Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,919
Fantomen noir - Diverse författare och tecknare
Det här är en samling gamla äventyr med Fantomen, 132 sidor totalt. Temat är förstås att äventyren följer noir-genrens konventioner, på gott och ont.
En del är bra, en del är dåliga. Hasse Lindahls inledande äventyr är rätt rörigt i storyn, men attans bananer vad den killen kan teckna svartvitt så sidorna bara spritter av känsla. Det är fantastisk svärta i skuggorna. När farbror Fantis varit och simmat känns både kläderna och kroppen tyngd av vatten.
Lindahl. Bra grejer.
Senare får vi bekanta oss med Lee Falk och Sy Barry och klassiska dagsstrippar från 60-talet. En hel del är riktigt bra, särskilt Förbrytarskolan. Det är mycket noirkänsla här också, men småkriminella gangsters som röker i varenda serieruta och viftar med pickadoller samtidigt som de har balla smeknamn. Namnet TNT ska jag förövrigt sno till min nästa rolspelskampanj.
Men det är också mycket som har åldrats REJÄLT. Lee Falk hade inte riktigt någon vettig kvinnosyn kan vi väl säga. Våp, nästan hela bunten de få gånger de förekommer. Inte ens en klassisk femme fatale, som ju noir-genren närapå kräver.
På det stora hela tror jag nog det här är precis vad målgruppen vill ha - alltså nostalgiska minnen från barndomen. Jag har många varma minnen från repriser av gamla Falk/Barry-strippar i Fantomentidningen när jag var barn. Många imponerade läsningar av Lindahls äventyr (främst Zombieligans Återkomst, som han även skrev).
Jag tror inte samlingen fångar någon ny läsare, men jag fick en glad känsla inombords av att läsa den här. Trots formatet påmindes jag om tiden när serier fanns i tidningar, inte bara album.
TLDR
Läs den om du vill ha en dos fantomen-nostalgi.
Det här är en samling gamla äventyr med Fantomen, 132 sidor totalt. Temat är förstås att äventyren följer noir-genrens konventioner, på gott och ont.
En del är bra, en del är dåliga. Hasse Lindahls inledande äventyr är rätt rörigt i storyn, men attans bananer vad den killen kan teckna svartvitt så sidorna bara spritter av känsla. Det är fantastisk svärta i skuggorna. När farbror Fantis varit och simmat känns både kläderna och kroppen tyngd av vatten.
Lindahl. Bra grejer.
Senare får vi bekanta oss med Lee Falk och Sy Barry och klassiska dagsstrippar från 60-talet. En hel del är riktigt bra, särskilt Förbrytarskolan. Det är mycket noirkänsla här också, men småkriminella gangsters som röker i varenda serieruta och viftar med pickadoller samtidigt som de har balla smeknamn. Namnet TNT ska jag förövrigt sno till min nästa rolspelskampanj.
Men det är också mycket som har åldrats REJÄLT. Lee Falk hade inte riktigt någon vettig kvinnosyn kan vi väl säga. Våp, nästan hela bunten de få gånger de förekommer. Inte ens en klassisk femme fatale, som ju noir-genren närapå kräver.
På det stora hela tror jag nog det här är precis vad målgruppen vill ha - alltså nostalgiska minnen från barndomen. Jag har många varma minnen från repriser av gamla Falk/Barry-strippar i Fantomentidningen när jag var barn. Många imponerade läsningar av Lindahls äventyr (främst Zombieligans Återkomst, som han även skrev).
Jag tror inte samlingen fångar någon ny läsare, men jag fick en glad känsla inombords av att läsa den här. Trots formatet påmindes jag om tiden när serier fanns i tidningar, inte bara album.
TLDR
Läs den om du vill ha en dos fantomen-nostalgi.
