Strategier för oss med afantasi?

[Jocke]

Och nånstans har jag läst att det är samma delar i hjärnan som aktiveras oavsett om man ”ser” bilderna eller inte. Så vi som sällan visualiserar gör det typ ändå men märker det inte.

 

[God45]

 

[Quadrante]

(Step step) (clap clap)

Konstaterar att jag aldrig har det tyst i mitt huvud, alltid är det någon röst som pratar, med mig eller jag som tänker. Det är inte alltid samma vad gäller visualisering, även om det känns viktigt för mig att jag gör (och kan). Frågar mig om jag bör anpassa mina texter, språk, mer på något sätt, eller om det inte spelar så stor roll.

 

[krank]

Konstaterar att jag aldrig har det tyst i mitt huvud, alltid är det någon röst som pratar, med mig eller jag som tänker. Det är inte alltid samma vad gäller visualisering, även om det känns viktigt för mig att jag gör (och kan). Frågar mig om jag bör anpassa mina texter, språk, mer på något sätt, eller om det inte spelar så stor roll.

I takt med att bli vuxen har jag insett att det finns ett antal sätt som andra människor skiljer sig från mig och då inte bara i grejer som vilka åsikter man har eller så, utan sånt som jag sett som fundamentalt grundläggande för vad jag upplever som mitt medvetande eller vad det innebär att ens ha ett medvetande. Det har varit spännande, och en kul utmaning av mina förutfattade meningar.

• Afantasi var en av de första. Att inse att folk hade det och att det inte gör att de har mindre rika inre liv och… egentligen inte ens behöver betyda att de t.ex. inte uppskattar att läsa texter, utan bara att deras upplevelse av att läsa en text är fundamentalt annorlunda än min.
• Brist på inre röst kom senare. Då hade jag ju redan internaliserat afantasi/hypervisualisering, så det var inte lika mycket av en chock. Men för mig så upplever jag nog en inre röst kanske 70-90% av tiden så att inte ha en är något jag fått jobba på att föreställa mig hur det är. Det känns fortfarande lite alien, men liksom kan jag tänka mig in i faktiska utomjordingars mentalitet när jag läser scifi så bör jag ju kunna tänka mig in i mina medmänniskors mentalitet också. Utan att, som en del internet-dwellers jag sett, dra slutsatsen att folk med afantasi och utan inre röst är "NPC:er".
• Jag känner lite lika med könsidentet, fast tvärtom. Där är det jag som har afantasi, eller brist. Tydligen är det så att många människor går runt och har liksom en tydlig känsla av vilket kön de är/har? En könsidentitet? Jag tvivlar såklart inte på att det är så, säger ni att ni känner er som det ena eller det andra eller något tredje kön så litar jag på er.

Vad jag försöker komma till är mest att det är fascinerande hur fullständigt olika vi kan vara som människor. Och hur lätt det är att underskatta mångfalden mitt bland oss. Vem behöver aliens, liksom, när vi kan vara såhär främmande/spännande inför varandra?

 

[Samiloth]

Nu är inte frågan i OP riktad till mig, men jag måste kommentera detta. Jag tycker det är fantastiskt att få inblick i det hela. Det är fullständigt främmande för mig, jag hade aldrig tänkt tanken på att något som afantasi kan finnas. Tack för de två artiklarna du länkade, första kapitlet av Gudsförgäten och konsten.

Det får mig att kunna granska mina egna texter och berättelser från ett helt annat perspektiv. De är helt klart viktade mer åt det visuella, medan du har mer det mer sparsamt och mer balanserat mellan visuellt, lukt och ljud. Det får mig att fundera ifall du skulle uppfatta hälften av det jag skriver i en berättelse som överflödigt då mycket inte har någon annan funktion än att hjälpa till att bygga scenen visuellt.

Mycket sköna bilder, BTW.