Vilka moderna företeelser förstör din känsla i en standard fantasy värld?

[obak]

Jorges Bestatirum där Jorge pratar evolution gjorde mig lite butter. Så klart kan det ju finnas nån sorts Orchisk Darwin som myntat begreppet, men det skavde att Trudvang som är en sagovärld slängde sig med sådana upplysningstermer.

Det jag kan bli lite besviken på är just när ton och mening går åt olika håll, eller när en protagonist eller författarens favoriter är så jävla präktiga emedans alla författaren ogillar betér sig som halmgubbar. Se Sword of Truth.

 

[Lemur]

Jag tycker nog tvärtom. Tjusningen med all typ av eskapism ligger i just osäkerhetsfaktorn det medför.

Det har gjort rollspelare mer benägna till att ha världar med eskapism för man får direkt en tjusning med det osannolika. Man behöver inte sätta upp bra drama eller engagera på andra sätt: det räcker med att droppa in dom i en setting som är okänd. "Nutida London med zombies" är mer fantasieggande i vad som kan hända än bara "Nutida London".

Visst, man kan argumentera för att "standardfantasy" är satt och därmed ett likamedstecken med "Nutida London" men det är lite som att tro att alla har samma definition kring vad som är fantasy, vilken jag tycker trådstarten indirekt ifrågasätter.

Det är klart att du kan konstruera en spännande fiktion som är moderna London med zombier och magi och talande björnar, tåg, tv, varmkorv och rymdskepp och det kan funka hur bra som helst! Men TS handlar om en "standard fantasy värld", vilket är tolkiensk medeltid - för mig.

Jag tycker att fantasy har en massa inbyggda osäkerhetsfaktorer (magi, förbannelser, gudar, monster osv) och att anakronismer inte riktigt tillför något.
När jag ser en uppenbar anakronism (tv, tåg, telefon) i "standard fantasy" upplever jag det som en blinkning till min vardag, det får mig att tappa min inlevelse. Lite som om en elak kung heter Tonald Drump, eller något i den stilen.

 

[obak]

Lite som om en elak kung heter Tonald Drump, eller något i den stilen.

Jo, man behöver kanske inte skriva läsaren på näsan utan ha lite finess och förtroende för läsaren.

 

[erikt]

Om du spelar standard fantasy och plötsligt dyker det upp en pug/en telefon/en kommunist, får det då dig att heja till på ett sätt som stör din upplevelse?

Vad som räknas som standard fantasy är ju inte så där alldeles självklart.

Är Narnia standardfantasy?
Är Harry Potter standardfantasy?
Är Sagan om Ringen standardfantasy?
Är Dresden Files standardfantasy?
Är Game of Thrones standardfantasy?
Är World of Greyhawk standardfantasy?
Är Conan standardfantasy?
Är Ronja Rövardotter standardfantasy?
Är Discworld standardfantasy?
Är Den Oändliga Historien standardfantasy?
Är Trollkarlen från Övärlden standardfantasy?

Alla ovanstående är helt klart fantasy, och rätt populär och inflytelserik fantasy dessutom. Vissa av dem inkluderar telefoner, de flesta gör det inte.
Men de har stor spridning i hurdan fantasy det är, och det är inte så klart vilken eller vilka som ska räknas som "standard". Om någon.

 

[Ymir]

Min absolut största pet peeve är bardiskar. Jag vet inte varför, jag bara stör mig på att de är så jävla vanliga i fantasy - till och med fantasy som undviker mina andra pet peeves, tex The Witcher, envisas med att använda bardiskar, gaah.

Min andra pet peeve är städer på ologiska platser utan infrastruktur och ekonomiska aktiviteter runt sig.

Min tredje är artificiell jämställdhet trots att det trotsar all rim och reson i en ekonomiskt primitiv medeltidsvärld.

 

[Gamiel]

Nu låter det som att du försöker tvinga på dina skandinavisk-protestantiska värderingar på dessa fiktiva världar. Tänk om de är som fransoser eller spanjorer och glatt låter sig smaka av Bacchus nektar redan i tidig ålder? Eller så kanske det ligger närmare tidigmoderna London och de små knattarna smuttar gin och röker opium vid knähöga bord på tavernan.

Grejen är ju att öl för det mesta smakar piss, och är du barn så smakar det ju extra mycket piss. Så då är det roligare och troligare att våra barn äventyrar driker läskeblask.

 

[Tarsus]

Grejen är ju att öl för det mesta smakar piss, och är du barn så smakar det ju extra mycket piss.

Det varierar. Jag fick smaka på öl som liten och tyckte det var gott. Tydligen var det väldigt charmigt när jag försökte sno glas från närliggande bord på restauranger, även om mina minnen av detta försvunnit i tidens dimmor.

 

[obak]

Grejen är ju att öl för det mesta smakar piss, och är du barn så smakar det ju extra mycket piss. Så då är det roligare och troligare att våra barn äventyrar driker läskeblask.

Hädelse! Bränn honom!

 

[Gamiel]

Jag har stört mig på ett antal stadskartor där det helt saknas tullhus/vaktstugor vid vägarna in till staden.

 

[Tarsus]

Jag har stört mig på ett antal stadskartor där det helt saknas tullhus/vaktstugor vid vägarna in till staden.

De tar väl ut moms i butikerna istället.

 

[krank]

Med alla dessa regler och krav på historisk korrekthet osv så måste jag säga att jag ställer mig lite frågande till påståenden jag hört om att fantasy skulle vara en "lättare" genre att jobba i än t.ex. scifi eller modern tid =)

 

[Ymir]

Med alla dessa regler och krav på historisk korrekthet osv så måste jag säga att jag ställer mig lite frågande till påståenden jag hört om att fantasy skulle vara en "lättare" genre att jobba i än t.ex. scifi eller modern tid =)

Vem fan påstår det? Modern tid måste ju vara det ojämförligt lättaste eftersom du inte behöver skapa helt nya referensramar och nomenklatur.

Sedan skulle jag hävda att fantasy är lättare att jobba med om du är bra på typ historia och kulturgeografi, och scifi om du är bra på typ astronomi och antropologi. Så det beror helt på individen.

 

[Troberg]

Vem fan påstår det? Modern tid måste ju vara det ojämförligt lättaste eftersom du inte behöver skapa helt nya referensramar och nomenklatur.

Sedan skulle jag hävda att fantasy är lättare att jobba med om du är bra på typ historia och kulturgeografi, och scifi om du är bra på typ astronomi och antropologi. Så det beror helt på individen.

Det behöver dessutom inte vara korrekt korrekthet, det räcker med känslan av korrekthet.

 

[Mogger]

Vad som räknas som standard fantasy är ju inte så där alldeles självklart.

Är Narnia standardfantasy?
Är Harry Potter standardfantasy?
Är Sagan om Ringen standardfantasy?
Är Dresden Files standardfantasy?
Är Game of Thrones standardfantasy?
Är World of Greyhawk standardfantasy?
Är Conan standardfantasy?
Är Ronja Rövardotter standardfantasy?
Är Discworld standardfantasy?
Är Den Oändliga Historien standardfantasy?
Är Trollkarlen från Övärlden standardfantasy?

Alla ovanstående är helt klart fantasy, och rätt populär och inflytelserik fantasy dessutom. Vissa av dem inkluderar telefoner, de flesta gör det inte.
Men de har stor spridning i hurdan fantasy det är, och det är inte så klart vilken eller vilka som ska räknas som "standard". Om någon.

Jag anförde följande tes i en annan tråd:
Spel utan setting är standardfantasy.
Spel med setting är det inte.

Det är alltså en term som bäst appliceras på rollspel. Men vissa verk kan nog anses vara så generiska (om termen ursäktas) att de blir standard.

 

[Svarte Faraonen]

Min absolut största pet peeve är bardiskar. Jag vet inte varför, jag bara stör mig på att de är så jävla vanliga i fantasy - till och med fantasy som undviker mina andra pet peeves, tex The Witcher, envisas med att använda bardiskar, gaah.

Men om man tänker sig en värld där man hade något i stil med romerska thermopolia, och krogserveringen utvecklades från dem?

 

[krank]

Vem fan påstår det? Modern tid måste ju vara det ojämförligt lättaste eftersom du inte behöver skapa helt nya referensramar och nomenklatur.

Det brukar vara mitt argument, ja =) Alla vet hur saker funkar och vad de heter, och i de flesta fall är inslagen av fantastik sådana att inte heller rollpersonerna förväntas känna till dem.

Men ja, det är såklart ganska off-topic så jag släpper även det sidospåret här i väntan på att nå'n skapar en separat tråd =)

 

[Svarte Faraonen]

Med alla dessa regler och krav på historisk korrekthet osv så måste jag säga att jag ställer mig lite frågande till påståenden jag hört om att fantasy skulle vara en "lättare" genre att jobba i än t.ex. scifi eller modern tid =)

Det är väl som med det mesta andra – det är lättare eftersom det är saker man redan gillar. Om man läser en massa mytologi och äldre historia för nöjes skull känns det aldrig som ett krav, det känns bara som om man fortsätter hålla på med det man ändå gillar.

 

[Lemur]

Med alla dessa regler och krav på historisk korrekthet osv så måste jag säga att jag ställer mig lite frågande till påståenden jag hört om att fantasy skulle vara en "lättare" genre att jobba i än t.ex. scifi eller modern tid =)

Jag tänker mig att en scifi-setting också behöver etablera tydliga ramar för att alla ska känna sig införstådda med vad som är rimligt i spelvärlden. Kan jag hacka vad som helst? Kan jag bli en digital avatar som i Tron? Kan jag köpa ett lasersvärd? Kan jag klona mig? Flyga snabbare än ljuset? Resa i tiden?
Ramen "känns det medeltidigt så finns det" är ganska enkel, förutom om man har inbitna historienördar i spelgruppen förstås.

 

[krank]

Jag tänker mig att en scifi-setting också behöver etablera tydliga ramar för att alla ska känna sig införstådda med vad som är rimligt i spelvärlden. Kan jag hacka vad som helst? Kan jag bli en digital avatar som i Tron? Kan jag köpa ett lasersvärd? Kan jag klona mig? Flyga snabbare än ljuset? Resa i tiden?
Ramen "känns det medeltidigt så finns det" är ganska enkel, förutom om man har inbitna historienördar i spelgruppen förstås.

Jag tänker mest att man i både fantasy och scifi bör ha en diskussion om spelvärlden, åtminstone de delar rollpersonerna har koll på, med en gedigen Q&A. Och att man i båda fallen behöver acceptera att man under åtminstone de första spelmötena kommer att behöva ha en del "ok, finns X?"-frågor. Och att det är något man i princip behöver oavsett vad man spelar i för värld om den inte är "modern nutid".

Just eftersom olika spelare kan ha olika kunskaper om, förståelse för och förväntningar på vad som "känns medeltidigt".

 

[erikt]

Jag anförde följande tes i en annan tråd:
Spel utan setting är standardfantasy.
Spel med setting är det inte.

Om du inte har en setting, hur vet du då ens att det är fantasy? Och varför skulle det vara mer standard än något annat?