SS Manticore. Rutland Space
- Thread starter NordicMouse
- Start date
Sidd
”Bybo”
Okidoki 
Devin drar på sig en skyddshjälm som ligger å skräpar i röran på golvet och bestämmer sig för att öppna dörrslussen och bege sig till rymddräkterna som finns i Hangar B på våning 3.
Med den tunga Caulderbrännaren tryggt i famnen känner Devin sig som rymdens mäktigaste hjälte. De som en gång var Nyx och Roy är inte längre människor och de vet nu vad som väntar när den oövervinnliga Devin kommer farande.
Flytta på er eller brinn!
ELDAR SIG FRAM TILL B-HANGAREN!
Devin drar på sig en skyddshjälm som ligger å skräpar i röran på golvet och bestämmer sig för att öppna dörrslussen och bege sig till rymddräkterna som finns i Hangar B på våning 3.
Med den tunga Caulderbrännaren tryggt i famnen känner Devin sig som rymdens mäktigaste hjälte. De som en gång var Nyx och Roy är inte längre människor och de vet nu vad som väntar när den oövervinnliga Devin kommer farande.
Flytta på er eller brinn!
ELDAR SIG FRAM TILL B-HANGAREN!
NordicMouse
Warrior
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Patrullerar våningen, svävar i tyngdlösheten med sin eldkastare.
Astrogator Orb Leonis. Du lutar dig mot konsolen och trycker in kommandot till skeppets intercom. Din röst ekar ut i det röda nödbelysningen, metallens tystnad som fond.
"Det här är Astrogator Orb Leonis. Drivsystemen är stabila, men... något täpper till impulsutblåset utifrån. Systemet kräver fysisk inspektion. Vi behöver frivilliga – Hangar B på våning tre. Full rymdutrustning."
Du hinner inte avsluta tanken förrän ett phazer-skott exploderar vid sidan av dig. Du rycker till, vänder dig –
– och ser säkerhetsofficeraren som jobbat bredvid dig stå med vapnet höjt, andan tung, blicken fixerad vid cell 03-A.
Något svart, glänsande och slemmigt pressar sig ut, som en trög men målmedveten tunga av mörker. Det slingrar fram, glider längs golvet som om det kände lukten av liv.
Cellen hade varit tyst länge. Inga ljud från Stina, den unga forskaren som spärrats in efter sitt sammanbrott.
Nu vet du varför. Den där slemmiga saken... det var hon. Eller snarare – det som var kvar av henne. Parasiten har lämnat sin värd. Och nu letar den efter någon ny.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Rorsman Hampus Pike. Du kliver ut på våning 4, ner från den manuella korridoren. Värmen slår emot dig direkt – tung, kvävande. Ventilationen verkar vara avstängd, luften står stilla och svetten pärlar sig i nacken inom sekunder.
Ett dovt dunk hörs längre bort. Metall mot metall. Något som släpar sig fram.
Du smyger längs väggen, bultsvetsaren redo i händerna. Du når ett hörn och kikar fram.
Två humanoida former rör sig långsamt i korridoren mot maskinrummet. Deras rörelser är ryckiga, osynkade – som om deras leder inte riktigt förstår hur kroppar ska fungera. Svart slem rinner i tunna strimmor längs deras hud, som svett, men tjockare. Tyngre.
Deras ögon – svarta, blanka – vänder sig mot dig. De ser dig. Du känner det. De börjar röra sig – långsamt, gurglande, som om de slogs med varandra om rätten att kasta sig över dig. Armbågar trycker, huvuden rycker. De är förvrängda versioner av människor.
Vetenskapsforskare Silas Blackmoore. Du kliver ut ur schaktet bakom Hampus, pfazern redan i handen. Bakom dig pressar sig teknikerna tätt ihop, ögonen vidöppna, andhämtningen kort.
Du hör stegen – tunga, snubblande – komma närmare.
När du ser vad det är som närmar sig, vet du instinktivt att det inte finns något kvar av de personer de en gång var. Du höjer pfazern och trycker av. En grön stråle slår mot den vänstra varelsen – men den fortsätter röra sig. Sakta, men målmedvetet.
Logistikofficer Devin Lafayette Du kommer ut från maskinrummet – Caulderbrännaren redan aktiv. Flamman kastar flackande skuggor över väggen och sveper direkt över den högra varelsen – Roy, eller det som fanns kvar av honom.
Flamman skär genom axeln. Varelsen rycker till med ett ohyggligt gurglade, och armen faller av med ett fräsande ljud, slår i golvet – och rör sig fortfarande.
En tentakel-liknande slemslinga glider från den avhuggna armen rakt mot Hampus som svingar bultsvetsaren med en kraftig båge. Den glödande spetsen träffar slemmet med en väsning – och det bränner ihop, rycker till, smälter till svart, stilla massa.
Information om skeppet.
SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Patrullerar våningen, svävar i tyngdlösheten med sin eldkastare.
Astrogator Orb Leonis. Du lutar dig mot konsolen och trycker in kommandot till skeppets intercom. Din röst ekar ut i det röda nödbelysningen, metallens tystnad som fond.
"Det här är Astrogator Orb Leonis. Drivsystemen är stabila, men... något täpper till impulsutblåset utifrån. Systemet kräver fysisk inspektion. Vi behöver frivilliga – Hangar B på våning tre. Full rymdutrustning."
Du hinner inte avsluta tanken förrän ett phazer-skott exploderar vid sidan av dig. Du rycker till, vänder dig –
– och ser säkerhetsofficeraren som jobbat bredvid dig stå med vapnet höjt, andan tung, blicken fixerad vid cell 03-A.
Något svart, glänsande och slemmigt pressar sig ut, som en trög men målmedveten tunga av mörker. Det slingrar fram, glider längs golvet som om det kände lukten av liv.
Cellen hade varit tyst länge. Inga ljud från Stina, den unga forskaren som spärrats in efter sitt sammanbrott.
Nu vet du varför. Den där slemmiga saken... det var hon. Eller snarare – det som var kvar av henne. Parasiten har lämnat sin värd. Och nu letar den efter någon ny.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Rorsman Hampus Pike. Du kliver ut på våning 4, ner från den manuella korridoren. Värmen slår emot dig direkt – tung, kvävande. Ventilationen verkar vara avstängd, luften står stilla och svetten pärlar sig i nacken inom sekunder.
Ett dovt dunk hörs längre bort. Metall mot metall. Något som släpar sig fram.
Du smyger längs väggen, bultsvetsaren redo i händerna. Du når ett hörn och kikar fram.
Två humanoida former rör sig långsamt i korridoren mot maskinrummet. Deras rörelser är ryckiga, osynkade – som om deras leder inte riktigt förstår hur kroppar ska fungera. Svart slem rinner i tunna strimmor längs deras hud, som svett, men tjockare. Tyngre.
Deras ögon – svarta, blanka – vänder sig mot dig. De ser dig. Du känner det. De börjar röra sig – långsamt, gurglande, som om de slogs med varandra om rätten att kasta sig över dig. Armbågar trycker, huvuden rycker. De är förvrängda versioner av människor.
Vetenskapsforskare Silas Blackmoore. Du kliver ut ur schaktet bakom Hampus, pfazern redan i handen. Bakom dig pressar sig teknikerna tätt ihop, ögonen vidöppna, andhämtningen kort.
Du hör stegen – tunga, snubblande – komma närmare.
När du ser vad det är som närmar sig, vet du instinktivt att det inte finns något kvar av de personer de en gång var. Du höjer pfazern och trycker av. En grön stråle slår mot den vänstra varelsen – men den fortsätter röra sig. Sakta, men målmedvetet.
Logistikofficer Devin Lafayette Du kommer ut från maskinrummet – Caulderbrännaren redan aktiv. Flamman kastar flackande skuggor över väggen och sveper direkt över den högra varelsen – Roy, eller det som fanns kvar av honom.
Flamman skär genom axeln. Varelsen rycker till med ett ohyggligt gurglade, och armen faller av med ett fräsande ljud, slår i golvet – och rör sig fortfarande.
En tentakel-liknande slemslinga glider från den avhuggna armen rakt mot Hampus som svingar bultsvetsaren med en kraftig båge. Den glödande spetsen träffar slemmet med en väsning – och det bränner ihop, rycker till, smälter till svart, stilla massa.
Information om skeppet.
SS Manticore