Vad är en kvantrese?

Hur ser ni på det om kvantresen inte är en del av valmöjligheten? Du har två vägar, genom skogen som är fylld av rövare eller bergspasset som är fyllt av fällor. Spelarna väljer det de tycker är bäst men på bägge vägarna ligger en död budbärare med en karta.
 
Annan reflektion är ju att valen (naturligtvis) sällan är så ointressanta som rese eller troll. Jag gillar när vägval kan leda till helt olika utfall som skapar helt olika upplevelser - och gillar att spelarna därmed inte uttömmer hela äventyret.

Men ja, här blir det ju en potentiell preppbörda (vilket alltså är en anledning till att överväga köpeäventyr!).
 
Hur ser ni på det om kvantresen inte är en del av valmöjligheten? Du har två vägar, genom skogen som är fylld av rövare eller bergspasset som är fyllt av fällor. Spelarna väljer det de tycker är bäst men på bägge vägarna ligger en död budbärare med en karta.
Jag skulle säga att det också är en kvantrese, men blir osäker. Tror "ogre" mest är ett exempel, men att hela poängen är att spelarna leds till samma utfall oavsett (och i ditt exempel är ju rövarna och fällorna sekundära detaljer till det som spelledaren vill att spelarna ska hitta.

Jag tror f.ö. att det är den här sl-viljan som gör att jag har svårt för kvantresen. så som jag läser det så handlar det om att spelledaren har en färdig plan för vad hen vill ska hända, vilket för mig blir farligt nära historieberättande (med några kosmetiska val).
 
Jag skulle säga att det också är en kvantrese, men blir osäker. Tror "ogre" mest är ett exempel, men att hela poängen är att spelarna leds till samma utfall oavsett (och i ditt exempel är ju rövarna och fällorna sekundära detaljer till det som spelledaren vill att spelarna ska hitta.
Jag håller med.

Jag tror f.ö. att det är den här sl-viljan som gör att jag har svårt för kvantresen. så som jag läser det så handlar det om att spelledaren har en färdig plan för vad hen vill ska hända, vilket för mig blir farligt nära historieberättande (med några kosmetiska val).
Jag tror att jag mest har svårt för kvantresen när och om den blir ett illusoriskt val. Jag gillar ju att ha agens som spelare; om både A och B leder till C så varför finns ens valet? Ge mig bara C direkt.

Jag har inte så mycket emot att spelledaren bestämmer. Jag spelar ju mest mysterier, och där har ju SL redan bestämt en hel del, och har antagligen en plan för åtminstone delar av förloppet. För mig är inte det i sig problemet, så länge det är hyfsat tydligt vilka delar jag som spelare har anledning att liksom lägga ner tid och ork på att resonera kring. Jag gillar ju resonerandet, men resonerandet har bara ett värde om det går att ha fel. Det måste spela roll vad jag kommer fram till.

För mig, då.
 
Hur ser ni på det om kvantresen inte är en del av valmöjligheten? Du har två vägar, genom skogen som är fylld av rövare eller bergspasset som är fyllt av fällor. Spelarna väljer det de tycker är bäst men på bägge vägarna ligger en död budbärare med en karta.
Så länge spelarna väljer att göra något så låter jag en död budbärare ligga där med en karta. Jag behöver inte sätta upp det som hinder; det viktiga är vad spelarna gör med kartan, alltså att jag låter deras beslut komma efter situationen, inte före situationen. Jag sätter aldrig upp att en ledtråd finns på en given plats eller hos en given person eller utifrån ett val jag sätter upp åt dom. Så här kan det låta:

"Ni kommer till en stad. Känner ni några här?"
"Min farbror, vi ska sova där."
"Bra. När ni kommer dit ser ni att farbrodern, som arbetar som budbärare, är död. Han har en karta på sig."

Budbärare med karta kan vara vem som helst, var som helst. Det viktiga är inte beslutet att ta sig dit.
 
För mig känns det rätt viktigt att en spelledare är öppen med att denne använder kvantresar, så att jag kan undvika att spela med vederbörande. Det sista jag vill när jag spelar rollspel är att mina och mina medspelares val ska vara meningslösa.

Vissa tycker säkert att det är skitmysigt med en vagt interaktiv sagostund, men det är verkligen inte min grej.
Medhåll. Rollspel med meningslösa val där saken ändå kommer inträffa är inte min syn på roligt rollspelande.
 
Hur ser ni på det om kvantresen inte är en del av valmöjligheten? Du har två vägar, genom skogen som är fylld av rövare eller bergspasset som är fyllt av fällor. Spelarna väljer det de tycker är bäst men på bägge vägarna ligger en död budbärare med en karta.
Jag tror, som någon sa tidigare i tråden, att kvantresar kan användas på bra sätt, till exempel på det sätt du målar upp. Nångonstans vill man ju ofta att rollpersonerna "hittar äventyret" och då kan en kvantrese kanske spela en viktig roll.
 
Jag hörde en podcast om en kille vars flickvän var en kvantrese. Han var nämligen ansiktsblind. När han började plugga tyckte han att det var väldigt mycket brudar på universitet som verkade stöta på honom i olika sammanhang. Till sist insåg han att det bara var en enda tjej. En kvantrese.
Du menar en kvantresse?
 
Jag tror, som någon sa tidigare i tråden, att kvantresar kan användas på bra sätt, till exempel på det sätt du målar upp. Nångonstans vill man ju ofta att rollpersonerna "hittar äventyret" och då kan en kvantrese kanske spela en viktig roll.

…är det inte enklare att bara börja spelmötet när de redan hittat äventyret då? Istället för att lägga in ett låtsasval innan?
 
…är det inte enklare att bara börja spelmötet när de redan hittat äventyret då? Istället för att lägga in ett låtsasval innan?
Det beror ju på hur man kommer dit. Resan kanske är en del av en pågående grej i kampanjen. Det finns ju tusen andra grejer som kan påverkar en sån här sak, det är ju sällan som exempelsituationer här till 100 % beskriver exakt hur något går till eller ska gå till. Det finns ju ett helt spel runt omkring situationen också.

Men visst, in media res kan funka, men det kan också bli tröttsamt i längden.
 
Jag tänkte mig att valet inte på lossas utan att det spelar till på alla andra sätt förutom budbäraren.
Ja, då är ju budbäraren fortfarande en kvantrese, men omgavs av en massa icke-kvantrese-grejer.

Alltså, det är klart det inte är clear-cut även bland oss som ogillar kvantresar. I just det fallet skulle jag inte bli så brydd, just eftersom mitt val ändå fått ett gäng konsekvenser.
 
Väldigt svår diskussion. Jag tror nästan alla är med på att låta alla val leda till samma resultat är något tråkigt, men samtidigt nyttjar många äventyr och SL-tekniker grepp som "släng in x om det känns som att spelarna behöver få en puff", vilket många vis kan fungera på samma vis. Bomber vs resar som @zonk skrev. Och det kan till och med vara så att det som är ett dåligt grepp i ett spel är ett bra grepp i motsvarande situation i ett annat.

Exempelvis skriver jag ett fall till min grupp för Blade Runner nu. Där kan jag känna att det är helt ok att ta grepp som jag aldrig skulle göra i T2000 som jag SL på annat håll. Inget av det är kanske renodlade kvantresar men ändå.
 
I en annan tråd nämndes "kvantresen" och då kom en fråga om vad det var.

Det är ett så pass intressat fenomen inom rollspel, som har tillskyndare och belackare i nästan lika mängd, så jag tänkte att vi kunde hjälpa varandra att förstå detta begrepp.

Så som jag har förstått det är en kvatrese en grej som händer i ett rollspel som inte finns definierat i äventyret, som en följd av rollpersonernas handling.

Ett exempel: köket är tomt, enligt beskrivningen av äventyret och/eller spelledarens planering. Men dörren är låst. Rollpersonerna misslyckas med att dyrka upp låset, och då ska spelledaren lista ut vad som händer, förutom att dörren fortsatt är låst (för det kan uppfattas som tråkigt). Plöstligt visar det sig att köket inte alls var tomt, utan att kocken sov bredvid den varma spishällen och nu vaknade.

En kvantrese som inte fanns där innan, men som nu finns på grund av ett misslyckat färdighetsslag.

Är detta nära hur ni andra uppfattar det?

Är det en bra eller dålig grej?

Ja, så är det. Jag tycker det är dåligt för det gör världen mindre verklig och det gör det svårare för spelarna att interagera med världen på intressanta sätt.

En annan version är att oavsett vilken väg spelarna väljer så väntar samma fiende där. Han Schrödingers katt finns på alla vägarna tills spelarna väljer en varpå han bara finns på den valda vägen.
 
Jag har använt både kvantresar och kvantledtrådar tidigare i mitt spelledande.

Jag har mer och mer försökt sluta med det, av en handfull orsaker.

Jag har själv upptäckt att jag behöver förbereda mycket mer om det jag skall göra är att preppa händelseförlopp/plots.
Det folk verkar se som den stora "risken" med att undvika kvantresar är att man "förbereder saker som sedan inte används".

Jag ser det helt enkelt som en sak man bara får leva med när det kommer till rollspel. Skall man spela med människor som har rätt att göra val och fatta beslut, så är det en del av upplägget att de kommer göra någonting annat än det du tänkt dig. Lösningen på det för mig är helt enkelt att "tänka mig" mindre, planera mycket mindre kring vad jag tycker skall hända och mycket mer utifrån vad som kan generera intressant spel när det interageras med.

Platser, motståndare, fraktioner med agendor, fall/mysterier med definierade offer och förövare, världar som är "verkliga" och som reagerar när man interagerar med dem, som har en logik och liv bortom det som spelarna sysslar med just nu, en historia och en framtid där handlingar har utfall och konsekvenser. Det kan man stödja dels med prepp och dels med saker som slump och generatorer. Spelleda ärligt mot den världen och ta avstamp i vad spelarna faktiskt gör inte vad jag tycker att de borde göra.
Men i det ingår också att faktiskt kunna svara på frågor om världen när spelarna undrar saker.

För mig åstadkommer det främst två saker:

1. Jag behöver preppa mindre och det är enklare att preppa, det är för mig lättare att förbereda en plats, några intriger och personer på platsen, än vad det är att försöka tänka ut ett helt händelseförlopp i sekvens och sedan behöva fundera på hur jag skall valla katter genom hinderbanan på ett sätt där de inte märker att jag fattar alla beslut åt dem. Låter jättejobbigt.

2. Det är roligare för mig att spelleda om jag inte vet vad som kommer hända. Om jag har bestämt hela händelseutvecklingen på förhand och satt upp massa osynliga väggar och planerat kvantresar med bestämda intervaller finns det ju ingen spänning eller överraskning kvar för mig. Då skulle jag nog tröttna på rollspelandet rätt snabbt.
 
En annan version är att oavsett vilken väg spelarna väljer så väntar samma fiende där. Han Schrödingers katt finns på alla vägarna tills spelarna väljer en varpå han bara finns på den valda vägen.
…nu börjar jag fundera på om det går att göra ett äventyr av kvantresen. Rollpersonerna märker att de stöter på samma person oavsett vilken väg de tar, lite som typ en måndag hela veckan-loop fast med en person (eller en händelse?) som upprepas medan tiden annars flyter på som vanligt. Och rollpersonerna behöver lösa problemet och komma bort från schrödingerkatten… Kollapsa vågformen och komma ur loopen.
 
Det folk verkar se som den stora "risken" med att undvika kvantresar är att man "förbereder saker som sedan inte används".
Sedan jag började ge ut grejer så blir typ alla äventyr jag hittar på förr eller senare produkter, och det återspeglas i hur jag planerar och förbereder dem; det finns alltid en baktanke om hur det ska paketeras för andra. Och då finns ju inte "förbereda saker som inte används"-oron.

Liksom, om andra också ska spela samma äventyr är det säkert nån som upptäcker det där som just min spelgrupp inte upptäckte.
 
…nu börjar jag fundera på om det går att göra ett äventyr av kvantresen. Rollpersonerna märker att de stöter på samma person oavsett vilken väg de tar, lite som typ en måndag hela veckan-loop fast med en person (eller en händelse?) som upprepas medan tiden annars flyter på som vanligt. Och rollpersonerna behöver lösa problemet och komma bort från schrödingerkatten… Kollapsa vågformen och komma ur loopen.

Det här låter super kul! Man kan nog göra det läskigt också och ha det i ett skräckspel.
 
Back
Top