OSR Vad är grejen med OSR?

Zire said:
Den kollektiva erfarenheten av rollspelande borde väl ändå öka efter allt spelande som skett under de 40 åren? Eller menar du att det inte har någon betydelse hur mycket man spelar vad det gäller att testa och komma på enkla, roliga och smarta lösningar?
Click to expand...
Jag talar bara utifrån egen erfarenhet och säger att efter att ha provat alla de nya innovationerna så har jag ändå valt OSE. I min värld talar det för att det som är enkelt, roligt och smart för en person inte är det för alla. Det är subjektivt med andra ord.
 
TheDawn said:
Jag talar bara utifrån egen erfarenhet och säger att efter att ha provat alla de nya innovationerna så har jag ändå valt OSE. I min värld talar det för att det som är enkelt, roligt och smart för en person inte är det för alla. Det är subjektivt med andra ord.
Click to expand...
Det är det helt klart!

TheDawn said:
efter att ha provat alla de nya innovationerna
Click to expand...
Jag kommer nog inte ha hunnit färdigt med det på 40 år...
 
Vitulv said:
Fast, liksom det är ju en del som tycker att det var/är bäst. Men ”bäst” är så subjektivt att det till skillnad från hästkrafter och bränsleförbrukning är omöjligt att på något sätt bevisa.

Givet hur stort OSR ändå är kanske man ändå kan tillåta sig att erkänna att för ganska många människor är de tidiga D&D ”bättre” än många rollspel som kommit senare? Att förklara det som enbart nostalgi tycker jag haltar när man betänker att en rätt stor del av de som spelar OSR inte ens var födda när gammel-D&D var som störst. Alternativt att man skulle vara nostalgisk för något man aldrig upplevt, vilket visserligen kanske är fullt möjligt, men jag tycker det känns lite nonchalant att vifta bort OSR med ett sådant argument.
Click to expand...
Fast jag tycker inte att jag viftar bort vare sig OSR eller D&D och dess kloner. Det var i alla fall inte min mening att göra. Poängen jag försökte göra var att de rollspel som blivit störst har främst blivit det för att de även var först på marknaden. Drakar och Demoner var, i praktiken, först i Sverige och därför blev det där synonymt med rollspel under många år. Den tysktalande världen domineras av Das Schwarze Auge och i Japan är Call of Cthulhu det populäraste rollspelet, båda av liknande skäl. Så huruvida ett spel är bättre eller sämre, hur man nu mäter sådant, verkar vara underordnat när det gäller popularitet.
 
För egen del så tycker jag väldigt många av de senaste spelen helt missar det som uppstår vid det @Svarte Faraonen och @terje är inne på, vad händer när man spelar med b/x eller od&ds regler så som de är skrivna. Man räknar turns, man slår för monstermöten och ”make sense” av dem ihop med reaktionsslag, man låter stor del av skatter och rum följa den logik som reglerna dikterar osv osv. Att b/x och od&d fortfarande är relevant här är just för att inget annat spel riktigt utforskat och utvecklat vad som sker här, istället har ju nyare spel kastat bort en stor del av det och istället riktat in sig på karaktärer som hjältar (om än estetiskt mörka, så mörka och eländiga sådana) och mer klassiskt en liten grupp än stora rävarband på tio tjugo rent av trettio personer som drar runt. Och som många gamla rävar varit inne på, vad många fortfarande inte bryr sig om är regeln en dag i vår värld = en dag i spelets värld som finns i od&d. Självklart har nya innovationer kommit och allt är bara lite b/x med andra tärningar, tack och lov finns massa spel och massa sätt att spela dem på! Men skulle jag säga, det som uppstår när man spelar med dessa gamla spel med reglerna så som de är skrivna är något som är rätt outforskat, Into the Odd och moderna spel i all ära men de gör något väldigt annat och övergiver väldigt mycket av det jag själv finner unikt och intressant. Och det en högst objektiv observation och inte alls något subjektivt ”gillar detta mer”…
 
Organ said:
Fast jag tycker inte att jag viftar bort vare sig OSR eller D&D och dess kloner. Det var i alla fall inte min mening att göra. Poängen jag försökte göra var att de rollspel som blivit störst har främst blivit det för att de även var först på marknaden. Drakar och Demoner var, i praktiken, först i Sverige och därför blev det där synonymt med rollspel under många år. Den tysktalande världen domineras av Das Schwarze Auge och i Japan är Call of Cthulhu det populäraste rollspelet, båda av liknande skäl. Så huruvida ett spel är bättre eller sämre, hur man nu mäter sådant, verkar vara underordnat när det gäller popularitet.
Click to expand...
Tycker att det är en bra poäng. Samtidigt har ju gammel-D&D aldrig varit den utbredda standarden i Sverige (jo, det var några som körde det innan DoD kom, men…), så svenska rollspelare som fattat tycke för OSR har ju redan gjort ett aktivt val att avvika från ren popularitet.
 
ceruleanfive said:
Tycker att det är en bra poäng. Samtidigt har ju gammel-D&D aldrig varit den utbredda standarden i Sverige (jo, det var några som körde det innan DoD kom, men…), så svenska rollspelare som fattat tycke för OSR har ju redan gjort ett aktivt val att avvika från ren popularitet.
Click to expand...

Eller kom in i hobbyn med nya grupper efter att ha hittat rollspel via internet. För då är D&D vanligt.
 
Det känns som om någon med lagom mycket tid över (alltså inte jag) borde sätta sig ner och klassificera de här olika aspekterna av OSR.

Typ en lista med OSR-spelstilar/arketyper, med deras för- och nackdelar.

För att vi ska kunna prata om det, och kanske låna lite olika aspekter in till våra egna spelbord, för att göra nöjet större.

Varje element av OSR är som varje element av rollspel i stort: man kan använda det som en ingrediens (huvudingrediens eller kryddning) i sin egen stuvning man skapar tillsammans vid spelbordet.
 
olaberg said:
Varje element av OSR är som varje element av rollspel i stort: man kan använda det som en ingrediens (huvudingrediens eller kryddning) i sin egen stuvning man skapar tillsammans vid spelbordet.
Click to expand...

Jag tänker hävda att nej, så är det inte, och att försök att koka ned det så är dömda att misslyckas. Det här är exakt vad 5ed D&D gjorde.
 
God45 said:
Jag tänker hävda att nej, så är det inte, och att försök att koka ned det så är dömda att misslyckas. Det här är exakt vad 5ed D&D gjorde.
Click to expand...
En tanke jag får inför ditt svar är att jag känner igen allt det vi pratar om. På spelföreningen Fenris och på Gothcon i slutet av 80-talet fanns det folk som kommit in i rollspelshobbyn via krigsspelen (samma bakgrund som Gygax och Arneson). Flera av dem var fokuserade på regler och på vad som hände när man strikt körde utifrån spelreglerna, och flera av dem köpte grottutforskarmördarskattjägarpremissen rakt av (erfarenhetspoäng för guldmynt och så vidare). Den typen av krigsspelsgrognards finns på Dragonsfoot, och en del av dem var där för 20 år sedan och skapade OSR-rörelsen (och jag med flera hängde på forumet och såg det ske). De är OSR med krigsspels/boardgames-bakgrunden.

Bok- och rollspelsaffären Wizard på Järntorget i Göteborg startades av fantasy och sci-fi-nördar (Peter och Bosse, frid över Bosses minne). De var inne på Tolkien, Elfquest, Asimov, de hade nån sorts proto-Tolkien-lajv runt Bohus fästning som också smittade av sig på de äldre scouterna i Göteborg vid samma tid där våra distriktshajker snabbt fick fantasyteman. Och butiken Wizard tog in rollspel.

Alla eskapister, alla som ville spela hjältefantasy (hellre drivna av den goda saken än av jakt på guldpengar) flockades där, och började använda D&D till detta.

Inte bara på Järntorget i Göteborg utan runt hela jordklotet.

Det är OCKSÅ OSR.

Och när vi spelade, så kom de sociala konflikterna upp i ljuset. Flera av oss var nördar med begränsad förmåga att hantera rikedomen i en social konflikt, men vi spelade det också. Vissa spelmöten var bara rent sociala utan minsta tärningsrull. Trots att det var D&D (i någon form, tillsammans med en mängd husregler samlade i plastfickor i textilpärmar).

Här börjar vi lämna OSR. Rollspel expanderas till mer än sagovärldar och rymden. Vissa börjar forma regler runt de tidigare friformade sociala konflikterna. Vi får hela den rollspeliga kambriska explosion vi sett under senare år.

Med vissa avarter. Komplexitet och tjocka regelböcker (som fanns redan på 80-talet). En längtan efter att gå tillbaks till det ursprungliga. The original. Och möjligheten att på ett lagligt sätt göra det.

OSR-rörelsen är född.

Men det vi vill gå tillbaks till är olika saker. Är det det krigsspeliga? Skattjaktsspelet? Det sociala utan regelbörda.

Det är alltihop, och vad vi vill gå tillbaks till är beroende av vad vi själva gillar (vi, tillsammans, runt vårt spelbord, varje spelbord är sitt eget spel).

5e försökte göra sin tolkning av vad D&D handlar om. Vissa gillar det och vissa inte. Men det är EN kryddmix av många möjliga.

Och vi kan alla mixa som vi själva vill.

Varje spelbord är sitt eget spel.
 
Christoffer said:
För egen del så tycker jag väldigt många av de senaste spelen helt missar det som uppstår vid det @Svarte Faraonen och @terje är inne på, vad händer när man spelar med b/x eller od&ds regler så som de är skrivna. Man räknar turns, man slår för monstermöten och ”make sense” av dem ihop med reaktionsslag, man låter stor del av skatter och rum följa den logik som reglerna dikterar osv osv. Att b/x och od&d fortfarande är relevant här är just för att inget annat spel riktigt utforskat och utvecklat vad som sker här, istället har ju nyare spel kastat bort en stor del av det och istället riktat in sig på karaktärer som hjältar (om än estetiskt mörka, så mörka och eländiga sådana) och mer klassiskt en liten grupp än stora rävarband på tio tjugo rent av trettio personer som drar runt. Och som många gamla rävar varit inne på, vad många fortfarande inte bryr sig om är regeln en dag i vår värld = en dag i spelets värld som finns i od&d. Självklart har nya innovationer kommit och allt är bara lite b/x med andra tärningar, tack och lov finns massa spel och massa sätt att spela dem på! Men skulle jag säga, det som uppstår när man spelar med dessa gamla spel med reglerna så som de är skrivna är något som är rätt outforskat, Into the Odd och moderna spel i all ära men de gör något väldigt annat och övergiver väldigt mycket av det jag själv finner unikt och intressant. Och det en högst objektiv observation och inte alls något subjektivt ”gillar detta mer”…
Click to expand...
Vad händer när vi kör by-the-book är en jättekul erfarenhet. Och den erfarenheten handlar om vad som händer när VI (som sitter vid spelbordet) kör by-the-book. Varje spelgrupp är olika, och det speglas i spelet, även när vi kör by-the-book med äldre regler.

Vi spelade hjälte-fantasy med hjälp av regler skrivna för anti-hjältefantasy.

Spelarna ville något som reglerna inte kunde sätta stopp för.
 
olaberg said:
Vad händer när vi kör by-the-book är en jättekul erfarenhet. Och den erfarenheten handlar om vad som händer när VI (som sitter vid spelbordet) kör by-the-book. Varje spelgrupp är olika, och det speglas i spelet, även när vi kör by-the-book med äldre regler.

Vi spelade hjälte-fantasy med hjälp av regler skrivna för anti-hjältefantasy.

Spelarna ville något som reglerna inte kunde sätta stopp för.
Click to expand...

Vet inte vem du svarar till riktigt? Jag tror inte jag nämner antihjältar någonstans? Tänker nog tvärtom att gamla d&d är rätt klockrent för hjälteberättelser bara att det tar lång tid och du måste pröva och bevisa ditt hjälteskap genom spelande. Det garanteras inte någonstans. Du kan bli något helt annat. Jag har nog inte heller sagt att vad en spelgrupp vill göra inte spelar någon roll och alla spelgrupper kommer få en likadan erfarenhet, bara att om viljan är att utforskande gamla regler så som de är skrivna kommer de påverka spelandet rätt starkt till skillnad från när man ignorerar femtio procent för att de går lite emot vad det är man vill göra. Men att vilka som spelar och sitter runt bordet har ett starkt inflytande och påverkan är väl varför vi spelar rollspel och inte läser böcker eller bara spelar brädspel? Men det betyder ju inte att det inte skapar erfarenheter av att strikt räkna turns, slumpa möten i dungen, slå reaktionsslag och följa dem, osv. som är relaterbara och kan diskuteras mellan olika grupper. Skulle rent av säga att OSR rörelsen är ett bevis för just det, att viljan att utforska reglerna och vad de innebär kring spelbordet för diverse olika grupper var så stark att det gav upphov till en hel rörelse. Vissa gick än hårdare åt det arkeologiska hållet medans många gick åt det mer strömlinjeformade hållet där mycket av det som finns i de äldre spelen valdes bort helt eller delvis…
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top