WRNU:s bokklubb 2020

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,337
Jag har läst Svavelvinter-Krönikan av Erik Granström.

Svavelvinter, Slaktare Små, Vredes Verk och Vanderland.

Det stora persongalleriet till trots så fungerade de bra för mig. Jag har aldrig spelat Konflux-sviten, men vi spelade DoD i Ereb Altor på 90-talet. För den som har visst intresse av Ereb Altor eller Trakorien, så är detta bra läsning.

Jag tycker böckerna var underhållande och trevlig att läsa. Det finns en ... ironisk och humoristisk ... röd tråd genom böckerna som jag har lite blandade känslor för. Trakoriska riket och dess makthavare är korrupta och omoraliska - det är ett tämligen återkommande humorinslag. Någon annan som tycker något om det?

Det metafysiska, kring konfluxen, gudar och världen... är rätt intressant, men det kan bli lite väl mycket och lite väl udda.
 

Skarpskytten

KOBOLD
Joined
18 May 2007
Messages
5,007
Location
Trakien
Jag har läst Wilhelm Mobergs Därför är jag republikan. Boken är en humoristisk, kunnig, vass och sarkastisk uppgörelse med monarkin och dess anhängare. Den är så klart delvis överspelad på grund av årens gång (och Torekovkompromissen), men i mångt och mycket har det inte hänt så mycket med de fundamentala argumenten mot monarkin - i så måtto är den fortfarande aktuell. Jag läste en utgåva från 1955 som jag fått tag på gud vet hur, men Republikanska föreningen har gett ut den i en nyutgåva så den är lätt att få tag på för den som är intresserad av ämnet.
 
Last edited:

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
3,635
Jag har läst Invincible av Robert Kirkman.

Obs! Inte mitt vardagsrum, mina händer eller mina böcker. Bilden lånad från internet.

Det är tre feta samlingsvolymer som tillsammans sammanställer alla 144 serietidningar. Jag är skeptisk till Images kompendieformat, för var och en av de här kolosserna väger över två kilo. Det är svårt att hålla dem utan att få ont i handleden efter ett tag, oavsett hur man sitter. Nästa gång blir det nog lite smalare format.

Sedan barnsben har Mark Grayson vetat om att hans pappa är världens mäktigaste superhjälte. Serien börjar med att Mark äntligen får sina superkrafter strax efter att han fyllt sjutton, och hela seriens första ark handlar om hur han försöker lära sig hantera dem i kombination med att läras upp av sin pappa Omni-man. Detta balanseras mot ordinarie vardag, som att gå i skolan, försöka hålla sin hemliga identitet just hemlig för kompisar och så vidare. Allt kryddat med en lagom dos humor.

Visst låter det som superhjältevanilj modell #1A? Det är det inte. För den första stora twisten som ändrar allt du trodde dig veta kommer redan i tidning tolv. Flera sådana kommer under seriens gång. Det gör att jag inte riktigt kan prata klarspråk om så mycket, men var med på att serien redan i tidning 13 är något heeeeeelt annat än i tidning 1. För att inte tala om vad den blir i tidning 100, eller för den delen 144.

Jag har skrattat högt, jag har gråtit, jag har blivit tagen, jag har chockats, jag har förvånats, och jag har aldrig slutat fascineras av storyn. Den tar många av de stora superhjälteklyschorna och låter dem ha den emotionella tyngd de borde ha. Vid ett tillfälle förstörs en hel amerikansk storstad, tex. Totalt förstörd. Även om de allra, allra flesta hann evakueras är det ändå många tusen som dör. Det leder till depression, tvivel och brutal ångest hos huvudpersonen, och sedan en fullkomligt rimligt karaktärsutveckling som aldrig hade hänt i Marvel eller DC. För här finns det inget som heter status quo. Tiden rullar obönhörligt på. Och det är fantastiskt.

Allt det bra
Jag tror det här kan vara det bästa superhjältande jag läst. Robert Kirkman är skitbra på att bygga karaktärsdrama i extrema situationer, vilket han redan demonstrerat i Walking Dead. Men här är både karaktärerna bättre, och situationen hoppfull och glad för det mesta, vilket skiljer sig från den brutal depressionen man får av att läsa WD. På andra sätt märks det att det är samma skribent - ibland spårar det ut i ren splatter när superhjältarna bankar varandra så blodet flyter och tarmarna syns. Det är en grotesk skräckkänsla som dyker upp ibland, vilket gör att man verkligen får insikt i hur läskigt det skulle vara om superhjältar fanns. Men inte på det cyniska, allmänt misantropiska sättet som i Watchmen eller The Boys. Här finns det faktiskt folk som vill rädda världen och gör sitt bästa för att stoppa utomjordingarna som invaderar. Men att se dem skadas och gå sönder och dö gör ont. Hela vägen in i ryggmärgen.

Över tid går det från det gamla vanliga banka bankrånare och stoppa skurkar till att bli mer Silver Age-aktigt, med rymdinvasioner och utflykter till utomjordingars hemplaneter. Det är skoj. För att vara på kosmisk nivå är det väldigt jordnära och fokus på personer och relationer snarare än på de spektakel och slagsmål som händer där.

Det dåliga
Det finns inte så mycket. Gillar man superhjältar och/eller bra relationsdrama kommer man nog gilla det här. Det är bra mytologi och en snyggt sammanhållen superhjältehistoria. Men börjar man titta på de sista tidningarna med ett kritiskt öga och försöka läsa in eventuella politiska poänger där är det lite obekvämt. Inte dåligt per se, men tillräckligt obekvämt för att jag ska lyfta på ögonbrynet och se skeptisk ut. Men slutet är trots det bra och jag är glad att jag läste alla 6,5 kg serier.

Totalt
Rekommenderas. Varmt. Särskilt till @krank, för jag tror det här är rätt upp hans allé. Jag tycker det här är hästlängder bättre än allt annat Kirkman skrivit. Walking Dead och Outcast kan gå och lägga sig.
 
Last edited:

krank

Ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
33,546
Location
Nynäshamn
Särskilt till @krank
Jag har lagt in första volymen i min wishlist på Comixology. Tydligen bara 27 € just nu, så kanske blir det köp när lönen kommer. Helt OK pris för 1000+ sidor… Jag misstänker också att det är lite mer hanterbart att läsa på surfplatta i det här fallet =)
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
3,635
Jag har läst om Scott Pilgrim av Bryan Lee O'Malley. Den här gången läste jag den färglagda, lite större specialutgåvan i tre volymer. Den gamla är sex volymer i klassiskt svartvitt mangaformat.


Har du sett filmen? Då har du förstått världen, inte storyn. Det är rätt stor skillnad, förutom starten. Framför allt är en stor del av volym 2, och nästan hela volym 3 som är helt annorlunda. Men det är precis lika galen dialog och blandning av indierock, TV-spel och "ta tag i ditt liv"-story som det är i filmen.

Det här är bra. Kom och fastna för humorn och karaktärerna, fortsätt för de förvånansvärt gripande personligheterna. Det är en riktigt bra historia om ett löst sammansatt kompisgäng, centrerat kring Scott Pilgrim och hans band. Alla är i "precis efter college"-åldern, runt 22-23 i den där tiden i livet när man inte riktigt vet vad man ska göra med sitt liv. Kärlek, hitta jobb, slacka, gå på spelningar, och bara umgås för att man trivs med varandras sällskap. Jag vill vara en del av det här kompisgänget. Det är tråkigt att det tar slut.

Har du inte läst Scott Pilgrim bör du göra det.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,348
Location
The Culture
Ska vi inte använda tråden "WRNU:s bokklubb 2021" nu när det är 2021? Jag blir förvirrad!
Fel! Du är inte förvirrad -- det är vi andra som är förvirrade. Jag flyttade inläggen till existerande tråd.
 
Top