Stranger Things 5

Ja, man kan se det som nostalgiska plot holes.
Antar att samma sak gäller med att det i S1 krävdes feta hazmat suits för att ens kunna vistas i upside down, och i S5 är det en tråkig skolutflykt med småbarn, nemas problemas.
 
Antar att samma sak gäller med att det i S1 krävdes feta hazmat suits för att ens kunna vistas i upside down, och i S5 är det en tråkig skolutflykt med småbarn, nemas problemas.
Just den grejen kändes väldigt mer som att det var tunga försiktighetsåtgärder från militärens sida för att det var en ny okänd plats, snarare än att det faktiskt var farligt. Will hänger ju där rätt länge och verkar ju mest lida av nedkylning och undernäring.

Däremot är det ju riktigt korkat att militären fortfarande envisas med att deras soldater ska ha värdelösa skjutvapen och inte bara ge flamethrowers till alla, även efter typ 5 år av massaker.
 
Just den grejen kändes väldigt mer som att det var tunga försiktighetsåtgärder från militärens sida för att det var en ny okänd plats, snarare än att det faktiskt var farligt. Will hänger ju där rätt länge och verkar ju mest lida av nedkylning och undernäring.

Däremot är det ju riktigt korkat att militären fortfarande envisas med att deras soldater ska ha värdelösa skjutvapen och inte bara ge flamethrowers till alla, även efter typ 5 år av massaker.
De tunga försiktighetsåtgärderna verkar dock inte ha hindrat Brenner från att superundersöka maskhålet och väggen som ingen vetat om att de existerade förrän det passade i S5, på den vad det nu kan vara veckan han hade på sig innan han blev avsatt.
 
Tyckte det största problemet med slutet var att det var så slött och oinspirerat. Allting löses genom att skjuta mycket på en jätteinsekt, var det det bästa de kunde komma på? Inga fiffigheter eller tvingas lista ut något (eller gud förbjude offra något). Att ingenting hade några konsekvenser var också aningen skumt (verkar ok att skjuta ihjäl några soldater).

De två sista scenerna var passande och fina dock.
 
Fullt rimliga invändning ovan och även tidigare i tråden men jag gillade den femte säsongen. Nu är väl min uppfattning att endast den första säsongen är oumbärlig och att serien gjorde sig bäst i småskalig, fokuserad form. Så jobbar förstås inte den femte säsongen och nog bågnar berättandet emellanåt under den ständigt svällande ensemblen, bombastiska utsvävningar, logiska krumsprång och uppseendeväckande teoribyggen. Å andra sidan är hajhopperi inget nytt för serien och noga räknat framstår väl allehanda actionhjältefasoner inte som mer långsökta än det tidigare avtäckandet av Metallguden Eddie, om än något mindre inspirerade.

På gott och ont ter sig väl femte säsongen i mångt och mycket som ett ärevarv. Handlingens bärande delar hade sannolikt rymts i en mer disciplinerad version av den fjärde säsongen och mycket tid ägnas åt i slutänden inte särdeles kaloririka sidospår. I fluffigheten får dock alla inblandade gott om utrymme att bre ut sig. Att serieskaparna är tämligen förtjusta i sin rollista har stått klart sedan länge och här snålas knappast på tillfällen till ordentliga avtackningar. Man hade ju kunnat tänka en tätare, mindre kärvänlig avslutning på serien men jag tror inte att det nödvändigtvis känts mer givande.

Jag har nog inte hört någon tycka att Stranger Things avrundades för tidigt och även om jag inte ser den femte säsongen som någon av de starkaste tycker jag den fungerar som avslutning. Den generöst tilltagna epilogen balanserar rätt elegant åtskilliga avsked där det (låt vara nu gravt överåriga) gänget lämnar barndomen bakom sig och ser en framtid utan varandra, samtidigt som tittaren serveras några sista, trivsamt sentimentala stunder. På det hela taget ett milt vemodigt men framåtblickande farväl, vilket är gott nog för mig. Lite ironiskt förstås att Stranger Things: Tales From ’85 redan uppmuntrar ny nostalgi, nu inte så mycket för 80-talet som för själva moderseriens tidigare dagar. Undrar vem som - möjligen - offrar sig för att bryta den cirkeln?

Inget fel på hajhopperi, för övrigt. Jag ser fortfarande den oförglömliga Never Ending Story sekvensen i tredje säsongen som en av seriens största stunder.

 
Back
Top