Experts blå bok hade ett bra kapitel också.Drakar och Demoner hade en del världsbyggarmaterial, särskilt i Gigant.
Experts blå bok hade ett bra kapitel också.Drakar och Demoner hade en del världsbyggarmaterial, särskilt i Gigant.
Jag har för mig att det fanns en del om sånt i Gigant kanske?
På tal om Gigant så är mina finaste minnen från DoD att spela som länsherrar, försöka hantera beskattning, missväxt och hotfulla grannriken samt drömma om att kunna bygga en häftigare borg. Skulle gärna spela något liknande idag men misstänker att jag skulle uppfatta Gigant-reglerna som en aning torra och mekaniska ifall jag letade fram dem.
Det finns ju regler för ”Fäste” i Svärdets Sång som iaf jag uppfattade som rätt bra förutsättningar för att spela länsherre.På tal om Gigant så är mina finaste minnen från DoD att spela som länsherrar, försöka hantera beskattning, missväxt och hotfulla grannriken samt drömma om att kunna bygga en häftigare borg. Skulle gärna spela något liknande idag men misstänker att jag skulle uppfatta Gigant-reglerna som en aning torra och mekaniska ifall jag letade fram dem.
Någon -- jag vet inte om nya Drakar och Demoner är rätt för det, men någon -- borde göra ett spel där man fullständigt struntar i risken att vara "torr" på det viset. Det finns ju uppenbarligen en tjusning med det också.
Ja, överlag har jag lite svårt att förstå att låg tröskel är så eftersträvansvärt i en hobby där majoriteten är 40-åriga akademiker
Men det är nog en typisk wrnu-käpphäst. Lagom till att vi är 60 kommer vi efterfråga tunga snustorra settingböcker och detaljistiska regelsystem![]()
Ja, överlag har jag lite svårt att förstå att låg tröskel är så eftersträvansvärt i en hobby där majoriteten är 40-åriga akademiker![]()
Jag tänker att det är ett uttryck för något som man kan spela utan för mycket förberedelser nu när man kanske inte har så mycket tid att lägga på tjocka, komplexa spel. Låg tröskel gör att "omstarten" inte blir så krävande om man lagt undan spelet en månad, eller om man kan spela endast två helger under ett år.
En annan faktor är ju att gubb*akademikerna (som jag då) kan vilja spela med sina gubbkompisar och sina egna och gubbkompisarnas barn i samma grupp. Och är det ju najs om det finns ett spel som inte är för svårt för barnen men inte för banalt för gubbarna (och inte är på engelska). Och det verkar ju vara det som FL satsar på här.
*"gubb" använder jag som ett könsneutralt ord.
Jag tänker att det är ett uttryck för något som man kan spela utan för mycket förberedelser nu när man kanske inte har så mycket tid att lägga på tjocka, komplexa spel. Låg tröskel gör att "omstarten" inte blir så krävande om man lagt undan spelet en månad, eller om man kan spela endast två helger under ett år.
Jag undrar om det är så att vuxna gillar observerbara aktiviteter hos barn? Typ, spel som gör att barnen direkt kan delta i en aktivitet är mer eftersträvansvärda än sådana som barnet studerar ensam på sin kammare?
Jag undrar om det är så att vuxna gillar observerbara aktiviteter hos barn? Typ, spel som gör att barnen direkt kan delta i en aktivitet är mer eftersträvansvärda än sådana som barnet studerar ensam på sin kammare?
Ja, jag kan ju utan någon som helst tvekan hävda att det var läsandet i mitt rum som gjorde att jag fastnade för rollspel, inte aktiviteten att spela. Även om jag såklart uppskattade den med så var det inte lika garanterat kul som det var att läsa om främmande fantasiländer.
Hm, tja, jag har spelat med ungefär ett dussin barn i 11-12 årsåldern det senaste året och det genomgående temat är att ingen av dem är intresserad av att bara läsa spelen. De tycker det är jättekul att spela, de lär sig reglerna när de behöver och läser ett äventyr när de måste för att kunna fortsätta spela. Men ingen av dem uppvisar något intresse för att dyka ner i spelen i sig. Det kanske kommer när de blir äldre och jag vågar inte svara på exakt vad det beror på, kanske vanan att konsumera digitala spel? Hur som helst tror jag den faktorn är en aspekt som spelskapare försöker fånga in för denna typ av spel.
Ja men det här. ☝ Jag har tillbringat långt (lååångt) mer tid med att läsa rollspel ensam på min kammare (lyssnandes på Queen och Nordman) i min ungdom än jag någonsin tillbringade spelandes med min spelgrupp. Och det var ju den aktiviteten som sen ledde till att jag tvingade dem att spela.Ja, jag kan ju utan någon som helst tvekan hävda att det var läsandet i mitt rum som gjorde att jag fastnade för rollspel, inte aktiviteten att spela. Även om jag såklart uppskattade den med så var det inte lika garanterat kul som det var att läsa om främmande fantasiländer.
Ja, i alla fall flera av dem (vågar inte svara för alla) - i varje fall i betydligt högre grad än de läser spel.Är det här barn som annars tycker om att läsa böcker och så?