Det ena behöver väl inte utesluta det andra? Alla beskriver med ord. Jag har inga problem med att föreställa mig en plats. Här finns det träd, därborta ett korsvirkeshus, i fjärran snötäckta berg. Sedan använder jag ord för att beskriva den här platsen. Jag kan inte se platsen för mitt inre öga, men det betyder ju inte att jag inte kan föreställa mig den. Om du skulle spela med en blind spelledare, skulle du också säga att hen beskriver platsen med ord och inte som en verklig plats, bara för att hen inte kan se den? Att hen inte kan föreställa sig platsen, bara för att hen inte kan se?
En fras ur Wikipedialänken som @Svarte Faraonen gav: "Bland annat visade han hur personer som identifierade sig med att sakna förmågan att visualisera mentala bilder ändå ofta uppvisade en tendens att kunna ge detaljrika beskrivningar av saker de sett och upplevt." Dessa saker de sett och upplevt ses ju otvetydligen som "verkliga" av personen som beskriver, och de kan beskrivas i detalj från minnet.Det ena behöver väl inte utesluta det andra? Alla beskriver med ord. Jag har inga problem med att föreställa mig en plats. Här finns det träd, därborta ett korsvirkeshus, i fjärran snötäckta berg. Sedan använder jag ord för att beskriva den här platsen. Jag kan inte se platsen för mitt inre öga, men det betyder ju inte att jag inte kan föreställa mig den. Om du skulle spela med en blind spelledare, skulle du också säga att hen beskriver platsen med ord och inte som en verklig plats, bara för att hen inte kan se den? Att hen inte kan föreställa sig platsen, bara för att hen inte kan se?
Jag tror att du blandar ihop förmågan att visualisera med förmågan att föreställa sig. Jag kan föreställa mig en plats utan problem, men jag har väldigt svårt att visualisera den. Jag vet precis hur det ser ut hemma i mitt barndomshem, och kan beskriva det i detalj. Att säga att mitt barndomshem "bara är ord" vet jag inte riktigt vad det skulle betyda. Jag skulle också kunna rita det från minnet. Men jag kan inte visualisera det.Man märker absolut skillnaden mellan någon som ser platsen och beskriver den och någon som bara använder ord. Det finns en skillnad man märker i om de har qualia eller inte.
Jag vet inte, har inte spelat med en spelledare som har en synskada.
Jag tänker att folk som tror att afantasiker inte kan föreställa sig saker måste bli förvånade när deras kompis känner igen dem på stan. Tror @God45 att jag känner igen min vän genom slutledningsförmåga? "Hm, jag vet att min kompis har kort hår och ofta klär sig i skinnjacka. Det där skulle kunna vara han!" Nej, jag vet såklart precis hur min kompis ser ut, även om jag inte kan skapa mig en mental bild av honom i skallen.
Nää, att kunna visualisera saker och att kunna beskriva saker är två skilda färdigheter. Det du beskriver är spelledare som tycker att beskrivningar är jobbiga eller onödiga (eller nån som verkligen gillar blorb).Man märker ganska snabbt om ens spelledare har afantasi dock. Beskrivningarna av saker tenderar att vara förberedda listor eller så är beskrivningarna väldigt tekniska och utan detalj. Det är som att istället för att spela Skyrim så spelar man Akalabeth.
Ja, sorry, jag gick lite för långt här. Tog nog lite illa upp vid påståendet att mitt föredragna spelsätt är "fundamentalt något mindre och mindre vackert".Nej det tror jag inte och jag har inte skrivit något som antyder det heller. Det känns som att du tar min beskrivning av att ha spelat med spelledare med afantasi som en attack och det var den inte menad som. Är du övertygad om att det inte märks någon skillnad så är det ju bra för dig.
Ja, sorry, jag gick lite för långt här. Tog nog lite illa upp vid påståendet att mitt föredragna spelsätt är "fundamentalt något mindre och mindre vackert".
Det kan absolut vara så att du märker skillnad på spelledare med afantasi och spelledare utan det (fast liksom, hur många sådana spelledare har du spelat med? Hur vet du att det är afantasin och inte något annat som gör skillnaden?), men det jag vänder mig mot är att den som inte visualiserar en plats bara säger "ord". Liksom, jag kan ju uppenbarligen föreställa mig en plats och beskriva den från minnet, så varför skulle jag inte kunna föreställa mig en påhittad plats och beskriva den? Jag kan ju inte visualisera mina minnen, heller.
Så visst, om du tycker att spelledare med afantasi har sämre beskrivningar så kan det vara så. Men det betyder inte att de inte kan föreställa sig en plats och beskriva den utifrån hur de föreställer sig att den ser ut.
Jag har livlig fantasi och god inre visualiseringsförmåga men jag är ganska dålig på att i ord beskriva det jag visualiserar. Lite skämtsamt är det som om jag förutsätter att spelarna ser det jag ser (i min fantasi).
Ett gott ordförråd kombinerat med ett aktivt läsande av olika skönlitterära texter tror jag har en större inverkan på vår förmåga att beskriva än vad anfantasi har.
Det låter så när man läser tråden. Men förutom ordförråd tror jag det även handlar om träning i att verbalisera ”det inre”. Det är bl.a. därför det finns författarskolor. Jag tror den där verkstadsklubben här på wrnu har tränat sånt också (eller så har jag inbillat mig det).
Ackerfors said:Skönlitterärt kan jag förstå, till och med uppskatta, den typen av vrickade beskrivningar (annars hade det varit nästan omöjligt att läsa, exempelvis, China Miéville) men ställd inför det knarrande dysterberget blir jag villrådig, det saknar en materialitet som i princip krävs för att jag ska klara att göra något med det. Vissa spel klarar av att vara konstiga utan att exkludera mig som inget inre ser: Ultraviolet Grasslands (2019) exempelvis, ett fantasyspel som fokuserar på karavanresor där den märkliga världen presenteras pö om pö och där karavanens administration alltid går att falla tillbaka på när omvärlden tycks för ogenomtränglig.
Mitt spontana svar är ”bieffekt”. Jag vet inte om det helt saknar funktion. Bästa svaret på detta skulle man nog få om man frågade någon som haft en visualiseringsförmåga och sedan tappat den. Men jag tror att det är mycket mindre viktigt än visualiserares intuition säger.Jag kan inte riktigt köpa Genesis övertygelse att det inte fyller någon funktion alls (varför har vi det då?)
Mitt spontana svar är ”bieffekt”. Jag vet inte om det helt saknar funktion. Bästa svaret på detta skulle man nog få om man frågade någon som haft en visualiseringsförmåga och sedan tappat den. Men jag tror att det är mycket mindre viktigt än visualiserares intuition säger.
Känns lite relaterat till det där gapet där vi fattar beslut innan vi själva är medvetna om att fatta det. Jag tror att bilderna är en output, inte en input.
Vad jag kom att fundera på när jag skrev är om det är någon här som lider av liknande problem och har funnit strategier eller hjälp för att underlätta rollspel utan en sinnets teater?
Nånå... tror att fantasi kan vara både en fördel och en nackdel. Jag kan inte riktigt köpa Genesis övertygelse att det inte fyller någon funktion alls (varför har vi det då?)