Nekromanti Vad ska vi göra när vi blir vuxna?

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
En rollspelskompis till mig antydde nyligen att jag skulle få ta över hans spelledarskap om några år. Han planerade nämligen att skaffa barn och ägna tid åt sitt författarskap. Detta fick mig att fundera. Är rollspel en hobby som alla andra? Någonting man ger upp när man blir vuxen och sedan nostalgiskt förknippar med ungdom och frihet? Går det inte att kombinera rollspelandet med arbete, familj och hus? Varför är det just rollspelandet som ska stryka på foten?

Låt oss vrida fram klockan tio år i tiden. Ni är gifta eller i alla fall sambos. Ni har en eller flera mindre barn. Er partner spelar inte rollspel. Tror ni fortfarande att ni håller fanan högt under de omständigheterna eller kannaliserar ni era kreativa energier på andra, mer "seriösa" sätt?
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,416
Läskig fråga... *burrar*

Ja, du... Jag tror jag har gett upp den spelande delen tyvärr. Skapandet (om jag någonsin kommer igång :gremwink: ) kommer jag nog fortsätta med på ett eller annat sätt hoppas jag.

För jag tror det är så, att rollspelandet för stryka på foten, då det är ganska tidsödande och omständigt i de flesta fall... Skapandet däremot är en mer fri syssla som man kan pyssla med lite då och då, när barnen somnat, eller på jobbet där man ändå inte gör något vettigt... :gremgrin:
 

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
Jag vilar min låda och pekar på Herr Nils och Krille som ett par exempel. De är ute i arbetslivet och den ena har barn i varje fall.

Själv tror jag att detta blir något som varar livet ut. Se bara på jazzarna och swingpjattarna. Min farfar har fortfarande sina ungdoms skivor och tar fram ibland. Farsan lyssnar fortfaranade på Stones och berättar nostalgiskt om när han fick en av deras bästa album skickad till sig när han gjorde lumpen. (I Eksjö som sambandsman, som en i min klass blev tilldelad bara för några dagar sen. Spooky sammanträffande.) Och jag lyssnar fortfarande på den musiken jag snubblade in i på högstadiet. Och en kompis pappa har varit radioamatör så länge han kan minnas.

Kort sagt, hobbys och intressen dör inte. Människor gör det.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
"Jag vilar min låda och pekar på Herr Nils och Krille som ett par exempel. De är ute i arbetslivet och den ena har barn i varje fall."

Det finns Oldtimer och Magnus Seter också. Men är inte de bara undantagen som bekräftar regeln? Jag får intryck av att de flesta rollspelare är unga, manliga och obundna.
 

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
Det finns Oldtimer och Magnus Seter också.

jag tyckte det var lagom mycket att peka ut två gamlingar, men visst, om vi ska hänga ut dem allihop så varsågod. 8)

Jag får intryck av att de flesta rollspelare är unga, manliga och obundna.

Tyvärr är det väl så. Hur många som har flickvänner vill jag inte spekulera i, men det är nog ändå inte mer än hälften så majoriteten är nog obundna. Antingen för att de är grymt dåliga på det här med flickor, eller för att flickor tycker de är för udda.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Två av mina rollspelskompisar är sedan några år småbarnsföräldrar. Den ene prioriterar stenhårt att rollspela så ofta han kan; det blir kanske 1/kvartal, egentligen inte farligt mer sällan än jag och de andra i min rollspelskrets klarar av. Den andre har under ett par års tid i princip inte spelat rollspel alls, men nu när yngsta barnet börjar lämna bebisstadiet har han det senaste året klarat av åtminstone 1/halvår.

Ingen av dessa 2 har rollspelande partners.

Jag har spelat rollspel med poliser, etikdocenter, psykiatriker, ekonomer, teletekniker, etc. Rollspel ÄR numera en hobby som alla andra. Olika personer som sysslar med hobbyn prioriterar den olika högt, och är olika intresserade av att förknippas med de fördomar som rollspel liksom alla andra hobbier är förknippade med.

Föräldrarskap tar tid från alla verksamheter, inte bara rollspel och andra hobbier.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Hemmm...

En rollspelskompis till mig antydde nyligen att jag skulle få ta över hans spelledarskap om några år. Han planerade nämligen att skaffa barn och ägna tid åt sitt författarskap. Detta fick mig att fundera. Är rollspel en hobby som alla andra? Någonting man ger upp när man blir vuxen och sedan nostalgiskt förknippar med ungdom och frihet? Går det inte att kombinera rollspelandet med arbete, familj och hus? Varför är det just rollspelandet som ska stryka på foten?
Njaa, rollspel känns ju som lite som en egen hobby.. Men samtidigt så känns det som det har många beröringspunkter med teater.
& ja, det går att kombinera med jobb & sådant.. Även om det blir lite jobbigt att stiga upp dagen efter man spelat på en vardag...
Tror att just att alla hobbyer får stryka på foten för jobb, familj & sådant. Så det är nog inget unikt för just rollspel.


Låt oss vrida fram klockan tio år i tiden. Ni är gifta eller i alla fall sambos. Ni har en eller flera mindre barn. Er partner spelar inte rollspel. Tror ni fortfarande att ni håller fanan högt under de omständigheterna eller kannaliserar ni era kreativa energier på andra, mer "seriösa" sätt?
Urgh... Om jag spelar 10 år..
Ja, det gör jag säkerligen ! Som det känns nu iaf. Jag tror & hoppas att jag kombinera både familj & rollspeladet igång & det med fanan högt i båda fall !!!
 

Kitzune

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2000
Messages
1,808
Location
Karlstad.
Re: Timewalkin' (Kitzune Re-mix)

En rollspelskompis till mig antydde nyligen att jag ...

Sakta i backarna; Jag som är faktanörd skulle tycka det vore lite intressant om man fick reda på lite mer bakgrund, du vet: Hur gammal är du? Hur gammal är din kamrat? Gör han goda scones? (Ja, stämningshöjare kallar vi det häromkring *S*)

Är rollspel en hobby som alla andra?

Öh...Ja. Typ. Lite mindre skruvmejsel än andra kanske.

Går det inte att kombinera rollspelandet med arbete, familj och hus?

Det där kallas Lajv :gremwink:

Nej, allvarligt talat. Ett barn kräver en del energi och ork de första 18 åren för att man som förälder ska kunna planera annat. Lägg därtill ett arbete som gör att redan nämda barn får schyssta gymnastikdojor och fru/man kan ta en pilsner när hon(han vill så har du en ganska stor summa tid som måste läggas undan. Om man är trixig får man det säkert att fungera. Jag skulle nog det inte.

eller kannaliserar ni era kreativa energier på andra, mer "seriösa" sätt?

Antingen skulle jag:

a) Jobba med rollspel och kanalisera det såtillvida att jag speltestade, osv med kompisar.

b) Bli Tom Green Version 2.0 på mitt jobb (bedöm själv hur roligt det är).
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,726
Jag skola sprida ondskan vidare

Om 10 år är jag utexaminerad lärare, har bott ett halvår i England och lirar regelbundet med ett band (samtliga mer eller mindre skäggiga rockers). Jag jobbar även på en gymnasieskola någonstans i Norrland där jag smider diaboliska planer och indoktrinerar mina elever allt eftersom. Med andra ord så kanske jag lyckas klämma in ett äventyr här eller där på nån flummig temadag som inte gått att göra något vettigare av eller så hjälper jag kanske intresserade och engagerade elever att hålla spelhelger varannan månad eller nåt. Jag tvingar dessutom på dem information om att de via Sverok kan få tillbaka lite på skatten genom att spela rollspel/figurspel/etc...

Med lite tur så har jag fått lite verktyg att använda för att stimulera/hantera eventuell kreativitet till dess och kanske lyckats prestera några schyssta äventyr, spel eller i alla fall koncept... :gremgrin:
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,867
Location
Stockholm
Vrida fram? …

Jag vrider tillbaka klockan tio år om det är ok?

Då var jag sammanboende (numera gift) med en tjej som inte spelar rollspel, samt far till ettåriga tvillingsöner.

Jag spelade inte så mycket, men jag ägnade fortfarande mycket tid åt rollspel, köpa, läsa, snacka, skriva, hitta på, etc. Det är ju när man blir »vuxen« och börjar jobba som man har råd att köpa de spel man vill.

Nu är ju grabbarna elva år och själva rollspelare, så nu för tiden spelar jag oftare och oftare.

Men jag har många kompisar som helt och hållet lagt av med rollspel sedan de blivit »vuxna«.

Om jag ska komma med en gissning, så tror jag nog att de som är tillräckligt engagerade för att regelbundet hänga här på forumet löper mindre risk att sluta med rollspel än de som inte är det.
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,416
Re: Vrida fram? ?

Om jag ska komma med en gissning, så tror jag nog att de som är tillräckligt engagerade för att regelbundet hänga här på forumet löper mindre risk att sluta med rollspel än de som inte är det.

Där sa du något som jag tror stämmer riktigt bra. Som det ser ut nu så kommer jag aldrig någonsin sluta hålla på med rollspel. Men hade inte den här sidan funnits så hade jag nog inte spelat rollspel alls längre. :gremsmile:
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
"Jag får intryck av att de flesta rollspelare är unga, manliga och obundna."

Mmmm. Själv är jag gammal, manlig och obunden. Eller i alla fall medelålders.
 

Silvervarg

Warrior
Joined
20 Jul 2003
Messages
346
Bra fråga....

Tyvärr tror jag inte jag kommer spela rollspel när jag blir äldre...
Har svårt att tänka mig sitta och spela rollspel när jag är... äldre...
Men men precis som alla sagt, rollspel är en hobby som blir vad man gör den till....
Man kanske hittar sin gammla regelbok i en låda på/i vinden/källaren när man är 50-60.... bara ringa gammla gruppen :gremgrin: :gremwink:
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,325
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Hallå!

Om tio år så har jag förhoppningsvis pluggat något som bidragit till att jag fått ett jobb. Jag har också om mina planer gått i lås en Japansk rollspelande kvinna vid min sida. Och självklart spelar jag fortfarande rollspel om tio år.

Tzimisce
 

-BoNe-

Warrior
Joined
9 Jun 2003
Messages
209
Location
Kalmar
muahahaha..

(ja är 17 år)
Ja tror nog att ja kommer att hålla på med rollspel äver när ja är vuxen. ja är mer en som tror att rollspelandet trappas upp när man blir vuxen. man blir mer erfaren och kanske tom skapar ett eget. När ja var på container 2003 (konvent i j-köping) så såg ja många vuxna som satt och lirade rollspel.

¨Det blir bara ett annat stadie..
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,557
Location
Fallen Umber
Re: Läskig fråga... *burrar*

För jag tror det är så, att rollspelandet för stryka på foten, då det är ganska tidsödande och omständigt i de flesta fall... Skapandet däremot är en mer fri syssla som man kan pyssla med lite då och då, när barnen somnat, eller på jobbet där man ändå inte gör något vettigt...
Jag måste väl hålla med, speciellt som jag redan har kommit till det stadiet (inte att ha barn, alltså, utan att syssla mycket mer med skapande än spelande. Dock av andra anledningar än tidsbrist). :gremwink:


/Dimfrost
 

avatarex

Myrmidon
Joined
18 Dec 2000
Messages
4,200
Location
Göteborg
Hjälp! Jag är ju redan vuxen!

Jag har inte ens hunnit fylla 19 år, men har ändå inte spelat rollspel på månader. Jag bara jobbar med det. Jag skulle gärna vilja spela igen, men vem vet om jag hittar en grupp att spela med?

Bor du i Göteborg så kan du höra av dig så kan vi kolla om spelstilarna passar. Abstinensen tilltar...
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Spela med folk som är unga

"Fantastiska kosmiska krafter! på en ytte-pytte liten bostadsyta."

När våra gamla rollspelsgäng blivit förvärvsarbetare och inte längre kan/vill spela rollspel. Då ska vi som gamla rollspelsrävar (vi som fortfarande har glöden och viljan kvar att vilja spela) ta oss an den yngre publiken. Vi med lykta och lyse leta efter ungt folk som har god mix av intellektuell mognad och ledig tid (Studenter passar t.ex. rätt så bra) och sen ska vi ragga dom till rollspel.

Problem löst :gremsmile:


Sanningen är faktiskt att min brors SL har gjort precis det här. Han är runt 30 jobbar och SLar en stor grupp bestående av mestadels studenter här i Uppsala.

Det är iaf ett sätt att hantera problematiken. Sen kanske man har så tur att ens gamla kompisar är så engagerade att dom faktiskt sätter av tiden för att spela med dig. Trots villa, volvo och vovve.


/Naug, försöker desperat göra det mesta av sin ungdom istället för att oroa sig om vad som händer sen
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Alla vuxna ska dö

Först: Är det bara jag som tycker att forumstrollet har varit oerhört elakt på sistone? Jag har försökt posta massor med inlägg som slukats innan de kommit fram. Hmm, nåja, *andra försöket*

---

Jag tycker att så fort som man blivit vuxen nog att bli sådär duktig så att man storhandlar, har ICA kundkort, betalar räkningar på nätet och frostar av kylen, då faller ens rosenkindade, glansögda sprudlighet ihop som ett korthus.

Det dröjer verkligen inte länge innan man byter ut Morrisey mot band som ger ut "our swedish collection", går på parmiddagar, läser Svenska Dagbladet, spelar golf, köper matchande overaller och skrålar med i "who the fuck is Alice?" när något saggigt band med en flottig tjockis som frontfigur lirar på någon afterski.

Jag är rädd att den sortens människor (som handlar CD-skivor på macken, slentrianhyr videofilmer en gång i veckan och serverar chorizos och säger "det är sådana här... va'hetere... er.. va'hetere... som de säger på reklamen, tihi!" och tycker att de är jätteroliga) lever så gåtlösa liv att deras rollspel tappar all sin forna experimentlusta, nerv och hungrande efter nytänkande.

Å andra sidan vill jag ju inte bli ett sådant där ärke-löko som den därna hårpajsaren som säger "om AC/DC vore en maträtt, så vore det en blodig biff med en kall bärs till!" -Brr... Det är skillnad på att vara fri från åldersnoja och att vara på flykt.

Men okej, jag tar ett drömscenario:

Jag föreställer mig att jag kommer leva mig igenom mina vuxna år sida vid sida med någon vanlig, fantasilös människa, några glänsande barn, en massa pärmar och pocketdeckare i bokhyllan, en hund med tvåstavigt namn, osv, och ge upp rollspelandet med allt annat lattjolajbans för att jag kommer bli så upptagen med att spela med i den påtvingade framgångscharadern som alla vanliga vuxna människor hänger sig åt. Så fort jag blir gammal däremot kommer jag som frånskild pensionär att finna min skaparlusta explodera i ett fantasmerande fyrverkeri. Då blir det serier, barnböcker, hypertextromaner, målningar, dikter, kortspel och hela skiten.

Mitt rollspelande kommer då ha nått en ny nivå, med en nyfunnen värdighet och en gammal mans visa syn på omvärlden. Samtidigt kommer jag att återfinna den ungdomliga spänsten och aversionen i min påhittfabrik. Jag tror mitt rollspelande, precis som mitt liv i stort, kommer ha två toppar; den jag nyss har lämnat och det som väntar mig när jag blir gammal. Dalgången i mitten kommer bli fullkomligt outhärdlig. Who the fuck is Alice?

/Rising
vuxenallergiker.

Jag skulle vilja gå direkt från "slyngel" till "farbror" utan att passera all vuxenduktigbullshit i mitten.
 

Björn Hellqvist

Swordsman
Joined
18 May 2000
Messages
667
Location
Skövde
Jag är vuxen

Med en grabb på sex månader så blir det inte mycket tid över till spel, det kan jag lova. Något brädspel hos kompisarna ibland, men inte några 7-8 timmar rollspelande som när man var tio år yngre. Tyvärr, Det Verkliga Livet gör sig påmint, och en del tidskrävande hobbies får ta en plats i baksätet ett tag. Detta hindrar mig inte från att försöka hänga med i hobbyn, köpa någon modul då och då, och fundera på kampanjer jag vill spelleda. Så någon gång när min son är mer "självgående" om ett par år kan jag komma att återuppliva rollspelandet. Fast då har jag fyllt 40...
 
Top