OSR Vad är grejen med OSR?

Den kollektiva erfarenheten av rollspelande borde väl ändå öka efter allt spelande som skett under de 40 åren? Eller menar du att det inte har någon betydelse hur mycket man spelar vad det gäller att testa och komma på enkla, roliga och smarta lösningar?
Jag talar bara utifrån egen erfarenhet och säger att efter att ha provat alla de nya innovationerna så har jag ändå valt OSE. I min värld talar det för att det som är enkelt, roligt och smart för en person inte är det för alla. Det är subjektivt med andra ord.
 
Jag talar bara utifrån egen erfarenhet och säger att efter att ha provat alla de nya innovationerna så har jag ändå valt OSE. I min värld talar det för att det som är enkelt, roligt och smart för en person inte är det för alla. Det är subjektivt med andra ord.
Det är det helt klart!

efter att ha provat alla de nya innovationerna
Jag kommer nog inte ha hunnit färdigt med det på 40 år...
 
Fast, liksom det är ju en del som tycker att det var/är bäst. Men ”bäst” är så subjektivt att det till skillnad från hästkrafter och bränsleförbrukning är omöjligt att på något sätt bevisa.

Givet hur stort OSR ändå är kanske man ändå kan tillåta sig att erkänna att för ganska många människor är de tidiga D&D ”bättre” än många rollspel som kommit senare? Att förklara det som enbart nostalgi tycker jag haltar när man betänker att en rätt stor del av de som spelar OSR inte ens var födda när gammel-D&D var som störst. Alternativt att man skulle vara nostalgisk för något man aldrig upplevt, vilket visserligen kanske är fullt möjligt, men jag tycker det känns lite nonchalant att vifta bort OSR med ett sådant argument.
Fast jag tycker inte att jag viftar bort vare sig OSR eller D&D och dess kloner. Det var i alla fall inte min mening att göra. Poängen jag försökte göra var att de rollspel som blivit störst har främst blivit det för att de även var först på marknaden. Drakar och Demoner var, i praktiken, först i Sverige och därför blev det där synonymt med rollspel under många år. Den tysktalande världen domineras av Das Schwarze Auge och i Japan är Call of Cthulhu det populäraste rollspelet, båda av liknande skäl. Så huruvida ett spel är bättre eller sämre, hur man nu mäter sådant, verkar vara underordnat när det gäller popularitet.
 
För egen del så tycker jag väldigt många av de senaste spelen helt missar det som uppstår vid det @Svarte Faraonen och @terje är inne på, vad händer när man spelar med b/x eller od&ds regler så som de är skrivna. Man räknar turns, man slår för monstermöten och ”make sense” av dem ihop med reaktionsslag, man låter stor del av skatter och rum följa den logik som reglerna dikterar osv osv. Att b/x och od&d fortfarande är relevant här är just för att inget annat spel riktigt utforskat och utvecklat vad som sker här, istället har ju nyare spel kastat bort en stor del av det och istället riktat in sig på karaktärer som hjältar (om än estetiskt mörka, så mörka och eländiga sådana) och mer klassiskt en liten grupp än stora rävarband på tio tjugo rent av trettio personer som drar runt. Och som många gamla rävar varit inne på, vad många fortfarande inte bryr sig om är regeln en dag i vår värld = en dag i spelets värld som finns i od&d. Självklart har nya innovationer kommit och allt är bara lite b/x med andra tärningar, tack och lov finns massa spel och massa sätt att spela dem på! Men skulle jag säga, det som uppstår när man spelar med dessa gamla spel med reglerna så som de är skrivna är något som är rätt outforskat, Into the Odd och moderna spel i all ära men de gör något väldigt annat och övergiver väldigt mycket av det jag själv finner unikt och intressant. Och det en högst objektiv observation och inte alls något subjektivt ”gillar detta mer”…
 
Fast jag tycker inte att jag viftar bort vare sig OSR eller D&D och dess kloner. Det var i alla fall inte min mening att göra. Poängen jag försökte göra var att de rollspel som blivit störst har främst blivit det för att de även var först på marknaden. Drakar och Demoner var, i praktiken, först i Sverige och därför blev det där synonymt med rollspel under många år. Den tysktalande världen domineras av Das Schwarze Auge och i Japan är Call of Cthulhu det populäraste rollspelet, båda av liknande skäl. Så huruvida ett spel är bättre eller sämre, hur man nu mäter sådant, verkar vara underordnat när det gäller popularitet.
Tycker att det är en bra poäng. Samtidigt har ju gammel-D&D aldrig varit den utbredda standarden i Sverige (jo, det var några som körde det innan DoD kom, men…), så svenska rollspelare som fattat tycke för OSR har ju redan gjort ett aktivt val att avvika från ren popularitet.
 
Tycker att det är en bra poäng. Samtidigt har ju gammel-D&D aldrig varit den utbredda standarden i Sverige (jo, det var några som körde det innan DoD kom, men…), så svenska rollspelare som fattat tycke för OSR har ju redan gjort ett aktivt val att avvika från ren popularitet.

Eller kom in i hobbyn med nya grupper efter att ha hittat rollspel via internet. För då är D&D vanligt.
 
Det känns som om någon med lagom mycket tid över (alltså inte jag) borde sätta sig ner och klassificera de här olika aspekterna av OSR.

Typ en lista med OSR-spelstilar/arketyper, med deras för- och nackdelar.

För att vi ska kunna prata om det, och kanske låna lite olika aspekter in till våra egna spelbord, för att göra nöjet större.

Varje element av OSR är som varje element av rollspel i stort: man kan använda det som en ingrediens (huvudingrediens eller kryddning) i sin egen stuvning man skapar tillsammans vid spelbordet.
 
Varje element av OSR är som varje element av rollspel i stort: man kan använda det som en ingrediens (huvudingrediens eller kryddning) i sin egen stuvning man skapar tillsammans vid spelbordet.

Jag tänker hävda att nej, så är det inte, och att försök att koka ned det så är dömda att misslyckas. Det här är exakt vad 5ed D&D gjorde.
 
Back
Top