Krickdala Tistelriddare; ett Wes Anderson-rollspel

[Sinisa_]

Borde det inte finnas något slags Sfinx-sällskap som fokuserar på gåtor? Som kanske tror att de är lite klokare än alla andra och blir riktigt förnärmade när någon kan klura ut någon av deras nedärvda "omöjliga" gåtor? Eller, ännu värre, som Bilbo helt förstör grejen genom att berätta gåtor som inte följer de hemliga reglerna! När du stiger i graderna får du tillgång till fler omöjliga uråldriga gåtor som anses innehålla farlig kunskap om du kan lösa dem.

Lite som att gåtan "Vem är om morgonen fyrbent, om middagen tvåbent och på kvällen trebent?" beskriver ett helt liv, kanske andra klassiska gåtor sägs avslöja sanningar.

De är kanske lite töntiga men med en udd. Sfinxen sades ju ändå äta upp de som inte kunde besvara hennes gåtor...

Älskar!

Jag tror att det kanske ska vara så att någon har ärvt en nyckel som går till en av mässingsgudarna -- stora, mekaniska skulpturer som står spridda i landskapet -- de är tillverkade av Eileen, om ni minns. Den står på höglandet två dagsresor österut, övervuxen av mossa, och med ett korpbo på axeln. Den har ett lås som bara är öppet på höstdagjämningen. Höstdagjämningens Gud. Kanske.

När man vrider upp den med den stora nyckeln kommer ett dovt gnisslande ur dess inre, och hela marken skakar, och sen öppnar den sin breda mun och ställer den en gåta, på sin arkaiska, svårtydda dialekt: en ny gåta varje gång, den ena kluriga är den andre.

Under hela året övar sig Gåtsällskapet i att lösa gåtor; målet är att svara rätt på gudens gåta; man är övertygade om att han då kommer att inviga en i forntidens hemligeter.

Kanske?

 

[Leon]

De mer oupplysta bland ordens medlemmar tror fortfarande att han är den här tidsålderns stora andliga stöttepelare, dess qutb. Men de äldre och mer uppmärksamma märkte rätt fort att de blivit duperade. De låter dock walin fortsätta leda sammankomsterna, för att påminna sig själva om att de lever i en sorglig tidsålder när inga riktiga helgon finns kvar, och att de själva sannerligen inte är några, och för att de inte har hjärta att kasta ut den lille stackaren -- han ser genuint lycklig ut när han sitter och predikar eller dirigerar dansen.

Givet!

Den egentliga anledningen till att många amfibier återkommer varje fredag är ju inte _egentligen_ sökande efter ljuset, den andliga gemenskapen eller ens de medryckande rimramsorna - det är Ibrams utsökta ros- och mandelkakor.

 

[Dimfrost]

Hey! På tal om namn -- jag skrev in ett litet easter-egg i min senaste roman — det var väl någon gång innan jag återvände till forumet, så jag tänkte det som mer dunkelt och internt än vad det möjligen blir nu, men eftersom det finns en del rollspel i romanen tyckte jag att det var fint att ha en liten super-hemlig blinkning från världens höst till ett uråldrigt violett Mars, med mantikoror och domoroider, i ett regnigt, fiktivt Belgien:

View attachment 10041

Vad underbart! Och jag som inte har hunnit läsa än. Fatta hur konfunderad jag blivit om jag sett det där innan du återvänt hit ...

 

[Sinisa_]

Vad underbart! Och jag som inte har hunnit läsa än. Fatta hur konfunderad jag blivit om jag sett det där innan du återvänt hit ...

Ja, det var liksom tanken lite. Ett mysterium för herr Dimfrost om han någon gång skulle råka snubbla över boken. Det finns en del andra såna blinkningar också, men det är mer att en magiker som nämns heter Telach, och nån referens till "Mutantbenelux" och så.

Jag blev liksom så himla glad när jag såg att något av världens höst, och allt det där fria och lyckligt melankoliska fabulerandet som jag höll på med här på forumet för tjugo år sen, i en sorts skuggtillvaro som ingen visste om, och som jag aldrig gjorde något av, hade fått slå rot där borta på Mars och fått växa och ta plats i någon annans fantasi. Det kändes - jag vet inte. Som att någon plockat upp en hemlig del av mig som jag trott var borta, och ympat fast den på sitt eget märkliga drömmande. Väldigt fint bara. Jag har sagt det förut men jag säger det igen.

 

[Dimfrost]

Ja, det var liksom tanken lite. Ett mysterium för herr Dimfrost om han någon gång skulle råka snubbla över boken. Det finns en del andra såna blinkningar också, men det är mer att en magiker som nämns heter Telach, och nån referens till "Mutantbenelux" och så.

Jag blev liksom så himla glad när jag såg att något av världens höst, och allt det där fria och lyckligt melankoliska fabulerandet som jag höll på med här på forumet för tjugo år sen, i en sorts skuggtillvaro som ingen visste om, och som jag aldrig gjorde något av, hade fått slå rot där borta på Mars och fått växa och ta plats i någon annans fantasi. Det kändes - jag vet inte. Som att någon plockat upp en hemlig del av mig som jag trott var borta, och ympat fast den på sitt eget märkliga drömmande. Väldigt fint bara. Jag har sagt det förut men jag säger det igen.

Det är välkommet varje gång du säger det. Världen behöver små ljuspunkter ibland. Vi kan ha något slags feedbackloop här.

 

[Gamiel]

Hittade just att någon hade delat det gamla barnprogrammet Mumfi i en enda lång "film" på jutuben, tror att det kan vara av intresse/inspiration:

 

[Gamiel]

Frågor:

Är trollsländor något magiskt i Tistelriddare? De heter ju "troll"-sländor

Är skvader en spelbar ras, ett dumdjur eller något mytologiskt?

 

[Sinisa_]

Frågor:

Är trollsländor något magiskt i Tistelriddare? De heter ju "troll"-sländor

Är skvader en spelbar ras, ett dumdjur eller något mytologiskt?

Bra fråga. Känns som att sländor kanske har något att göra med älvorna. Speciellt sommarälvorna. Fast jag vet inte vad, eller hur de skulle vara magiska. Någonstans vill jag lägga band på mig, också, och låta djur vara "magiska" bara sådana de är. Det kan liksom räcka att det kommer en svärm vackra fjärilar ur en nyponbuske i storskogen, eller att en slända svirrar förbi. Kanske kan älvorna prata med insekter, och de olika årstidernas älvor använder olika arter.

*

Skvader får nog vara något mytologiskt, tror jag. Jag är inte så insatt i känslan kring skvadern.

 

[Gamiel]

Bra fråga. Känns som att sländor kanske har något att göra med älvorna. Speciellt sommarälvorna. Fast jag vet inte vad, eller hur de skulle vara magiska. Någonstans vill jag lägga band på mig, också, och låta djur vara "magiska" bara sådana de är. Det kan liksom räcka att det kommer en svärm vackra fjärilar ur en nyponbuske i storskogen, eller att en slända svirrar förbi. Kanske kan älvorna prata med insekter, och de olika årstidernas älvor använder olika arter.

Kanske bara de som är magiker tränade kan flyga på sländor / få dem att dra/skjuta på en båt/vagn/luftfarkost?

 

[Gamiel]

Skvader får nog vara något mytologiskt, tror jag. Jag är inte så insatt i känslan kring skvadern.

Du skulle ju kunna ha att skvader är en typ av älvfolk. Kanske andra cimeriska djur (som grip) som det också? Lite som många sago/folktro väsen är kombination av människor och andra saker (älvor har insektsvingar, troll har kosvans, fauner har getfötter och horn, m.m.) så du kan ju ha att skvader är ett älvfolk som ser ut som harfolk med tjäder vingar och stjärtfjädrar, och grip borde då se ut som lofolk (norden har ju lodjur, inte lejon) med örn- huvud (loöron dock), -vingar, och -händer.

 

[afUttermark]

Idag slog det mig att jag har hela tiden tänkt på ett seriealbum när jag tänkt på Krickdala. Klorofyll och svartråttorna.