Men gud vad jobbigt, jag var 100% säker på att jag skrivit om min omläsning av
The Invisibles men tydligen hade jag inte det. Oh well.
View attachment 24419View attachment 24420View attachment 24421View attachment 24422
Så det här är en sån där serie som om man läste den när man var i precis rätt ålder så var den supertransformativ och vrålhäftig. Jag var lite sen till festen ursprungligen; några vänner till mig läste den väl nån gång i eller straxt efter gymnasiet; jag läste den i typ… tidiga eller mitten tjugoårsåldern. Men jag tyckte att den var najs! Kanske inte lika najs som de tyckte, dock.
Så det här är Grant Morrisson som i princip bullshittar i fyra album. I de anteckningar/pitchar som inkluderas i de här volymerna så framgår det rätt tydligt att det egentligen bara är en kaotisk röra. Morrisson har tagit hallucinogener och fått något slags flummig uppenbarelse som han nu vill förmedla; han påstår också att han har en färdig övergripande plan för hela serien. Men är också så att han mest skapat den här serien för att inte behöva vara begränsad utan mest kunna flumma runt och inte behöva hålla sig till några genrekonventioner. Han vill vara fri i sitt skapande, och alla vi som läst en del Morrisson vet att han inte gör sitt bästa arbete när han får vara fri i sitt skapande.
Det verkade mycket häftigare och mer edgy när jag var 23.
Nå; serien börjar riktigt bra med Dane McGowan, skitunge och ligist, som rekryteras till The Invisibles, en hemlig konspiration av Coola Kids som Sett Igenom Illusionen och vet hur saker egentligen funkar. De bekämpar en annan hemlig konspiration av ordning och regler och tråkighet. Sen är det en del extradimensionella insektsgudar och sånt också, såklart.
Överlag är storyn både övergripande och i day-to-day hyfsat sammanhängande och välfungerande fram till, men inte inklusive, arcen "Karmageddon". Från och med där fram till slutet är det liksom mest spretigt och dåligt. Som nån som försöker förklara något de drömt.
Är det här värt att läsa 2025? Ja, absolut, Utan tvekan.
Men man kanske inte ska ha förväntningen att det här är
fantastiskt.
