Du är nog den ende som sett det. Jag såg felet och åtgärdade det så fort jag publicerat.
WRNU:s filmklubb 2021 v51
- Thread starter krank
- Start date
Nu släppte de den första teaser trailern för Dr Strange 2, och ja - det är exakt samma. Vilket jag kan tycka är lite slappt.
Jag brukar ju försöka se lite julfilmer varje år, och jag har utsträckt definitionen lite till att också inkludera mellandags- och nyårsfilmer.
Så lite tidigare i veckan såg jag End of Days.
Året är 1999, det är snart nyår. Djävulen (Gabriel Byrne) dyker upp på jorden för att försöka nuppa med Christine York, en speciell tjej som föddes när stjärnorna stod rätt för 20 år sedan. Det måste han göra precis timmen innan nyår (New York-tid) för då typ… vinner han och får bestämma och allt blir Dåligt.
Kroppen som djävulen kliver runt i ägdes tidigare av en bankir av något slag, och ganska tidigt anlitar han av mycket oklara skäl en säkerhetsfirma som drivs av Jericho Cane (Arnold Schwarzenegger) och hans polare. Något slags hemlös luffar-lönnmördare försöker mörda djävulen, och det gör såklart att Cane börjar jäkta runt och försöka lösa det här problemet.
Det här är… inte en bra film. Den försöker casha in på fascinationen i slutet av 90-talet för kristen religiös mytologi i film, men den lyckas mest vara… kass. Och ovanligt jätte-katolsk, även för att vara i den genren. Cane är bara ateist för att han hatar gud efter att han tog ifrån honom hans fru och unge. Påven är en snäll kille som vill rädda Christine, medan andra religiösa tokdårar vill mörda henne. Alla namn i filmen är djupt töntiga och så överdrivet HEJ VI GÖR EN RELIGIÖS REFERENS HÄR att mina ögon höll på att rulla ur sina hålor. Jericho Cane, vafan. Eller prästen Thomas Aquinas.
Effekterna är dugliga. Tuttarna omotiverade. Klippningen väldigt mycket sent 90-tal.
Det här dög att stryka tvätt till om man inte fokuserar för mycket, men jag kan definitivt inte rekommendera.
BETYG: 2/5
Så lite tidigare i veckan såg jag End of Days.
Året är 1999, det är snart nyår. Djävulen (Gabriel Byrne) dyker upp på jorden för att försöka nuppa med Christine York, en speciell tjej som föddes när stjärnorna stod rätt för 20 år sedan. Det måste han göra precis timmen innan nyår (New York-tid) för då typ… vinner han och får bestämma och allt blir Dåligt.
Kroppen som djävulen kliver runt i ägdes tidigare av en bankir av något slag, och ganska tidigt anlitar han av mycket oklara skäl en säkerhetsfirma som drivs av Jericho Cane (Arnold Schwarzenegger) och hans polare. Något slags hemlös luffar-lönnmördare försöker mörda djävulen, och det gör såklart att Cane börjar jäkta runt och försöka lösa det här problemet.
Det här är… inte en bra film. Den försöker casha in på fascinationen i slutet av 90-talet för kristen religiös mytologi i film, men den lyckas mest vara… kass. Och ovanligt jätte-katolsk, även för att vara i den genren. Cane är bara ateist för att han hatar gud efter att han tog ifrån honom hans fru och unge. Påven är en snäll kille som vill rädda Christine, medan andra religiösa tokdårar vill mörda henne. Alla namn i filmen är djupt töntiga och så överdrivet HEJ VI GÖR EN RELIGIÖS REFERENS HÄR att mina ögon höll på att rulla ur sina hålor. Jericho Cane, vafan. Eller prästen Thomas Aquinas.
Effekterna är dugliga. Tuttarna omotiverade. Klippningen väldigt mycket sent 90-tal.
Det här dög att stryka tvätt till om man inte fokuserar för mycket, men jag kan definitivt inte rekommendera.
BETYG: 2/5
Rickard
Superhero
Body Cam
2020
En kombination av Chronicle och Power men med mer fokus på skräckelementen i denna Netflix-film. Mary J Blige gör en helt OK prestation och jag gillar verkligen hur de använder kameran och musik för att skapa en obekväm känsla, men någonstans fastnar filmen i att den inte vet om det är ett mordmysterium eller skräckfilm som den försöker göra. Mer en slice of life, där man får uppleva någons tankar och känslor, än det sedvanliga västerländska berättandet. Funkar om du vill softa och se något annorlunda, men det känns efter halva filmen som om det saknas något.
BETYG: 3/5
2020
En kombination av Chronicle och Power men med mer fokus på skräckelementen i denna Netflix-film. Mary J Blige gör en helt OK prestation och jag gillar verkligen hur de använder kameran och musik för att skapa en obekväm känsla, men någonstans fastnar filmen i att den inte vet om det är ett mordmysterium eller skräckfilm som den försöker göra. Mer en slice of life, där man får uppleva någons tankar och känslor, än det sedvanliga västerländska berättandet. Funkar om du vill softa och se något annorlunda, men det känns efter halva filmen som om det saknas något.
BETYG: 3/5
Rickard
Superhero
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
2020
Vi brukar kolla på Karl-Bertil Jonsson varje jul och jag såg att SVT Play hade en teaterföreställning på historien. Visste inte om jag skulle palla 1h 44 min lång film från något som jag sett om och om igen. Hur skulle de lyckas att sträcka ut en 23 minuter kortfilm (eller hur många sidor nu historien är från första början)? Svaret var att varenda karaktär hade en egen introduktionssång, till och med de mindre bikaraktärerna. Så detta är med andra ord en musikal, med Henrik Dorsin som berättarröst. Övriga namn jag kände igen är Peter Dalle och Vanna Rosenberg.
Jag blev positivt överraskad. Glömde vilken annorlunda närvaro det är att vara på teater och jag uppslukades av den känslan. De lade till lite mer detaljer (vet inte om de finns i boken) och vinklade skämten annorlunda. Det var dessutom en ängel med överallt som var speciellt söt, ungefär som smådjuren i Pettson och Findus. Baserat på att man har sett föregångare ett gäng gånger var detta en upplevelse som hade ett gäng sköna punkter.
BETYG: 4/5
2020
Vi brukar kolla på Karl-Bertil Jonsson varje jul och jag såg att SVT Play hade en teaterföreställning på historien. Visste inte om jag skulle palla 1h 44 min lång film från något som jag sett om och om igen. Hur skulle de lyckas att sträcka ut en 23 minuter kortfilm (eller hur många sidor nu historien är från första början)? Svaret var att varenda karaktär hade en egen introduktionssång, till och med de mindre bikaraktärerna. Så detta är med andra ord en musikal, med Henrik Dorsin som berättarröst. Övriga namn jag kände igen är Peter Dalle och Vanna Rosenberg.
Jag blev positivt överraskad. Glömde vilken annorlunda närvaro det är att vara på teater och jag uppslukades av den känslan. De lade till lite mer detaljer (vet inte om de finns i boken) och vinklade skämten annorlunda. Det var dessutom en ängel med överallt som var speciellt söt, ungefär som smådjuren i Pettson och Findus. Baserat på att man har sett föregångare ett gäng gånger var detta en upplevelse som hade ett gäng sköna punkter.
BETYG: 4/5
Last edited:
Last Knights har män med heder och svärd.
"A fallen warrior rises against a corrupt and sadistic ruler to avenge his dishonored master."
Det här har gjorts förr och bättre. Funkar att titta på men inte mer.
2/5.
"A fallen warrior rises against a corrupt and sadistic ruler to avenge his dishonored master."
Det här har gjorts förr och bättre. Funkar att titta på men inte mer.
2/5.
Jag tänkte se nya Matrix imorgon, så nu har jag sett om The Matrix från 1999.
Jag skrev om den 2015. Och 2014.
Jag vet inte om jag har någon ny "take" här, faktiskt. Kanske är det för att jag är hemma hos mina föräldrar, men den här gången kände jag verkligen starka ekon av den där allra första gången jag såg den. När jag var typ 17-18 och det här var ungefär det coolaste som någonsin hänt. När det här inte bara var världens snyggaste actionfilm (den ändrade helt klart landskapet för specialeffekter och actionfilmer i stort) utan också var en film med en massa för mig nya idéer som jag aldrig tänkt på. Den här filmen dominerade mina tankar i flera månader efteråt. "There is no spoon", och så vidare. Den fick min hjärna att vibrera.
Och det var ganska schysst att få lite den känslan igen, även om den var övergående.
Jag tänkte också på hur snygg blandning det här är av en hacker-subkultur-film och en superhjältefilm. Och då var det åtminstone ett år tills vi skulle börja få riktiga superhjältefilmer med X-men och Raimis Spider-man. Före sin tid på fler än ett sätt – det är ju först nu (delar av) världen blivit redo att ta in dess ganska radikala trans-budskap. Från början var den ju vara en uppenbart antikapitalistisk film; det är först med tiden man fattat att den också är anti-patriarkatet (typ) och anti-heteronormativ. Den har vuxit.
En annan grej jag tänkte på är att jag undrar hur många rollspel det finns som använder den här dualismen. För den känns ju nånstans väldigt, för mig, idealisk för rollspel: Att man har två världar, som i Matrix och Avatar – med rollpersoner som existerar i den ena världen men kan ta form i den andra, den som är direkt fientlig till dem. Jag kanske borde skapa en tråd om saken.
Men alright. Allting är jävligt tight och gjort med enorm fingertoppskänsla. Varenda minspel, varenda klipp, varenda klipp och framing och ljussättning är skitbra. Specialeffekterna håller till… 95% fortfarande, skulle jag säga.
BETYG: 5/5, fortfarande.
Jag skrev om den 2015. Och 2014.
Jag vet inte om jag har någon ny "take" här, faktiskt. Kanske är det för att jag är hemma hos mina föräldrar, men den här gången kände jag verkligen starka ekon av den där allra första gången jag såg den. När jag var typ 17-18 och det här var ungefär det coolaste som någonsin hänt. När det här inte bara var världens snyggaste actionfilm (den ändrade helt klart landskapet för specialeffekter och actionfilmer i stort) utan också var en film med en massa för mig nya idéer som jag aldrig tänkt på. Den här filmen dominerade mina tankar i flera månader efteråt. "There is no spoon", och så vidare. Den fick min hjärna att vibrera.
Och det var ganska schysst att få lite den känslan igen, även om den var övergående.
Jag tänkte också på hur snygg blandning det här är av en hacker-subkultur-film och en superhjältefilm. Och då var det åtminstone ett år tills vi skulle börja få riktiga superhjältefilmer med X-men och Raimis Spider-man. Före sin tid på fler än ett sätt – det är ju först nu (delar av) världen blivit redo att ta in dess ganska radikala trans-budskap. Från början var den ju vara en uppenbart antikapitalistisk film; det är först med tiden man fattat att den också är anti-patriarkatet (typ) och anti-heteronormativ. Den har vuxit.
En annan grej jag tänkte på är att jag undrar hur många rollspel det finns som använder den här dualismen. För den känns ju nånstans väldigt, för mig, idealisk för rollspel: Att man har två världar, som i Matrix och Avatar – med rollpersoner som existerar i den ena världen men kan ta form i den andra, den som är direkt fientlig till dem. Jag kanske borde skapa en tråd om saken.
Men alright. Allting är jävligt tight och gjort med enorm fingertoppskänsla. Varenda minspel, varenda klipp, varenda klipp och framing och ljussättning är skitbra. Specialeffekterna håller till… 95% fortfarande, skulle jag säga.
BETYG: 5/5, fortfarande.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Jag såg Apex (2021)
Bruce Willis har haft en tendens att vara med i massor av riktigt usla sci-fi-filmer de senaste åren. Det här... är inte en av dem? Missförstå mig rätt: det är extrem lågbudget som vad jag förstår spelades in på 8 dagar. Vid ett tillfälle verkar ena skådisens mikrofon ha lagt av (eller om det var något märkligt "designbeslut"?). Men det är en film som verkar fatta vad den är och tar inte sig själv på allt för stort allvar. Den tar sig själv på ganska lagom med allvar.
I grund och botten är det "the most dangerous game". Det är nära framtid, och superrika idioter roar sig med att jaga människor på en privat ö. Bruce Willis är bytet.
De som gjorde filmen fattade att det är lågbudget så de håller igen med effekterna. Några få teknologiska prylar visar att vi är i framtiden, och de är snyggt gjorda; hellre få men snygga, än massor av skit.
Manuset håller förvånansvärt bra! Det är lite referenser till Bruces tidigare filmer maskerat som karaktärens "criminal and medical history" som är kul men smälter in rätt okej. Nån scen är lite märklig där det känns som att den scenen kommer från ett allternativt manus där karaktärerna hade en annan relation, men det funkar. Och slutet var lite svagt. Inte katastrofalt, men jag tror att de blev lite stressade och "behövde få till något". En dags filmbudget till och de hade nog spikat det.
Jag har en väldigt svag punkt i min hjärta både för lågbudget och för "the most dangerous game"-filmer. Ända sen jag var liten och såg filmer som Hard Target och Surviving The Game. Om du inte gillar den typen av filmer är det här nog inte en film för dig. Men om det _är_ din kopp te är det här definitivt något som är värt 90 minuter om du har en chans att se den.
Betyg, för mig: 4/5
Men det är en väldigt subjektiv 4:a.
Bruce Willis har haft en tendens att vara med i massor av riktigt usla sci-fi-filmer de senaste åren. Det här... är inte en av dem? Missförstå mig rätt: det är extrem lågbudget som vad jag förstår spelades in på 8 dagar. Vid ett tillfälle verkar ena skådisens mikrofon ha lagt av (eller om det var något märkligt "designbeslut"?). Men det är en film som verkar fatta vad den är och tar inte sig själv på allt för stort allvar. Den tar sig själv på ganska lagom med allvar.
I grund och botten är det "the most dangerous game". Det är nära framtid, och superrika idioter roar sig med att jaga människor på en privat ö. Bruce Willis är bytet.
De som gjorde filmen fattade att det är lågbudget så de håller igen med effekterna. Några få teknologiska prylar visar att vi är i framtiden, och de är snyggt gjorda; hellre få men snygga, än massor av skit.
Manuset håller förvånansvärt bra! Det är lite referenser till Bruces tidigare filmer maskerat som karaktärens "criminal and medical history" som är kul men smälter in rätt okej. Nån scen är lite märklig där det känns som att den scenen kommer från ett allternativt manus där karaktärerna hade en annan relation, men det funkar. Och slutet var lite svagt. Inte katastrofalt, men jag tror att de blev lite stressade och "behövde få till något". En dags filmbudget till och de hade nog spikat det.
Jag har en väldigt svag punkt i min hjärta både för lågbudget och för "the most dangerous game"-filmer. Ända sen jag var liten och såg filmer som Hard Target och Surviving The Game. Om du inte gillar den typen av filmer är det här nog inte en film för dig. Men om det _är_ din kopp te är det här definitivt något som är värt 90 minuter om du har en chans att se den.
Betyg, för mig: 4/5
Men det är en väldigt subjektiv 4:a.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Jag såg också Killshot (2008)
Filmen följer dels ett par som kan identifiera en mördare och hamnar i vittnesskyddsprogrammet, dels mördaren och hans lärljunge som jagar dem.
Thomas Jane som något annat än en actionskådis (riktigt bra!), Joseph Gordon-Levitt som halvtokig lönnmörarlärljunge (cool!) och Mickey Rourke som halv-native lönnmördare (erm... ja).
Det här hade varit en riktigt bra film rakt igenom om det inte varit för det där sista. Det finns liksom inte ens någon egentlig poäng med det. Den lilla bakstory som det ämnar ge karaktären är på intet sätt beroende av det, utan hade funkat rakt av även om hans släkt var en bunt hillbillies, eller bara lantisar eller nått sånt. Eller bara strukit den helt, den kändes inte särskilt relevant. Eller om de hade haft Wes Studi som lönnmördaren. Det hade varit sjukt coolt. Hursomhelst, den skaver lite i en film från 2008. Annars tycker jag Mickey Rourke är en bra skådis!
Betyg: 3/5.
Hade varit en 4:a med annan backstory, eller Wes Studi.
Filmen följer dels ett par som kan identifiera en mördare och hamnar i vittnesskyddsprogrammet, dels mördaren och hans lärljunge som jagar dem.
Thomas Jane som något annat än en actionskådis (riktigt bra!), Joseph Gordon-Levitt som halvtokig lönnmörarlärljunge (cool!) och Mickey Rourke som halv-native lönnmördare (erm... ja).
Det här hade varit en riktigt bra film rakt igenom om det inte varit för det där sista. Det finns liksom inte ens någon egentlig poäng med det. Den lilla bakstory som det ämnar ge karaktären är på intet sätt beroende av det, utan hade funkat rakt av även om hans släkt var en bunt hillbillies, eller bara lantisar eller nått sånt. Eller bara strukit den helt, den kändes inte särskilt relevant. Eller om de hade haft Wes Studi som lönnmördaren. Det hade varit sjukt coolt. Hursomhelst, den skaver lite i en film från 2008. Annars tycker jag Mickey Rourke är en bra skådis!
Betyg: 3/5.
Hade varit en 4:a med annan backstory, eller Wes Studi.
Mannen från U.N.C.L.E. (2015)
Var på väg ner mot min mor för Julfirande när jag bara kom och tänka på några av scenerna från den här filmen (speciellt macka scenen) som gjorde att jag kände för att se om den. Fortfarande den bästa James Bond den här sidan millennieskiftet. Ångrar att jag inte skaffade filmmusiken när det var möjligt.
Om du ska spela agent äventyr i Troubleshooter, eller bara vill ha grejer i det glassiga 60-tals Italien så känns den här filmen som ett måste. Om du gillar det glammiga 60-talet, äventyrsrullar, och/eller agentfilmer som inte är gråa så är rekommenderas den här filmen rejält.
Var på väg ner mot min mor för Julfirande när jag bara kom och tänka på några av scenerna från den här filmen (speciellt macka scenen) som gjorde att jag kände för att se om den. Fortfarande den bästa James Bond den här sidan millennieskiftet. Ångrar att jag inte skaffade filmmusiken när det var möjligt.
Om du ska spela agent äventyr i Troubleshooter, eller bara vill ha grejer i det glassiga 60-tals Italien så känns den här filmen som ett måste. Om du gillar det glammiga 60-talet, äventyrsrullar, och/eller agentfilmer som inte är gråa så är rekommenderas den här filmen rejält.
Nu blåser vi snutten (1977)
Rekommenderar den rejält, allt är bra: skådespelarna, deras kemi, kamera arbetet, musiken, å alla kvicka repliker. I alla fall i den utgåvan jag hade kändes det också som översättaren verkligen hade tänkt efter när det kom till undertexten.
Känns som en bra inspiration om man ska spela långtradarchaffisar, rymdchaffisar, eller liknande, om inte om själva chaffiskulturen så i alla fall så de skulle vilja att det var. Angående rymdchaffisar så finns det faktiskt en sång om det: Space truckin
Rekommenderar den rejält, allt är bra: skådespelarna, deras kemi, kamera arbetet, musiken, å alla kvicka repliker. I alla fall i den utgåvan jag hade kändes det också som översättaren verkligen hade tänkt efter när det kom till undertexten.
Känns som en bra inspiration om man ska spela långtradarchaffisar, rymdchaffisar, eller liknande, om inte om själva chaffiskulturen så i alla fall så de skulle vilja att det var. Angående rymdchaffisar så finns det faktiskt en sång om det: Space truckin
Jag har äntligen fått utrymme att se Dune från 2021.
Mina tidigare möten med Dune är PC-spelet från tidigt 90-tal och filmen från 1984. Jag minns inte speciellt mycket från något av dem mer än att jag gillade spelet men avskydde filmen.
Den nya Dune-filmen är snygg att titta på och berättelsen är stabil. Det är helt enkelt bra sci-fi för mig.
Jag har idag även tittat på Sällskapsresan från 1980.
Den här filmen har jag sett ungefär hur många gånger som helst och den håller fortfarande. Det må vara nostalgi och det må vara smågubbigt, men jag kan uppenbarligen inte sluta titta på den.
Till sist har jag sett Dont look up från 2021.
Eller sett och sett kanske var en överdrift. Jag såg första tjugo minuterna. Insåg att det här är något jag inte alls gillar. Snabbspolar mig fram och märker att humorn är fortsatt usel till på sin höjd medioker. Med det sagt så är det en kändistrång rulle som försöker göra komedi av den klassiska "meteor på väg mot jorden"-historien. För mig funkar meteor mot jorden som action (Armageddon) eller som drama (Melancholia) - inte som komedi. Jag tror generellt inte jag gillar undergångsfilmer som är komedier (Zombieland och Shaun of the dead som är undantagen som bekräftar regeln).
Mina tidigare möten med Dune är PC-spelet från tidigt 90-tal och filmen från 1984. Jag minns inte speciellt mycket från något av dem mer än att jag gillade spelet men avskydde filmen.
Den nya Dune-filmen är snygg att titta på och berättelsen är stabil. Det är helt enkelt bra sci-fi för mig.
Jag har idag även tittat på Sällskapsresan från 1980.
Den här filmen har jag sett ungefär hur många gånger som helst och den håller fortfarande. Det må vara nostalgi och det må vara smågubbigt, men jag kan uppenbarligen inte sluta titta på den.
Till sist har jag sett Dont look up från 2021.
Eller sett och sett kanske var en överdrift. Jag såg första tjugo minuterna. Insåg att det här är något jag inte alls gillar. Snabbspolar mig fram och märker att humorn är fortsatt usel till på sin höjd medioker. Med det sagt så är det en kändistrång rulle som försöker göra komedi av den klassiska "meteor på väg mot jorden"-historien. För mig funkar meteor mot jorden som action (Armageddon) eller som drama (Melancholia) - inte som komedi. Jag tror generellt inte jag gillar undergångsfilmer som är komedier (Zombieland och Shaun of the dead som är undantagen som bekräftar regeln).
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Det är ju jul och grejer, så jag så Anna and the Apocalypse (2017) för första gången.
Musikal om zombieapokalyps i juletider! Har hört många dissa den, men jag tyckte den var riktigt bra. Det är väldigt mycket en musikal dock, där folk sjunger duett med varandra, och i bland tar de till sig vad den andre sjunger men ibland hör de inte alls vad som sjungs. Klassisk musikal-logic, helt enkelt. Inget jag har några som helst problem med.
Ett par scener slår väldigt, väldigt annorlunda nu efter ett par års pandemi än vad jag tror att de gjorde 2017.
Och jag gillade många av låtarna.
Betyg 4/5 om man är sugen på en julmusikal!
Musikal om zombieapokalyps i juletider! Har hört många dissa den, men jag tyckte den var riktigt bra. Det är väldigt mycket en musikal dock, där folk sjunger duett med varandra, och i bland tar de till sig vad den andre sjunger men ibland hör de inte alls vad som sjungs. Klassisk musikal-logic, helt enkelt. Inget jag har några som helst problem med.
Ett par scener slår väldigt, väldigt annorlunda nu efter ett par års pandemi än vad jag tror att de gjorde 2017.
"Hand sanatizer is your friend, kissing is not!" XD
Och jag gillade många av låtarna.
Betyg 4/5 om man är sugen på en julmusikal!
luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,548
Jag har sett De tre musketörerna (1993)
Med Charlie Sheen och Kiefer Sutherland som två av musketörerna känns filmen på sätt och vis som ett styvsyskon till Young Guns. Den kombination av action och komedi som fungerade så bra i amerikanskt 1800-tal är dock ingen vinnare i franskt 1600-tal. Framförallt humorn känns malplacerad medan kostymerna och perukerna ger en känsla av maskerad. Den unge Chris O'Donnell är heller ingen stor skådespelare, vilket man som tittare blir påmind om gång på gång eftersom D'Artagnan står i centrum mest hela tiden.
Betyg 3- av 5.
Med Charlie Sheen och Kiefer Sutherland som två av musketörerna känns filmen på sätt och vis som ett styvsyskon till Young Guns. Den kombination av action och komedi som fungerade så bra i amerikanskt 1800-tal är dock ingen vinnare i franskt 1600-tal. Framförallt humorn känns malplacerad medan kostymerna och perukerna ger en känsla av maskerad. Den unge Chris O'Donnell är heller ingen stor skådespelare, vilket man som tittare blir påmind om gång på gång eftersom D'Artagnan står i centrum mest hela tiden.
Betyg 3- av 5.
Last edited:
Skarpskytten
D&D-smurf
En gräslig film. Bättre att se de lysande filmerna från 70-talet.
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,880
Jag kom just hem efter att ha sett Matrix Resurrections. Jag älskade den första filmen i den gamla trilogin och tycker att den håller än idag. Film nummer två har rätt stora bister, men jag tycker den är underhållande och den har ett stort nostalgiskt värde för mig då den påminner om en väldigt bra tid i mitt liv. Trean tycker jag dessvärre är fullkomligt gräslig.
Jag vill inte avslöja för mycket om denna films handling, då den bygger på överraskningar och twister. Men generellt kan jag säga att jag tycker storyn är ganska bra och listig, men tyvärr berättat på ett rätt omständligt och klumpigt sätt. Vissa saker ältas på till den mån att det blir tjatigt, medan vissa saker inte förklaras alls. Jag tycker även att filmen ibland dunkar sig själv i ryggen lite för mycket och skryter om hur smart den är. Det finns till exempel en simulerad version i Matrix där de tre tidigare filmerna om Matrix är tv-spel som folk spelar. Det ska då göras ett fjärde spel och spelskaparna sitter och pratar i flera minuter om hur genialisk The Matrix är. Det känns lite väl skrytsamt tycker jag då de ältar så länge. Här hade det kanske varit på sin plats att driva lite med sig själv och säga att många inte gillade de två andra spelen i serien. Jag hade inte haft något emot en liten blinkning, men detta håller på alldeles för länge. Det är även en del andra likande referenser som jag inte riktigt gillar.
Det är även andra saker i handlingen som inte riktigt funkar. Själva premissen förklaras i all hast och här har jag nästan svårt att hänga med, samtidigt som två stycken karaktärer till en början verkar väldigt intressanta, men som glöms bort senare i filmen.
Vidare så är filmen väldigt snygg, men actionscenerna är tyvärr inte lika bra som i tidigare filmer. Jag gillade verkligen i de tidigare filmerna att allt var så tydligt, man såg vad som hände, vart alla befann sig etc. Här är det mer shaky cam som gäller och även om det verkligen inte är dåligt så är det flera steg sämre än ettan och tvåan.
Nu låter det kanske som att jag inte gillade filmen, men det finns flera väldigt bra saker med den som räddar den från att vara dålig. Som sagt är handlingen, trots att den inte är så bra berättad intressant! Storyn har många twits, karaktärerna är mer intressanta än i tidigare filmer. Och filmen lyckas kommentera på en del dagsaktuella saker på ett smart sätt. Högerextremism, filterbubblor och "feels over reels" är saker som utforskas, och framförallt på slutet blir det riktigt intressant! I den första Matrixfilmen berättar Agent Smith att programmet Matrix modellerades efter det sena 1900-talet/tidiga 2000-talet vilket ansågs vara höjdpunkten i mänsklighetens historia. Och i vårt samhälle med fascism, intolerans och klimatkatastrofer så är det inte svårt att i retrospekt ge Angent Smith rätt. Men Matrix Resurrections handlar om att göra det bästa av den tid vi befinner oss i nu, och även om det skaver rätt mycket i berättarstrukturen så tycker jag att det är en bra och inspirerande historia som berättas!
Åh, och jag måste såklart visa en bild på min snygga Matrix-skjorta jag hade på mig dagen till ära
Jag vill inte avslöja för mycket om denna films handling, då den bygger på överraskningar och twister. Men generellt kan jag säga att jag tycker storyn är ganska bra och listig, men tyvärr berättat på ett rätt omständligt och klumpigt sätt. Vissa saker ältas på till den mån att det blir tjatigt, medan vissa saker inte förklaras alls. Jag tycker även att filmen ibland dunkar sig själv i ryggen lite för mycket och skryter om hur smart den är. Det finns till exempel en simulerad version i Matrix där de tre tidigare filmerna om Matrix är tv-spel som folk spelar. Det ska då göras ett fjärde spel och spelskaparna sitter och pratar i flera minuter om hur genialisk The Matrix är. Det känns lite väl skrytsamt tycker jag då de ältar så länge. Här hade det kanske varit på sin plats att driva lite med sig själv och säga att många inte gillade de två andra spelen i serien. Jag hade inte haft något emot en liten blinkning, men detta håller på alldeles för länge. Det är även en del andra likande referenser som jag inte riktigt gillar.
Det är även andra saker i handlingen som inte riktigt funkar. Själva premissen förklaras i all hast och här har jag nästan svårt att hänga med, samtidigt som två stycken karaktärer till en början verkar väldigt intressanta, men som glöms bort senare i filmen.
Vidare så är filmen väldigt snygg, men actionscenerna är tyvärr inte lika bra som i tidigare filmer. Jag gillade verkligen i de tidigare filmerna att allt var så tydligt, man såg vad som hände, vart alla befann sig etc. Här är det mer shaky cam som gäller och även om det verkligen inte är dåligt så är det flera steg sämre än ettan och tvåan.
Nu låter det kanske som att jag inte gillade filmen, men det finns flera väldigt bra saker med den som räddar den från att vara dålig. Som sagt är handlingen, trots att den inte är så bra berättad intressant! Storyn har många twits, karaktärerna är mer intressanta än i tidigare filmer. Och filmen lyckas kommentera på en del dagsaktuella saker på ett smart sätt. Högerextremism, filterbubblor och "feels over reels" är saker som utforskas, och framförallt på slutet blir det riktigt intressant! I den första Matrixfilmen berättar Agent Smith att programmet Matrix modellerades efter det sena 1900-talet/tidiga 2000-talet vilket ansågs vara höjdpunkten i mänsklighetens historia. Och i vårt samhälle med fascism, intolerans och klimatkatastrofer så är det inte svårt att i retrospekt ge Angent Smith rätt. Men Matrix Resurrections handlar om att göra det bästa av den tid vi befinner oss i nu, och även om det skaver rätt mycket i berättarstrukturen så tycker jag att det är en bra och inspirerande historia som berättas!
Åh, och jag måste såklart visa en bild på min snygga Matrix-skjorta jag hade på mig dagen till ära
Jag kom också precis hem efter att ha sett Matrix: Resurrections.
Egentligen tänkte jag se om hela trilogin innan, men det blev bara första filmen och halva tvåan. Resten får jag ta i morgon. Men jag tror att det var bra att jag gjorde det – min kamrat som såg filmen med mig tyckte inte den var speciellt bra alls, medan jag tyckte väldigt mycket om den – delvis just för alla dess listiga kommentarer på och referenser till den första filmen.
Jag håller i det stora hela med Franz. Jag tycker mycket om idéerna. Men framför allt actionsekvenserna var mycket mindre läsbara – i framför allt första Matrix är ju actionscenerna magiska, även för oss som egentligen inte är så förtjusta i vare sig action eller kampsport. Här var det ofta svårt att hänga med i vem som gjorde vad mot vem.
Jag tror att jag kan sammanfatta min uppfattning såhär: Jag tycker inte det behövdes en fyra. Men om man nu skulle göra en fyra, då är det nog rent hadlingsmässigt exakt såhär det ska göras och nästan inget annat hade funkat. Jag älskar verkligen att de redan i första scenen etablerar att det här är Matrix – men inte exakt samma sak igen. Utan en åtminstone delvis ny grej, med nya idéer. Och en del gamla idéer, uttryckta på ett tydligare sätt.
Så – jag kommer att se om den här, antagligen ganska snart och i annat sällskap. Då ska jag försöka undvika att dricka lika mycket läsk, så att jag kanske inte behöver spendera hela andra halvan av filmen kissnödig. Som det var nu kändes första delen av filmen, innan allt förklarades, som bättre än andra delen. Men det är svårt att säga hur mycket av det som berodde på min blåsa.
Jaja. Jag behöver se klart film 2 och 3 innan jag definitivt kan säga något, men preliminärt tycker jag att det här är den näst eller tredje bästa Matrixfilmen, efter den första och kanske Animatrix.
BETYG: 4/5
EDIT: Det har hänt ett par intressanta grejer de senaste 20 åren. En av dem är att Keanu Reeves blivit en skådespelare. Ni vet, en sån som faktiskt kan… skådespela. Minspel och grejer. Coolt. En annan grej som hänt är att Carrie-Anne Moss knappt åldrats överhuvudtaget. Hon är som Paul Rudd. Något slags vampyr, säkert.
EDIT 2: Jag ger textningen 3/5. Duglig, men med tillräckligt många idiot-fel för att någon kanske borde få en åthutning. "Nothing travels faster than light" översattes till "Inget rör sig snabbare än ljudet".
Egentligen tänkte jag se om hela trilogin innan, men det blev bara första filmen och halva tvåan. Resten får jag ta i morgon. Men jag tror att det var bra att jag gjorde det – min kamrat som såg filmen med mig tyckte inte den var speciellt bra alls, medan jag tyckte väldigt mycket om den – delvis just för alla dess listiga kommentarer på och referenser till den första filmen.
Jag håller i det stora hela med Franz. Jag tycker mycket om idéerna. Men framför allt actionsekvenserna var mycket mindre läsbara – i framför allt första Matrix är ju actionscenerna magiska, även för oss som egentligen inte är så förtjusta i vare sig action eller kampsport. Här var det ofta svårt att hänga med i vem som gjorde vad mot vem.
Jag tror att jag kan sammanfatta min uppfattning såhär: Jag tycker inte det behövdes en fyra. Men om man nu skulle göra en fyra, då är det nog rent hadlingsmässigt exakt såhär det ska göras och nästan inget annat hade funkat. Jag älskar verkligen att de redan i första scenen etablerar att det här är Matrix – men inte exakt samma sak igen. Utan en åtminstone delvis ny grej, med nya idéer. Och en del gamla idéer, uttryckta på ett tydligare sätt.
Så – jag kommer att se om den här, antagligen ganska snart och i annat sällskap. Då ska jag försöka undvika att dricka lika mycket läsk, så att jag kanske inte behöver spendera hela andra halvan av filmen kissnödig. Som det var nu kändes första delen av filmen, innan allt förklarades, som bättre än andra delen. Men det är svårt att säga hur mycket av det som berodde på min blåsa.
Jaja. Jag behöver se klart film 2 och 3 innan jag definitivt kan säga något, men preliminärt tycker jag att det här är den näst eller tredje bästa Matrixfilmen, efter den första och kanske Animatrix.
BETYG: 4/5
EDIT: Det har hänt ett par intressanta grejer de senaste 20 åren. En av dem är att Keanu Reeves blivit en skådespelare. Ni vet, en sån som faktiskt kan… skådespela. Minspel och grejer. Coolt. En annan grej som hänt är att Carrie-Anne Moss knappt åldrats överhuvudtaget. Hon är som Paul Rudd. Något slags vampyr, säkert.
EDIT 2: Jag ger textningen 3/5. Duglig, men med tillräckligt många idiot-fel för att någon kanske borde få en åthutning. "Nothing travels faster than light" översattes till "Inget rör sig snabbare än ljudet".
Last edited:
Jag såg ju också Die Hard natten till julafton, men tydligen skrev jag inget om den.
Det är fortfarande en fantastisk film, såklart. Jag skrev om den förra året också.
Jag vet inte om jag noterat det förut, men det är lite intressant att det faktiskt nämns att Takagi var internerad mellan 1942 och 43, i koncentrationalägret i Manzanar. När han var 4–6 år gammal (född -37), alltså. Givet hur lite det annars pratas om amerikanernas internering av japaner under andra världskriget, åtminstone fram till ganska nyligen, så tyckte jag den detaljen var lite… ja, intressant.
BETYG: 5/5
Det är fortfarande en fantastisk film, såklart. Jag skrev om den förra året också.
Jag vet inte om jag noterat det förut, men det är lite intressant att det faktiskt nämns att Takagi var internerad mellan 1942 och 43, i koncentrationalägret i Manzanar. När han var 4–6 år gammal (född -37), alltså. Givet hur lite det annars pratas om amerikanernas internering av japaner under andra världskriget, åtminstone fram till ganska nyligen, så tyckte jag den detaljen var lite… ja, intressant.
BETYG: 5/5
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Eller så ser man den från 2011, vilken i jämförelse upphöjer den från 1993 till "rätt okej" XD