Nekromanti [Stål och Skugga] Go team!

[Kendofarfar]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Jag har ju redan tidigare funderat på vart man kan tänkas flu och beger mig nu dit.
Hör på adrenalin stöder jag i ett bord och välter en tjock man bärandes två krus som ännu så länge bara stått och glott på oss inne på tavernan.
För min del gäller det att få ett så långt försprång som möjligt för uthållighet det har jag men hastigheten är det däremot lite sämre med.
Saker och personer som råkar stå i min väg den första biten a flykten får skylla sig själva - men det förstår nog de flästa när jag väl är annalkande. Djupt framåtlutad springar jag nämligen. Nästan så djupt framåtlutad att jag faller men nog för att minimera hasighetsförlusten till träbenet.
Hade det inte varit för adrenalinet hade de hårda stötarna, som vibrerar upp genom träet från marken, antagligen fått mig oförmögen att sluta springa ganska snabbt.

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Mikolos: Du rusar ut, hör ett krus krossas när du råkar stöta till någon, och är ute på torget. Här har folk börjat samlas försiktigt, och det är endast med möda du kan knuffa dig fram. Akakios ryggtavla syns framför dig i folkhopen.

Akakios: Även du springer för livet, när en idé plötsligt uppstår i ditt huvud. Demetrios -- din fars gamle vän (se tidigare PM) -- håller till här i hamnen, och du vet var han bor. Om ni kan undgå att bli förföljda kan ni gömma er hos honom -- men vad blir följderna, både för honom och er, om folk ser er? Vad väljer du?

 

[Lange]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

"Ja, farbror Demetrios... vågar jag ta risken?" Tanken slår mig och mina steg driver mot hamnen men valet har ännu inte fattats.

Jag vänder mig om och springer baklänges en kort bit för att se var Mikolos är och eventuella förföljare, för att vända mig tillbaka och sakta av lite på takten.

"Vågar jag... men jag måste... det är inte bara mitt liv på spel!" Tillslut fattar jag ett beslut. Jag tänker dra mig ner mot hamnen för att hitta någon plats att försvinna samt för att se hur landet ligger.

Om vi har skakat av oss våra blodtörstiga förföljare kommer jag dra mig tillbaka till torget men om allt går åt helvetet blir jag tvungen att lita på att vi kan ta oss till Demetrios oupptäckta. Jag vill inte utsätta mina släktingar för fara i onödan, tillräckligt många ur min ätt har mött döden i förtid.

 

[Kendofarfar]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Jag hakar på Akakios om möjligt.

 

[Markehed]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Själv plockar jag fram ett skinn med vin, utspätt med vatten. Kan inte låta sinnena trubbas av även om det vore skönt att få sig ett riktigt rus. Ur en ränsel som hänger från sidan plockar jag upp en persika. Den har blivit lite kantstött och har en brun fläck. Det är så rötan sprider sig. Det börjar som en liten fläck men sprider sig snabbt för att sluka hela frukten.

Från en skida vid ryggslutet drar jag min dolk. Ett verktyg som är för stort för ändamålet, men får duga ändå. Jag skär bort det drabbade området. Trots att kniven har hack i eggen och skulle må bra av att slipas så skär den enkelt genom köttet. Jag kastar bort det skadade, det vanställda. Människor är inte som frukt. Det är inte så enkelt.

Jag tar en stor tugga och känner sötman. Ovanligt saftig och god.

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Mikolos och Akakios: Med brinnande lungor rusar ni in på en mindre gata som vrider sig fram mot hamnen. Endast ett fåtal personer är ute här, men vem som helst kan vara en potentiell informatör. Några förföljare har ni inte, så vitt ni vet, men ordet är antagligen redan på väg ut på gatorna. När ni pustar ut i en gränd inser ni, med den där obehagliga känslan av att sakna utvägar, att det finns en möjlighet att detta leder till att inbrottet i kväll inte sker. Om så sker kommer Nikoleta inte vara nöjd -- men don Cirillo kommer säkert vara värre. I vart fall har folk ögonen öppna efter er nu, så att gömma sig igen kommer vara svårt.

Pantheras: Från din säkra position blickar du ut över ett torg där lugnet till synes vilar igen. Du vet dock att fiender kan finnas var som helst där ute. Kanske misstänker de nu sabotage mot inbrottet -- å andra sidan, kanske har Mikolos och Akakios fungerat som avledningsmanöver. Men tvingas du klara dig på egen hand då? Att ta kontakt med de andra går i vart fall inte nu.

 

[Kendofarfar]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

"Vi får..." djupt andetag "...ta det lugnt, hålla oss undan och ligga lågt hela kvällen." Ett djupt andetag till.
"Pantheras... Pantheras får klara sig själv. Vi kommer ha alla... ögon på oss om vi rör oss ute mer ikväll och den sortens uppmärksamhet behövs inte."
"De mesta vi kan göra för honom är att möta upp honom när han är klar för att hjälpa honom att bära, men jag vet inte hur vi ska lyckas möta upp honom."
"Nu får vi bara ligga lågt och vila ett tag. Turas om att sova kanske - sömn är något vi verkligen behöver."

 

[Lange]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Försjunken i tankar kontemplerar jag våran situation.
"Jo, vi är ganska körda."

"...men vi måste försöka lösa det så gott det går. Vårt hopp ligger hos Pantheras att han lyckas kapa kista på egen hand. För då kan vi möta upp honom hos Nikoleta. Fram tills dess dock måste vi ju som sagt hålla oss dolda."

Blickar upp mot hustaken och den mörknande skyn.

"Jag hade en tanke på att ta sig upp på ett tak. Om man kommer upp lite halvsmidigt på en sätt eller så borde man kunna ligga tryckt, eller?"

Tittar lite på Mikolos träben.

"Och det där borde inte hindra dig att klättra. Jag såg minsann hur du kom över den där väggen hos Katerina. Svisch! *gestikulerar med händerna* som en katt, eller nått."

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Takvägarna i hamnen är ni båda väl bekanta med sedan tiden då ni arbetade för Yiorgi, och med försiktighet lyckas ni röra er till ett gömställe bakom en kupol på ett sjukhem för åldriga nunnor -- inga som kommer att kila upp på taket i onödan. Ni har viss utsikt över kanalen, och lär kunna se Pantheras när han dyker upp. Ni trycker där uppe tills natten faller.

Samtidigt har lugnet åter fallit över torget, och du, Pantheras, har slagit dig till ro i ditt gömställe. Under tiden du har befunnit dig där uppe har du sett en trolig utkik placera sig i ett gatuhörn. Om du glider ned på andra sidan statyn och rör dig in i gränderna kan du nog navigera bakom honom, och sedan ta dig in i lokalen.

 

[Markehed]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Jag har ju ingen nytta av att ta mig in i lokalen, jag ska ju bara ha tag på det som förs ut ur den. Eventuellt får jag ta och slå utkiken medvetslös men frågan är om det är värt att göra det nu. Väntar jag kan jag ju göra det under skydd av mörkret.

Att göra inbrott och bryta sig in är inte min stil. Mikolos visade mig sina låsdyrkningsverktyg. De såg bara löjliga ut i mina härdade händer. Att utföra grovarbete duger de bra till men försöker jag mig på finhantverk ser det mest löjeväckande ut. Jag är byggd för ett enkelt liv.

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Problemet ligger förstås i att du inte vet var bytet kommer att dyka upp. När ni var tre kunde ni ha uppsikt över de flesta vägar, men nu har du bara ditt begränsade perspektiv.

 

[Markehed]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Jag väntar tills dess att det är mörkt och torget ligger nästan öde. Jag glider så tyst som möjligt nedför statyn och landar i hölasset. Efter ett par sekunders väntan tar jag mig upp och frigör en av klubborna från bältet. Det känns säkrast att ta en liten omväg för att kunna komma upp bakom honom. Andningen bromsas in både för att lugna mig själv och för att undvika upptäckt. [Off: Jag spenderar ett självförtroende.] Att förbli osedd har aldrig varit min starkaste diciplin men nu är det viktigt.

Kommer jag fram till honom oupptäckt lägger jag en hand över munnen på personen och drar sedan klubban i bakhuvudet. Jag fångar sedan upp kroppen då den faller ihop.

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

[OFF: Kropp + Förflyttning:
Sinne + Vaksamhet: ]

Du smyger upp bakom honom och lägger handen för hans mun. Din klubba faller mot hans huvud.

[OFF: Kropp + Närkamp + 2 (för framgångarna ovan): , +1 skada.
Hälsa: ]

Ditt slag tar väl, och han förlorar medvetandet. Hur länge vet du inte. Du har några tygtrasor att tysta honom och bunta ihop honom med, men samtidigt vet du sedan kriget att även en skadad fiende kan röja dig. Dessutom har Sotiris knappt kallnat än -- åtminstone inte i dig. En stövelklack mot nacken, bara... tanken lockar och pockar.

 

[Markehed]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Jag tittar ett tag på kroppen som ligger på marken. Det tar inte mer än ett innan jag fattat ett beslut. Han är en fiende som kan komma tillbaka och göra oss skada. Jag greppar honom runt huvudet och vrider till. Det knäpper till och jag vet att nacken är knäckt.

Jag drar in honom i en gränd och studerar han kroppsbyggnad. Är han i min storlek. Själv är jag ju ganska normalbyggd och det skulle nog inte vara omöjligt att hans kläder skulle passa mig. Det skulle vara en bra täckmantel. Så fall tar sätter jag på mig hans kläder. I alla fall mantel och huva om han har det.

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Ingen huva, men däremot en mantel. Han har dessutom ett par nya, dekorerade sandaler, som kan ge ett välkommet bidrag till hyra och mat. Du hänger dem vid bältet, döljer kroppen bakom en vattentunna och spänner fast manteln vid axeln.

 

[Markehed]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Jag ersätter utkiken på den plats han precis stod. På avstånd kan jag garanterat misstagas för den ursprungliga utkiken, i alla fall i mörkret. Och om han fungerar som utkik har han troligtvis en bra uppsikt över var saker kommer att hända. Jag stannar åtminstone ett tag och ser om någonting händer.

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Nattens timmar flyter fram utan att något sker. Du börjar känna de där persikornas inverkan på dina tarmar, men är inte sugen på att missa ditt byte bara för att du behövde gå och skita. Till din klagande tarm sållar sig även sömnen, som försöker göra dig uppmärksam på att du inte sovit sedan du dåsade till av utmattning i den där likdoftande källaren. Det känns redan så länge sedan...

Dina pinor avbryts plötsligt av att du ser något röra sig. Ur en dörr kommer två personer, varav en tycks ha en låda under armen. I mörkret kan du inte urskilja några övriga drag. Likt en vältränad jakthund glömmer du allt annat, nu när bytet är siktat.

 

[Markehed]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

Sinnena skärps omedelbart. Jag sätter direkt benen i arbete och ökar till en rask gång. Nu gäller det. Har de några vapen på sig är det viktigt att vara medveten om det i förväg. Den här gången frigör jag båda klubborna från bältet. Risken är att jag kommer att behöva slåss mot flera samtidigt. De är två personer framför mig och det är inte osannolikt att de har fler utkikar. Jag försöker undvika upptäckt samtidigt som jag försöker korta ner avståndet mellan mig och mitt byte. All trötthet känns som bortblåst och hjärtslagen ökar i takt med mina steg.

Redan nu går jag igenom möjliga scenarion för hur striden kommer gå till. Det bästa vore om jag lyckas överraska dem. Först ett kraftfullt slag mot knäskålen på den som bär kistan. I vissa fall är det enklare att oskadliggöra än att döda. Med en krossad knäskål kan du varken fly eller förfölja.

Kylig metall vilar mot mina handflator. Det är en bra känsla.

 

[Svarte Faraonen]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

[OFF: De där regelbeskrivningarna tar upp onödigt med utrymme i inläggen, så jag skiter framgent i dem. Säg till om ni vill ha tillbaka dem.]

Du tar en sidogata du vet kommer låta dig komma ut obemärkt bakom dem. Du tar några kvicka men ändå tysta steg, och kommer ut på lagom avstånd för att kvickt spurta fram mot dem och slå en med klubban.

När du tar de första löpstegen vänder sig den som bär på lådan som om han blivit ormbiten, kastar en hastig blick mot dig, och börjar springa. Den andra personen är långsammare, och hinner knappt börja springa innan du är framme. Du ser en kniv glänsa i månljuset. Tar du striden nu (med möjlighet att få in ett snabbt dråpslag), eller sätter du efter lådan?

 

[Markehed]

Re: [Stål och Skugga] Försåt

[OFF: Kan direkt säga att jag vill ha tillbaka reglerna jag gillade det faktiskt.]

Jag svär tyst när de de börjar springa. Nu gäller det. Försvar är ingenting jag bryr mig om i dagsläget. Jag går in med full kraft för att sakta ner honom. Ett slag mot benen så har jag det försprång jag behöver och ska inte behöva oroa mig över honom längre. Ett slag är allt som behövs. Missar jag så stannar jag inte upp för att försöka få in ett till. Väljer han att anfall mig så får jag hoppas på att ringbrynjan skyddar mig nog. Bara han inte går mot benen eller huvudet.

Jag försöker i högsta mån möjligt hålla koll på den andre flyende mannen. Det är ju kistan jag vill åt. Så länge jag inte tappar bort honom så borde jag ha en god chans att komma i kapp honom.