Vad triggar igång ert skapande ?

Jag läste den här tråden om stora borgar, så min senaste idé är "what if BLAME! men medeltida slott?" Alltså en spelvärld som i princip bara är ett oändligt slott åt alla håll. Lager på lager av bankettsalar, fängelsehålor, trollkarlsgömmen och så vidare. Kanske med större utrymmen som känns lite som inre borggårdar, men i slutänden finns alltid ett välvt stentak någonstans däruppe.

Är det här något som redan finns? Jag hoppas det, för jag kommer aldrig någonsin att kunna prioritera att göra något av det.
Nånting nånting Versailles
 
Her er min opskrift:

1. Spille en masse spil -- helst gode men dårlige spil kan virkelig også sætte ting i gang.
2. Læse bøger om historie.
3. Lad hjernen kede sig lidt. Som for eksempel køre bil, gå tur med hunden, eller som her til morgen: svømme endeløse baner i svømmehallen.

Så vælter ideerne frem. Dem der er lettest at få til at blive til noget er når man har to forskellige ting, der virker hver for sig, og så man indser hvordan de kan sættes sammen til noget nyt. Så skriver spillet sig selv.

Jeg skaber både rollespil og brætspil. Det er samme opskrift.
 
Att komma igång med en bra start.

Det krävs en idé som fortsätter att inspirera, så att man hela tiden har nästa coola grej i sikte (även om det ibland kan ligga några tråkiga transportsträckor före...).
 
Jag läste den här tråden om stora borgar, så min senaste idé är "what if BLAME! men medeltida slott?" Alltså en spelvärld som i princip bara är ett oändligt slott åt alla håll. Lager på lager av bankettsalar, fängelsehålor, trollkarlsgömmen och så vidare. Kanske med större utrymmen som känns lite som inre borggårdar, men i slutänden finns alltid ett välvt stentak någonstans däruppe.

Är det här något som redan finns? Jag hoppas det, för jag kommer aldrig någonsin att kunna prioritera att göra något av det.
Låter som Everhall, mitt slowburn-projekt sen typ 2017.
 
Nånting nånting Versailles
Oooooh, såklart har olika områden i det eviga slottet olika stil, olika tids-eror… Ett "evigt Versailles" stort som åtminstone hela Paris men åt alla håll, som ett stort klot som gränsar mot andra slotts-stilar…
 
Begränsningar och tydliga ramar.

”Ett kidnappningsdrama runt rn religiös sekt i 1960-talets Mississippi, en het sommarmånad. FBI är inblandade och de är inte the good guys. Rollpersonerna ser saker ingen annan gör. Nu anländer några självgoda pösiga journalister som vill förklara dramat avslutat och lägga locket på.”

Eller

”I en spelvärld kan rollpersonerna bara välja att spela clerics, fighters, magic-users och thieves. Hur ser spelvärlden ut?”

Men jag blir också inspirerad av verkliga händelser: hur kan konflikter i vår värld förstås som förklaring i en spelvärld? Vad är Järns klansamhällens motsvarighet till Ebba Busch och Nooshi Dadgostar?
 
I princip vad som helst kan trigga igång mig. En fras från en kollega. En situation som beskrivs. En låt som spelas. En elev som jag träffar. En film jag set. Något från Instagram. Ja, vad som...
 
Platser. Som när jag för två veckor sedan för första gången besökte det nedlagda kalkbrottet på Kinnekulle (4,2 km sydväst om Hällekis), där folk tydligen fricampar med sina husvagnar/husbilar. Då födde idén att använda ett sådant tillfälligt minisamhälle i denna avskilda och fascinerande miljö. Så igår spelade vi ett äventyr som helt och hållet utspelades där, år 1973. Spelarna var tonåringar, och det blev ett slags svenskt Stand by me där svensk 70-tals socialrealism möter det (nedtonat) övernaturliga. Hur kul som helst!

Jag behöver inte ha besökt platsen ”på riktigt”; när jag såg den utmärkta filmen The Endless kunde jag inte låta bli att sno settingen och skicka dit mina spelares rollpersoner. Blev en mycket lyckad kväll.
 
Last edited:
Men det är osmakligt att göra rollspelsäventyr av riktiga nutida händelser
Det här håller jag inte alls med om, men jag tänker att du egentligen menar att man lägger in typ tentakelmonster och övernaturliga konspirationer som förklaring till tragiska händelser? Eller skulle du tycka att det vore osmakligt att spela, säg, en iransk familj under ayatollaväldet och bombningarna? Jag ska ju snart publicera en kampanj där den sista delen är protesterna i Hongkong 2019, som jag hoppas inte är osmaklig. Det är inte att aliens ligger bakom polisbrutaliteten, utan bara att genomleva historien.
 
Jag inspireras sällan av musik, men poesi har absolut inspirerat mig. Huldran kommer från den här dikten av Karin Boye (ständigt denna Boye!):
Skymning över en okänd stig...
Färglösa mullväxter,
stora svampar
spira ur marken, där ljudet kvävs.
Slingrande kala stammar
sträcka sig upp och försvinna i mörkret.
Hör det hemska suset där uppe,
som aldrig tystnar!

Nyss i solen
sjöng jag på blommande ängar
Pan, Pan, den store Pan.
Hånfullt viska nu
kärrens susande bubblor:
"Här i de hemliga djupens skog,
här är också hans boning!
Vågar du ännu sjunga
Pan, den store Pan?"

Hjälp, min fot sjunker!
Gungfly är marken,
Ruvande lura
svarta vatten, halvt i sömn,
orörliga, outgrundliga,
på mig, sitt rov.
Alarnas ormlika stammar,
vuxna ur våta kärret,
vrida sig kvidande hit och dit.
Ångesten sträcker sig ur dyiga vatten
händer, svarta och knotiga,
lika de fuktdrypande
murkna grenar, där mossan gror.
Hjälp, o hjälp, vilka hemliga
djup, som begära mig!

Likväl -- är det ej blommors doft?
Runt omkring över mörka kärr
lysa knoppar,
vita knoppar --
o de slå ut, de slå skimrande ut!
Min fot får fäste bland vita kalkar,
och över djupen far ett sken --
det ljuvaste löje.

Böj dig, hjärta,
böj dig och tillbed!
Här i de hemliga djupens skog
sjunger jag Pan,
sjunger jag bävande
Pan, Pan, den store Pan!
 
jag tänker att du egentligen menar att man lägger in typ tentakelmonster och övernaturliga konspirationer som förklaring till tragiska händelser?
Jag försökte vara tydlig genom mina exempel, men precis detta ja.
 
Jag försökte vara tydlig genom mina exempel, men precis detta ja.
Jag har spelat And the rockets red glare till Kult och Gods teeth till Delta Green som båda gör någon version av det du beskriver. Jag tyckte inte att det blev smaklöst, men de förutsätter kanske att man är mer överens i gruppen både avseende ton och värderingar än att man bara blivit hopparade på ett konvent. Jag uppskattar i alla fall att författare till tentakel-alien-spel tar ut svängarna så, hobbyn hade varit sämre annars.

Det kan ju ändå bli smaklöst om det är dåligt gjort, men samma kan ju gälla för om man beskriver ett kärlekspar på 1930-talet.
 
Jag har spelat And the rockets red glare till Kult och Gods teeth till Delta Green som båda gör någon version av det du beskriver. Jag tyckte inte att det blev smaklöst, men de förutsätter kanske att man är mer överens i gruppen både avseende ton och värderingar än att man bara blivit hopparade på ett konvent. Jag uppskattar i alla fall att författare till tentakel-alien-spel tar ut svängarna så, hobbyn hade varit sämre annars.
Jag tycker att det varit väldigt smaklöst i de DG-äventyr jag läst som utspelat sig i Afghanistan/Irak – och då har de äventyren inte ens kapitaliserat på specifika tragiska händelser utan "bara" beskrivit den infödda befolkningen som antingen vidskepliga barbarer eller monster vars ondska kommer från nedärvda blodsband.

Jag kan inte säga att jag tycker att hobbyn varit sämre utan Tcho-tchos, så att säga.
 
Jag tycker att det varit väldigt smaklöst i de DG-äventyr jag läst som utspelat sig i Afghanistan/Irak – och då har de äventyren inte ens kapitaliserat på specifika tragiska händelser utan "bara" beskrivit den infödda befolkningen som antingen vidskepliga barbarer eller monster vars ondska kommer från nedärvda blodsband.

Jag kan inte säga att jag tycker att hobbyn varit sämre utan Tcho-tchos, så att säga.
Nä, Khali Gati (?) är sunkigt, men inte nödvändigtvis pga kopplingen till den verkliga händelsen.

Det blir ett konstigt exempel, för det hade känts rätt sunkigt även om man valde att förlägga det i en påhittad konflikt i ett påhittat land. Det hade gått jättebra att göra tentakeläventyr som utspelade sig bland militärer i Afghanistan utan Tcho-tchos.
 
inte nödvändigtvis pga kopplingen till den verkliga händelsen.
Överlag tycker jag de äventyren inte är särskilt bra exempel på det jag pratar om. Att åta något utspela sig under ett verkligt krig är inte det jag menar. Mer "det var egentligen vampyrer som låg bakom Förintelsen" eller liknande. Eller "Breivik var en svartmagiker och manipulerad av en demon". Alltså antingen att man låter orsaken till den verkliga händelsen vara ockult/mystisk/fantastisk eller att man använder en väldigt specifik händelse (eller båda).

Och det vet jag inte om jag sett DG göra, faktiskt. Men jag kollar gärna på specifika exempel.
 
Innan rollspelshobbyn formligen tog över mitt liv så litteratur mitt huvudintresse och fortfarande skulle jag säga att poesi, romaner och dramer är var jag hämtar mest inspiration. Vilken dikt som helst kan bli spelbar om man lägger till ett tentakelmonster.
 
Överlag tycker jag de äventyren inte är särskilt bra exempel på det jag pratar om. Att åta något utspela sig under ett verkligt krig är inte det jag menar. Mer "det var egentligen vampyrer som låg bakom Förintelsen" eller liknande. Eller "Breivik var en svartmagiker och manipulerad av en demon". Alltså antingen att man låter orsaken till den verkliga händelsen vara ockult/mystisk/fantastisk eller att man använder en väldigt specifik händelse (eller båda).

Och det vet jag inte om jag sett DG göra, faktiskt. Men jag kollar gärna på specifika exempel.
Okej. Då håller jag kanske med, men tycker att det är en annan grej än att det blir osmakligt om man gör rollspel av verkliga händelser. Snarare ”det blir dåligt om man gör det dåligt” eller att det ställer högre krav.

Gods teeth handlar om hur tentakelmonster* utnyttjar fosterbarnskrisen i usa och ICE frispel under Trumps första mandatperiod, men det är inte tentakelmonstren som ligger bakom någon av händelserna.

And the rockets red glare handlar om hur tentakelmonster faktiskt ligger bakom valresultatet 2016, så det är nog närmre vad du pratar om utan att för den skull bli osmakligt (eller liksom, så osmakligt kult ska vara)

* eller motsvarande
 
Back
Top