Nekromanti Vad är viktigast?

magoo

Hero
Joined
19 Oct 2002
Messages
1,117
Location
Umeå
Re: I och för sig har du rätt... OT?

Min son är bara 3 månader, så jag har inte inlett den riktiga fostran än... jag siktar på True Neutral så får vi se var han landar! :gremlaugh:

Antagligen blir han sportintresserad, det är nog det enda sättet han kan revoltera på.

- Mamma, jag vill gå ut och spela fotboll!
- Du får gå ut när du har stigit en level!
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,580
Re: I och för sig har du rätt... OT?

Antagligen blir han sportintresserad, det är nog det enda sättet han kan revoltera på.

- Mamma, jag vill gå ut och spela fotboll!
- Du får gå ut när du har stigit en level!
Passa dig! Det börjar med fotboll och slutar med kannibalism! Man har väl sett 'Alive!'...
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Enkelt svar: helheten!

Förklaring: Gemenskapen är självklart viktig, den sociala biten alltså. Det är ju den som skiljer från att spela över internet och att spela kring ett bord (och att man kan få till lite bättre stämning runt ett bord, men det är ju som en konsekvens av gemenskapen.).
Stämningen är också viktig, det ska finnas en del stämningshöjande medel för att det ska bli som roligast. Jag föredrar levande ljus och stämningsfull musik. Det ska också vara en vänskaplig stämning runt bordet (om några håller på att bråka kommer det knappast bli en kul session).
Inlevelsen är nog nästan det viktigaste, men utan allt det ändra kommer inte den heller, den är en produkt av gemenskap och stämning. Om ingen kan leva sig in i sin rollperson så blir det inte lika kul att spela, det ska vara som Vindhand beskriver i sitt inlägg, man ska gestalta rollpersonen utan att tänka på det, bokstavligen se vad som händer, visualisera alla miljöer och liknande.
Känslan när man gestaltar rollpersonen ska också finnas där. Alltså, man ska känna för sin rollperson, känna sorg när den känner sorg osv. Då är upplevelsen på topp! Synd att det händer så sällan... :gremfrown:

När alla de här bitarna faller på plats så är det en alldeles perfekt helhet, och det är det som är viktigt.

Men det är klart, man kan ha kul utan att allt det här inträffar! :gremsmile:

/Herr Balderk, kan inte komma på en enskild sak som är viktig, eftersom spelupplevelsen är som ett pussel som är beroende av alla bitar.
 

Nemesis_UBBT

Warrior
Joined
17 Sep 2001
Messages
207
Location
Falköping
I don't agree!

Har du inte vänt på det nu? I så fall skulle din kritik stämma...

Det här är vad han sa:
spelar det ingen roll om stämningen är på topp, jag har tråkigt.
Det här tror jag att du uppfattade:
spelar det ingen roll om jag har tråkigt, stämningen är på topp.
Eller har jag klantat till det som vanligt?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Rollgestaltandet

Gemenskap kan jag få med mina kompisar när vi spelar bordhockey tillsammans, kul stämning kan jag få när jag tittar på Simpsons, verklighetsflykt kan jag få när jag tittar på en cool film, osv.

Att leva sig in i en annan person och bestämma vad denne skall göra och säga... det är unikt för rollspelshobbyn.

Någon kanske protesterar med "men teater då?" men nejnejnej, där agerar man ju efter manus.

"Improvisationsteater, då?" hör jag er ropa. Nix. Där begränsas man av att man tvingas spela någon som kan göra ungefär de saker som man själv klarar av. Jag kan inte vara en flygande älva i en improvisationsteaterföreställning, och jag kan inte vara en stor, stark typ som brottar ner mina kompisar. Förresten så har jag så dålig kondis att jag inte orkar hålla på och flänga fram och tillbaka på det sätt som det förväntas av en i teatersammanhang särskilt länge. Nej, man får mest frihet i de riktiga rollspelen.

På andra plats sätter jag äventyrspåhittande. Det är därför jag älskar spelledande så mycket.

Men rollgestaltandet är så unikt för rollspelen så det hamnar självklart högst upp.

/Riz
 

Illern

koppariller
Joined
22 May 2000
Messages
2,056
Location
Linköping
Stämning och rollgestaltning är nog det viktigaste även om de i sig tappar i glädjefaktor om man inte får alla de andra sakerna med rollspel samtidigt. Stämningen kan givetvis variera, till och med under ett möte, även om jag i så stor grad som möjligt vill ha en stämning av världen - helst skall det märkas att vi spelar Terra Draconis och inte något annat. Rollgestaltningen tycker jag är viktig också, om inte annat så för att det är svårt att få till stämningen om folk är alldeles för distanserade till sin rollperson hela tiden.
 

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
Re: Rollgestaltandet

"Gemenskap kan jag få med mina kompisar när vi spelar bordhockey tillsammans, kul stämning kan jag få när jag tittar på Simpsons, verklighetsflykt kan jag få när jag tittar på en cool film, osv.

Att leva sig in i en annan person och bestämma vad denne skall göra och säga... det är unikt för rollspelshobbyn."


Men det som är unikt för rollspelshobbyn är väl ändå blandningen av gemenskap, kul och rollgestaltning. Alltså, vafan, varför spelar du rollspel om det inte är kul...? :gremsmile:
 

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,107
Location
Tindalos
Viktigast!

Viktigast är naturligtvis att ha pli på sina tärningar. Funkar de inte så är hela spelmötet åt fanders...
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Jag svarar såhär..

Sagopotentialen kan vi kalla det.

Ni förstår, jag är en historieberättare. (Ta bara en sådan sak som att mycket av det jag skriver, som detta, har ett soundtrack.. -Kräver RealPlayer.)

Jag kommer vara lite flummig nu, och prata en massa om någonting, sedan om något annat. Jag tror att dom är sammankopplade, och ifall dom inte är det så funkar det iallafall rätt bra att beskriva det på det här sättet.. -Även om dom inte har med varandra att göra så påminner dom om varandra.

Jag har ett speciellt intresse i historier. "Historier" är nämligen ett begrepp som man kan foga in en oändlighet av situationer i. Tänk såhär: I natt händer en massa speciella saker, kanske inte så viktiga, men ändå speciella, unika. Och det kommer att komma en nästa natt, och en nästa vår, nästa sommar, nästa höst.. Det händer så oerhört mycket, och allt detta skapar en sorts enda stor berättelse som är verkligheten. Jag säger inte att jag använder "berättelse" som synonym för "verkligheten".. Bara lite.. :gremwink:

Hursomhelst, när jag tittar ut genom mitt fönster en skymning så är det vackra i stadens sillhuetter och ljus dess mystik, alla dessa berättelser finns dolda där ute.. Detta är en sorts evighet i skönheten, eller skönhet i evighet, kanske?

Den andra saken jag tänkte prata om var historier som känns eviga. (Jag kallar känslan Eviga Skönhet, för det är det det känns som.) Vissa historier är bara väldigt gosiga, för dom känns eviga på något sätt - Dom snuddar vid något mycket större. Men bara snuddar, det går inte att greppa det riktigt. En känsla som har lite med mystik att göra, alltså. Mystik, frihet, och allmän "lyckad-berättelse-faktor". Är detta samma mystik och gränslöshet som i verklighetens historier? Vet inte, men det är ungefär samma känsla iallafall. Det går att prata vidare en massa på den här känslan, men ni kommer få slippa höra det.. (Iallafall några av er.. Mwa ha ha!)

Det kan mycket väl vara så att detta är mitt urtillstånd av uppskattning, eller nåt, och att det därför finns med i allt jag gillar, om ni förstår vad jag menar. Därför så kanske all min rollspelsglädje kommer ur detta urtillstånd. Eller så gör det inte det, men det är fortfarande så att detta är denna skönaste känsla jag kan få av rollspel, den jag kommer ihåg sen. Och det, det är då det viktigaste.

Vad det innebär rent praktiskt.. Tja.. Jag antar att det har något att göra med underliggande meningar och allmän "epic" och vacker berättarteknik i rollspelsupplevelserna.. eller nåt.. Det känns som det finns en koppling där iallafall.


Tänk att bara Ymir svarade "verklighetsflykt", förresten.. Brukar väl vara fler? Jag har en "Eskapism"-tråd-idé på gång, det kommer väl bli kul?
 
Joined
25 May 2001
Messages
1,039
Location
Åbo, Finland
Re: I don't agree!

Jo, du har missuppfattat det hela. Vad jag försökte få fram var att i min egen lilla värld kan inte "stämningen vara på topp" om någon i spelgruppen har tråkigt. Därför motsäger han sig själv när han säger "spelar det ingen roll om stämningen är på topp, jag har tråkigt", eftersom stämningen omöjligen kan vara på topp om han har tråkigt.

Förstår du?

/BD, som tänkte skriva "comphrende?", men var för osäker på stavningen.
 

Nemesis_UBBT

Warrior
Joined
17 Sep 2001
Messages
207
Location
Falköping
Re: I don't agree!

Men han sa ju inte att "stämingen var på topp", han sa att "det spelar ingen roll om stämningen är på topp". Och om du läser hans inlägg ordentligt ser du att han inte pratade om stämningen, utan om berättelsen.

Pratar vi olika språk?
 

Johan Granberg

Swordsman
Joined
26 Nov 2000
Messages
757
Location
Umeå
Re: Rollgestaltandet

Du tror inte det kan vara så att han tycker det är kul eftersom han gillar rollgestaltandet?
Det vore ju rätt dumt att svara "den viktigaste med rollspel är att det är kul" för då har man egentligen inte givit något svar i och med att olika personer har olika åsikter om vad som faktiskt är kul. När man skriver t ex "rollgestaltandet" så förklarar man ju att det för mig är rollgestaltandet som gör rollspel kul.
 
Joined
25 May 2001
Messages
1,039
Location
Åbo, Finland
Re: I don't agree!

Men stämningen kan omöjligen vara på topp om han har tråkigt. Så är det bara. Jag vet inte om någon rollspelare som skulle hävda att stämningen är på topp ifall någon i gruppen har tråkigt. därför är uttalandet "det spelar ingen roll ifall stämningen är på topp, jag har ändå tråkigt" paradoxalt, just för att detta aldrig skulle kunna ske.

Jag är rätt så säker på att du talar svenska, och jag är väldigt säker på att jag pratar svenska, så nej, vi pratar antagligen inte olika språk.
 

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
Re: Rollgestaltandet

Du tror inte det kan vara så att han tycker det är kul eftersom han gillar rollgestaltandet?
Det vore ju rätt dumt att svara "den viktigaste med rollspel är att det är kul" för då har man egentligen inte givit något svar i och med att olika personer har olika åsikter om vad som faktiskt är kul. När man skriver t ex "rollgestaltandet" så förklarar man ju att det för mig är rollgestaltandet som gör rollspel kul.


Tja, om han ville ha kul kunde han ju lika gärna se på Simpsons... :gremsmile:
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Finns olika sorters "kul". Floskler suger.

Jo, jag tycker rollspel är kul, precis som Simpsons är det. Det kräver dock mindre ansträngning att titta på Simpsons än att spela rollspel, så om jag bara vill ha kul så föredrar jag Simpsons framför rollspel.

Amen ärligt alltså, jag tog inte frågan så allvarligt. Så som jag ser det var det bara en fråga för att få fram en massa olika synpunkter på vad som är roligt med rollspel. Då har man tre alternativ:

Ett ärligt, riktigt svar
Fast det tror inte jag går. Det är svårt att veta om det är eskapism, storytelling, interaktivitet eller rollgestaltande som är viktigast. Om jag ändå skulle försöka ge ett ärligt svar fyra gånger under olika tidpunkter på ett dygn skulle jag säkert ge fyra olika svar. Jag kan inte ge ett "riktigt" svar på den här frågan, för det varierar vad jag tycker är viktigast, och alla beståndsdelar behövs.

Ett oklanderligt bullshitsvar
Nu har jag inte läst vad alla svarat, och jag hoppas ingen tar illa vid sig nu, men typ "att ha kul" eller "allt är lika viktigt" är fega, intetsägande svar som man lika gärna kan vara utan. Jamenar, vem skulle säga "jag gillar att ha tråkigt" eller "jag gillar bara att rulla tärningar, allt annat är oviktigt" eller något sådant? Nej, självklart vill alla ha kul, och alla tycker att helheten är större än de enskilda delarna. Folk som tar sig tid att skriva obetydliga floskler har alldeles för mycket fritid och saknar självdistans.

Ett vinklat svar som ger något
Det var mitt alternativ. Okej, man får ta det med en nypa salt, men det är ändå det ärligaste jag kan skriva (och komma på en någorlunda vettig motivering på) utan att tvingas gräva ner mig i floskelträsket. Dessutom är det en riktig åsikt; (=folk kan protestera mot den, folk kan resonera annorlunda) och därför är den värdefull. En värdefull åsikt kan ju alltid få någon att tänka till. Då valde jag att köra på den linjen. Vem vill skriva ett inlägg på ett forum som inte ger något till läsarna? Bara för att verka viktig och speciell?

mvh
/Rising
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,688
Location
Värnhem, Malmö
Re: Rollgestaltandet

Saken är ju den att det frågas efter vad som är viktigast när man spelar rollspel och jag förutsätter att målet för rollspelandet är att ha kul. Alltså är det "viktiga" de medel som används för att nå målet, att ha kul. Alltså kan man inte säga att "ha kul" är ett vettigt svar, man vet ju ändå inte vad som gör spelandet kul. Om man har ett annat mål än att ha kul (i den vidgade betydelsen "att uppleva något man gillar", inte "att roas") så är det ju en annan sak, men jag förmodar att det inte är så vanligt. Någon här på forumet som inte gillar att spela rollspel?
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Viktigt och oviktigt i rollspel

Verkligen en bra fråga, Yassilus. Fast kanske skulle du istället ha frågat: "Vad tycker du är roligast med rollspel?". Då hade man kunnat slippa läsa svaren "det viktigaste är att det är roligt". Vadå, roligt? Jag avskyr när jag pratar rollspel med någon (och vi har avvikande uppfattning om något) och vederbörande kläcker ur sig ett "argument" av typen "för mig handlar det om att man ska ha roligt...". Vadå, menar de att jag är ute efter att ha tråkigt när jag pratar om hur jag vill spela, eller vad? Rising sammanfattar för övrigt mina åsikter i "det ska vara roligt"-frågan ganska väl.
Nåväl, här kommer hur som helst min uppfattning om hur viktiga olika ingredienser är:

VIKTIGAST
Utlopp för fantasi: Alla de där konstiga fantasierna som strömmar runt i huvudet får genom rollspelandet och rollspelsskapandet en mening. Drömmarna får liv genom att man lever ut dem ihop med andras drömmar och skapar något tillsammans. De blir något mer än bara flummerier när de hamras in på min dators hårddisk med syfte att kunna användas i rollspelandet. Det är så underbart att kunna fundera på vad som hände senast man spelade och vad som ska hända nästa gång. Ännu bättre är när man kan sitta och ihop med rollspelskompisarna och spekulera om hur det gått om man istället si eller så, lägga upp planer för nästa spelmöte, analysera spelledarpersoner, fundera över sina rollpersoners liv o s v.
För de som undrar så kan jag meddela att jag faktiskt har ett "normalt" liv med jobb, vettig bostad, andra hobbies än rollspel och icke-rollspelande kompisar och kan ha visst utbyte av att prata om julfirande, fotboll, politik, skvaller e t c med arbetskamrater, släktingar e t c. Jag har dock aldrig mött på någon annan (möjligtvis med undantag för Ymir) som verkar älska rollspel lika mycket som jag själv gör.

VIKTIGT
Socialt: Rollspel är ett väldans trevligt sätt att träffa sina kompisar på och innebär dessutom att man alltid har massa intressant att snacka om. Man har aldrig (överdrift) tråkigt ihop med en rollspelare! Rollspel är dessutom ett mycket bra sätt att träffa trevliga människor som man har mycket (inte bara rollspel) gemensamt med.

Rollgestaltning: Att få vara en annan person med andra förutsättningar, färdigheter och annan personlighet än en själv är intressant och spännande. Varför ska man vara sig själv när man kan vara någon annan? Ja är ju mig själv tillräckligt ofta ändå. Dock är jag ingen större skådespelare (tror jag inte i a f, har inte fått någons utlåtande) och vill helst slippa att någon i sällskapet leker teaterregissör.

Problemlösning: Jag gillar brädspel och sällskapsspel, t ex Diplomacy, Alfapet, Risk, Drakborgen och Axis & Allies. Gåtor, taktiska bedömningar, mysterienystande, socialt spel m m förekommer ibland också i rollspel och kan många gånger vara kul utmaningar. De bör dock ske inom ramen för rollpersonen så att denne upplever utmaningen på samma sätt som jag gör. Att göra beräkningar "ovanför huvudet" på rollpersonen gillar jag inte; då är det ofta bättre att spela ett renodlat tävlingsspel.

INTE LIKA VIKTIGT
Berättelser: Att rollspelandet genererar bra berättelser som i princip skulle kunna göra sig som böcker, filmer e d verkar vara viktigt för en del. För mig är det tämligen ointressant. Jag gillar att diskutera (med andra speldeltagare) eller fundera över den berättelse som skapats men att höra andras kampanjer återberättas eller redogöra för de kampanjer jag spelat för utomstående är jag relativt ointresserad av. Det är den egna närvaron (eller vad man ska kalla det) som berättelsen intressant.

Miljöerna: Jag måste gilla miljön i ett rollspel för att vilja spela det. Dock är jag inte någon större anhängare av en viss genre. Jag läser sällan böcker eller ser filmer som utspelar sig i miljöer i stil med de jag gillar att spela rollspel i. Det verkar dock finnas en del riktiga miljöfanatiker där och var; jag har t ex en polare som tycker att fantasyrollspel i princip är det roligaste som finns men som är i stort sett helt ointresserad av spel i andra miljöer.

Idiotsorterare: Jag har aldrig träffat på någon rollspelshatare eller rollspelar-hatare som jag haft något utbyte av att ha i min närhet. Huruvida detta beror mig eller dessa kan man bara spekulera kring och är i princip ointressant. Genom att berätta att jag spelar rollspel eller genom att höra någons inställning till rollspel kan jag snabbt få klart för mig att den här personen ska jag slösa så lite tid och energi som möjligt på.

OVIKTIGT
Nostalgivärde: För somliga verkar en viktigt ingrediens i spelet vara att komma ihåg hur råligt de hade när de spelade på "den gamla goda tiden". Jag gillar nostalgivibbarna när jag läser i gamla Sinkaduser eller bläddrar i gamla rollspel men att "nostalgispela" undviker jag.

Kunskap är makt, ämnesintresse: En del verkar se rollspel som ett spel mellan deltagarnas hjärnor där man ska visa hur mycket kan om en viss historisk tid, en viss saga (som Stjärnornas krig eller Sagan om ringen) eller olika tekniska områden. Presentation av kunskaper bör enligt min mening ske mellan spelmötena där man kan diskutera regeländringar, nya miljöer e t c medan det under pågående spelmöte ofta sabbar stämningen. Blä för när medspelarna mitt i en spännande strid ska tjafsa om vad som egentligen hände i en viss scen i Stjärnornas krig!
För övrigt kan väl sägas att det nog knappt finns någon som skulle säga att den här punkten är viktig men de facto har jag erfarenheter av att det är så för vissa likväl. Alltså står den med.

Arcana
 
Top