Det är för mig ett virrvarr av självmotsägelser och förvirring. Det är korvtårta med en massa ingredienser som inte passar ihop och folk säger "Men det är ju det som är det göttiga". Att man liksom försöker att klara äventyret, men man ska inte försöka klara äventyret. Att man ska ha en spelledare som ska leverera en ball (och på förhand skriven!) berättelse, men man ska inte styra vart rollpersonerna går, förutom att typ det ska man, men spelarna ska inte märka det. Och så är det viktigt att rollpersonerna kan dö och att det är farligt hela tiden, av någon anledning, men det är också viktigt att rollpersonerna inte dör, för det är inge kul. Att man ska leva sig in i rollpersonen och rollspela hens personlighet, men man ska använda spelarens intelligens för att lösa problem, men det är viktigt att rollpersonernas färdigheter är avgörande och att man slumpar vem som vinner konflikter baserat på det.
