Nekromanti Vad vill ni se i en recension?

[Feliath]

Re: Well...

"Monstra ur nordisk mytologi" skulle ju lika gärna kunna ha varit bäckahästar, näcken och pomperipossa i en sorts folksageromantik.

Hördu, vem drar vem i benet egentligen? När jag gör en snabb sammanfattning av hur en recension lämpligen ser ut enligt mig, menar jag förstås inte att jag just lagt ned det exakta utseendet med ordalydelser. Givetvis sammanfattar jag inom själva argumentet för att fatta mig så kort som jag nu är förmögen till. I den faktiska recensionen förväntar jag mig en utveckling och fördjupning av det slag som gör klart för mig att det rör sig om Bauer och Beowulf snarare än Näcken. (Inte för att en Näcken Trudvangstyle är en dum idé, tvärtom.)
Om du faktiskt inte fattade det får du färga mig förvånad. Du som brukar raljera om att försöka förstå meningen bakom folks ord snarare än att läsa vad de faktiskt skriver, och allting.

Den sortens information du pratar om funkar ju bara om det handlar om klyschor och konventioner. Det funkar om man pratar om Boris Vallejo-bilder och fjantasykonventioner, för där är verkligen allt nytt att jämföra med det gamla, men på alla nydanande verk kommer din recensionsmetod att fela.

Nu skulle jag kunna vara en akademistisk viktigpetter och citera Aristoteles, men...jo! Fan! Jag gör det!

"Intet är nytt under solen."

Seriously. Jag förväntar mig förstås att recensenten är kapabel att förklara även nya saker. Om du känner dig oförmögen att göra det är du väl en dålig recensent enligt mina kriterier, då (även om jag är rätt hårt övertygad om att du mycket väl skulle kunna göra det om du bara försökte istället för att avfärda det). No offence.

Fel! Det säger en sak mycket tydligt om produkten, nämligen vad recensenten tycker om densamma.

Well, duuhr. Det där var så uppenbart att jag inte tänker reparera kursiveringsförlusten i citatet ens. Problemet är ju att vad recensenten tyckte är helt och hållet disassocierat från vad jag kommer att tycka. De två sakerna har absolut inget med varandra att göra. Ergo: totalt oanvändbar information. Hjärnskräp.

Folk frågar "har du sett den där nya filmen? Var den bra?" just eftersom de själva är intresserade av att gå och se den.

Och då blir jag vredgad och morrar invärtes, ja. Fast jag brukar inte väsnas om det, för en gångs skull, eftersom jag har upptäckt att det är mycket effektivare att yttra min ärliga åsikt att "Ja, Van Helsing var asbra, all kritiken var helt oförtjänt, se den" till gnällot som frågar. På så vis straffar synden sig själv.
Men vad är din poäng? Att folk beter sig som hlet irrationella dumskallar betyder ju inte att det är ett korrekt beteende. Universum vränger sig ju inte utochin så att det vanligaste beteendet automatiskt blir rätt.

Jag tror att dina åsikter i den här frågan faktiskt i första hand härstammar från din förtjusning över att du tycker annorlunda än kritikerna.

Och jag tror att dina härstammar från ditt konstanta behov av motsättning, tackarsomfrågar. Är vi klara med ad hominem-dumheterna nu?
(For the record: jag är inte förtjust i ett skit av det här, bara irriterad över att idioter tillåts perpetuera lögner.)

Sedan tycker jag, slutligen, att vi missar recensionernas möjligheter att göra vettiga och insiktsfulla analyser.

Inte jag, i alla fall. De sorterar in under "egomasturbation". Lärde mig mina i ren flykt avbrutna litteraturvetenskapsstudier någonting så är det att alla som påstår sig kunna analysera underhållning har huvudena uppkärda i sina respektive arslen. Jag missar inte möjligheterna, jag fasar för dem.


/Feliath - snart börjar jag vissla Marseljäsen också

 

[Feliath]

Re: Well...

Tja, i så fall får du antingen klona dig sjäv och förse varje klon med en prenumeration eller vinna över fler läsare och/eller redaktionen på din sida. Om du vill kan du ju försöka bevisa att samtliga recensenter är onda frimurare som planerar att störta Sveriges regering och ersätta den med onda rymdsparris eller så kan du smörja din tunga med honung och gå lite mer diplomatiskt till väga.

Min plan är att kompilera en lång lista av recensenter med namn och adresser, och sedan idka många många mordbränder. Jag kan nämligen inte ens stava till dilpomtai.

Tja, jag betvivlar att du kan döda någon recensent med dina förolämpningar men du kan säkert såra någon.

Eeexcellent! Gud förbjude att någon alls finge hålla på med sådant utan att lida svårt för det. Sådant läder skall sådan smörja hava.

En dag om 30 år när du själv sitter som bitter och hatad litteraturkritiker på DN så ska jag påminna dig om den här tråden.

Ärligt talat, om jag blir litteraturkritiker på DN (as opposed to litteraturpresentatör, mind ), så skippa det steget och skicka mig en brevbomb kryddad med ebola i posten. Jag ska se till att det finns en klausul om ansvarsfrihet i mitt testamente.

Snarare är tigande lite väl mycket begärt av en viss Feliath

Hahahaha! Jag skulle kunna yttra hur många elakheter som helst här, men jag nöjer mig med att jämföra XP och notera vem av oss det är som har runt 20 inlägg i Vampire vs. CoC-tråden.


/Feliath - it's like winning by walk-over

 

[Rising]

Re: Well...

Jag förväntar mig förstås att recensenten är kapabel att förklara även nya saker.

Jag å andra sidan menar att det kommer bli jättesvårt om han inte får använda sig av begrepp som handlar om hur han upplever innehållet med känslor. Dels värderingsmässigt: Jag är liksom inte så intresserad av att "Smekmånaden" är en romantisk komedi, precis som "När Harry mötte Sally", för anledningen till att jag gillar den senare är ju först och främst för att den är rolig medan Smekmånaden suger. Men det fungerar också rent beskrivningsmässigt. Kan jag exempelvis säga att Niel Gaiman efter de två första albumen och en bit in i det tredje lät bli att försöka skrämmas för att istället fokusera på andra delar av sitt berättande? Upplösningen mellan Dream och Corinthian är en typisk antiklimaxlösning som fungerar jättebra för att Gaiman skall kunna genomdriva vissa poänger, men det är inte en skrämmande upplösning på samma sätt som man var van vid i hans tidigare alster (som mer än något annat var just skräckhistorier). Jag tycker att det är en rättvis beskrivning av albumen, och jag har inte talat om vad som är "bra" eller "dåligt", men jag har ändå gjort en väldigt subjektiv analys.

Att folk beter sig som hlet irrationella dumskallar betyder ju inte att det är ett korrekt beteende.

Nä, det håller jag med om (jag är nästan övertygad om att jag skrivit det själv på forumet). Men Fenix är ju inte irrationella i så fall. De är jätterationella; de ger apan vad apan vill ha. Ni som inte gillar bananer får liksom se recensionerna som en sorts freakshow istället, ungefär som de känslor man får när man tittar på porr med dvärgar: Man gillar det inte själv, men finner det underhållande att andra gillar det. (disclaimer, det här är faktiskt en ren gissning, för en gångs skull vet jag inte vad jag talar om när det gäller porr)

Är vi klara med ad hominem-dumheterna nu?

Bara for the record: Jag tar inte den här tråden så allvarligt, utan ser den mer som lite skämtsamma åsikter om recensioner. Jag tycker att du har varit rolig när du raljerat över recensenternas dumhet (liksom, du recenserar ju subjektiva recensioner och är jättesubjektiv, det är kul), och det är på den lättsamma nivån jag själv har lagt mig på. Om du tycker att tråden är väldigt allvarlig och menar att jag angripit dig som person så ber jag om ursäkt för detta. Jag trodde att du också skojade litet (inte om åsikterna, förstås, men om sättet de framfördes på)

Lärde mig mina i ren flykt avbrutna litteraturvetenskapsstudier någonting så är det att alla som påstår sig kunna analysera underhållning har huvudena uppkärda i sina respektive arslen.

Alltid? Jag tänker typ på trenden med Jackass-humor. Sådan humor fanns inte för länge sedan, men idag är den vida spridd. En sådan iaktagelse tycker inte jag är felaktig. Man kan förstås ha olika subjektiva åsikter om var gränsen går mellan det och gammal hederlig Chaplin-komik, men bara för att man kan ge olika svar så är ju inte frågan ointressant; det finns bara fler än ett svar som är rätt. Tycker du att jag har huvudet i arslet när jag försökt analysera samberättande och problemlösning också? Jag tycker att det jag läst av andra på dessa områden varit både intressant och givande; några saker har dessutom varit väldigt skarpsynta iaktagelser om hobbyn i stort.

 

[Feliath]

Re: Well...

Jag å andra sidan menar att det kommer bli jättesvårt om han inte får använda sig av begrepp som handlar om hur han upplever innehållet med känslor.

Jag har inte heller sagt att det inte är jättesvårt. Jag har bara sagt att det är det enda sättet att göra rätt. "Det är ju svååååårt!" är ingen ursäkt för att fuska, liksom.

Jag är liksom inte så intresserad av att "Smekmånaden" är en romantisk komedi, precis som "När Harry mötte Sally", för anledningen till att jag gillar den senare är ju först och främst för att den är rolig medan Smekmånaden suger.

Andra sidan av myntet: jag är inte så intresserad av att höra "Smekmånaden suger" som motivering till varför jag inte bör se den, eftersom det inte säger mig någonting. Jag vet ju inte hur jag kommer att känna alls. Då är det bättre att få höra att det är en romantisk komedi, för då kan jag ju åtminstone associera till vad jag tyckte om andra romantiska komedier. Det är inte mycket att ta fasta på, gives, och det kanske är helt missvisande, men det är mer än om jag bara får "Smekmånaden suger", som är potentiellt ännu mer missvisande.

Kan jag exempelvis säga att Niel Gaiman efter de två första albumen och en bit in i det tredje lät bli att försöka skrämmas för att istället fokusera på andra delar av sitt berättande? Upplösningen mellan Dream och Corinthian är en typisk antiklimaxlösning som fungerar jättebra för att Gaiman skall kunna genomdriva vissa poänger, men det är inte en skrämmande upplösning på samma sätt som man var van vid i hans tidigare alster (som mer än något annat var just skräckhistorier). Jag tycker att det är en rättvis beskrivning av albumen, och jag har inte talat om vad som är "bra" eller "dåligt", men jag har ändå gjort en väldigt subjektiv analys.

Welcome to Head-Ass Country. Du kan i och för sig uttala dig om vad Neil Gaiman försökte göra helt enkelt genom att fråga honom, men du kan inte uttala dig om vad det blev, sådär. Jag tycker tillexempel tvärtemot dig att 1) Inget nummer av Sandman framstår som en skräckhistoria överhuvudtaget, och någon "skrämmande upplösning" har jag aldrig sett röken av (trots att jag hört det sägas förut att Sandman är en "horror comic" och därför läst igenom hela serien ett varv på jakt efter just sådant); 2) The Collectors är det överlägset mest skräckorienterade avsnittet.
Så, nej, uppenbarligen kan man ha helt olika uppfattningar om hur det ter sig, och då kan du inte säga det och mena dig ha framfört något väsentligt eller ens lite användbart. Du har givetvis inte fel, i det att du bara redogjort för en upplevelse, men om någon annan plötsligt känner att du visat honom den sanna innebörden i serien eller whatever, innebär det i realiteten bara att du lurat denne.

Ni som inte gillar bananer får liksom se recensionerna som en sorts freakshow istället

Fast jag hatar freakshows också, albeit av andra skäl. Så för min del, för att sträcka metaforen bortom bristningsgränsen, blir jag snarare benägen att lämna cirkusen helt och hållet snarare än att se freakshowen, trots att jag gillar berg-och-dalbanan.
(Also, nu blev den tidigare kontexten helt fuckad. I den gamla använde du ju snarare det faktum att folk ställde frågor som kräver svar av subjektiv art som ett bevis för att subjektiva svar i sig var korrekta. Vilket de inte är. Man kan lura folk med dem, men det är ingen ursäkt.)

Om du tycker att tråden är väldigt allvarlig och menar att jag angripit dig som person så ber jag om ursäkt för detta.

Tråden tar inte jag heller på särskilt stort allvar, men dåliga argument har jag fortfarande uselt tålamod för.

Sådan humor fanns inte för länge sedan, men idag är den vida spridd. En sådan iaktagelse tycker inte jag är felaktig.

Det där är inte en analys, det är en observation. Den kan enkelt styrkas genom att helt enkelt kolla på fakta. En analys är som din grej ovan med Gaiman, och ja, de är fel. Alltid.
(Resten av det där stycket bemöter jag med taktfull tystnad.)


/Feliath - bollicks, all of it

 

[Rising]

Re: Well...

Andra sidan av myntet: jag är inte så intresserad av att höra "Smekmånaden suger" som motivering till varför jag inte bör se den, eftersom det inte säger mig någonting. Jag vet ju inte hur jag kommer att känna alls. Då är det bättre att få höra att det är en romantisk komedi, för då kan jag ju åtminstone associera till vad jag tyckte om andra romantiska komedier.

När filmkrönikan recenserade någon av "Dude, where's my car?"-filmerna så sade han "prutt, bajs, framstjärt, kiss, spya, snopp, runk... om de här orden är det roligaste du vet, då kommer du säkert att älska den här filmen." Det tycker jag är bra. Det är inte uttryckligen "det här suger", utan det säger rätt bra vad man har att göra med för sorts film, även om man inte kan ta miste på recensentens egna åsikter. Det blev en rolig recension i varje fall.

Du har givetvis inte fel, i det att du bara redogjort för en upplevelse, men om någon annan plötsligt känner att du visat honom den sanna innebörden i serien eller whatever, innebär det i realiteten bara att du lurat denne.

Okej, men jag är personligen mindre intresserad av eventuell "sann" innebörd än en innebörd som ger mig något. När Ola Larsmo exempelvis analyserade Star Wars så hade han i mina ögon nästan helt galet fel från början till slut, men det var ändå underbyggda iaktagelser på sitt sätt, och därför breddade de min bild av Star Wars (inte menat som ett pretentiöst uttryck, utan bara "får man höra om ett samband som man inte tänkt på själv så breddar det på något vis ens bild av dessa ting"). Ola Larsmo försökte inte lura mig, han försökte bara vara läsvärd.

Det där är inte en analys, det är en observation. Den kan enkelt styrkas genom att helt enkelt kolla på fakta.

Att det ena är koreograferad slapstick medan det andra inte är det? Det är väl ändå en analys att säga att det är på den här punkten som Jackass skiljer sig åt från den gamla tidens humor? En annan person kan ju säga "näh, skillnaden är att Jackass-killarna skrattar åt det som drabbar dem, medan slapsticken fram till Nakna pistolen-filmerna alltid drabbade personer som såg förstummade eller lidande ut." Jag gjorde en iaktagelse om Sandman; uppgörelsen med Corinthian är ett antiklimax, medan Doctor Destiny bjuder på ett klassiskt klimax där han till sist faller på eget grepp. När jag säger att det här är en medveten utveckling från Gaimans sida så gör jag en ren gissning, men man måste ta till sådana gissningar för att göra iaktagelserna viktiga. (för; att anse just en iaktagelse som nämnvärd medan man anser att en annan inte är det; det är i sig en gissning)

Jag menar, jag måste ju på något sätt skilja de viktiga observationerna från de dåliga. Att jag väljer att berätta om en viss observation och inte om andra (sådana som vi båda skulle tycka var helt meningslösa) är ju i sig en outtalad analys. Jag tror inte att man kan komma ifrån analysen, alltså. Den finns alltid där, om än mer eller mindre uttalad.

 

[Havoc]

Både och?

Är det ingen som tycker att det bör vara någon slags balans mellan det objektiva och rena åsikter? Att en recension blir bäst om man både får välmotiverade åsikter, konsumentupplysning och personliga känslor kring produkten?

Så brukar i alla fall jag resonera när jag recenserar (WoD i Fenix) och hurvida jag lyckas får väl andra avgöra. I de flesta fall lägger jag mig nog mer åt analys än åsikt, men jag försöker i alla fall få med båda. Att det blivit så tror jag nog beror på den genomgående tonen i tidningen. Tidigare fanns det ju inga riktiga recensioner utan bara "presentationer" och lite av det hänger nog kvar i hur jag skriver.

Hur som helst, det skulle vara intressant att höra hur både Felith, Rising och andra placerar mina recensioner på sin objektivitet&känsla-skala. Får de med vad just DU vill veta om produkten? Vad skulle kunna göras bättre?

 

[Thomas Allvin]

Re: Well...

Själv tror jag inte att det är vare sig möjligt eller önskvärt att vara helt objektiv som recensent. Alla tycker ju något om en produkt, och det är bättre att framföra detta på ett ärligt sätt än att låtsas skildra någonting helt objektivt.

En viktig poäng med recensioner och recensenter (som jag ser det) är att man lär sig känna igen olika recensenter och hur deras åsikter överensstämmer med ens egna. När jag hör Orvar Säfström tala väl om en film i Filmkrönikan så höjs mitt intresse för filmen eftersom jag sen tidigare vet att jag och Orvar har ungefär samma smak. Jag har helt enkelt förtroende för honom som recensent. Bäst kom detta kanske till uttryck och användning när Hans Wiklund och N-P Sundgren dubbelrecenserade filmer i TV4; i och med att man kände bådas smak ganska väl så var det ofta enkelt att lista ut vad man själv skulle tycka om filmen efter att ha hört bådas omdömen (en slags triangulering).

Att en recension har subjektiva inslag (och att det är bra) betyder förstås inte att den ska vara helt godtycklig och omotiverad. Om en recension lyder "Jag tycker att nya rollspelet X är skitdåligt, så det så!" så är det helt enkelt en dålig recensent. En bra recensent kan alltid motivera och nyansera sina ställningstaganden.

Slutligen kan jag bara instämma i vad Rising skrev i början, att det viktigaste faktiskt är att recensionen är intressant och nöjsam att läsa. Jag skriver "intressant" och inte "rolig", eftersom jag vet att vissa recensenter (särskilt lite oerfarnare), gärna förfaller till en slags sarkastiska lustmord som förstås inte gör någon annan glad. Om recensionerna inte är välskrivna (både vad gäller språk och författarens förkunskaper och resonemang kring det som recenseras) så orkar åtminstone inte jag ta mig igenom flera sidor recensioner av olika produkter av vilka de flesta sannolikt aldrig blir aktuella för mig att köpa ändå.

 

[Eksem]

Poll! Poll!

Varför inte någon slags omröstning, baserad på förslag i tråden? På forumet eller på hemsidan, så Fenix-gänget vet hur åtminstone den webbaktiva delen av läsarna vill se sina recensioner.

 

[Feliath]

Re: Well...

När filmkrönikan recenserade någon av "Dude, where's my car?"-filmerna så sade han "prutt, bajs, framstjärt, kiss, spya, snopp, runk... om de här orden är det roligaste du vet, då kommer du säkert att älska den här filmen."

Om jag bortser från själva formuleringen, så är det ju precis sådär jag säger att man ska försöka göra som recensent, alltså lista ut vad för sorts person som kan gilla filmen snarare än fälla personliga värdeomdömen. Så jag är osäker på hur det där egentligen argumenterar mot mig.

Okej, men jag är personligen mindre intresserad av eventuell "sann" innebörd än en innebörd som ger mig något.

Tja, skyll dig själv, I guess. Du har givetvis rätt att låta dig luras om du nu vill det, men jag vill gärna påpeka effekterna ändå: det du de facto utsätter dig för är klassikertråden.
Liksom, du tillägnar dig ingen faktisk kunskap, bara inbillad, och det gör att fastän du tror att du har en rättvis bild av Dorian Grays Porträtt eller Poe tack vare sekundära källor, så har du inte alls det utan har låtit dig luras av chimären att du kan förutsäga framtida likheter i smak baserat på tidigare. Du blåser dig själv på Oscar Wilde, helt enkelt. Läs själva böckerna istället för recensionerna, vi har en djupt bra institution som heter bibliotek som gör att kostnaden är i princip nil.

Also, att du gärna låter dig luras är ju inte carte blanche för ett offentligt medium att iscensätta bedrägeri på stor skala. Bara för att Ola Larsmo roar dig med sina (sannolikt oavsiktliga) lögner betyder det ju inte att det är OK.

Att det ena är koreograferad slapstick medan det andra inte är det? Det är väl ändå en analys att säga att det är på den här punkten som Jackass skiljer sig åt från den gamla tidens humor? En annan person kan ju säga "näh, skillnaden är att Jackass-killarna skrattar åt det som drabbar dem, medan slapsticken fram till Nakna pistolen-filmerna alltid drabbade personer som såg förstummade eller lidande ut."

Nej, det tycker jag inte är en analys. Inte som jag menar "analys" i alla fall. Det där, det är som att slå upp ett telefonnummer i telefonkatalogen.
Att två personer kan säga de där olika sakerna innebär ju bara att ni bägge gjort varsin, korrekt observation; de konflikterar ju inte med varandra. Om ni däremot skulle hävda att att era respektive observationer är de enda, då är ni ute och cyklar. (Reservation: nu förutsätter jag att bägge reservationerna faktiskt är korrekta. Jag har ingen jävla aning om vad Jackass är.)

Jag gjorde en iaktagelse om Sandman; uppgörelsen med Corinthian är ett antiklimax, medan Doctor Destiny bjuder på ett klassiskt klimax där han till sist faller på eget grepp.

Skillnaden är förstås att medan närvaron eller frånvaron av koreografi är konkret observabel, (och inte har ett dugg med huruvida Jackass är bra eller dålig att göra, vilket är viktigt) är saker som antiklimax och klimax i sig subjektiva observationer som beror på vad man upplever att författaren försökt göra och hur väl man menar att han lyckats. Jag kan till exempel inte alls föreställa mig hur uppgörelsen med The Corinthian är ett antiklimax. Då har vi alltså istället två utsagor som motsäger varandra och som man inte kan pröva empiriskt. Slutsatsen är alltså att man inte kan göra den sortens observationer; allt annat vore en paradox.

Analyser är alltså efter min definition att försöka utröna vad någonting "betyder", hur det "fungerar" eller vad författaren "vill säga" med något. Vilket inte går med mindre än att man frågar vederbörande, och det är inte en analys det heller utan en fråga(! Häpnadsväckande).

Att jag väljer att berätta om en viss observation och inte om andra (sådana som vi båda skulle tycka var helt meningslösa) är ju i sig en outtalad analys.

Bollocks. Det där är en ren sofism, som att påstå att det inte finns osjälviska handlingar bara för att de tillfredsställer en drift inom en.


/Feliath - ack, huru vidrig är icke min ost

 

[Havoc]

Re: Well...

Bollocks. Det där är en ren sofism, som att påstå att det inte finns osjälviska handlingar bara för att de tillfredsställer en drift inom en.

Det där beror ju på. En osjälvisk handlingen måste ju defineras som en handling som är till gagn för någon annan men som, med alla faktorer inräknat, är till nackdel för dig själv. Om tillfredställandet av en drift ger mer fördel än handlingens utförande ger nackdel så kan det knappast vara osjälviskt.

Men jag betvivlar inte att du kan ge en del argument emot I botten handlar det om hur man definerar osjälvisk och självisk.

 

[ikaros]

Re: Well...

Då du hatar recensioner och presentationer så fasligt mycket och inte har någon som helst användning av dom så är det väl ändå bäst att resensionerna inriktar sig till att vara underhållande och inte torra trista och enformiga...

Om du nu inte är kapabel till att underhållas av texter som handlar om varor, hur dom än är utformade så är det väl tråkigt för dig men att trakasera folk och gå över lik för att strömlinjeforma Fenix till Feliaths-Fenix, specialanpassad för dig och bara dig, så är du bara egoistisk...

 

[Pontus Löf]

Några tankar om recensioner

Feliath: Om jag förstått dig rätt menar du att en recensent bör förutsäga att Produkt A kommer att uppskattas av Konsument Y, men inte av Konsument X. Är det inte så att detta förfarande också rymmer de värderingar som du tycks hata? Vad konstituerar en viss konsument? Vad säger att Produkt A verkligen kommer att tilltala den fiktive Konsument Y? Överhuvudtaget måste recensenten fortfarande tolka recensionsobjektet och i en tolkningsprocess är värderingar alltid närvarande.

Jag kan dock hålla med dig om att alltför självcentrerade recensenter är ett otyg. Jag vill därför plädera för recensioner som värderar ”produkten”, men gör detta på ett genomtänkt och stilfullt sätt. Istället för att diskutera vad som gör en recension bra tror jag att man måste börja med vad som gör en god recensent. Mina fruktansvärt värdeladdade kriterier är som följer:

1. Recensenten måste vara kunnig inom det aktuella ämnet
2. Recensenten bör ha åsikten att man argumenterar för en synpunkt
3. Recensenten bör vara ödmjuk inför det faktum att allt tycke är lika mycket värt
4. Recensenten bör vara en språkkonstnär som kan förnöja läsarna med träffande formuleringar
5. Recensenten bör inte vara rädd för att stå för sin åsikt

Själva recensionen kan innehålla omdömen av språk, layout, regler, spelvärld, etc. Den kan också försöka sätta in recensionsobjektet i någon form av sammanhang, exempelvis jämföra med tidigare alster av samma skapare eller jämföra med liknande produkter. Jag tror inte att det är vettigt att låsa sig vid en mall; man får helt enkelt improvisera utifrån de känslor som bubblar upp då man ”inmundigar” recensionsobjektet. Det kan vara bra att ha läsarna i baktanken i denna process, men det får aldrig leda till självcensur.

 

[Feliath]

Re: Några tankar om recensioner

Om jag förstått dig rätt menar du att en recensent bör förutsäga att Produkt A kommer att uppskattas av Konsument Y, men inte av Konsument X.

Inte att han "bör förutsäga", för det är ju tekniskt omöjligt, utan att han bör försöka förutsäga för att alls kunna göra anspråk på att göra något vettigt.

Är det inte så att detta förfarande också rymmer de värderingar som du tycks hata?

TIll viss del jo, och jag tycker fortfarande att optimumresultatet är att helt eliminera recensioner, men den metod jag beskrev försöker åtminstone vara ett användbart förfarande, genom att rikta sig utåt istället för inåt. Jag har mig veterligen inte påstått att det är en särskilt bra metod heller, bara att den är mycket bättre. Och att man åtminstone försöker vara hjälpsam istället för egocentrisk och dum i huvet är värt mycket för mig, åtminstone.
Därtill menar jag att man främst bör ta hänsyn till rent observabla saker, som "Är det en deckare? Liknar attributen mera en Poirotbok eller en Marlowebok?", snarare än efemera som "'Är twisten i slutet effektiv?". På så vis eliminerar man lejonparten av godtycket, genom att bara betrakta konkreta egenskaper hos texten, snarare än dess effekter, som ju är helt subjektiva. Men jag har redan konstaterat att recensenten (eller presentatören, om man nu antar Magnus perspektiv på det hela) fortfarande måste arbeta med förståelse för att han inte sysslar med en precis vetenskap.

Jag hatar för övrigt inte själva värderingarna, jag hatar när man offentligt hanterar dem som om de vore fakta.

Överhuvudtaget måste recensenten fortfarande tolka recensionsobjektet och i en tolkningsprocess är värderingar alltid närvarande.

Att de alltid är närvarande är ingen ursäkt för att låta bli att göra sitt yttersta för att minimera dem. Det finns grader av helvete.


Resten av din post kommenterar jag inte; eftersom den handlar om hur man bäst utför något jag tycker man ska ge fan i till att börja med tvivlar jag på att jag har något att tillföra.


/Feliath - homina homina

 

[Pontus Löf]

Förstår...

Hmm... okej. Mina missuppfattningar är rättade och jag förstår ditt resonemang lite bättre. En fråga som väcks inom mig är i vilket fall: tror du verkligen folk tar recensentens ord för fakta? Till att börja med finns det ju recensenter som tycker olika, så det vore märkligt att tro någonting sådant. Handlar inte detta egentligen om vilken attityd läsaren har till recensionen?

 

[Feliath]

Re: Förstår...

En fråga som väcks inom mig är i vilket fall: tror du verkligen folk tar recensentens ord för fakta?

Troligen och förhoppningsvis inte, men det är faktiskt irrelevant. Att folk för det mesta genomskådar en lögn gör det inte mer OK att uttala den; det är som att mena att det är OK att försöka sälja Eiffeltornet till turister därför att de flesta inte går på det.

Personligen kan jag också tycka att en person som sysslar med att skriva bör vara förmögen att uttrycka sig korrekt och tydligt snarare än genom en otymplig, onödig och falsk skenbild. Men det är bara min egen uppfattning, noted for the record.

Dessutom, den här idén att man kan värdera underhållningslitteratur (as opposed to facklitteratur; Proust och Enid Blyton är lika mycket underhållning) på något som helst allmängiltigt sätt har faktiskt skadat själva samhällets sätt att se på böcker: Att överhuvudtaget tala om litterära klassiker, till exempel, är ju i själva verket bullshit. Den absoluta lejonparten av alla människor har aldrig läst dem och kommer aldrig att göra det (annat än möjligen under tvång, i skolan); de hålls vid liv av en ganska smal kader väldigt nördiga människor (me included) som tvingar alla andra att vara perifert medvetna om dem (säkerligen jag också, fast inte medvetet åtminstone). I verkligheten finns det gamla böcker och nya böcker, liksom, och alla som är äldre än ett par hundra år läses av i princip ingen; gradskillnader inom den mycket lilla siffran är helt irrelevanta för helhetsbilden. Jag älskar Shakespeare, till exempel, men han ges helt orimligt stort utrymme i det allmänna medvetandet, på fullständigt falska grunder.

Det här sista är till viss del en överblödning från mitt ursprungliga klagomål, som ju var och är att en typisk recension är faktiskt obrukbar och man därför inte bör skriva på det sättet, men de två besvären hänger ihop, eftersom de båda springer ur ett falskt tillskrivande av giltighet till en persons subjektiva åsikt.


/Feliath - rötmånad

 

[Pontus Löf]

En annan infallsvinkel

Okej, vi verkar helt enkelt ha olika åsikt i denna fråga. Däremot kom jag att tänka på en annan sak som kan vara relevant för den nu förda diskussionen. Kan man inte betrakta recensionerna som en del i den kreativa processen? Skaparna får feedback på sina alster och kan ta till sig (eller skita i) kritiken. Om detta i sin tur leder till att framtida produkter blir bättre, är inte det värt något? För Runans del har det i vilket fall varit fallet. Det är lätt att bli hemmablind och om någon utanför själva skapandet pekar på något man själv inte ser, kan det faktiskt vara guld värt.

Vad anser du om detta?

 

[Feliath]

Re: En annan infallsvinkel

Okej, vi verkar helt enkelt ha olika åsikt i denna fråga.

Njah. Min hela poäng är ju att det inte finns utrymme för några egentliga åsikter om själva grundfrågan, inte mer än man legitimt kan ha åsikten att tyngre föremål faller snabbare (d.v.s., det går, men man måste förneka så fundamentala bitar av verkligheten att det blir meningslöst att konversera om det). Men om vad du menar i själva verket är att du inte vill diskutera det längre så går det bra för mig.

Kan man inte betrakta recensionerna som en del i den kreativa processen?

Kan kan man väl, men återigen är det ett trubbigt verktyg som inte följer förutsättningarna. Om ens avsikt är att ge feedback till författaren av en produkt är det ju: A) meningslöst att framföra dem i ett offentligt medium istället för direkt till författaren, B) poänglöst när produkten redan är färdig, C) fortfarande ett fruktansvärt taffligt formulerat sätt att göra det på; det finns inte mer anledning att framföra sina åsikter på ett totalt lögnaktigt sätt när man ger feedback till en skapare än när man idkar konsumentrådgivning.
Formen är helt enkelt förbluffande olämplig för det syftet. Så jag skulle vilja påstå att ett försök att legitimera recensioner som kreativ feedback i slutänden faller platt.

Om detta i sin tur leder till att framtida produkter blir bättre, är inte det värt något?

Det är fundamentalt omöjligt att bli bättre, när det man gör är att försöka roa folk. (Varför "mer populär" inte är detsamma som "bättre" lämnas som en övning för läsaren att lista ut.) Man kan bara bli annorlunda. Om man nu som produktmakare själv menar att man tjänat något, så är väl det bra om det är för sin egen skull man arbetar (vilket jag personligen håller för sunt), men man ska ha klart för sig att det med största sannolikhet innebär att man blivit sämre i någon annans estimation. Det finns inget objektivt "bättre", alltså kan man inte heller bli "bättre".

För Runans del har det i vilket fall varit fallet.

Bevisligen icke, eftersom det är en omöjlighet. Men jag respekterar att du själv blivit mer nöjd, det är trevligt och eftersträvansvärt. Få inte för dig att din känsla är allmän, bara.
(Disclaimer: detta ska inte tolkas som en kommentar om Runan. Jag tror inte jag läst en enda Runan.)

om någon utanför själva skapandet pekar på något man själv inte ser, kan det faktiskt vara guld värt.

Absolut, men det förutsätter att du håller med pekaren om att det indikerade är ett problem, vilket inte alls är säkert. Och bara för att du gör det betyder det inte att alla andra håller med. Det kan du förstås ge blanka fan i så länge du bara arbetar för dig själv, men det innebär inte att de avvikande uppfattningarna inte kan existera.


/Feliath - the world offers no mulligans

 

[Pontus Löf]

Verkligheten som illusion

Jag är inte lika övertygad som du att recensioner verkligen är så skadliga för mänskligheten som du påstår.

Om ens avsikt är att ge feedback till författaren av en produkt är det ju: A) meningslöst att framföra dem i ett offentligt medium istället för direkt till författaren, B) poänglöst när produkten redan är färdig, C) fortfarande ett fruktansvärt taffligt formulerat sätt att göra det på

a) Möjligt, men å andra sidan ger det större spridning av kritiken (skaparen kan inte bara tryck på Delete-knappen i sin e-postklient)
b) Detta anser jag är felaktigt. Rollspelsmakare trycker nya upplagor av rollspelen och tidningar ger ut nya nummer. I båda dessa fall kan kritiken påverka.

Vad det gäller bra och dålig kultur är det en helt egen diskussion som inbegriper en hel rad filosofiska och estetiska resonemang. Låt oss inbegripa oss i ett tankeexperiment. Vi utgår ifrån att det finns bättre och sämre rollspelsprodukter som man kan argumentera för. Exempel: Rollspel 1 är bättre än Rollspel 2 därför att Rollspel 1 har en cool stämning, är bättre skrivet och har en snyggare layout. Då skulle man kunna se tycke och smak som något slags spel där det som är "bra" gäller bara inom ett visst sammanhang, men att det egentligen inte existera något som är bättre eller sämre än något annat. Om man skulle försöka se hela tillvaron bara utifrån vad som kan sägas objektivt tror jag man skulle tappa förståndet, då det faktiskt inte finns någonting fast att gripa tag om.

Eftersom människan är en social varelser som ingår i vissa sammanhang tycker jag att man bör uttrycka sig och värdera saker och ting. Det är en del av att vara mänslig och det vore synd att förneka det. I denna process kan recensioner vara praktiskt då man kanske inte orkar hålla reda på vad som händer på exempelvis rollspelsfronten på egen hand, utan köper en tidning som Fenix.

En annan poäng är att recensioner kan utgöra reklam för mindre bemedlade skapare som fansinmakare och jag tror att man väcker större intresse för fansinen om man värderar deras innehåll.

 

[Feliath]

Att låtsas att ens illusioner är verkliga

Jag är inte lika övertygad som du att recensioner verkligen är så skadliga för mänskligheten som du påstår.

Uppenbarligen inte. Det säger dock inget åt någondera hållet om hur saker egentligen ligger till.

a) Möjligt, men å andra sidan ger det större spridning av kritiken (skaparen kan inte bara tryck på Delete-knappen i sin e-postklient)

So what? Kritiken är ju inte användbar för någon annan än (kanske) författaren, den högre spridningen ger alltså ingen som helst vinst för någon.

b) Detta anser jag är felaktigt. Rollspelsmakare trycker nya upplagor av rollspelen och tidningar ger ut nya nummer. I båda dessa fall kan kritiken påverka.

Point. Conceded. Kvarstår alltså de två övriga punkterna.

Vad det gäller bra och dålig kultur är det en helt egen diskussion

Nej, det är en demonstrabel lögn. Bra och dålig kultur finns inte, inte mer än värdet av pi är 3, alla föremål faller uppåt (utåt) och alla krafter saknar motkraft.

Vi utgår ifrån att det finns bättre och sämre rollspelsprodukter som man kan argumentera för. Exempel: Rollspel 1 är bättre än Rollspel 2 därför att Rollspel 1 har en cool stämning, är bättre skrivet och har en snyggare layout. Då skulle man kunna se tycke och smak som något slags spel där det som är "bra" gäller bara inom ett visst sammanhang, men att det egentligen inte existera något som är bättre eller sämre än något annat.

Bortsett från att tankeexperimentet är tillräckligt osammanhängande att jag inte faktiskt är säker på vad poängen med det är, så är det också fullständigt irrelevant eftersom jag inte godkänner förutsättningen (vilket jag alltså inte gör för att den är bevisligen felaktig).

För att dra en parallell: om jag sade "Vi tänker oss att addition inte fungerar, utan antalet av ett föremål förändras slumpmässigt i varje ögonblick föremålen inte observeras. Då skulle man kunna flerfaldiga föremål genom att upprepat gömma och avslöja dem tills man är nöjd med mängden", så har jag ju inte löst världshungerns gåta, utan bara (liksom du) ställt upp ett helt meningslöst hypotetiskt resonemang.

Dessutom, även om jag accepterade att "Rollspel 1 är bättre än Rollspel 2 därför att Rollspel 1 har en cool stämning, är bättre skrivet och har en snyggare layout" (vilket jag inte gör), så är ju ändå "cool stämning", "bättre skrivet" och "snyggare layout" alla helt subjektiva faktorer de med, så alltså skulle man avgöra något objektivt genom att skrupulöst analysera fullständigt subjektiva saker. Which works how well? Not well.

Eftersom människan är en social varelser som ingår i vissa sammanhang tycker jag att man bör uttrycka sig och värdera saker och ting. Det är en del av att vara mänslig och det vore synd att förneka det. I denna process kan recensioner vara praktiskt då man kanske inte orkar hålla reda på vad som händer på exempelvis rollspelsfronten på egen hand, utan köper en tidning som Fenix.

Så, för att sammanfatta: eftersom man umgås med andra människor, som skulle kunna bli förbannade för att man blåljuger, bör man blåljuga, för det är ju så folk gör och det vore synd att förbättra sig? Och i den processen kan det vara praktiskt också att se till att bli ljugen för, så att man kan substituera riktigt tänkande med någons fabrikationer?

Låter asbra.

Om man skulle försöka se hela tillvaron bara utifrån vad som kan sägas objektivt tror jag man skulle tappa förståndet, då det faktiskt inte finns någonting fast att gripa fast om.

Du kallar mig alltså vansinnig?
See here: Det är inte särskilt stor skillnad mellan att tycka att, säg, EON rockar och tro att man har så inihelvete kosmiskt rätt att alla som inte håller med är hedningar, och att tycka att EON rockar men förhålla sig till det med korrekt ödmjukhet. Den enda skillnaden är att man slutar orsaka krig och yttra dumheter. Om empiri talar man i empiriska termer, om subjektivitet med subjektiva termer. Det är därför vi alls har ord som "tycka", "känna" och "uppleva".


/Feliath - is it not time you learnt the world

 

[Rising]

Re: Well...

Om jag bortser från själva formuleringen, så är det ju precis sådär jag säger att man ska försöka göra som recensent, alltså lista ut vad för sorts person som kan gilla filmen snarare än fälla personliga värdeomdömen.

Jag tycker det låter som en inbillad skillnad. "Actionscenerna är lysande!" och "Det här är en film som jag gissar borde passa den som gillar action" är liksom samma sak i min bok. Du kan subjektivt mena att du föredrar ett visst uttryckssätt framför det andra, men du har än så länge misslyckats med att bevisa för mig att det ena skulle vara objektivt att föredra framför det andra.

Läs själva böckerna istället för recensionerna, vi har en djupt bra institution som heter bibliotek som gör att kostnaden är i princip nil.

Det motsägelsefulla är väl att när Vitulv här på forumet bad om tips på webbserier så sade du inte "vi har en bra institution som heter Google som du kan använda", utan du gav tips på serier som du själv gillade. Du har gett mig tips också. Achewood är en serie som jag aldrig skulle ha kommit mig för att söka fram på egen hand, men jag blev nyfiken på din korta "recension" av serien som du gav mig i vrålan, och nu har jag läst alla avsnitten, samlat omkring tjugo stycken som favoriter och följer den slaviskt. Så där fungerar recensioner - de kan tipsa mig om sånt som jag visserligen kunnat söka efter själv, men som jag gärna slipper.

---

Men okej, det finns en åtskillnad mellan oss. Jag kan visserligen tycka att åsikter ibland är jobbiga; det finns en scen i en Woody Allen-film där han får höra en massa åsikter från en kille bakom honom i biokön. När herr Allen klagat på honom så säger han "men vadå? Det är ett fritt land, jag får ha en åsikt om jag vill!" varpå Allen svarar: "Ja, men håll dem för dig själv!" Jag själv tycker att det däremot är okej i en tidning, för där kan läser jag ju för att jag själv vill det. Jag kan dock förstå dig om du tycker att du får åsikterna påtvingade i en tidning du betalat för.

Men... jag skulle nöja med mig att framföra detta som just din personliga åsikt (den är jag alltid intresserad av), ty några objektiva värden tror jag att du även fortsättningsvis kommer misslyckas med att tillskriva de olika sätten att recensera på.