Båda böckerna är väldigt snyggt illustrerade och riktigt bra!
Magiboken är roligt skriven (med en parodi/referens till boken De övergivnas armé) och lägger till massor av användbart för spelare och spelledare med mängden nya magiskolor, besvärjelser och föremål. De olika magiskolorna skiljer sig från varandra bra och ger lite olika stil på sina magiker. Möjligheten att lära sig hur man framkallar en familiar som medhjälpare till magikern är kul och de lär bli populära i grupper som använder boken.
Arkand har en spännande stadsmiljö där man beroende på vad spelledaren inriktar sig på kan ägna sig åt gott om intriger, grottkrälande eller demonjagande. Boken har mängder med tabeller för vad som kan hända när man vandrar i de olika kvarteren så bara att gå runt i staden kan leda till intressanta, farliga eller komiska situationer.
Dock kräver nog Arkand mer från spelledaren än tidigare DoD 23 äventyr för att bli bra, man kan säkert skicka in spelarna i staden en stund och se vad som händer och ha roligt med det, men på sikt riskerar det att bli lite mållöst om man inte har planerat för olika äventyr i förväg.
Magiboken lägger till lite möjliga problem också, ett par besvärjelser som kan förstöra vapen undantar inte monster från att påverkas men nämner inte vad som händer med monstrets attacker ifall deras vapen förstörs, den nya versionen av besvärjelsen Permanens är ganska bruten trots sin kostnad och låter en bland annat göra flera batterier för att lagra viljepoäng varje gång man får downtime, samt den gamla rollspels tropen att en magiker med tillräckligt hög nivå av magi helt enkelt blir mycket bättre än alla andra karaktärer (beroende på spelgrupp antar jag att vissa av dessa saker kan ses som positivt dock).