Nekromanti "vanliga människor" som rollpersoner

[nicole]

Jag skall hålla i en kampanj där jag "tvingar" mina spelare att spela mindre äventyrliga personer (hantverkare, underhållare, bönder) som kommer från samma ställe och har samma kulturella och/eller religiösa värdegrund.

Jag skulle därför vilja ha goda råd från er som kört liknande kampanjer. Vilka nitar kan man gå på? Vad bör man tänka på? Finns det något sätt att förbereda spelarna mentalt på att de inte är äventyrare som kan förändra världen?

 

[Varg]

Det absolut svåraste är att få till en verklighet kring RP:na, när dom är bofasta och unga.
Det gäller att läsa in en by eller stadsdel ganska hårt, så det flyter smidigt i berättandet.
Tråkigt att plugga in karaktärer och platser, men nödvändigt faktiskt.

Själv håller jag oxå på och skriver på en sådan kampanj, men det vill ju aldrig ta slut på platser och personer )

/Varg

 

[P|uT0NiUm]

<p align="justify">Om spelarna inte vill spela "vanliga" människor så kommer det inte att funka (tänkte på din formulering "Jag skall hålla i en kampanj där jag "tvingar" (min markering) mina spelare att spela mindre äventyrliga personer").

"Finns det något sätt att förbereda spelarna mentalt på att de inte är äventyrare som kan förändra världen?"

Fråga spelarna om de vill spela en sådan kampanj till att börja med . Det är inte alla som gillar att spela så vardagligt, enligt mina erfarenheter är det faktiskt ganska annorlunda och många upplever det som tråkigt eller händelselöst (eller både och), speciellt om man är van vid lite mer heroiska kampanjer... men what do I know...

Det är det enda tipset jag kan ge...</p>

 

[nicole]

Det är helt riktigt att man inte kan tvinga spelare att vara med i en kampanj de inte vill spela. Tycker en spelare att en kampanj verkar tråkig skall han ha integritet nog att säga att han inte vill vara med, i annat fall kommer han att förstöra för de andra spelarna.

(Därför "tvinga" inom dubbelfnuttar)

 

[walium]

Walium höjer sin röst

Mitt tips är att låta rollpersonerna var knutna till en viss plats, som en by, en stad, en borg eller kanske ett skepp. Sedan kan man göra äventyr som utgår ifrån denna fasta punkt. Låt spelarna i detalj beskriva familj, släkt, vänner och kontakter efter som dessa ökar i värde om man ägnar sig åt lågnivåspel. Det är familjen som stödjer dig, fixar en partner till dig och lånar ut pengar och resurser. Håll äventyren på en låg nivå och fokusera på relationsuppbyggande och karaktärsutveckling.

Själv spelar jag en ung Daak-präst i en liten isolerad sabrisk by och spelleder en kampanj där samtliga spelare är unga tiraker. De äventyr som vi tillsammans upplever handlar mest om att utforska omgivningen och öka sin status i samhället. Sådant blir mycket viktigare om man är tvungen att umgås med samma spelledarpersoner och rollpersoner på samma plats under en längre tid.

Vill du ha lite dynamik i gruppen så kan du låta rollpersonerna ha olika starkt tro eller tolka religionen annorlunda.

 

[storken]

Jag tycker då inte att det är tråkigt att plugga på om platser & karaktärer. Det är typ min största hobby.

 

[LeJonklev]

Driver själv precis en sådan kampanj just nu och har gjort det ett tag. Spelarna är byinnevånare i den lilla Soldiska byn Forshem.
Exempel på karaktärer är värdshusvärd, skogshuggare och jägare.

Att förbereda spelarna mentalt på det behövs nog inte. Inte opm de är med på iden. Är de inte emd på iden så kan man nog skippa alltihopa.
Vidare om man ska, som jag vara bunden till en geografisk plats, byn Forshem, så ska man inte göra det misstaget jag gjorde först. Nämligen det att försöka beskriva allt direkt. man tar det efterhand och bygger upp omgivningen och personerna i byn allteftersom och för anteckningar över vad som sker så man minns det. Samma sak bör gälla rollpersonernas bakgrund men där är jag säker på att det finns folk som inte håller med.

Vidare så tror jag inte man ska påbörja en kampanj av denna typen utan ett antal uppslag till händelser som kan hända i byn. Och även med ider så tror jag man ska lämna det mesta till spelarna.

Och mitt sista råd är att ha färgstarka rollpersoner som har gott om infallsvinklar att interagera och socialisera med varandra.

För övrigt är kampanjen om Forshem och dess innevånare någpot av det roligaste jag någonsin spellett.

/Johan

 

[nicole]

man tar det efterhand och bygger upp omgivningen och personerna i byn allteftersom och för anteckningar över vad som sker så man minns det.

Vidare så tror jag inte man ska påbörja en kampanj av denna typen utan ett antal uppslag till händelser som kan hända i byn. Och även med ider så tror jag man ska lämna det mesta till spelarna.

Tack för de kloka råden. Finns det möjlighet att se dina anteckningar och tankar om händelser för att kunna bli inspirerad eller kunna stjäla rakt av?

 

[nicole]

Re: Walium höjer sin röst

Jag har förstått att det är vanligt att spela unga rollpersoner om man spelar vanliga människor. Beror detta på att rollpersonerna senare skall bli hjältar eller finns det något annat själ (som att en ung person söker en roll i samhället, inte känner till alla strukturer och så vidare)

Tror du att det skulle gå att ha äldre rollpersoner (med en tydlig roll i samhället)?

 

[Phelan]

Re: Eonkids?

Även jag har noterat att det verkar vara vanligt förekommande. För egen del så har detta dock aldrig känts varken särskilt nödvändigt eller inspirerande. Om detta beror på att vår spelgrupp har lämnat tonåren för ganska länge sedan låter jag vara osagt.

Varför skulle det inte gå med äldre RP? Då är det ju faktiskt lättare att få in saker som att de agerar utifrån ett ansvar för familj och byn, inte för att de är fulla och det är mörkt, förlåt, jag menar unga och äventyrslystna. Samtidigt får du i så fall lägga mer tid innan på att noga beskriva resten av byn, för då har de troligen haft mycket mer interaktion med övriga invånare och har både god kännedom om och klara ståndpunkter på vad de tycker om andra invånare.

Mvh / Phelan

 

[Storuggla]

"Jag skulle därför vilja ha goda råd från er som kört liknande kampanjer. Vilka nitar kan man gå på? Vad bör man tänka på? Finns det något sätt att förbereda spelarna mentalt på att de inte är äventyrare som kan förändra världen?"

Tja du, jag har en kampanj liggandes någonvart på mitt skrivbord (bokbord ser det mer ut som) som kort och gott heter "Misslekampanjen". Hela skrället bygger på att alla är misslor och bor i en by. Sen leker livet sin gilla gång. En ko rymmer, en farbror blir sjuk och medicin måste göras, en get tar sig upp på ett tag och måste fås ner, en katt klättrar upp i ett träd och kommer inte ner (stor skillnad från geten, katten vill ner men kan inte, geten vill stanna kvar och kämpar emot), skumma gårdfarihandlare dyker upp, snälla gårdfarihandlare dyker upp, skattbetalardags, skördefest, resande tölpar, Blåsippa ramlar i ån och så vidare och så vidare. Skulle bergis bli jättekul, om det inte vore för att vi inte spelar Eon längre

Typiska problem: Rollpersonerna spöar alla som kommer i deras väg. Rollpersonerna beter sig som äventyrare. Det enda man kan göra är att låta deras handligar på konsekvenser. Satt karln i skänkstugan hela veckan och drack upp alla pengar? Ja då blir det en mager månad, adjöss till lillungen som strök med av hunger. Eller något.

Allt jag kommer på på rak arm vid denna tidpunkt på dygnet i alla fall.


Storuggla, hade en liknande kampanj om fiskare...

 

[Alharra]

Sannolikhet

Tja räknar man med att medelvärdet på BIL som ungefär 10, och använder Neos medelvärde på Ob-slagen - 3,75 per tärning så blir medelåldern runt 20. Den extra variationen på 2T6-7 gör enligt statistiken ingen skillnad, medelvärdet på 1T6 är 3,5. Jag tycker nästan de e skojigare att spela en grown-up rollperson.

 

[walium]

Re: Walium höjer sin röst

En klar fördel med unga rollpersoner är att spelarnas okunskap om världen kan förklaras med rollpersonernas låga ålder. Dessutom så är rollpersonern inte riktigt lika låst ifrån början och har fler möjligheter att påverka sin framtida bana. Spelar man mer jordnära så innebär det till exempel att en medelålders rollperson är mer låst vid familj, släkt, vanor och dylikt. Men visst går detta att lösa antingen genom hängivna spelare eller genom att någon händelse har "frigjort" rollpersonen. En annan möjlighet är generationsspel. Kanske är rollpersonerna far och son? En rollperson som avlider av naturliga eller onaturliga orsaker kan skapa en ny karaktär som är son till den gamla osv.