miniatures gaming that pays my livelihood and even then, I have titles that sold many thousands and titles that sold 30 copies. Sometimes you just can't tell what will happen.
 
Back
Top