SS Manticore. Rutland Space
- Thread starter NordicMouse
- Start date
Sidd
”Bybo”
Okidoki 
Devin drar på sig en skyddshjälm som ligger å skräpar i röran på golvet och bestämmer sig för att öppna dörrslussen och bege sig till rymddräkterna som finns i Hangar B på våning 3.
Med den tunga Caulderbrännaren tryggt i famnen känner Devin sig som rymdens mäktigaste hjälte. De som en gång var Nyx och Roy är inte längre människor och de vet nu vad som väntar när den oövervinnliga Devin kommer farande.
Flytta på er eller brinn!
ELDAR SIG FRAM TILL B-HANGAREN!
Devin drar på sig en skyddshjälm som ligger å skräpar i röran på golvet och bestämmer sig för att öppna dörrslussen och bege sig till rymddräkterna som finns i Hangar B på våning 3.
Med den tunga Caulderbrännaren tryggt i famnen känner Devin sig som rymdens mäktigaste hjälte. De som en gång var Nyx och Roy är inte längre människor och de vet nu vad som väntar när den oövervinnliga Devin kommer farande.
Flytta på er eller brinn!
ELDAR SIG FRAM TILL B-HANGAREN!
NordicMouse
Swordsman
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Patrullerar våningen, svävar i tyngdlösheten med sin eldkastare.
Astrogator Orb Leonis. Du lutar dig mot konsolen och trycker in kommandot till skeppets intercom. Din röst ekar ut i det röda nödbelysningen, metallens tystnad som fond.
"Det här är Astrogator Orb Leonis. Drivsystemen är stabila, men... något täpper till impulsutblåset utifrån. Systemet kräver fysisk inspektion. Vi behöver frivilliga – Hangar B på våning tre. Full rymdutrustning."
Du hinner inte avsluta tanken förrän ett phazer-skott exploderar vid sidan av dig. Du rycker till, vänder dig –
– och ser säkerhetsofficeraren som jobbat bredvid dig stå med vapnet höjt, andan tung, blicken fixerad vid cell 03-A.
Något svart, glänsande och slemmigt pressar sig ut, som en trög men målmedveten tunga av mörker. Det slingrar fram, glider längs golvet som om det kände lukten av liv.
Cellen hade varit tyst länge. Inga ljud från Stina, den unga forskaren som spärrats in efter sitt sammanbrott.
Nu vet du varför. Den där slemmiga saken... det var hon. Eller snarare – det som var kvar av henne. Parasiten har lämnat sin värd. Och nu letar den efter någon ny.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Rorsman Hampus Pike. Du kliver ut på våning 4, ner från den manuella korridoren. Värmen slår emot dig direkt – tung, kvävande. Ventilationen verkar vara avstängd, luften står stilla och svetten pärlar sig i nacken inom sekunder.
Ett dovt dunk hörs längre bort. Metall mot metall. Något som släpar sig fram.
Du smyger längs väggen, bultsvetsaren redo i händerna. Du når ett hörn och kikar fram.
Två humanoida former rör sig långsamt i korridoren mot maskinrummet. Deras rörelser är ryckiga, osynkade – som om deras leder inte riktigt förstår hur kroppar ska fungera. Svart slem rinner i tunna strimmor längs deras hud, som svett, men tjockare. Tyngre.
Deras ögon – svarta, blanka – vänder sig mot dig. De ser dig. Du känner det. De börjar röra sig – långsamt, gurglande, som om de slogs med varandra om rätten att kasta sig över dig. Armbågar trycker, huvuden rycker. De är förvrängda versioner av människor.
Vetenskapsforskare Silas Blackmoore. Du kliver ut ur schaktet bakom Hampus, pfazern redan i handen. Bakom dig pressar sig teknikerna tätt ihop, ögonen vidöppna, andhämtningen kort.
Du hör stegen – tunga, snubblande – komma närmare.
När du ser vad det är som närmar sig, vet du instinktivt att det inte finns något kvar av de personer de en gång var. Du höjer pfazern och trycker av. En grön stråle slår mot den vänstra varelsen – men den fortsätter röra sig. Sakta, men målmedvetet.
Logistikofficer Devin Lafayette Du kommer ut från maskinrummet – Caulderbrännaren redan aktiv. Flamman kastar flackande skuggor över väggen och sveper direkt över den högra varelsen – Roy, eller det som fanns kvar av honom.
Flamman skär genom axeln. Varelsen rycker till med ett ohyggligt gurglade, och armen faller av med ett fräsande ljud, slår i golvet – och rör sig fortfarande.
En tentakel-liknande slemslinga glider från den avhuggna armen rakt mot Hampus som svingar bultsvetsaren med en kraftig båge. Den glödande spetsen träffar slemmet med en väsning – och det bränner ihop, rycker till, smälter till svart, stilla massa.
Information om skeppet.
SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Patrullerar våningen, svävar i tyngdlösheten med sin eldkastare.
Astrogator Orb Leonis. Du lutar dig mot konsolen och trycker in kommandot till skeppets intercom. Din röst ekar ut i det röda nödbelysningen, metallens tystnad som fond.
"Det här är Astrogator Orb Leonis. Drivsystemen är stabila, men... något täpper till impulsutblåset utifrån. Systemet kräver fysisk inspektion. Vi behöver frivilliga – Hangar B på våning tre. Full rymdutrustning."
Du hinner inte avsluta tanken förrän ett phazer-skott exploderar vid sidan av dig. Du rycker till, vänder dig –
– och ser säkerhetsofficeraren som jobbat bredvid dig stå med vapnet höjt, andan tung, blicken fixerad vid cell 03-A.
Något svart, glänsande och slemmigt pressar sig ut, som en trög men målmedveten tunga av mörker. Det slingrar fram, glider längs golvet som om det kände lukten av liv.
Cellen hade varit tyst länge. Inga ljud från Stina, den unga forskaren som spärrats in efter sitt sammanbrott.
Nu vet du varför. Den där slemmiga saken... det var hon. Eller snarare – det som var kvar av henne. Parasiten har lämnat sin värd. Och nu letar den efter någon ny.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Rorsman Hampus Pike. Du kliver ut på våning 4, ner från den manuella korridoren. Värmen slår emot dig direkt – tung, kvävande. Ventilationen verkar vara avstängd, luften står stilla och svetten pärlar sig i nacken inom sekunder.
Ett dovt dunk hörs längre bort. Metall mot metall. Något som släpar sig fram.
Du smyger längs väggen, bultsvetsaren redo i händerna. Du når ett hörn och kikar fram.
Två humanoida former rör sig långsamt i korridoren mot maskinrummet. Deras rörelser är ryckiga, osynkade – som om deras leder inte riktigt förstår hur kroppar ska fungera. Svart slem rinner i tunna strimmor längs deras hud, som svett, men tjockare. Tyngre.
Deras ögon – svarta, blanka – vänder sig mot dig. De ser dig. Du känner det. De börjar röra sig – långsamt, gurglande, som om de slogs med varandra om rätten att kasta sig över dig. Armbågar trycker, huvuden rycker. De är förvrängda versioner av människor.
Vetenskapsforskare Silas Blackmoore. Du kliver ut ur schaktet bakom Hampus, pfazern redan i handen. Bakom dig pressar sig teknikerna tätt ihop, ögonen vidöppna, andhämtningen kort.
Du hör stegen – tunga, snubblande – komma närmare.
När du ser vad det är som närmar sig, vet du instinktivt att det inte finns något kvar av de personer de en gång var. Du höjer pfazern och trycker av. En grön stråle slår mot den vänstra varelsen – men den fortsätter röra sig. Sakta, men målmedvetet.
Logistikofficer Devin Lafayette Du kommer ut från maskinrummet – Caulderbrännaren redan aktiv. Flamman kastar flackande skuggor över väggen och sveper direkt över den högra varelsen – Roy, eller det som fanns kvar av honom.
Flamman skär genom axeln. Varelsen rycker till med ett ohyggligt gurglade, och armen faller av med ett fräsande ljud, slår i golvet – och rör sig fortfarande.
En tentakel-liknande slemslinga glider från den avhuggna armen rakt mot Hampus som svingar bultsvetsaren med en kraftig båge. Den glödande spetsen träffar slemmet med en väsning – och det bränner ihop, rycker till, smälter till svart, stilla massa.
Information om skeppet.
SS Manticore
Sidd
”Bybo”
Flytta på er eller brinn!
ELDAR MIG FRAM TILL B-HANGAREN!
ELDAR MIG FRAM TILL B-HANGAREN!
NordicMouse
Swordsman
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman patrullerar längs korridoren på våning 3, svävandes genom tyngdlösheten med eldkastaren tryggt i händerna. Ögonen spejar, musklerna är spända, som en rovfågel i väntan på byte. Orb’s röst sprakar till i intercomsystemet. Något blockerar impulsutblåset utifrån. Fysisk inspektion krävs. Men det är inte allt – det finns något på din våning. Något som har lämnat en människa bakom sig.
Astrogator Orb Leonis. Du backar försiktigt ut från säkerhetsrummet, pfazern darrande i säkerhetsofficerarens händer bakom dig. Han skjuter – ett snett skott som slår in i väggen bredvid den slemmiga massan som slingrar sig ut från cellen. Paniken lyser i hans ögon.
Det där slemmet… det vet att ni är där. Det rör sig med en krypande, nästan nyfiken hunger. Du beger dig mot Hangar B, med blicken vaksam.
Framför dig, genom korridoren, far Rutger Hagman som en projektil i tyngdlösheten.
Eldkastaren laddad. Blicken fylld av ilska. Hans kropp skär genom luften, stövlarna slår lätt mot väggarna när han korrigerar kursen. Ni möts med en snabb blick – ord behövs inte. Ni vet vad som står på spel.
Sedan bryts kontakten. Ni fortsätter åt varsitt håll. Hangar B är fortfarande utan gravitation. Den är tom… stilla. Inga hot synliga – men tystnaden är aldrig trygg på Manticore.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Rorsman Hampus Pike. Tillsammans med Vetenskapsforskare Silas Blackmoore skyddar ni teknikerna när de tar sig fram mot maskinrummet.
Ni skjuter, bränner – och förintar det som en gång var två av era medarbetare. Deras rörelser är långsamma men hotfulla, kropparna slemmiga och förvridna.
Doften är kvävande. På våning 4 är ventilationen fortfarande avstängd, och värmen trycker mot huden som ett ångbad av bränt kött och smält plast.
Teknikerna lyckas nå maskinrummets dörr, och inifrån hörs maskinchef Edvina Larsson ropa till: "Mer folk! Äntligen!"
Logistikofficer Devin Lafayette. Du ser hur Nyx och Roy faller.
Silas phazer träffar först, och Hampus' bultsvets följer upp – flammande hetta mot det svarta slemmet som krackelerar som torr lera.
Det finns ingen mänsklighet kvar i deras ansikten. Bara förvridna grimaser och tomma, blanka ögon. Du trycker av med din Caulderbrännare – ett verktyg skapat för finmekanik, inte strid.
Strålen slår snett i kaoset. Du hinner knappt förstå förrän du ser Silas rycka till – bränd över sin vänstra överarm. Svedd hud, svartnad ärm. Men du hinner inte reagera – adrenalinet tar över. Du klättrar uppåt mot våning tre, svävar genom korridoren, fast besluten att nå Hangar B.
Vetenskapsforskare Silas Blackmoore: Din vänstra överarm bränner av smärtan. En del av uniformen har smält fast i huden.
Det blöder inte, men handen svarar inte som den ska – nerven är troligtvis skadad.
Du kan fortfarande stå. Tänka. Men att använda armen – det blir en annan sak.
Information om skeppet.
SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman patrullerar längs korridoren på våning 3, svävandes genom tyngdlösheten med eldkastaren tryggt i händerna. Ögonen spejar, musklerna är spända, som en rovfågel i väntan på byte. Orb’s röst sprakar till i intercomsystemet. Något blockerar impulsutblåset utifrån. Fysisk inspektion krävs. Men det är inte allt – det finns något på din våning. Något som har lämnat en människa bakom sig.
Astrogator Orb Leonis. Du backar försiktigt ut från säkerhetsrummet, pfazern darrande i säkerhetsofficerarens händer bakom dig. Han skjuter – ett snett skott som slår in i väggen bredvid den slemmiga massan som slingrar sig ut från cellen. Paniken lyser i hans ögon.
Det där slemmet… det vet att ni är där. Det rör sig med en krypande, nästan nyfiken hunger. Du beger dig mot Hangar B, med blicken vaksam.
Framför dig, genom korridoren, far Rutger Hagman som en projektil i tyngdlösheten.
Eldkastaren laddad. Blicken fylld av ilska. Hans kropp skär genom luften, stövlarna slår lätt mot väggarna när han korrigerar kursen. Ni möts med en snabb blick – ord behövs inte. Ni vet vad som står på spel.
Sedan bryts kontakten. Ni fortsätter åt varsitt håll. Hangar B är fortfarande utan gravitation. Den är tom… stilla. Inga hot synliga – men tystnaden är aldrig trygg på Manticore.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Rorsman Hampus Pike. Tillsammans med Vetenskapsforskare Silas Blackmoore skyddar ni teknikerna när de tar sig fram mot maskinrummet.
Ni skjuter, bränner – och förintar det som en gång var två av era medarbetare. Deras rörelser är långsamma men hotfulla, kropparna slemmiga och förvridna.
Doften är kvävande. På våning 4 är ventilationen fortfarande avstängd, och värmen trycker mot huden som ett ångbad av bränt kött och smält plast.
Teknikerna lyckas nå maskinrummets dörr, och inifrån hörs maskinchef Edvina Larsson ropa till: "Mer folk! Äntligen!"
Logistikofficer Devin Lafayette. Du ser hur Nyx och Roy faller.
Silas phazer träffar först, och Hampus' bultsvets följer upp – flammande hetta mot det svarta slemmet som krackelerar som torr lera.
Det finns ingen mänsklighet kvar i deras ansikten. Bara förvridna grimaser och tomma, blanka ögon. Du trycker av med din Caulderbrännare – ett verktyg skapat för finmekanik, inte strid.
Strålen slår snett i kaoset. Du hinner knappt förstå förrän du ser Silas rycka till – bränd över sin vänstra överarm. Svedd hud, svartnad ärm. Men du hinner inte reagera – adrenalinet tar över. Du klättrar uppåt mot våning tre, svävar genom korridoren, fast besluten att nå Hangar B.
Vetenskapsforskare Silas Blackmoore: Din vänstra överarm bränner av smärtan. En del av uniformen har smält fast i huden.Det blöder inte, men handen svarar inte som den ska – nerven är troligtvis skadad.
Du kan fortfarande stå. Tänka. Men att använda armen – det blir en annan sak.
Information om skeppet.
SS Manticore
Sidd
”Bybo”
Sorry Silas men Caulderbrännaren är inte att leka med.
Flytta på er eller brinn!
ELDAR MIG IN TILL B-HANGAREN!
Flytta på er eller brinn!
ELDAR MIG IN TILL B-HANGAREN!
Ajaj inte bra, överlever jag detta ska jag klaga hos de som gör uniformerna. Plast är dåligt, bomull eller linne bör det vara! Mer brandtåligt!
Hur som jag tar tacksamt emot hjälpen och försöker behandla brännskadan. Sedan fortsätter jag skydda de som. Behöver skyddas.
BEHANDLA SKADA, SKYDDA DE ANDRA
Hur som jag tar tacksamt emot hjälpen och försöker behandla brännskadan. Sedan fortsätter jag skydda de som. Behöver skyddas.
BEHANDLA SKADA, SKYDDA DE ANDRA
NordicMouse
Swordsman
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Du svävar tyst genom korridoren, omgiven av blinkande rödljus och metall som ekar av tystnad.
Framför dig, i skarven mellan två sektioner, ser du det: En slemmig, svart klump pressar sig ut i hallen. Den flyter fram i tyngdlösheten – nästan graciöst, som om den simmade i luften. Den stannar. Och så… vrider den sig mot dig. På något sätt ser den dig. Känner din närvaro. Du höjer eldkastaren. Ingen tvekan. Trycker av.
En kaskad av eld sveper ut över slemmet och på en sekund är allt över. Inget kvar. Ingen klump. Inga rester. Bara sotflagor som svävar i den stilla luften.
Astrogator Orb Leonis. Du anländer till Hangar B – tyst, stilla, och fortfarande utan gravitation. Ett par minuter senare kommer Logistikofficer Devin Lafayette svävande in, drypande av svett, hans uniformsjacka knuten runt höfterna, ett slitet linne klistrat mot huden som om han klivit ur en bastu.
Ni möts med en kort nick innan ni tillsammans, med hjälp av säkerhetsofficeren, navigerar er mot skytteln. Inuti, när du sätter dig bredvid honom, hörs ett dov klick – tyngdkraften aktiveras och slår till oväntat, ett ryck som får era magar att vända sig ett ögonblick.
Devin, du drar ett djupt andetag. Den svala luften inne i skytteln är som en befrielse jämfört med helvetet i maskinrummet. Ni utbyter inga ord. Det behövs inte.
Porten öppnas. Med ett pysande väsande sugs lösa föremål ut i rymden – tystnaden där ute är total, men det känns ändå som ett skrik.
När skytteln glider ut och vänder runt, får ni full vy över SS Manticore.
Och ni ser det.
En kolossal, svart massa, slingrande över skeppets yta. Den krälar långsamt, som om den söker något, suger sig fast mot skrovets metall med långsamma, pulserande rörelser. Mest koncentrerad är den över den bakre delen – precis där motorerna sitter.Men något annat fångar er uppmärksamhet:
Ett av fönstren på bryggan. De flesta har täckts av säkerhetsskydden, som de ska under nödläge.
Men ett av dem… är inte helt stängt. En spricka. En läcka. Ni ser frost samlas längs kanterna. En tunn dimma som svävar utåt. Ett bevis på att något läcker in – eller ut. Och nu förstår ni varför bryggan är låst.
Inte för att skydda dem där inne. Utan för att skydda resten av skeppet från det som kommit in.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Rorsman Hampus Pike. Med de två slemmiga hoten eliminerade tar du ett stadigt grepp om Silas och leder honom in i maskinrummet. Värmen slår mot er som en vägg, med en skillnad på flera grader här inne som ute i hallen.
Inne vid första hjälpen-stationen letar du snabbt fram desinfektion, brännsalva och bandage – tillräckligt för att tvätta såret och få det omlagt ordentligt. Silas biter ihop, svettpärlor längs tinningen. Edvina ser upp från sin plats vid en öppen panel, axlarna sjunker ett ögonblick när hon ser att ni lever.
"Bra. Vi börjar se ut som en riktig besättning igen," säger hon, med ett snett leende. Sedan blir hon allvarlig. "Frågan är bara... är våningen säker nog att slå på ventilationen igen?"
Vetenskapsforskare Silas Blackmoore Du ser över bandaget Hampus lagt – inte perfekt, men tillräckligt för att hålla såret rent tills ni kan ta dig till sjukstugan. Värmen i maskinrummet är nästan kvävande, men det verkar inte påverka teknikerna – de finner snabbt sina stationer, medan Edvina går runt som en härförare mitt i kaoset.
Din vänstra arm pulserar svagt. Det tinglar i fingrarna, irriterande, som om nervsignalerna skickas men fastnar på vägen. Handen lyder, men med fördröjning.
Du hör Edvina ropa: "Är våningen säker nog att slå på ventilationen igen?"
Du ser dig omkring. Inga fler hot. Inga slemmiga kroppar, inga rörelser i skuggorna. Bara maskinljud, svett, flämtande röster. Enligt Orb – vars röst nyss hördes via intercom – är den största faran nu utanför skeppet. Och där inne, i er isolerade metallkista, känns det plötsligt väldigt, väldigt trångt.
Information om skeppet.
SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Du svävar tyst genom korridoren, omgiven av blinkande rödljus och metall som ekar av tystnad.
Framför dig, i skarven mellan två sektioner, ser du det: En slemmig, svart klump pressar sig ut i hallen. Den flyter fram i tyngdlösheten – nästan graciöst, som om den simmade i luften. Den stannar. Och så… vrider den sig mot dig. På något sätt ser den dig. Känner din närvaro. Du höjer eldkastaren. Ingen tvekan. Trycker av.
En kaskad av eld sveper ut över slemmet och på en sekund är allt över. Inget kvar. Ingen klump. Inga rester. Bara sotflagor som svävar i den stilla luften.
Astrogator Orb Leonis. Du anländer till Hangar B – tyst, stilla, och fortfarande utan gravitation. Ett par minuter senare kommer Logistikofficer Devin Lafayette svävande in, drypande av svett, hans uniformsjacka knuten runt höfterna, ett slitet linne klistrat mot huden som om han klivit ur en bastu.
Ni möts med en kort nick innan ni tillsammans, med hjälp av säkerhetsofficeren, navigerar er mot skytteln. Inuti, när du sätter dig bredvid honom, hörs ett dov klick – tyngdkraften aktiveras och slår till oväntat, ett ryck som får era magar att vända sig ett ögonblick.
Devin, du drar ett djupt andetag. Den svala luften inne i skytteln är som en befrielse jämfört med helvetet i maskinrummet. Ni utbyter inga ord. Det behövs inte.
Porten öppnas. Med ett pysande väsande sugs lösa föremål ut i rymden – tystnaden där ute är total, men det känns ändå som ett skrik.
När skytteln glider ut och vänder runt, får ni full vy över SS Manticore.
Och ni ser det.
En kolossal, svart massa, slingrande över skeppets yta. Den krälar långsamt, som om den söker något, suger sig fast mot skrovets metall med långsamma, pulserande rörelser. Mest koncentrerad är den över den bakre delen – precis där motorerna sitter.Men något annat fångar er uppmärksamhet:
Ett av fönstren på bryggan. De flesta har täckts av säkerhetsskydden, som de ska under nödläge.
Men ett av dem… är inte helt stängt. En spricka. En läcka. Ni ser frost samlas längs kanterna. En tunn dimma som svävar utåt. Ett bevis på att något läcker in – eller ut. Och nu förstår ni varför bryggan är låst.
Inte för att skydda dem där inne. Utan för att skydda resten av skeppet från det som kommit in.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Rorsman Hampus Pike. Med de två slemmiga hoten eliminerade tar du ett stadigt grepp om Silas och leder honom in i maskinrummet. Värmen slår mot er som en vägg, med en skillnad på flera grader här inne som ute i hallen.
Inne vid första hjälpen-stationen letar du snabbt fram desinfektion, brännsalva och bandage – tillräckligt för att tvätta såret och få det omlagt ordentligt. Silas biter ihop, svettpärlor längs tinningen. Edvina ser upp från sin plats vid en öppen panel, axlarna sjunker ett ögonblick när hon ser att ni lever.
"Bra. Vi börjar se ut som en riktig besättning igen," säger hon, med ett snett leende. Sedan blir hon allvarlig. "Frågan är bara... är våningen säker nog att slå på ventilationen igen?"
Vetenskapsforskare Silas Blackmoore Du ser över bandaget Hampus lagt – inte perfekt, men tillräckligt för att hålla såret rent tills ni kan ta dig till sjukstugan. Värmen i maskinrummet är nästan kvävande, men det verkar inte påverka teknikerna – de finner snabbt sina stationer, medan Edvina går runt som en härförare mitt i kaoset.
Din vänstra arm pulserar svagt. Det tinglar i fingrarna, irriterande, som om nervsignalerna skickas men fastnar på vägen. Handen lyder, men med fördröjning.
Du hör Edvina ropa: "Är våningen säker nog att slå på ventilationen igen?"
Du ser dig omkring. Inga fler hot. Inga slemmiga kroppar, inga rörelser i skuggorna. Bara maskinljud, svett, flämtande röster. Enligt Orb – vars röst nyss hördes via intercom – är den största faran nu utanför skeppet. Och där inne, i er isolerade metallkista, känns det plötsligt väldigt, väldigt trångt.
Information om skeppet.
SS Manticore
Sidd
”Bybo”
Orb se nu till att göra lite nytta nu för en gångs skull med att se till att manövrera Skytteln på rätt kurs nu så förbereder jag Skyttelns Astroblaser.
Devin maxar upp energistyrkan till ett högt surrande, kalibrerar in kordinatriktning som ger ifrån sig ett skönt buzz när den hittar sitt mål och apterar den ilsket rödblinkande avtryckarknappen.
Håll i hatten Orb!
SPÄNNER MAGSTÖDET AVLOSSAR FET ASTROBLASER
Devin maxar upp energistyrkan till ett högt surrande, kalibrerar in kordinatriktning som ger ifrån sig ett skönt buzz när den hittar sitt mål och apterar den ilsket rödblinkande avtryckarknappen.
Håll i hatten Orb!
SPÄNNER MAGSTÖDET AVLOSSAR FET ASTROBLASER
NordicMouse
Swordsman
Rymden, utanför SS Manticore
Astrogator Orb Leonis Du styr försiktigt skytteln runt skeppet, närmare utblåsen vid den bakre sektionen. Den stora, svarta massan där ute pulserar, som ett levande sår på skrovet. Varelsen – eller vad det nu är – verkar nästan känna er närvaro.
Logistikofficer Devin Lafayette, Du har snabbt knappat in koordinaterna och kalibrerat Astroblastern. Siktet är låst. Du trycker av. Ett par ljusa salvor skjuts ut, skär genom vakuumet och träffar den svarta massan. Den skälver, skakar i en plötslig spasm – som om du just väckte en jätte i slummer. Samtidigt skälver hela SS Manticore, som om den delar smärta med parasiten. Men du ser också något annat:
Massan släpper taget om vissa sektioner. Några delar brister av och flyter fritt i rymden som sönderrivna bitar av ett mörkt membran. Och visst – skeppslacken tog stryk. Men skeppet är helt. Orb, du lutar dig fram, kontrollerar balansen, fokuserar om… och då hör du det.
Ett dovt duns.
Du hinner knappt reagera innan något glider ned framför skyttelns fönster. En kropp. Andre Kapten Elvis Larsson.
Hans kropp svävar med ansiktet vänt mot dig – skotthålet i pannan svart och glansigt. Men det är ögonen som får dig att stelna. De är kolsvarta. Tomma. Levande. Och i hans hand – en phazer. Du hinner knappt dra efter andan innan han siktar rakt mot skyttelns fönster.
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Patrullerar, tanken till eldkastaren är halv full.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Rorsman Hampus Pike, Värmen i skeppet börjar sakta avta – den tryckande, kvava hettan ersätts av en sval luftström när ventilationen startar igen. Det är en lättnad. För en sekund.
Du står bredvid Vetenskapsforskare Silas Blackmoore, båda redo, bultsvets och phazer i händerna. Då skälver skeppet. En kraftig stöt skakar hela strukturen.
Du tappar balansen – tyngdlösheten hinner inte kompensera – och ni kastas rakt mot väggen tillsammans. Ett duns. Ett stön. En virvel av adrenalin. Ni landar tätt ihop, Silas ovanpå dig, ansikte mot ansikte.
Hade detta varit en romantisk komedi, så hade Hampus kanske mumlat något om ödet och gett ifrån sig ett skratt, medan deras läppar bara låg centimeter ifrån en kyss. Men det här är inte en romantisk komedi. Det är SS Manticore.
I samma stund hörs ett statisk sprakande ljud från intercomen:
"Detta är skyttel B2. Vi har avfyrat mot massan. Ber om ursäkt för… omskakandet."
Luften blir åter tyst. Förutom era andhämtningar. Och den smygande känslan att något där ute inte är färdigt än.
Information om skeppet.
SS Manticore
Astrogator Orb Leonis Du styr försiktigt skytteln runt skeppet, närmare utblåsen vid den bakre sektionen. Den stora, svarta massan där ute pulserar, som ett levande sår på skrovet. Varelsen – eller vad det nu är – verkar nästan känna er närvaro.
Logistikofficer Devin Lafayette, Du har snabbt knappat in koordinaterna och kalibrerat Astroblastern. Siktet är låst. Du trycker av. Ett par ljusa salvor skjuts ut, skär genom vakuumet och träffar den svarta massan. Den skälver, skakar i en plötslig spasm – som om du just väckte en jätte i slummer. Samtidigt skälver hela SS Manticore, som om den delar smärta med parasiten. Men du ser också något annat:
Massan släpper taget om vissa sektioner. Några delar brister av och flyter fritt i rymden som sönderrivna bitar av ett mörkt membran. Och visst – skeppslacken tog stryk. Men skeppet är helt. Orb, du lutar dig fram, kontrollerar balansen, fokuserar om… och då hör du det.
Ett dovt duns.
Du hinner knappt reagera innan något glider ned framför skyttelns fönster. En kropp. Andre Kapten Elvis Larsson.
Hans kropp svävar med ansiktet vänt mot dig – skotthålet i pannan svart och glansigt. Men det är ögonen som får dig att stelna. De är kolsvarta. Tomma. Levande. Och i hans hand – en phazer. Du hinner knappt dra efter andan innan han siktar rakt mot skyttelns fönster.
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Patrullerar, tanken till eldkastaren är halv full.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Rorsman Hampus Pike, Värmen i skeppet börjar sakta avta – den tryckande, kvava hettan ersätts av en sval luftström när ventilationen startar igen. Det är en lättnad. För en sekund.
Du står bredvid Vetenskapsforskare Silas Blackmoore, båda redo, bultsvets och phazer i händerna. Då skälver skeppet. En kraftig stöt skakar hela strukturen.
Du tappar balansen – tyngdlösheten hinner inte kompensera – och ni kastas rakt mot väggen tillsammans. Ett duns. Ett stön. En virvel av adrenalin. Ni landar tätt ihop, Silas ovanpå dig, ansikte mot ansikte.
Hade detta varit en romantisk komedi, så hade Hampus kanske mumlat något om ödet och gett ifrån sig ett skratt, medan deras läppar bara låg centimeter ifrån en kyss. Men det här är inte en romantisk komedi. Det är SS Manticore.
I samma stund hörs ett statisk sprakande ljud från intercomen:
"Detta är skyttel B2. Vi har avfyrat mot massan. Ber om ursäkt för… omskakandet."
Luften blir åter tyst. Förutom era andhämtningar. Och den smygande känslan att något där ute inte är färdigt än.
Information om skeppet.
SS Manticore