Nekromanti Vilket är ert favorit "Tradspel"?

Dum Panda

Warrior
Joined
16 Jun 2008
Messages
232
Jag vet att många tycker att definitionen av Tradspel och Indiespel är lösa och så men jag vill gärna veta vilket (som ni tycker är) tradspel som ni tycker är bra och varför ni tycker det? Och främst om ni fortfarande spelar det?

//Pandan, som aldrig blir helt nöjd med de spelen han läser...
 

Pilzefrau

hon/henne
Joined
12 Sep 2005
Messages
2,082
Location
Göteborg
Re: Vilket är ett favorit "Tradspel"?

Mitt favoritspel är Eon, mest för världen. För den nivå av sammanhängande jag är nöjd med så är den precis lagom för att jag ska känna att allt man någonsin skulle behöva i en fantasyvärld finns där någonstans, och skulle man hitta något som inte gör det kan man lägga in det utan att någon skriker.

Reglerna faller i kategorin "jag klarar av att lära mig dem bra nog för att inte störas". Jag har bara spelat Eon med spelare som antingen också klarat det eller varit nöjda med att jag som spelledare kunde reglerna åt dem.

Jag gillar WoD, alla versioner jag läst. Men jag har aldrig spelat det, så jag kan inte med att sätta det över Eon, som jag ändå hade kul med rätt länge i högstadiet.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,563
Location
Rissne
Re: Vilket är ett favorit "Tradspel"?

De två bästa rollspel jag läst de senaste tio åren är Eclipse Phase och Mutant City Blues. Länken går till min recension av EP, som jag mest gillar för att världen är så fantabulöst awesomely skitbäst. regelsystemet är väldigt traditionellt på ett inte alldeles positivt sätt (krångel, många tärningar, etc) men är tillräckligt lättmoddat för att det inte ska tynga ner betyget alltför mycket. Men världen, seriöst, världen...

Jag trodde att jag skrivit en recension av MCB också, men tydligen blev den aldrig klar. MCB är CSI med superkrafter, rollpersonerna spelar poliser med superkrafter som undersöker brottplatser och letar ledtrådar och testar om en viss skada åsamkas av en vanlig gasexplosion eller nån med en eldstråle, och använder ett diagram för att kolla sannolikheterna för att någon har både eldstråle och flygförmåga... Spelet har ett förhållandevis simpelt regelsystem, och är perfekt anpassat till sin genre. Både regelmässigt och, kanske framför allt, i det sätt spelet presenteras, de tips spelledaren får, och så vidare. Ett genuint, solitt, riktigt, riktigt, riktigt bra rollspel helt enkelt. Skulle jag välja ett rollspel för att visa på hur tradspel är när de är som allra tajtast och bäst så skulle jag peka på MCB. Allt man behöver, och bra hjälp åt både spelare och SL. Pang tjoff, inget tjafs.

Jag har nu äntligen (nästan) lyckats hitta en spelgrupp där jag kommer att kunna testa på båda spelen som oneshots.


Annars är jag inte mycket för att hålla mig till ett enda spel, eller så. Man kör en kampanj i ett spel, och sen byter man spel. Jag har aldrig riktigt förstått poängen med det här som vissa gör, att typ bara spela M:UA eller DoD och göra det i hur många år som helst... Det finns får många balla världar att testa på för att jag ska kunna hålla mig.




EDIT: Näst efter MCB och EP lägger jag nog WoD, tror jag. Framför allt Vampire: the Masquerade (revised edition) gärna utan de knepigare splattböckerna. Och så vill jag säga Mutant Chronicles, tror jag, delvis av nostalgi och delvis för att världen faktiskt är rätt djupå, ball och brett beskriven trots att regelsystemet suger och det är lite väl fokuserat på axelskydd och action. Potentialen finns för så mycket mer...
 

Patrick Bateman

Warrior
Joined
25 Oct 2000
Messages
224
Location
Stockholm
Re: Vilket är ett favorit "Tradspel"?

Mutant: Undergångens arvtagare
Det är världen som är behållningen. Järnringen har lyckats skapa en väldigt rik och levande värld med sitt spel. Trots ett ganska avgränsat geografiskt område, fullkomligt myllrar det av intressanta platser, personer och företeelser. Sen att spelet har en av rollspels-Sveriges maffigaste kampanjer gör inte saken sämre. Tyvärr är reglerna (BRP) inte så mycket att hänga i julgranen. Det är bra regler för att vara BRP, men BRP når bara så långt. Räkna med att du vill göra en del husregler för att få det dit du vill (Måns drama-plugin tex).

Jag spelar det i allra högsta grad. Vi har kommit fram till den tredje och avslutande delen i kampanjtrilogin Undergångens arvtagare.
 

Botulf

Rage Paladin
Joined
25 Dec 2008
Messages
1,209
Har alltid svårt att egentligen riktigt svara på sånt här för dels så brukar jag ändra älsklingsspel till och från och samtidigt känns det som man spelat för få spel. Sedan är frågan svårt på så sätt att många av mina favoritspel har jag ännu aldrig riktigt hunnit testa i praktiken.

Men några ständigt återkommande är:

DoD Trudvang/DoD6 på gott och ont. Regler är som bäst hyfsat, kampanjvärld(om än inkomplett) är dock det som gör det värt. Finns massor jag vill utforska och bygga vidare som skulle ta en livstid. Spelas väldigt mycket just nu. Mest köpäventyr och konventscenarion vilket i längden är lite uttröttande utan styrkan är just att Trudvang ger mig väldigt mycket inspiration som får mig vilja fokusera på karaktärsdrivet spelande och viljan att skriva sådana äventyr(blivit för lite av den varan dock ännu). Trotts att det är skrivet som ett väldigt klassiskt äventyrarspel tycker jag att världen är dåligt anpassad till det. Trudvang växer som mest och känns mest tilltalande när karaktärerna är ordentligt rotade i världen och berättelsen är skräddarsydd efter just dem och verkligen berör dem genom hemtrakt, individuella motiv typ släktrelaterad ära eller hämnd, tradition, sociala tabun osv. Att slänga ihop en generisk grupp av blandade äventyrare från olika religioner och folkslag kan minst sagt bli väldigt krystat i Trudvang. Därav funkar "hemmaäventyr" roligast då kampanjmaterialet kommer mer till sin rätt. Det känns så mycket Eddan, John Bauer, isländsk saga, Beowulf, Tolkien, leråker, förtrollad trollskog, mörker & elände blandat med episk saga och romantik och allt... Settingen är svårslagen då den vekrlgien känns som att den har en tung historia av lager av legender som ligger under ytan till allt(även om det bara är konstgrepp).


Dungeons&Dragons: Basic, Expert,Companion, Master(Mentzer)

Jag tycker det är the generiska äventyrsfantasyspelet. Tilläggen för strid och masstrid/läntagande m.m tillför mycket och till och med resandet kan göras underhållande brädspeligt. Enkelt, snabbt, speligt och sin väldigt stagnerade yta till trotts mycket flexibelt och anpassningbart till den (fantasy) kampanj man vill spela i så länge man håller perspektiven rätt och dels inte vill fokusera så mycket på regler och ger en väldigt konkret och lättmodifierad grund. GAZETTEER serien över världen Mystara till BECMI är sjukt charmigt lapptäcke pulp-highfantasy och framförallt oftast väldigt spelvänligt användbara när det är som bäst.

DoD 91

Ja det är mycket nostalgi och att man har pillat så mycket med det. Jag tyckte faktiskt om tilläggsböckerna och för mig så var 91 "riktiga DoD" som öppnade upp rollspelsvärlden för mig. Anledningen att jag inte spelar det längre var för att jag blev utbränd på Ereb Altor och de färdigäventyr från 80-talet vi nästan bara spelade och för mycket annat att spela idag. Jag brukar föredra färdiga kampanjvärldar men 91:an fick mig på nått sätt att tycka det var kul att improvisera fram sina egen fantasyvärld kring en sandlådemall. Egentligen var det ju inte själva spelet egentligen men känslan är ingrodd.

Halvfavoriter eftersom jag haft så lite spelerfarenhet a dem men läst mest och tänkt wow det här bara älskar jag!

Barbarians of Lemuria
För att det är sword&sorcery, lätt, snabbt, har glimten i ögat och bästa jag testat för att spela iden Hyboriska Eran.


Conan RPG

För att det är Conan och har väldigt mycket trevligt kampanjfluff. Använder ovanstående BoL istället som regler.

Mutant Chronicles
För nostalgin delivs genom brädspelen men jag gillar faktiskt allt med settingen förutom att den blir motsägelsefull, osammanhängnde och plottrig i längden. Riktig gott-o-blandat påse. noir-steampunk, techno-skräck med demoner, cyberpunk, rymdfantasy, macho-action men svärd, stridrustning och stora handeldsvapen. Jag gillar alla aspekterna av det.

Trail of Chtulhu / Call of Cthulhu
Jag gillar båda så kan inte välja helst. ToC för reglerna och för att det känns så designat för temat. CoC har så mycket kul material och är framförallt så välbekant att regler aldrig kommer i vägen. Framförallt är det i grunden pasionen för H.P.L´s verk som gör dem intressanta.


Planescape

Fick främst upp ögonen för det genom Planescape-Torment till PC. Har inga grejer kvar men det bästa som kommit ur D&D vid sidan om D&D classic BESM och Mystara. Gjorde mig av med större delen av mina AD&D prylar inklusive denna skatt :gremfrown: . Jag håller den klassiska fantasyn högt när det kommer till rollspel men det här visade var tusan skåpet ska stå om man ska röra sig utanför traditionell fantasy. Bara illustrationerna med den estetiska riktningen som får mig att tänka typ John Bauer tolkat av Tim Burton i en filosofisk steampunk-goth miljö sätter temat klockrent. Samtidigt som allt typsikt standardfantasy man stöter på också känns genuin och smakfullt twistad (Outlands typ) när man väl stöter på den. Ack Sigil och Outlands vad mycket kul skulle kunna ha där.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,903
Location
Nordnordost
Ars Magica, Nya & Gamla Mutant och Hyperborea

Ars Magica. Eller, det blir diskvalificerat på att jag aldrig har spelat det, men OM jag hade spelat det skulle det varit min favorit bland trad-spelen. Troupe play, en levande medeltid, mysigt magisystem, kovenanter av trollkarlar och byggt för kampanjer. Ja, allt är perfekt med Ars Magica, bortsett från den lilla obetydliga detaljen att jag aldrig spelat det, och förmodligen aldrig kommer att få spela det.

Nya Mutant. Det här har jag spelat en hel del. Orgierna i vapentabeller har fått ge vika för mordutredande snutar i Berlin, spelet har utvecklats med mig. Reglerna är enkla nog att inte komma i vägen och spelvärlden är sådär mysigt 90-talsmörk och regnig som Bladerunner är (Vilket varken CP2020 eller Shadowrun klarar att leva upp till.).

Gamla Mutant (gärna med reglerna från MUA), det är väl egentligen någon sorts nostalgiskt skimmer som spökar men jag hade hakat på och spelat om tillfälle bjöds.

Hyperborea. Sword & Sorcery, magiska vapen, sex, våld och ärelystnad. Och så är det på tyska, bara det ger ju metal-poäng. Med rätt spelgrupp tror jag att det hade blivit fullständigt Awesome, med fel grupp hade det blivit katastrof. Jag smeker boxen och viskar ManOwaR-texter i väntan på den rätta gruppen.
 
  • Like
Reactions: abe
Joined
15 Nov 2004
Messages
3,416
Location
Maastricht
Dark Heresy: Är oavsett regelsystem något jag är diggar stenhårt, det är ju för fan 40K! Jag vill spela det här spelet, jag vill spelleda det här spelet! MER!

Rogue Trader: Av ungefär samma anledning som ovan, det är 40K!

Legend of the five Rings: Man spelar Samurajer, vad mer behöver jag säga? Cool fantasysetting och det bästa Samuraj rollspelet som finns på marknaden enligt mig.

DoD:Trudvang: En av de bästa fantasy settingar jag någonsin spelat i och som jag spelat mycket i, enormt bra och stämningsfulla världsbeskrivningar, tyvärr ett dåligt regelsystem.

WHFRP: Helt enkelt så härligt mörkt och gotiskt och mysigt äckligt. En fantastisk värld om man vill och en fantastiskt bra värld om man verkligen vill, och det vill man!
 

hakanlo

Hero
Joined
25 Oct 2008
Messages
976
Location
Södra stockholm
För närvarande är favorit-trad-spelet WarhammerFRPG. Jag gillar den mörka, hårda fantasy-medeltids-renässans-världen, där mörker och kaos lurar bakom varje hörn. I den nya utgåvan (3ed) medföljer en massa pluppar och kort. Jag är inte helt kompis med dem i alla avseenden, men jag gillar starkt idén att göra ett spel som flyttar en del regler från boken till kort man kan hålla i handen, och som använder visuella markörer för bokföringen. Jag gillar (till min förvåning!) även de karaktärsmallar (careers) som följer med, trots och tack vare att de styr en rollperson väldigt starkt mot ett visst koncept - de har gjort det möjligt att skapa en karaktär och börja lira på styvt 10 minuter. Inte illa för ett i övrigt traditionellt spel med en inte oansenlig bulk av regler. Det senare är f ö sämst i spelet i mitt tycke: regelhäftena är volumniösa, och, för all del, välskrivna, men svåra att hitta i och inte helt pedagogiska när det gäller att förklara regeldetaljer.

Nu är det så att mitt eget spelande begränsas till ett spel åt gången. Läser en del, men när det är speldags är det traditionella spel det blir i praktiken. Tidigare har M:UA varit favoriten i en dubbel handfull år. Givetvis i kraft av en härlig värld, och lika givetvis med ett gäng husregler (just M:UA verkar vara det mest husreglade spelet i landet!).
 

hakanlo

Hero
Joined
25 Oct 2008
Messages
976
Location
Södra stockholm
Wulfrik said:
DoD Trudvang/DoD6 på gott och ont. Regler är kasst eller som bäst hyfsat
Jag har själv inte spelat DoDT, vad är det som gör att reglerna är kassa, egentligen? Bara nyfiken! (Världen är jag lite mer bekant med från DoD6.)
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
(Nya) World Of Darkness, för helheten. Jag gillar Storyteller, jag gillar allt kring det, settingen, stämningen, tonen... Var nog dessutom, vad jag kan minnas, det senaste tradspel jag spelade innan spelgrupperna spreds för vinden. Så ja, men kan väl säga att jag fortfarande spelar det, för det var det trad jag spelade senast och skulle bli det trad jag helst skulle spela så fort jag fick en spelgrupp igen.

Ska vi snacka svenskt säger jag DoD6 där min mix har varit Expert + Reviderade. Visst, jag har spelat ton mer av gamla DoD, av äventyrsspels DoD, då speciellt 87:an och 91:an :gremwink:. Där har jag min helt egna värld dock, då jag aldrig tyckt att Äventyrsspel har presenterat någon speciellt bra setting. Jag gillar bara bråkdelar av deras settingmaterial. Däremot tycker jag att Trudvang är en fantastisk värld och att Riotminds gjort ett underbart jobb med den settingen. Det är ett bra fantasyspel i sin helhet, det inspirerar till mycket. Därför blir det just 6:an och där helst DoD6E.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
6,895
Re: Vilket är ett favorit "Tradspel"?

krank said:
Jag har aldrig riktigt förstått poängen med det här som vissa gör, att typ bara spela M:UA eller DoD och göra det i hur många år som helst...
Poängen är att det finns en glädje i att få spendera längre tid i en värld, och därmed få en djupare relation till den. Istället för att skrapa på ytan så vill man göra sig riktigt bekant med världen. Jag tror att man kan få till ett bättre rollspel om spelarna (DM inkluderat) känner sig hemma i spelvärlden.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,563
Location
Rissne
Re: Vilket är ett favorit "Tradspel"?

Vitulv said:
Poängen är att det finns en glädje i att få spendera längre tid i en värld, och därmed få en djupare relation till den. Istället för att skrapa på ytan så vill man göra sig riktigt bekant med världen. Jag tror att man kan få till ett bättre rollspel om spelarna (DM inkluderat) känner sig hemma i spelvärlden.
Där har du såklart en poäng. För min del föredrar ju nutida settings och tycker att det roligaste är att upptäcka "hemligheter om spelvärlden", så dels har jag redan en stark relation till och känner mig "hemma" i spelvärlden, och dels är det inte riktigt ett mål heller - eftersom jag ofta kör skräck är dessutom en stor del av poängen just att man inte ska känna sig alltför hemma =)

Jag skulle ha formulerat mig såhär: "För egen del har jag aldrig sett någon poäng i att..."
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Öhm. Det där är en skum fråga för mig eftersom för mig är skillnaden mellan trad och indiespel reglerna. Och ärligt talat är de spel jag gillar bäst oftast de med de uslaste reglerna du hittar i tradväg :gremwink:
Men okej - Tekumel för att det är en fantasyvärld som här totalt fri från alver, dvärgar och västerländsk fantasy. Legend of the Five Rings för att reglerna må vara lite suspekta ibland men fantasysamurajer är något av det tuffaste som finns. Och Traveller, för scifispel med enkla regler och bra setting är sällsynta. Men mest Tekumel. Warhammer 1 & 2 tar dock hedersplatsen som "spel vars regler jag kan gå helt apbajs på men ändå spelar om och om och om igen".


Storuggla, stormen bedarrar i kastrullen
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
6,895
Re: Vilket är ett favorit "Tradspel"?

krank said:
Vitulv said:
Poängen är att det finns en glädje i att få spendera längre tid i en värld, och därmed få en djupare relation till den. Istället för att skrapa på ytan så vill man göra sig riktigt bekant med världen. Jag tror att man kan få till ett bättre rollspel om spelarna (DM inkluderat) känner sig hemma i spelvärlden.
Där har du såklart en poäng. För min del föredrar ju nutida settings och tycker att det roligaste är att upptäcka "hemligheter om spelvärlden", så dels har jag redan en stark relation till och känner mig "hemma" i spelvärlden, och dels är det inte riktigt ett mål heller - eftersom jag ofta kör skräck är dessutom en stor del av poängen just att man <span style="font-style: italic;">inte </span>ska känna sig alltför hemma =)

Jag skulle ha formulerat mig såhär: "För egen del har jag aldrig sett någon poäng i att..."
Exakt, och för min del är det roligaste att få en relation till en annan värld än vår egen. Det är för mig den ultimata fantasin och eskapismen. Rollpersonerna är för mig bara ett verktyg för dockskåpsleken.

Sagan om Ringen är ett exempel. Det är väl ganska få som fastnar för karaktärerna i berättelsen?

När jag funderar vidare så inser jag att det nog är därför som jag har lite svårt för alltför nischade världar. Jag vill att kampanjvärlden ska vara ganska bred, och lämna utrymme för lite allt möjligt, snarare än att den ska vara designad för en speciell sorts äventyr. Lapptäcken är bra för mig, med andra ord. I en lapptäcksvärld kan man spendera åratal, medan i en mer nischad konstruktion tillbringar man inte mer tid än tills dess man fått nog av spelets fokus.
 

Botulf

Rage Paladin
Joined
25 Dec 2008
Messages
1,209
Hakanlo said:
Wulfrik said:
DoD Trudvang/DoD6 på gott och ont. Regler är kasst eller som bäst hyfsat
Jag har själv inte spelat DoDT, vad är det som gör att reglerna är kassa, egentligen? Bara nyfiken! (Världen är jag lite mer bekant med från DoD6.)
För att förklara vad jag tycker är kasst måste jag nog också förklara vad som är bra:

Det som är bra med just DoDT: Att man införde fördjupningar(feats helt enkelt) till ett mindre antal fasta och breda färdigheter. Stridkapacitet är rätt nice om än omständigt i större strider. Helt enkelt en poängpool som spenderas i strid på förflyttning, attacker/parader och specialmanövrar(som brukar komma med färdighetsfördjupningar). Regler och kampanjvärld har integrerats mer och jämfört med DoD6(DoD6Expert och DoD6 Magi) i alla fall översiktliga. Små detaljer som strömlinjeformad mekanik exempelvis för vapen och skada känns hyfsat fräscht (typ all skada är en T10 med s.k öppna slag där olika vapenklasser ger större chans för extra skada på öppet slag). Att grundegenskaper plockats bort med sk "exceptionella karaktärsdrag" är lite si och så. Egentligen så är det grundegenskaper grund fast man snarare direkt får modden istället för ett värde på 3-18: Typ Trollstark +4 på styrkerelaterade slag. Hanterar dock magi på ett regeltekniskt bättre sätt än tidigare DoD även om improviserad magi känns som att det skulle ha höjt det avsevärt. I grunden är det samam gamla vi alltid sett fast med lite finputs och att vilka feats/fördjupningar man har ger olika bonusar (Väldigt positivt dock att man lär sig besvärjelser just som en lista av närliggande besvärjelser och att all magi styrs av en enda färdighet för att kasta).

The bad side kommer med att det känns som hela spelet är ihopsatt under ett kreativt kollektivt infall hos kontruktörerna en blöt kväll och sedan aldrig setts över och reviderats innan det kom i tryck. Den långa erratan talar för sig och den verkar inte särskilt heltäckande. Hela grejen med fördjupningar är en bra idé exempelvis men systemet är, hur ska man säga, baklänges konstruerat. Att ha en fördjupning gör i grunden inte alltid en karaktär bättre, utan andra sämre. Ibland så finns det spelmekaniska negativa konsekvenser och saker man inte kan göra, som man omöjligt kan veta, som man tror att grundfärdigheterna borde täcka och det känns som att man behöver ha hela den stora listan av fördjupningar och dessas specifika moddar/regler i minnet bara för att veta vad som händer om man inte har Fördjupning x eller y.
Man får helt enkelt för dåliga anvisningar på hur man ska använda reglerna och det hela blir ibland en gissningslek, och nu menar jag inte regeltolkning utan just gissningslek. Problemet är även att spelet "låtsas" saker. Exempelvis att det finns massa fördjupningar för exempelvis härtåg/belägring men inget egentligt system/anvisningar för hur sådana saker faktiskt hanteras. Ett exempel på vad jag menar: En fördjupning som ger +3 på färdigheten Skötsel:Krig vid att försöka förflytta trupper, men man glömde bifoga ett system för hur man förflyttar trupper eller ens ett litet exempel för att bonusen ska ha någon regelteknisk relevans. Nu är detta ett enskilt exempel men systemet är fullt av sådana saker. Magisystemet är bra jämfört med tidigare DoD/BRP men är i grunden inte någon stor skillnad. Jag stör mig också på betoningen att magiker är unika och väldigt individuella/unika i användandet av magi men alla egentligen är likadana.

På det stora hela är det en hög med bra idéer och förbättringar som mer ser ut som en beta.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,536
Location
Slätta
Min favvo är Mutant:UA. Detta helt baserat på att de lyckats sätta en värld som är lagom Kalle Anka utan att tappa relativ trovärdighet och konsekvens samt en bunt nostalgi.
 

hakanlo

Hero
Joined
25 Oct 2008
Messages
976
Location
Södra stockholm
Wulfrik said:
Att ha en fördjupning gör i grunden inte alltid en karaktär bättre, utan andra sämre. Ibland så finns det spelmekaniska negativa konsekvenser och saker man inte kan göra, som man omöjligt kan veta, som man tror att grundfärdigheterna borde täcka och det känns som att man behöver ha hela den stora listan av fördjupningar och dess knutna regler i minnet bara för att veta vad som händer om man inte har dom
....
På det stora hela är det en hög med bra idéer som mer ser ut som en ofärdig beta.
Precis dessa saker stämmer helt med mitt intryck! Jag har som sagt aldrig spelat DoDT, men just denna effekt av fördjupningarna var något jag misstänkte, och något jag inte gillade.
Och jag håller med om att det kändes ofärdigt och rörigt.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Får jag bara välja ett spel så får det bli CoC.

Sen finns det ett tiotal spel som konkurrerar o andraplatsen... Som Warhammer FRPG, Dragon Warriors, True20, FantasyCraft, RQ, oD&D, Pendragon med flera... beror hur jag känner mig för dagen.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Dum Panda said:
Jag vet att många tycker att definitionen av Tradspel och Indiespel är lösa och så men jag vill gärna veta vilket (som ni tycker är) tradspel som ni tycker är bra och varför ni tycker det? Och främst om ni fortfarande spelar det?

//Pandan, som aldrig blir helt nöjd med de spelen han läser...
Jag svarar nog Noir, det är i mina ögon ett tradspel, om än oerhört nyskapande.

I övrigt delar jag pandans syn på spel. Jag blir aldrig riktigt nöjd. :gremsmile:
 
Top