OSR Vad är grejen med OSR?

Gör det inte? Jag tycker mig se gott om kritik mot namngivna rollspel på webbforum, andra sociala medier, i bloggar och recensioner. Många rollspelare dissikerar spel ned i minsta beståndsdel. Jag uppfattar det inte alls som att dålig spelmekanik slentrianmässigt ursäktas som konstnärlig frihet, tvärtom.

För att ta ett exempel så har t.ex. Riotminds versioner av DoD kritiserats brutalt på bland annat det här forumet.
Klart det finns kritik. Men har den genomslag?

Jag upplever verkligen inte att ett rollspels försäljningssiffror påverkas av dess kvalitet.

Jag säger heller inte att film och böcker är immuna. Klart många skräprullar får många tittare.

Men jag tycker mig se en klar tendens att rollspelsförlag straffas svagt och dåligt när de begår samma nybörjarmisstag som vi kan förlåta de ursprungliga skaparna av D&D eller RQ för.
 
Fast i ärlighetens namn är nästan alla rollspel utom de allra största gjorda på kammaren av en snubbe och hans polare.
Okej nu börjar vi hålla med varandra om att rollspelen är trots femti år alldeles för mycket kvar i kammaren.

Samtidigt förklarar ju inte detta hur en högt älskad spelskapargrupp som Järnringen (som jag inte tycker kan räknas som "entusiaster i källaren" längre) kunnat skapa det ena spelet efter det andra (Coriolis och Symbaroum) som är brott-mot-mänskligheten usla i objektivt mätbara aspekter.
 
Okej nu börjar vi hålla med varandra om att rollspelen är trots femti år alldeles för mycket kvar i kammaren.
Men det handlar ju om den underliggande ekonomin, inte att folk inte skärper sig. De flesta rollspel har budgetar som mer matchar de där underground- och independentfilmerna, och kan inte ha mer eftersom det inte finns underlag för det.
 
Men det handlar ju om den underliggande ekonomin, inte att folk inte skärper sig. De flesta rollspel har budgetar som mer matchar de där underground- och independentfilmerna, och kan inte ha mer eftersom det inte finns underlag för det.
Dessutom är de där kammarproduktionerna ofta väldigt, väldigt bra. Långt över vad man kan förvänta sig från entusiaster som inte ens livnär sig på rollspel.

Edit: och jag tycker för övrigt om när hobbyn är kvar i kammaren. Det är mycket mer inspirerande än de stora och dyra produktionerna.
 
Dessutom är de där kammarproduktionerna ofta väldigt, väldigt bra. Långt över vad man kan förvänta sig från entusiaster som inte ens livnär sig på rollspel.
Ja, med visst förbehåll – saker som skapas av folk som är sådär genuint inte-tid-för-kompisar-insnöade är det sällan. Att prata med andra spelmakare, resonera kring sina idéer och inte svartsjukt vakta dem som en drakskatt är mer utvecklande.

Sedan ligger det också lite i sakens natur att många sådana produkter blir rätt smala, så det finns ju massvis man inte alls är intresserad av. Men när något smalt verkligen hittar rätt är det bättre än allt som är gjort för en bred publik.
 
Samtidigt förklarar ju inte detta hur en högt älskad spelskapargrupp som Järnringen (som jag inte tycker kan räknas som "entusiaster i källaren" längre) kunnat skapa det ena spelet efter det andra (Coriolis och Symbaroum) som är brott-mot-mänskligheten usla i objektivt mätbara aspekter.
Detta känns ju mest som att du har en personlig beef med Järnringen, men vad vet jag. Jag tycker Symbaroum har sina brister, men på det stora hela tycker jag det är rätt fiffigt och gör vad det vill göra.
 
Jag upplever verkligen inte att ett rollspels försäljningssiffror påverkas av dess kvalitet.
Rent krasst tror inte jag försäljningssiffror har så stor bäring på vad som spelas heller. Föreställer mig att ganska många rollspel ställs inplastade i hyllan. Hoppet är det sista som överger människan, etc.
 
Ja, med visst förbehåll – saker som skapas av folk som är sådär genuint inte-tid-för-kompisar-insnöade är det sällan. Att prata med andra spelmakare, resonera kring sina idéer och inte svartsjukt vakta dem som en drakskatt är mer utvecklande.
Där skiner OSR. Jag uppfattar hela genren som väldigt communitybetonad, med spelare som är aktiva i diskussionerna och där spelskaparna inte ser varandra som konkurrenter.
 
För min del tycker jag att just den är amatörmässigheten är en fantastisk sak med rollspel. Att spel är skapade av folk som spelar dem, att när jag sätter mig med ett nytt spel så är det inte skrivet av något företag i utlandet som speltestat och polerat en produkt, utan av en kompis som jag känner och som presenterar spelet för mig och så spelar vi det tillsammans. Och jag blir inspirerad och skapar ett annat spel och spelar det med en annan vän, som gillar mekaniken, och själv blir inspirerad. Och så vidare. Och många av spelen är inte mer än några nedklottrade anteckningar på ett papper, eller en oformatterad textfil, och de mest genomarbetade är en halvful PDF som laddats upp på Lulu. Den gemenskapen, de närodlade spelen som skapas och spelas av samma människor, som inte försöker att skapa en produkt, med marknadsföring, som ska sälja internationellt och vinna priser i utlandet, dät är det jag verkligen går igång på. Och naturligtvis finns de stora, polerade spelen också, och de är såklart mycket mer populära, men rollspel skiner verkligen i det att man kan syssla med det utan att köpa en enda produkt, man kan skriva och publicera spel utan att spendera en spänn, dels eftersom att det enda som behövs är text (eller inte ens det, då jag spelat flera spel som bara funnits i någons huvud), och dels eftersom rollspelare är skapare av naturen. Att spela rollspel är redan att skapa, så att gå därifrån till att skapa rollspel är ett väldigt litet steg. Det är fanimej det finaste som finns.

Och OSR verkar ju också göra detta, såvitt jag förstått, så heja OSR!
 
Tyvärr är jag inte intresserad av att deraila diskussionen med den gamla hederliga "vad är objektivitet" sidospåret.

Jag vet och du vet att ett rollspels hantverk kan analyseras rent sakligt och objektivt. Vi kan betygsätta ett spels organisation eller spelbalans. Vi kan analysera om reglerna är spelbara, enkla att lära sig och använda, snabba eller kluddiga, om de stödjer eller motarbetar spelets inriktning och genre. Om olika karaktärsförmågor eller magiska föremål är jämbördiga eller om det finns val som är tydligt bättre än andra, om detta tydligt signaleras till spelare och spelledare eller om spelet är fyllt med dolda fällor där obalans först upptäcks när det är för sent, dvs i spelet.

Det finns således inget problem med denna diskussion, annat än om du av någon anledning inte vill se att rollspel kan och borde kritiseras hårdare.

Att spelförlag i år begär 6-700 kronor för rollspel som har klara objektiva brister är, om jag hårddrar det, ditt fel, om du klamrar dig fast vid illusionen att rollspel enbart är konstnärliga yttringar. :)

Hela ditt resonemang är som att påstå att klassisk musik är objektivt bättre är hardcorepunk för att den spelas av skickligare musiker.

Du får använda objektivitetsbegreppet precis hur slarvigt du vill, om det känns som att dina åsikter blir mer värdefulla om du tillskriver dem "objektivitet".

Jag tänker däremot inte göra det, varken acceptera att någon annans känslor är mer objektiva eller hävda att mina är det. Och det tillför absolut ingenting till legitimiteten i kritik om den kan beskrivas som objektiv eller subjektiv. Det är ett bisarrt sätt att bedömma kultur på.
 
Back
Top