Varför köps så mycket rollspel som inte spelas?

Genesis

Pa' ti 泣き, chicken teriyaki
Joined
17 Aug 2000
Messages
11,850
Location
Göteborg
@Ymir skrev följande i en annan tråd:



När jag har köpt rollspel -- mest pdf:er -- har det väldigt mycket handlat om det där. Jag läser rollspelsböcker helt enkelt för att jag tycker om att läsa rollspelsböcker som litteratur, och njutningen ligger inte i att tänka sig att boken ska tas i bruk, att det ska bli en kampanj av, jag vet inte, Prometheus eller Nobilis eller Nights Black Agents, eller vad jag nu har köpt genom åren, utan värdet ligger på samma ställe som den alltid ligger i litteraturen: i att tänka sig.

När man läser en roman tänker man sig att sakerna som händer i den är verkliga, att orden i den representerar verkliga ting, i en verklig värld, i alla fall för en stund; när man läser en rollspelsbok tänker man sig istället alla de olika berättelser som boken skulle kunna ge upphov till. Det är inte riktigt samma sak, och aktiviteten kittlar inte samma plats i själen; att läsa en bra roman är kanske att drabbas av ett enskilt, unikt öde, av en singulär och exakt historia, så att säga; att läsa en bra rollspelsbok är tvärtom att uppleva tusentals ekon och spökbilder av berättelser som inte riktigt har berättats, men som skulle kunna berättas: tänk om en anka var en adelsman och nekromantiker, och kastade den här besvärjelsen för att återuppväcka sin döda son, men fumlade, och slog nittionio på tabellen... det är, på något underbart sätt, som att hela tiden befinna sig vid den sista eller första meningen av en berättelse, eller som att läsa själva källkoden till en väldig, myllrande historia -- rollspelsboken ger läsaren allt det som finns innan intrigerna tar plats: världen, tematiken, sättet ljuset faller genom fönstren på, listor på saker som kan hända, och hur olika sorters karaktärer förmår reagera på dem.

Jag undrar om det är därför Rollspelsmakarforumet alltid har varit mitt favoritforum att besöka, också när jag bara lurkat här i alla år: det där är liksom ytterligare ett steg ner i rötterna: tänk om man skulle ha de här parametrarna för att tänka sig saker, eller de här, vad skulle man kunna tänka sig då, eller så här?

Jag vet inte. Själva spelet måste ju också finnas där, för att läsningen ska få precis rätt -- ton eller stämning av ändlösa möjligheter. Men man måste aldrig spela, tycker jag. På sätt och vis är det kanske som med teknologi i vissa av William Gibsons böcker; saker är skapade för att göra en sak, men de blir ofta något annat och oväntat ute i världen; ett pulver tänkt att hällas ut på golvet där spädbarn har kissat, som får urinet att stelna till självlysande, elastiska, sterila plaststycken som man enkelt kan skala av från golvet och slänga, används istället i en nattklubb för att skapa en trapphall som ser ut som en självlysande grotta av stalakiter, och varje natt pissar fler människor i den, och förändrar den...

När jag spellett har jag hittills alltid kört hemmabyggen. Och naturligtvis är det också så att jag, liksom många andra här, ibland köper rollspelsböcker för kolla hur andra har löst saker, osv. Men för mig är det sekundärt.
Jag undrar varför jag inte får det här. Jag minns det senaste spelet med en rejäl spelvärld jag försökte sätta mig in i. Det var Fading Suns. Och jag minns hur mycket jobb det var att läsa igenom böcker och förstå spelvärlden. Det var inte spännande eller kul, det var jobb! I slutänden skippade jag en hel del och hittade på själv istället. För mig är det som att planera för en resa. Det är inte kul att köpa flygbiljetter, boka hotell och liknande, men det är grejer som behöver göras för att kunna resa. (Antagligen därför jag alltid bokar i sista stund, och ofta fel dag.)

Med rollspelsmakande är det en annan grej, för det är ett kreativt arbete där jag får fnula, fippla och uttrycka mig genom speldesign. Men att läsa någon annans spel är bara jobb. Typ som att det är kul att spela fotboll, men mördande tråkigt att titta på fotboll.
 
Joined
17 Oct 2011
Messages
1,054
Om fotboll tycker jag precis tvärtom. Svårt att spela. Fast jag har stått i mål i ett korp lag och fällt en polis under en match. Roligare att titta helst på plats i klacken.
Med äventyr tycker jag lika det är svårt och tråkigt att sätta sig in i någon annans hjärna och tanke. Men jag gillar att ha det som inspiration eller få spelarna att tro att vi spelar Tjurmannen från kungsskär. Fast egentligen spelar de af uttermarks tolkning av Tjurmannen.
 

Henke

Konventsarkeolog @ www.alexandria.dk
Joined
8 Mar 2009
Messages
3,543
Location
Kullavik
Ytterligare en aspekt i mitt rollspelsköpande är att syftet nog växlat Lite fram och tillbaka mellan olika nämnda anledningar. Ett tag kanske jag köpte för att faktiskt spela, men när det märktes att mer och mer blev ospelat så kan syftet växlat över till att nöja sig med att läsa Och kanske i viss mån samla.

Angående samlandet (vilket är en diskussion stor nog för en egen tråd), så kan jag se att mitt personliga syfte inte är att ha alla versioner av vissa spel eller allt från vissa förlag utan snarare en informationsbank att söka i för inspiration eller bara återblickar på något jag läst tidigare. Detta helt utan ambitionen att skapa egna rollspelsprodukter.

Att skapa nya rollspel med hjälp av befintliga rollspel som referensmaterial kan på ett sätt förfina, men tänker också att risken finns att man kör vidare i samma hjulspår (hur många fantasy-kloner finns det inte?). Där tänker jag att @Genesis har ett sunt resonemang kring att låta inspirationen främst komma från annat håll, frikopplat från rollspel.
 

Henke

Konventsarkeolog @ www.alexandria.dk
Joined
8 Mar 2009
Messages
3,543
Location
Kullavik
Med äventyr tycker jag lika det är svårt och tråkigt att sätta sig in i någon annans hjärna och tanke. Men jag gillar att ha det som inspiration eller få spelarna att tro att vi spelar Tjurmannen från kungsskär. Fast egentligen spelar de af uttermarks tolkning av Tjurmannen.
Det här är superintressant. Jag har också en vana av att göra om äventyr till något som för stunden känns mer tilltalande än det köpta äventyret. Det märkliga är att jag i efterhand sällan känner mig nöjd att jag gjorde förändringarna. Inte för att förändringarna på något sätt är dåliga, men känslan att jag gjort våld på grundmaterialet skaver. Ändå fortsätter jag gärna att göra på det här sättet. Ett slags rollspelsscenario-skadebeteende?
 
Last edited:

EvilSpook

Hero
Joined
15 Oct 2008
Messages
1,206
Location
Rachdrand
För mig handlar det nog mest om att jag vill bygga en förståelse för hur spelen är och utforska några delar av det som verkar intressanta.

Jag tycker det är kul att ha dels en uppfattning efter att ha läst dem och dels möjligheten att gå tillbaks och kolla saker eller inspireras på nytt.

När jag ska spela är det inte i första hand ett spel jag dras till utan ett övergripande koncept utifrån min samlade bild av regler, världar, äventyr och andra influenser som man byggt genom åren. Och sen sätter man ihop en mix som passar visionen.

Så ett spel kan definitivt ha ett värde även om jag inte tänkt spela det. Bara jag tror att det kan expandera mitt medvetande. Och med tiden hamnar man ofta i situationen att spelen poppar upp och aktualiseras i lite andra sammanhang.

Men att bygga den mentala strukturen, analysera spelet och passa in den i modellen är det primära. Om det faktiskt spelas nån gång är sekundärt.

Ibland stödköper jag saker och ibland köper jag mindre intressanta saker om jag tror att de blir svåra/dyrare att köpa begagnat senare.

//EvilSpook
 

Henke

Konventsarkeolog @ www.alexandria.dk
Joined
8 Mar 2009
Messages
3,543
Location
Kullavik
...och ibland köper jag mindre intressanta saker om jag tror att de blir svåra/dyrare att köpa begagnat senare.
Det här är också något som drivit mitt köpande. Under den tioårspaus jag hade från rollspel hann bl.a. Mutant UA, Noir och Trudvang komma och gå. Det kändes väldigt surt att inte kunna skaffa de här produkterna utan att lägga en förmögenhet på Tradera och i det läget vill jag aldrig hamna igen.

Ser då och då andra som hamnat i samma knipa med spel som gått ur tryck och att jag då kan andas ut att jag faktiskt har dem i bokhyllan. :)
 

koraq

Warrior
Joined
1 Jan 2016
Messages
324
Location
Uppsala
Jag får en sjuk kick av nya rollspelsblöcker, det är svårt att beskriva. Det är liksom en ny värld av äventyr och möjligheter som öppnar sig. Väldigt beroendeframkallande.
Jag köper många gånger spel som jag inte spelar för jag inte får ihop en grupp, eller för att jag inte lyckas organisera mig själv nog att arrangera nåt, men Lemur's post sammanfattar nåt kritiskt för mig.

På samma sätt som möjligheterna öppnade sig med förundran när jag först kom i kontakt med rollspel, så får jag lite av den kicken varje gång jag öppnar en nyköpt spelbok och möjlgheterna öppnar sig. Väldigt beroendeframkallande!
 

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
1,836
Location
Stockholm
För min del: reference material.

Det är i alla fall vad jag intalar mig själv, o att jag inte har ett besatt samlar problem.
Vill utveckla det här lite: jag gillar världsbyggande o hur man presenterar världen mer än regler, så det är många gånger därför jag införskaffar flera av mina rollspel, för att se hur detta har gjorts i dess, så väll got som ont (ibland får man ju bättre idéer av att läsa saker man anser är dåliga än bra grejer). Jag har köpt flera spel jag inte har planer på att spelleda men läser för att jag gillar världbyggandet.

Samtidigt så köper jag sällan nya rollspel om det inte e på rea, utan jag införskaffar dem i andrahand, eller e med på Kickstarters. Samtidigt så när jag vet att en spelbutik har rea så blir det att jag gärna tar saker som jag inte har någon ide om utan bara ser intressant ut (på ett eller annat sätt) - jag går på reor med spenderarbyxor för jag vill inte ha ångest senare över att jag inte köpte saker när de fanns tillgängliga i vissa fall är det spel jag inte har någon ide om, i vissa fall är det tillbehör till saker jag (eller de andra i in spelgrupp) redan har grundboken till. O flera av mina chansningar har varit lyckade (ex. Gaean Reach rollspelet) medan andra har varit meh.

De nya rollspel jag har kickstartat eller köpt i butik till fullpris har varit saker som jag känner jag verkligen gillar, vill stödja eller tar upp saker jag inte har i mitt biblioteket/inte har mycket av.

Sedan har det ju också varit en fråga om personlig ekonomi, jag har på senaste åren haft bättre ekonomi än tidigare, vilket gjort att jag köpt/stöt grejer jag tidigare har stönat över som för dyra.

Tidigare var det också så att jag hade bra kontakter inom biblioteksvärlden o lyckades få dem att köpa in flera dyra rollspel, men saker har förändrats rörande inköpen så det är inte lika lätt just nu att få dem inköpta, även om jag lyckas ibland. Men det här är en bra sidopoäng, ta en titt på ditt lokala biblioteksväsendes hemsida o se om de har rollspel. Ta sedan o låna något/några av dem, biblioteket köper inte in rollspel om det inte lånas, o om de finns på biblioteket så kan folk som inte känner till dem upptäcka dem, eller låna o prova på o komma fram till att den där 300+ Kroners boken är värt det.
 

Zeedox

Veteran
Joined
14 May 2021
Messages
65
Rollspel kräver ofta ca 2-4 timmar från 3-6 vuxna personer, gärna flera gånger och på samma fysiska plats. Det är väldigt svårt att få till. Lägg till att spelet och skall gå att förbereda och pitchas av spelledaren, som tenderar att vara den som samlat gruppen av personer.

På det planet är jag nästan förbryllad av att inte fler rollspelskonstruktörer gör spel som är lätta att spela online, att spela med utbytbara grupper av personer och för kortare spelmöten och scenarion. Tex som Inhuman, eller gamla goda Everybody is John. Men det är lättare att pitcha Kickstarters på en stor och maffig bok, och de flesta rollspelsskapare gör det ju för egen glädje snarare än en noga uttänkt målgruppsanalys.
 
Last edited:

Zeedox

Veteran
Joined
14 May 2021
Messages
65
Sagts av flera i tråden redan - men svårigheten att få till rollspelssessioner gör ju också att det inte finns så mycket recensioner att tillgå, där recensenten faktiskt spelat spelet. Oftast är det bara en recension av bokens kvalitet, språket och bilderna, snarare än vilket sorts spel spelet faktiskt leder till. Förståeligt, men tråkigt!

Där leder D&D hårt, med tanke på hur mycket mer kortformmaterial som gjorts av spelare och gurus. ”5 tips för bättre encounters!” ”Roliga memes om D20or!” ”En spännande sammanfattning av höjdpunkter från vår kampanj!”

Andra rollspel tycker jag är svårare att hitta faktiska spelexempel från eller reaktioner på, som inte i sig är 16-timmars podcastserier.
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent
Joined
17 May 2000
Messages
7,118
Location
Port Kad, The Rim
Rollspel kräver ca 2-4 timmar från 3-6 vuxna personer, gärna flera gånger och på samma fysiska plats. Det är väldigt svårt att få till. Lägg till att spelet och skall gå att förbereda och pitchas av spelledaren, som tenderar att vara den som samlat gruppen av personer.

På det planet är jag nästan förbryllad av att inte fler rollspelskonstruktörer gör spel som är lätta att spela online, att spela med utbytbara grupper av personer och för kortare spelmöten och kampanjen. Tex som Inhuman, eller gamla goda Everybody is John. Men det är lättare att pitcha Kickstarters på en stor och maffig bok, och de flesta rollspelaskapare gör det ju för egen glädje snarare än en noga uttänkt målgruppsanalys.
Exakt. Jag skriver sådant som är nöjsamt. Sådant som jag inte gjort förr. ;):cool:
 

Genesis

Pa' ti 泣き, chicken teriyaki
Joined
17 Aug 2000
Messages
11,850
Location
Göteborg
På det planet är jag nästan förbryllad av att inte fler rollspelskonstruktörer gör spel som är lätta att spela online, att spela med utbytbara grupper av personer och för kortare spelmöten och scenarion.
Spel gjorda för att spelas online eller med utbytbara grupper är inte så vanligt, men spel ämnade att spelas som enkvällare finns det ju enorma mängder av. Men de säljer inte så mycket, så stora spelföretag (= alla spelföretag med fler än två inblandade personer) ger inte ut sådana spel.
 

Måns

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
14,112
Location
Athos
Jag undrar varför jag inte får det här. Jag minns det senaste spelet med en rejäl spelvärld jag försökte sätta mig in i. Det var Fading Suns. Och jag minns hur mycket jobb det var att läsa igenom böcker och förstå spelvärlden. Det var inte spännande eller kul, det var jobb! I slutänden skippade jag en hel del och hittade på själv istället. För mig är det som att planera för en resa. Det är inte kul att köpa flygbiljetter, boka hotell och liknande, men det är grejer som behöver göras för att kunna resa. (Antagligen därför jag alltid bokar i sista stund, och ofta fel dag.)

Med rollspelsmakande är det en annan grej, för det är ett kreativt arbete där jag får fnula, fippla och uttrycka mig genom speldesign. Men att läsa någon annans spel är bara jobb. Typ som att det är kul att spela fotboll, men mördande tråkigt att titta på fotboll.
Jag tror inte att man nödvändigtvis behöver förstå vad andra tycker är roligt eller varför. Jag älskar att titta på fotboll men tycker det är hjälpligt kul att spela. Men de flesta i min ålder som spelar tar det på lite för stort allvar och det är verkligen inte värt ett korsband. Inte på långa vägar. Men det finns uppenbarligen Rätt många som tycker det.

Jag älskar att åka skidor men tittar aldrig på det på TV. Kan se någon freeride ibland men mest som nått klipp som dyker upp i mobilen.

Varför är det så? Inte vet jag. Och egentligen är det inte så viktigt.

Men när rollspelsläsande är som roligast så fantiserar jag rejält under tiden. Jag läser inte förmågan "Svärdskämpe" utan ser framför mig hur coolt det blir i spel! Samma med äventyr. Jag ser framför mig hur spelgruppen traskar fram över isen, eller träffar på dödsgasten eller vad det nu är. Och så går jag igång på det. Gör jag inte det så lägger jag undan boken.
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,575
Jag undrar: Finns det rollspel som släpps, säljs till en massa människor men som nästan ingen egentligen spelar? Medan andra spelas av de flesta som köper det? Eller har alla rollspel samma "spelandefrekvens"?
Nobilis är väll köpt av sjukt många och spelat av 7 personer typ?
 

krank

Mångfaldsbyrå-direktör och ödleman från ε Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
32,829
Location
Nynäshamn
Men när rollspelsläsande är som roligast så fantiserar jag rejält under tiden. Jag läser inte förmågan "Svärdskämpe" utan ser framför mig hur coolt det blir i spel! Samma med äventyr. Jag ser framför mig hur spelgruppen traskar fram över isen, eller träffar på dödsgasten eller vad det nu är. Och så går jag igång på det. Gör jag inte det så lägger jag undan boken.
Jag funderar på i hur hög grad det här kanske influeras i någon mån av hur mycket man visuellt fantiserar? Jag vet att vi pratat mycket om det och när man lär sig om en ny intressant grej vill man såklart applicera den på och förklara allt med den. Men. Det finns ju en skillnad mellan vanliga böcker, som ju ofta är fint skrivna, och rollspelsböcker, som oftare är, öh, lite torftigt skrivna men samtidigt innehåller en massa fantasieggande idéer. Kanske hjälper t.ex. mitt ganska starka visuella tänkande mig att få utbyte av att läsa ganska torftiga och o-opetiska texter genom att fylla i med inre bilder?

Hur korrellerar afantasi med att gilla att läsa rollspelsböcker utan att nädvändigtvis spela dem?

För nu när flera av er påpekat det så är nog det en viktig del för mig också. Att läsa rollspelsböcker och liksom via min inre 3D-bio hamna vid det tänkta rollspelsbordet och vidare in i de intressanta situationerna. Ett slags metavisualisering; jag visualiserar hur jag kommer att visualisera de upplevelser vi skapar kring ett hypotetiskt spelbord…
 

Genesis

Pa' ti 泣き, chicken teriyaki
Joined
17 Aug 2000
Messages
11,850
Location
Göteborg
Jag funderar på i hur hög grad det här kanske influeras i någon mån av hur mycket man visuellt fantiserar? Jag vet att vi pratat mycket om det och när man lär sig om en ny intressant grej vill man såklart applicera den på och förklara allt med den. Men. Det finns ju en skillnad mellan vanliga böcker, som ju ofta är fint skrivna, och rollspelsböcker, som oftare är, öh, lite torftigt skrivna men samtidigt innehåller en massa fantasieggande idéer. Kanske hjälper t.ex. mitt ganska starka visuella tänkande mig att få utbyte av att läsa ganska torftiga och o-opetiska texter genom att fylla i med inre bilder?

Hur korrellerar afantasi med att gilla att läsa rollspelsböcker utan att nädvändigtvis spela dem?

För nu när flera av er påpekat det så är nog det en viktig del för mig också. Att läsa rollspelsböcker och liksom via min inre 3D-bio hamna vid det tänkta rollspelsbordet och vidare in i de intressanta situationerna. Ett slags metavisualisering; jag visualiserar hur jag kommer att visualisera de upplevelser vi skapar kring ett hypotetiskt spelbord…
Tja, jag vet inte. Jag har ju afantasi och jag kan fantisera om alla möjliga situationer (vilket gör det till en rätt dålig term, egentligen). Att föreställa mig framtida situationer jag kan hamna i är något jag verkligen gör hela tiden, och som ger mig mycket nöje. Så det vet jag inte om det har med att göra.

Egentligen tror jag att det för mig är att jag helt enkelt nästan aldrig stöter på spel som får mig att vilja spela dem. När jag skriver mina egna spel så blir jag jättesugen att spela dem, och jag kan absolut fantisera över att jag vill prova det här vid spelbordet. Men det är såpass ovanligt att jag hör talas om ett rollspel som jag går igång på att det inte är så konstigt att jag inte läser för skojs skull, egentligen.

Men jag vet inte, det är nog inte hela sanningen. Jag köper ju i princip inte rollspel alls. Enda gången jag köper rollspel är när jag är i Frankrike på OctoGônes. Där kan jag dock få syn på lite spel som känns intressanta, och köpa dem. Men sedan skummar jag dem mest. Jag har ett par spel jag skulle vilja spela (Démiurges och Bois dormant). Ett är skrivet av min absoluta favoritförfattare, och ett annat har jag redan spelat en sorts quickstartversion av. Men jag lyckas verkligen inte motivera mig att läsa böckerna och lära mig spelen. Det är ju lite dumt, för jag klagar ibland på att det är så svårt att hitta bra rollspel, och så har jag två bra spel som jag inte orkar läsa. Däremot kan jag spendera hundratals timmar på att skriva ett spel, utan problem. Som @Måns säger, folk är konstiga och det är kanske menlöst att försöka gräva i varför.

Men jag tror i alla fall inte att det har med visualisering att göra. Jag tror, som en person som inte visualiserar, att mycket mindre har med visualisering att göra än folk som visualiserar tror. Liksom, mitt arbete består till stor del av att konstruera abstrakta geometrier i huvudet. Det går alldeles utmärkt att göra det utan att behöva visualisera. Min hjärna utför samma operationer som en visualiserande hjärna, bara det att processen inte rapporterar det grafiska resultatet till arbetsminnet, utan bara "rådatan". Lite som att du antagligen kan göra matematiska operationer i huvudet utan att grafiskt föreställa dig alla de olika symbolerna (eller?).
 
Last edited:

Genesis

Pa' ti 泣き, chicken teriyaki
Joined
17 Aug 2000
Messages
11,850
Location
Göteborg
Nobilis är väll köpt av sjukt många och spelat av 7 personer typ?
Ja, Nobilis är ett spel som gör att jag lite fattar @Christoffers poäng med "vanligt jävla rollspel". Folk får för sig att det är något mystiskt och svårt, men det är ju bara att spela, liksom. Jag har spelat det, en gång med Arvidos och en gång i en kampanj i Gårdagruppen. Det är lite för traditionellt och regelmekanisk meckigt för min smak, men det är ju inte svårt.
 

krank

Mångfaldsbyrå-direktör och ödleman från ε Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
32,829
Location
Nynäshamn
Lite som att du antagligen kan göra matematiska operationer i huvudet utan att grafiskt föreställa dig alla de olika symbolerna (eller?).
Rätt OT, men jag är inte helt säker på att jag kan det, faktiskt. Jag vet inte om visualiseringen hjälper, men även när jag inte tänker mig de matematiska tecknen så verkar min hjärna vilja göra något grafiskt närhelst jag tänker på något som inte är direkt omedelbart framför mig.

Jag har rätt svårt att föreställa mig ickevisualiserad rådata mao, men jag litar på dig när du beskriver det såklart =)
 
Top