WRNU:s serieklubb 2026

[Gurgeh]

Jag har förstått det som att det är ocreddigt att läsa Jonathan Hickman

Jag vet inte var du hört det, men det låter fel!

 

[verlandes.]

Jag vet inte var du hört det, men det låter fel!

Hm kan inte härleda det just nu, men vet att jag hört många (podcasts och yt-kanaler) ondgöra sig över honom. Kan heller inte minnas vad det handlat om!

 

[Gurgeh]

Hm kan inte härleda det just nu, men vet att jag hört många (podcasts och yt-kanaler) ondgöra sig över honom. Kan heller inte minnas vad det handlat om!

Jag har ju inte läst jättemycket av honom, men gillade verkligen East of West och The Manhattan Projects.

 

[JohanL]

Både Hickmans FF och (särskilt) Avengers är fantastiska. X-Men fick han ju tyvärr inte slutföra, men eftersom Kieron Gillen fångade alla bollarna blev det bra ändå.

Om folk blir irriterade kring det eviga tramset kring 3W3M är däremot helt begripligt.

 

[Troberg]

Jag är nu i början på 2000-talet på min genomläsning av 2000AD, och läste nyligen 25-års-jubileumsnumret.

Den håller en konstant hög nivå, och det är intressant att se hur den mognat med läsarna, blivit vuxnare. Den började som typ en pojktidning, men är nu en genomgående vuxentidning.

Ser fram emot 50-årsnumret...

 

[God45]

Jag vet inte var du hört det, men det låter fel!

Folk gnäller en massa över Hickman och King just nu, men det är bara för att de är hippsters som är upprörda för att bra författare blivit populära.

 

[verlandes.]

Folk gnäller en massa över Hickman och King just nu, men det är bara för att de är hippsters som är upprörda för att bra författare blivit populära.

Detta låter rätt, gjorde en snabb undersökning och det verkar vara många "he's a sellout"-känslor i rörelse.

Jag har innan bara läst hans Infinity och tyckte den var väldigt trevlig (sen så älskar jag ju allt där Black Bolt får briljera).

 

[JohanL]

GODS och Imperial hos Marvel var rätt poänglösa, men Ultimate Spider-Man var bästa Spider-Man på mycket länge, kanske någonsin (till ingens överraskning blir det där med ”Great Responsibility” ännu viktigare när man är gift och har barn).

 

[krank]

Jag gillade Adrian Tchaikovskys The Final Architecture rätt mycket, så självklart skaffade jag Salvation's Child när jag såg att den fanns. Det här är alltså typ en prequel till böckerna.

Jag… önskar att jag gillade den mer. Men jag tycker att storyn inte flödar särskilt bra, och jag är tyvärr inte riktigt överens med det visuella heller – dels det klassiska "men så såg det inte ut i mitt huvud" men jag är inte helt förtjust i tecknarstilen. En del perspektiv är… wonky. Ofta känns det lite.. stelt på ett sätt jag har svårt att sätta ord på. Det är som någon lite sämre 2000AD-serie.

Vilket inte betyder att det är dåligt. Men jag trodde att det skulle vara bättre.

 

[Khan]

Motherlover - Lindsay Ishihiro​

Eisnernominerad queer familjebildning på kanadensiska? Tack så mycket, gärna mer.

View attachment 28714

Vad är detta?
Alltihop börjar vid när det är dags att lämna barnen på skolan på terminens första dag. Där möts nyinflyttade Alex (ett barn) och Imogen (fyra barn) och blir vänner. Trots att de egentligen är väldigt olika. Alex är sluten högpresterare, definitionen av typ A-människa. Imogen hoppade av college och blev heltidsmamma, en klassisk hemmafru.

Över tid växer vänskapen fram. Alex introducerar Imogen för sina coola queer-kompisar, vilket triggar Imogens nervositet kring att hon inte gjort något med sitt liv. Imogens lugn och värme löser sakta upp Alexs höga murar.

Format och struktur
Det fina är att det hela tar fart på oväntat sätt. För visst tror man att de ska falla för varandra kvickt när man ser att den här är en regnbågsbok? Men icke! Allt handlar mycket mer om att nå varandra och familjebildning. När Imogens familj drabbas av en kris flyttar hon och fyra barn in hos Alex och i kaoset växer de närmare varandra än någonsin.

Att de blev ett par trodde jag skulle hända som start på akt 2, men så var det verkligen inte. I strukturen är det många liknande överraskningar, instick från håll jag inte anade på långa vägar.

Annat oväntat?
Ja, det är en grej att alla Alex vänner är fit och fräscha och tatuerade, medan Imogen knallar runt i slafskläder och är mullig. När det hela började och Alex tar med henne på en löprunda blev jag genuint rädd att viktnedgång skulle vara ett tecken på Imogens framgång och karaktärsutveckling, men så var det inte! Den symboliseras istället av en ny frisyr en bit in. Överlag är serien bra på att visa annat än översnygga superhjältekroppar. Bra skit.

Tecknarstilen är färgsprakande, men ändå jordnära. Det är lite schvung i strecken ibland när folk rör sig snabbt, sådär som jag minns från nittiotalet-tidiga nollnoll-talets stil. Tom Fowler, tex. Men det är verkligen inte någon stor grej, utan känns mer modern indie-stil. Även om det känns fånigt att nämna påminns jag mest om Heartstopper. Förstås.

Det här började som en spinoff på webbserien How Baby, men har inget med den att göra egentligen. Jag tvivlar på att Ishihiro inte hade en plan på att göra bok av det från start, med tanke på hur välbyggd den dramatiska kurvan i storyn är. Den är precis så lång som den behöver vara, och inte en sida för mycket.

Om något hade jag gärna haft mer, för det här är en en bok om karaktärer man vill umgås med. Och då är det tråkigt när man inte får göra det längre.

TLDR
Givet köp för alla regnbågshyllor ute på våra bibliotek. Rekommenderad läsning för alla som vill läsa romantik om folk närmare 40 än 20.

Galet bra. Jag vill ha mer, både om karaktärerna och från Ishihiro.

Läste om den här nyss. Fortfarande det bästa jag läst i år i serieväg.

 

[wilper]

Jag läste Alex + Ada, som handlar om Alex som får en robot. Det är mycket snack om AI och hur samhället ställer sig till tänkande maskiner.

Jag tyckte den var OK. Den får tre stjärnor, jag kommer nog att glömma bort den rätt snart.