Varulv Vargbruari 2 Ny måne: Runda 1

Jag fruktar en stökig R2. Har fortfarande själsliga ärr efter att Hägerns stunt (iofs coolt, men ändå).
 
Octagonal said:
Sorry såhär måste det bli då.

Röst: @Sidd
Click to expand...

Vad pysslar du med? Finns ingen chans i helvete att läktaren kommer kunna flytta röst så snabbt. Antagligen är de minst en timme efter oss. Det är hål i foten att låta dem bestämma.
 
Nej, inte allihop i varje fall. Tror de vänder betydligt långsammare än vi gör här.
 
Vimes said:
Vad pysslar du med? Finns ingen chans i helvete att läktaren kommer kunna flytta röst så snabbt. Antagligen är de minst en timme efter oss. Det är hål i foten att låta dem bestämma.
Click to expand...
Du litar mer på mig att lägga avgörande stöten än läktaren?

Fair enough.
 
Vimes said:
Vad pysslar du med? Finns ingen chans i helvete att läktaren kommer kunna flytta röst så snabbt. Antagligen är de minst en timme efter oss. Det är hål i foten att låta dem bestämma.
Click to expand...
Vimes, jag har spelat varulvsspel med en snube som bara älskar röstkaos! Du borde träffa honom, han är en 🤩
 
Sen: är det någon som är riktig väktare behöver den snajpclaima det innan deadline. Jag kommer köra på mitt preppade inlägg trots att vi har två claims.
 
Basenanji said:
Vimes, jag har spelat varulvsspel med en snube som bara älskar röstkaos! Du borde träffa honom, han är en 🤩
Click to expand...

Hehe, jo, jag tror jag vet vem du snackar om. Rätt stilig karl om jag minns rätt. Men jag tror han gillar röstkaos för att han vill rida på röstkaosvågen, inte för att det ska ramla in en seg röst från läktaren som las långt innan deadline.
 
Nån av Basse eller Anthrox lär ju ljuga också. Att vi lyckas dreva båda siarna är bara för osannolikt.
 
Ja, det är väl viss risk för det. Därför: har man siarrollen så ska man snajpouta nu ändå.
 
Jag gissar att jag eller Anthrox ryker nu. Om jag dör: kolla Vimes. Eller så gömmer sig fula fiskar bland Stradh/Octa. Sidd är grön det är jag säker på.

sisresiaresiatejagärsiare

Varulvsspel är kul!

Tanner-roller? Är de med i spel?

jag är siarejag ärsisre

Eller så har Sidd uppat sitt ulvgejm rejält! Tänk om han är ulv ändå? 😱

NU VINNER VI BYN!!
 
3. Bossen: Jättespindeln Lepera
Här använder vi Monsterreglerna. Lepera slår inga slag för att träffa – hon träffar alltid om inte spelarna duckar/parerar. Spelledaren slår en T6 varje runda för att se vad hon gör.
Lepera (Den sista väktaren)
• Storlek: Enorm (tar upp mycket plats).
• Fysik (KP): 40 (Kräver samarbete för att döda).
• Skydd: 4 (Hårt skal).
• Handlingskraft: 2 (Hon agerar två gånger per runda!).
Monsterattacker (Slå T6 varje gång det är Leperas tur):
1. Väsande skräck! Lepera reser sig och väser. Alla måste slå ett slag för Viljestyrka (PSY). De som misslyckas tappar sin nästa handling av rädsla.
2. Klibbigt nät! Hon sprutar nät på en spelare. Den personen sitter fast och kan inte göra något förrän den lyckas med ett slag för Styrka eller Smidighet (eller en kompis hugger loss dem).
3. Giftbett! Lepera biter en spelare. Skada: 2T6. Spelaren måste också slå för Fysik. Misslyckande = Förlamad i en runda (eller "du känner dig snurrig").
4. Ben-fällning! Hon sveper med benen. Alla spelare nära henne faller omkull och tar T6 skada.
5. Dubbel-attack! Hon hugger efter TVÅ spelare samtidigt. Skada: T10 på varje.
6. Spindel-frossa! Hon hoppar på en spelare och försöker "äta upp" denne och jag är vanilj som bara vill hångla upp eller dränka Bella. Skada: 3T6. Offret hamnar under spindeln (liggande).
4. Puutch (Spindel-mannen)
Gör honom till en snabb, irriterande "Mellan-boss".
• Använd stats för en Svartalf men ge honom 4 attacker per runda (FV 12) med små knivar (T6 skada) eftersom han har fyra armar.
• Beskriv honom som galen: Han putsar maniskt på sin stång mitt i striden. "Rör inte min stång! Den måste blänka!"
Tips för "Action & Galenskap"
1. Miljön är ett vapen: I det nya systemet kan man knuffa fiender. Uppmuntra barnen att knuffa ner skelett i hål, välta statyer på trollen eller svinga sig i ljuskronor (om det fanns några, använd spindelnät istället!).
2. Låt monster explodera: När skelett dör, låt skallen flyga iväg och bitas en sista gång. När spindlar dör, låt det spruta grönt slem (som är halt!).
3. Hjälteförmågor: Om du använder de färdiga karaktärerna, påminn barnen om deras "Specialare" (Hjälteförmågor). "Du kan göra en Dubbelhugg nu!" eller "Du kan hoppa jättelångt!". Det får dem att känna sig som superhjältar.
 
Jag har ofta fått frågan om hur det är att se det som ännu inte har hänt. Inte rakt ut, förstås. Frågan kommer förklädd. Den kommer som en blick som dröjer lite för länge, som en kommentar i förbifarten: “Du verkar alltid veta.” Som om vetskap vore något som sipprar ur huden, något som avslöjar sig i hållningen, i pauserna mellan orden. Som om framtiden själv stod bakom mig och viskade.





Historiskt sett har siaren varit en märklig figur. Halvt människa, halvt kanal. Oraklet i Delfi, med sina gåtfulla svar som alltid kunde tolkas i efterhand. Bibelns profeter, som sällan var särskilt populära i sin samtid. De var inte trendsättare; de var obekväma. De sa inte vad folk ville höra, utan vad de inte kunde låta bli att säga. Och ändå: när vi talar om dem i efterhand låter det alltid som om de visste. Som om framtiden låg klar och färdig framför dem, som en karta.





Men här är det märkliga: framtiden har aldrig varit särskilt intresserad av att bli sedd.





Den är mer som dimma än som landskap. Mer som en känsla än som en bild. Och kanske är det därför vi så gärna uppfinner siare. För någon måste väl kunna peka och säga: ditåt. Någon måste väl ha facit. Någon måste bära bördan av att veta, så att vi andra kan låtsas vara fria.





Jag har stått i det där ljuset ibland. Inte för att jag bett om det, utan för att människor är duktiga på att projicera. Säger man saker som råkar slå in i efterhand får man snabbt ett rykte. Man minns träffarna och glömmer alla gånger man hade fel. Det är så myter byggs: selektivt minne, kryddat med längtan.





Och visst, jag har gjort förutsägelser. Eller snarare: jag har dragit slutsatser. Jag har sett mönster, hört samma berättelse upprepas med olika namn. Jag har tänkt: om inget förändras, så kommer detta att hända. Det är inte magi. Det är statistik med själ.





Men det låter inte lika mystiskt.





Sanningen är att siare aldrig har handlat om framtiden. De har alltid handlat om nuet. Om att säga det som redan är på väg att ske, så tydligt att det känns som ett avslöjande. Som att dra bort en gardin och låtsas att solen precis uppfanns.





Jag har inga syner. Ingen inre röst som talar i gåtor. Ingen kosmisk uppkoppling, ingen särskild gåva. Det jag har är uppmärksamhet. Tålamod. En ovana att lyssna lite för noga och tänka lite för länge. Jag har ett intresse för orsak och verkan, för hur små val tenderar att få oproportionerligt stora konsekvenser.





Om jag ibland låter som om jag vet vad som ska hända, så är det för att mycket av det som kommer att hända redan har börjat.





Det är som att stå vid ett tågspår och säga att tåget kommer. Man är inte profet för det. Man är bara inte distraherad.





Kanske är det därför siaren är en så bekväm figur att uppfinna. För om någon annan vet, slipper vi ta ansvar för vår egen blick. Om framtiden är förutbestämd, behöver vi inte fråga oss vad vi själva håller på att bygga.





Jag ser inte framtiden.





Jag ser människor som upprepar sig.


Jag ser system som knakar.


Jag ser val som skjuts upp tills de exploderar.


Jag ser hopp som ignoreras och rädslor som matas.





Och ibland, när det sedan händer, när någon säger “hur kunde du veta?”, vill jag svara:





Jag visste inte.


Jag tittade bara.
 
är jag siare?
frågan är
ställd
frågan är
om jag kan sia?
svar
du söker
i denna text
kanske...
svaret finns
där
du söker
svaret
på frågan
finns
här

🔃
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top