Det ska vi vara glada för
"Varför förknippas rollspel med mesar"
Det är jag nästan lite glad för. Jag kommer ihåg när datoranvändare ansågs vara mesar och töntar. Det var en härlig tid, alla "datanördar" hade en sorts hemlig kamratskap med varandra. Man hade ett eget språkbruk (när kallade du någon för "lamer" senast?), en egen kultur, en egen stil, och en egen stolthet. Människor som inte begriper sig på njutningen det innebär att dela på utanförskap, de kunde aldrig fatta det där. Men jag förstod. Jag förstod precis.
Jag gillade att alla satt och meckade i ungefär samma programvaror, spelade varandras spel, lyssnade på varandras musik, klurade på ungefär samma frågor och tänkte på ungefär ett och samma sätt. Den där gemenskapen var obetalbar.
Den försvann dock med internet. Nu för tiden är inte datorer ett dugg nördiga längre. Snarare är det så att de som inte har någon datorvana är de som anses vara töntiga. Datorkunnighet har blivit den förhatliga normen, och självklart har därmed också en del av tjusningen med datorer försvunnit.
De enda hjältarna som finns kvar är de riktiga hardcorenördarna som begriper sig på de riktigt avancerade sakerna, men eftersom den här sortens kunskap är big business nu för tiden, så har de gått och blivit framgångsrika... En grym otur; ty inget dödar en nördkultur såsom framgång...
Rollspel är fortfarande nördigt. Det är bra. Det ska vi vara glada för. Rollspel är fortfarande ett slöseri med tid. Ett förbannat kul slöseri med tid, förstås, men likväl är det en meningslös hobby. Som tur är. Men det kunde vara ännu bättre...
---
Låt mig förklara:
Det finns, enligt mig, tre sorters människor som förstår den ljuva innebörden av utanförskap:
Kufar
Alltså konstiga, melankoliska typer som vanligt folk rynkar på näsan åt.
Rollspelare har hög Kuf-faktor. Tacka Vampire och alla flummiga friformare för det. Tack så mycket. Utan er hade inte rollspelshobbyn varit omgiven med så mycket myter, fördomar och skrock.
Nördar
Alltså människor med specialintressen som distanserar dem från vanligt folk. Sådana som vanligt folk driver med.
Rollspelare har Nörd-faktor. Tacka kobolderna och licensrollspelen för det. Tack så mycket. Utan er hade inte rollspelare haft sin täta gemenskap och kamratskap.
Rebeller
Alltså typer med farliga idéer som spottar på visioner om lönsamhet och framgång. Sådana som rastlöst söker sin egen väg och är beredda att ta stora risker för att bryta regler och överträda gränser.
Rollspelshobbyn har dessvärre tämligen låg Rebell-faktor. Rollspelare ansågs vara ganska farlig en gång i tiden, men på senare tid har man blivit timidare och mer slätstrukna. Mer nöjda. Det är en farlig utveckling, eftersom rollspelshobbyn säkert skulle sluta vara både kufisk och nördig så fort som den förlorat sin sista gnista punkighet.
---
Problemet är alltså inte att rollspelare anses vara kufar och nördar, problemet är att vi inte också anses vara rebeller.
Problemet är inte att vi är annorlunda, utan att vi inte är tillräckligt annorlunda.
Det borde vara vår målsättning!
/Rising
Fast nu är det ju så att huruvida man är en idiot eller ej har ingenting att göra med vilken hobby man utövar. Eller inte utövar för den delen.
