Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
RENSAR VÅNING 3 FRÅN SLEMMONSTER!
SS Manticore. Rutland Space
- Thread starter NordicMouse
- Start date
Silas suckar "jag bryr mig inte vem som är chef, jag bryr mig om att hålla folk (och mig själv ) vid liv." Han fortsätter " jag kommer säkra personalrummet så vi kan ha en säker plats att omgruppera till och skicka skadade till."
Silas tittar på de omkring sig.
"Följ mig!"
Silas rör sig mot däck 2
SÄKRAR GEMENSAMMA UTRYMMMET. MED ANDRA
Silas tittar på de omkring sig.
"Följ mig!"
Silas rör sig mot däck 2
SÄKRAR GEMENSAMMA UTRYMMMET. MED ANDRA
NordicMouse
Warrior
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Rorsman Hampus Pike och Vetenskapsforskare Silas Blackmoore, ni kliver ut ur hissen på våning två. Atmosfären är märkbart förändrad – inte längre panik, men en tung, spänd tystnad vilar över korridorerna.
Kaoset har lagt sig, men ersatts av något kyligare: väntan. Besättningen håller sig borta från de stora fönstren, som fortfarande är täckta av säkerhetssköldarna. Ni hör viskningar om vad Rutger sett där ute – något farligt, något som stirrade tillbaka.
Vid en av kommunikationsstationerna sitter tre personer och arbetar febrilt. När ni närmar er vänder sig en av dem om, stirrar rakt på dig, Hampus, ögonen fastnar på bultsvetsaren i din hand.
"Vi får kontakt med bryggan, men... ingen svarar," säger ingenjör Eva, trött i rösten.
En annan ingenjör, sittande på golvet med ryggen mot väggen, suckar djupt.
"Syret har stängts av i Hangar A. Något hände i systemet." Ingenjör Adam talar med låg men tydlig röst och visar samtidigt en karta över skeppet på sin datapad. "Astrogator Orb rapporterade nyss. Han har fått kontakt med maskinrummet via säkerhetskontoret på våning tre." Han pekar på en markerad sektion där flödeskanaler och nödlinjer blinkar svagt i orange.
"Motorn höll på att haverera, men Maskinchef Larsson lyckades stabilisera den – med hjälp av Devin från logistik." Adam kastar en nervös blick mot sin kollega, som andas in djupt innan hon fyller i. "Något har tagit sig ombord..." säger Eva, rösten låg och skakig. "Det... rör sig genom skeppet. Söker sig runt. Som ett slemmigt... gelatinäckel."
Hon ryser synligt och ser sig omkring som om det kunde höra henne.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Du svävar genom korridoren på våning 3, eldkastaren tung i händerna, varm mot bröstet. Intill dig rör sig Malve Asp med vana, målmedvetna rörelser. Hon har sin pfazer redo, men blicken är fokuserad på dörren framför er – den som leder till de manuella korridorerna mellan däcken.
"Om vi tar oss upp den vägen borde vi kunna komma förbi spärren till bryggan," säger hon, och slår in koden. Dörren piper till, glider upp med ett metalliskt hisss. En svag lukt slår emot er – något fuktigt, surt… ruttnande.
Malve tittar in i öppningen.
Sedan händer det. Något svart kastar sig ut från ovanifrån.
En slemmig massa – tjock som bräckt olja, glänsande och darrande – sveper ut från ventilationsgallret ovanför dörren. Den rör sig som om den både flyter och kryper, med blinda, instinktiva rörelser.
Malve hinner knappt skrika. Massan slår mot hennes bröst, sveper upp över halsen och ansiktet – och du hör ett vått, kvävande ljud när hon försöker ropa men bara får in slem i munnen. Pfazern lämnar hennes hand, svävar långsamt bort som i en mardröm. Hon sprattlar, armarna slår mot väggar och luft. Du ser hennes ögon – panikslagna, sedan glasartade. Hennes kropp rycker till. Parasiten drar sig in mot dörröppningen, bär henne med sig som om hon väger ingenting.
Astrogator Orb Leonis. Fokuserar på att säkra kommunikation och titta på stjärnkartor.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Logistikofficer Devin Lafayette. Du ropar, högt över maskinrummets oljud:
"Edvina! Jag behöver värme – eld! Något som bränner hetare än helvetet själv! Vi måste steka det där jävla klägget!"
Edvina Larsson vänder sig om med ett ansikte fullt av svett och sot, och stirrar på dig som om du tappat det fullständigt. "Om nåt exploderar här inne, Devin, så exploderar vi också!" snäser hon. "Och tro mig – jag tänker inte dö för din brinnande kreativitet!"
Men samtidigt – bakom er – hörs ljudet. Ett nytt squish, ett slafsande sug mot metallen. De slemmiga tentaklerna försöker tränga in igen. Den där svarta massan är envis – och hungrig.
"Åh fy faaaan!" muttrar Edvina och rycker tag i dig, släpar dig bort från dörren. Hon leder dig mot ett tungt verktygsskåp, slår upp det med en fot och rotar fram något cylinderformat med tjock slang och handtag.
"Har du nånsin använt en Caulder-brännare?" fräser hon utan att vänta på svar.
"De används för att kalibrera motorkristaller. Den här saken kan skära genom ett skrov om du missar." Hon trycker in den i dina händer, tung, varm och doftande av olja.
"Peka inte på nån du gillar. Och håll den borta från bränslelinjerna, annars får du din explosion snabbare än du hinner blinka." Samtidigt vänder hon sig om mot de andra ingenjörerna och vrålar: "Om nån av er vill leva – FÅ IGÅNG DRIVIMPULSERNA!"
Du står där nu, tung andhämtning, skakig hand på avtryckaren.
Du har en brännare. Du har en fiende. Men har du en plan?
Information om skeppet.
SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Rorsman Hampus Pike och Vetenskapsforskare Silas Blackmoore, ni kliver ut ur hissen på våning två. Atmosfären är märkbart förändrad – inte längre panik, men en tung, spänd tystnad vilar över korridorerna.
Kaoset har lagt sig, men ersatts av något kyligare: väntan. Besättningen håller sig borta från de stora fönstren, som fortfarande är täckta av säkerhetssköldarna. Ni hör viskningar om vad Rutger sett där ute – något farligt, något som stirrade tillbaka.
Vid en av kommunikationsstationerna sitter tre personer och arbetar febrilt. När ni närmar er vänder sig en av dem om, stirrar rakt på dig, Hampus, ögonen fastnar på bultsvetsaren i din hand.
"Vi får kontakt med bryggan, men... ingen svarar," säger ingenjör Eva, trött i rösten.
En annan ingenjör, sittande på golvet med ryggen mot väggen, suckar djupt.
"Syret har stängts av i Hangar A. Något hände i systemet." Ingenjör Adam talar med låg men tydlig röst och visar samtidigt en karta över skeppet på sin datapad. "Astrogator Orb rapporterade nyss. Han har fått kontakt med maskinrummet via säkerhetskontoret på våning tre." Han pekar på en markerad sektion där flödeskanaler och nödlinjer blinkar svagt i orange.
"Motorn höll på att haverera, men Maskinchef Larsson lyckades stabilisera den – med hjälp av Devin från logistik." Adam kastar en nervös blick mot sin kollega, som andas in djupt innan hon fyller i. "Något har tagit sig ombord..." säger Eva, rösten låg och skakig. "Det... rör sig genom skeppet. Söker sig runt. Som ett slemmigt... gelatinäckel."
Hon ryser synligt och ser sig omkring som om det kunde höra henne.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Du svävar genom korridoren på våning 3, eldkastaren tung i händerna, varm mot bröstet. Intill dig rör sig Malve Asp med vana, målmedvetna rörelser. Hon har sin pfazer redo, men blicken är fokuserad på dörren framför er – den som leder till de manuella korridorerna mellan däcken.
"Om vi tar oss upp den vägen borde vi kunna komma förbi spärren till bryggan," säger hon, och slår in koden. Dörren piper till, glider upp med ett metalliskt hisss. En svag lukt slår emot er – något fuktigt, surt… ruttnande.
Malve tittar in i öppningen.
Sedan händer det. Något svart kastar sig ut från ovanifrån.
En slemmig massa – tjock som bräckt olja, glänsande och darrande – sveper ut från ventilationsgallret ovanför dörren. Den rör sig som om den både flyter och kryper, med blinda, instinktiva rörelser.
Malve hinner knappt skrika. Massan slår mot hennes bröst, sveper upp över halsen och ansiktet – och du hör ett vått, kvävande ljud när hon försöker ropa men bara får in slem i munnen. Pfazern lämnar hennes hand, svävar långsamt bort som i en mardröm. Hon sprattlar, armarna slår mot väggar och luft. Du ser hennes ögon – panikslagna, sedan glasartade. Hennes kropp rycker till. Parasiten drar sig in mot dörröppningen, bär henne med sig som om hon väger ingenting.
Astrogator Orb Leonis. Fokuserar på att säkra kommunikation och titta på stjärnkartor.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Logistikofficer Devin Lafayette. Du ropar, högt över maskinrummets oljud:
"Edvina! Jag behöver värme – eld! Något som bränner hetare än helvetet själv! Vi måste steka det där jävla klägget!"
Edvina Larsson vänder sig om med ett ansikte fullt av svett och sot, och stirrar på dig som om du tappat det fullständigt. "Om nåt exploderar här inne, Devin, så exploderar vi också!" snäser hon. "Och tro mig – jag tänker inte dö för din brinnande kreativitet!"
Men samtidigt – bakom er – hörs ljudet. Ett nytt squish, ett slafsande sug mot metallen. De slemmiga tentaklerna försöker tränga in igen. Den där svarta massan är envis – och hungrig.
"Åh fy faaaan!" muttrar Edvina och rycker tag i dig, släpar dig bort från dörren. Hon leder dig mot ett tungt verktygsskåp, slår upp det med en fot och rotar fram något cylinderformat med tjock slang och handtag.
"Har du nånsin använt en Caulder-brännare?" fräser hon utan att vänta på svar.
"De används för att kalibrera motorkristaller. Den här saken kan skära genom ett skrov om du missar." Hon trycker in den i dina händer, tung, varm och doftande av olja.
"Peka inte på nån du gillar. Och håll den borta från bränslelinjerna, annars får du din explosion snabbare än du hinner blinka." Samtidigt vänder hon sig om mot de andra ingenjörerna och vrålar: "Om nån av er vill leva – FÅ IGÅNG DRIVIMPULSERNA!"
Du står där nu, tung andhämtning, skakig hand på avtryckaren.
Du har en brännare. Du har en fiende. Men har du en plan?
Information om skeppet.
SS Manticore 
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
BRÄNNER MALVES MÖRDAREPARASIT! TAR PFAZERN!
Vi behöver skyndsamt samla de överlevande och beväpna dem mot den okända fienden. Eld verkar fungera och den kommer plocka de som är isolerade. Vi får systematiskt säkra utrymmet och samla alla överlevande i matsalen. Allt som kan användas för att bära eld, molotov-cocktails, bunsenbrännare, handhållna brännare för sån där "Kräm-Brullé" etc ska samlas och ge till de som håller vakt. Ingen går någonstans utan en polare.
ORGANISERAR, SAMLAR ÖVERLEVANDE I MATSALEN
ORGANISERAR, SAMLAR ÖVERLEVANDE I MATSALEN
Sidd
”Bybo”
Devins drivinpuls kickar när han kärleksfullt klämmer på den tunga varma Caulder-brännaren och plötsligt vaknar han till med ett -Whaaaat!
Till å med bättre än en eldkastare! Härligt!
Jag spanar in bränslelinjerna men tänker på övrig besättning och fokuserar nu i stället på fienden. Backa undan nu Larsson…
STEKER SVARTA TENTAKLER VISSLAR MANTICOREBLUES
Till å med bättre än en eldkastare! Härligt!
Jag spanar in bränslelinjerna men tänker på övrig besättning och fokuserar nu i stället på fienden. Backa undan nu Larsson…
STEKER SVARTA TENTAKLER VISSLAR MANTICOREBLUES
NordicMouse
Warrior
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Rorsman Hampus Pike. Du kliver fram mot Eva och Adam, bultsvetsaren vilande i handen.
"Vad behöver ni?" frågar du, blicken vandrande mellan de två. Eva svarar först, fortfarande med ögonen på sin skärm: "Vi försöker komma åt luckan till den manuella korridoren… men något är fel. Den vägrar öppnas, och vi vet inte om det är ett mekaniskt fel eller något... annat."
Hon drar ett djupt andetag, försöker hålla rösten stadig. "Och även om vi kommer in, är det oklart om bryggan ens går att nå. Syrenivåerna där inne är låga – och dörren är fortfarande låst uppe på våning 1."
Adam fyller i, oron tydlig i hans röst: "Någon lyckades få igång ett SOS-larm, men..." Han skakar på huvudet. "Vem vet hur lång tid det tar innan någon hör det. Om någon ens gör det."
Han ser upp på dig, som om han förväntar sig svar – eller åtminstone riktning. Allt är osäkert. Alla väntar på att någon ska ta nästa steg.
Vetenskapsforskare Silas Blackmoore. Du har fått dem samlade i matsalen – eller åtminstone de som kunde gå. Det gick långsamt, men med hjälp av Kuratorn Harry, som visat sig vara oväntat effektiv i kris, har ni lyckats organisera något som påminner om ett samlingsläger. Folk har hämtat vad de kan: stolsben, serveringsbrickor, en brandsläckare, en handfull avbrutna rör från en gammal reservoar. Inga vapen som kräver eld – eld på ett rymdskepp mitt ute i ingenstans är en farlig lyx.
Några saknas fortfarande – nere i sjukstugan, troligen med den tillförlitlige läkaren Säv Thatcher. Men här och nu är ni runt tio personer. De flesta är strandsatta – hissen fungerar inte, och ingen vill riskera de manuella schakten ensam.
En av maskinisterna, en ung man med svettig panna och en provisoriskt bandagerad arm, reser sig från där han suttit lutad mot en bordskant. Han går rakt fram till dig, allvarlig men inte panikslagen. "Jag måste ner till maskinrummet," säger han. "Jag kan maskinsystemen bättre än flera av de nya. Om Larsson är där nere och kämpar för att hålla igång motorerna, så är jag skyldig henne att hjälpa till."
Hans röst är lugn, men du ser hur handen darrar lätt.
Alla i rummet vänder sig mot dig nu. Du är inte kapten, du är inte säkerhet – men du är någon som tagit ansvar. Och de väntar på ditt svar.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Du ser Malves kropp släpas in i mörkret, som en trasdocka i ett nät av svart, pulserande slem. Du reagerar instinktivt. Med ett ryck drar du upp pfazern och trycker ner den i byxlinningen, frigör händerna och greppar din eldkastare. Du siktar – och trycker av.
En eldkvast exploderar ut i öppningen. Värmen slår mot dig som en vägg, och rök virvlar direkt upp i korridoren. Flamman fångar Malve – och allt annat. Du ser hennes kropp brinna. Du ser hur det svarta slemmet försöker vrida sig loss, slita sig bort från henne. Det vrålar utan ljud, skälver, skälver… Men du släpper inte avtryckaren.
Slemmet brinner. Det krymper. Det blir till svart, spröd aska som faller ner i den manuella korridoren som dött regn. Malves kropp, svartbränd och förstörd, faller efter. Du ser den försvinna ner i mörkret.
"Helvete..."
Du lutar dig mot väggen, andas tungt genom tänderna. Stanken – bränt kött, smält plast, infekterad luft – fyller näsan. Du är nära att kräkas, men sväljer tillbaka.
Astrogator Orb Leonis. Med ditt Astrogator-ID och hjälp från säkerhetsofficeren vid din sida, lyckas ni till slut få tillgång till skeppets externa kameror via säkerhetsterminalen.
Skärmarna blinkar till, en efter en.
Flera av dem visar ingenting – bara svart. Inte rymdens stjärnströdda tystnad, utan något tätare, orörligt. Som om kamerorna täckts. Eller… som om något tryckt sig mot dem.
Du försöker ignorera rysningen längs ryggraden medan du går vidare till nästa steg: att kringgå säkerhetsspärren till bryggans styrsystem. Men när du scannar ditt ID-kort kommer svaret omedelbart.
[Åtkomst nekad. Astrogator-behörighet otillräcklig.]
Du svär tyst för dig själv. Systemet kräver kaptenstillstånd, eller något ännu högre.
Du andas ut långsamt och bläddrar mellan kameraflödena. En av dem, monterad strax utanför bryggans yttre sektion, fångar något i rörelse.
Du stelnar.
En kropp. Svävande. Sakta snurrande i vakuumet: Andre kapten Elvis Larsson.
Hans uniform är stelnad av frost och mitt i pannan – ett rent, centrerat skotthål. Du stirrar på skärmen. Det är ingen olycka. Det är avrättning.
”Vad i helvete hände efter att vi lämnade kolonin…?” viskar du.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Logistikofficer Devin Lafayette. Du lyfter Caulder-brännaren, justerar handgreppet och siktar mot den slemmiga, svarta massan som envist försöker pressa sig under dörrspringan till maskinrummet. Den rör sig med en otäck, medveten långsamhet – som om den känner på miljön innan den beslutar sig för att slå till.
Du trycker av.
En koncentrerad stråle av intensiv värme skjuter ut med ett elektriskt väsande. Den träffar slemmet rakt på – och omedelbart börjar det koka, rycka, krusa sig. Ett ljud som påminner om kallt vatten på het metall sprider sig i rummet.
Men inget skrik. Inget du hör, åtminstone. Det bara… slutar.
Slemmet drar sig tillbaka, kryper bort från värmen med en nästan hastig rörelse. Det lämnar efter sig en svärtad hinna på golvet – ett spår av vad som försökte komma in.
Du sänker brännaren.
"Hah. Du gillar inte hetta, va?"
För första gången på länge känns det som att du gjorde något som fungerar.
*Notis för alla* Skeppet skakar till – våldsamt men kort. En stöt som går rakt genom konstruktionen. Metall gnisslar, lampor blinkar. Alla som står upp kastas omkull – slår i väggar, bord, golv. Bara Rutger, som fortfarande befinner sig i den tyngdlösa korridoren på nivå 3, förblir upprätt i sitt svävande tillstånd.
Sedan, genom hela skeppet, hörs ett sprakande ljud i högtalarna. Statiskt först – sedan en röst, svag men igenkännlig:
"...Vad ni än gör..."
"...fortsätt..."
Det är Kapten Lira Vos. En kort paus. Sedan:
"Aktiverar säkerhetsprotokoll 42-H. Bryggförflyttning till Säkerhetskontoret."
Kommandot är inte längre där uppe, utan nere vid säkerhetscentralen…där några av er redan befinner sig.
Information om skeppet.
SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Rorsman Hampus Pike. Du kliver fram mot Eva och Adam, bultsvetsaren vilande i handen.
"Vad behöver ni?" frågar du, blicken vandrande mellan de två. Eva svarar först, fortfarande med ögonen på sin skärm: "Vi försöker komma åt luckan till den manuella korridoren… men något är fel. Den vägrar öppnas, och vi vet inte om det är ett mekaniskt fel eller något... annat."
Hon drar ett djupt andetag, försöker hålla rösten stadig. "Och även om vi kommer in, är det oklart om bryggan ens går att nå. Syrenivåerna där inne är låga – och dörren är fortfarande låst uppe på våning 1."
Adam fyller i, oron tydlig i hans röst: "Någon lyckades få igång ett SOS-larm, men..." Han skakar på huvudet. "Vem vet hur lång tid det tar innan någon hör det. Om någon ens gör det."
Han ser upp på dig, som om han förväntar sig svar – eller åtminstone riktning. Allt är osäkert. Alla väntar på att någon ska ta nästa steg.
Vetenskapsforskare Silas Blackmoore. Du har fått dem samlade i matsalen – eller åtminstone de som kunde gå. Det gick långsamt, men med hjälp av Kuratorn Harry, som visat sig vara oväntat effektiv i kris, har ni lyckats organisera något som påminner om ett samlingsläger. Folk har hämtat vad de kan: stolsben, serveringsbrickor, en brandsläckare, en handfull avbrutna rör från en gammal reservoar. Inga vapen som kräver eld – eld på ett rymdskepp mitt ute i ingenstans är en farlig lyx.
Några saknas fortfarande – nere i sjukstugan, troligen med den tillförlitlige läkaren Säv Thatcher. Men här och nu är ni runt tio personer. De flesta är strandsatta – hissen fungerar inte, och ingen vill riskera de manuella schakten ensam.
En av maskinisterna, en ung man med svettig panna och en provisoriskt bandagerad arm, reser sig från där han suttit lutad mot en bordskant. Han går rakt fram till dig, allvarlig men inte panikslagen. "Jag måste ner till maskinrummet," säger han. "Jag kan maskinsystemen bättre än flera av de nya. Om Larsson är där nere och kämpar för att hålla igång motorerna, så är jag skyldig henne att hjälpa till."
Hans röst är lugn, men du ser hur handen darrar lätt.
Alla i rummet vänder sig mot dig nu. Du är inte kapten, du är inte säkerhet – men du är någon som tagit ansvar. Och de väntar på ditt svar.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Du ser Malves kropp släpas in i mörkret, som en trasdocka i ett nät av svart, pulserande slem. Du reagerar instinktivt. Med ett ryck drar du upp pfazern och trycker ner den i byxlinningen, frigör händerna och greppar din eldkastare. Du siktar – och trycker av.
En eldkvast exploderar ut i öppningen. Värmen slår mot dig som en vägg, och rök virvlar direkt upp i korridoren. Flamman fångar Malve – och allt annat. Du ser hennes kropp brinna. Du ser hur det svarta slemmet försöker vrida sig loss, slita sig bort från henne. Det vrålar utan ljud, skälver, skälver… Men du släpper inte avtryckaren.
Slemmet brinner. Det krymper. Det blir till svart, spröd aska som faller ner i den manuella korridoren som dött regn. Malves kropp, svartbränd och förstörd, faller efter. Du ser den försvinna ner i mörkret.
"Helvete..."
Du lutar dig mot väggen, andas tungt genom tänderna. Stanken – bränt kött, smält plast, infekterad luft – fyller näsan. Du är nära att kräkas, men sväljer tillbaka.
Astrogator Orb Leonis. Med ditt Astrogator-ID och hjälp från säkerhetsofficeren vid din sida, lyckas ni till slut få tillgång till skeppets externa kameror via säkerhetsterminalen.
Skärmarna blinkar till, en efter en.
Flera av dem visar ingenting – bara svart. Inte rymdens stjärnströdda tystnad, utan något tätare, orörligt. Som om kamerorna täckts. Eller… som om något tryckt sig mot dem.
Du försöker ignorera rysningen längs ryggraden medan du går vidare till nästa steg: att kringgå säkerhetsspärren till bryggans styrsystem. Men när du scannar ditt ID-kort kommer svaret omedelbart.
[Åtkomst nekad. Astrogator-behörighet otillräcklig.]
Du svär tyst för dig själv. Systemet kräver kaptenstillstånd, eller något ännu högre.
Du andas ut långsamt och bläddrar mellan kameraflödena. En av dem, monterad strax utanför bryggans yttre sektion, fångar något i rörelse.
Du stelnar.
En kropp. Svävande. Sakta snurrande i vakuumet: Andre kapten Elvis Larsson.
Hans uniform är stelnad av frost och mitt i pannan – ett rent, centrerat skotthål. Du stirrar på skärmen. Det är ingen olycka. Det är avrättning.
”Vad i helvete hände efter att vi lämnade kolonin…?” viskar du.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Logistikofficer Devin Lafayette. Du lyfter Caulder-brännaren, justerar handgreppet och siktar mot den slemmiga, svarta massan som envist försöker pressa sig under dörrspringan till maskinrummet. Den rör sig med en otäck, medveten långsamhet – som om den känner på miljön innan den beslutar sig för att slå till.
Du trycker av.
En koncentrerad stråle av intensiv värme skjuter ut med ett elektriskt väsande. Den träffar slemmet rakt på – och omedelbart börjar det koka, rycka, krusa sig. Ett ljud som påminner om kallt vatten på het metall sprider sig i rummet.
Men inget skrik. Inget du hör, åtminstone. Det bara… slutar.
Slemmet drar sig tillbaka, kryper bort från värmen med en nästan hastig rörelse. Det lämnar efter sig en svärtad hinna på golvet – ett spår av vad som försökte komma in.
Du sänker brännaren.
"Hah. Du gillar inte hetta, va?"
För första gången på länge känns det som att du gjorde något som fungerar.
*Notis för alla* Skeppet skakar till – våldsamt men kort. En stöt som går rakt genom konstruktionen. Metall gnisslar, lampor blinkar. Alla som står upp kastas omkull – slår i väggar, bord, golv. Bara Rutger, som fortfarande befinner sig i den tyngdlösa korridoren på nivå 3, förblir upprätt i sitt svävande tillstånd.Sedan, genom hela skeppet, hörs ett sprakande ljud i högtalarna. Statiskt först – sedan en röst, svag men igenkännlig:
"...Vad ni än gör..."
"...fortsätt..."
Det är Kapten Lira Vos. En kort paus. Sedan:
"Aktiverar säkerhetsprotokoll 42-H. Bryggförflyttning till Säkerhetskontoret."
Kommandot är inte längre där uppe, utan nere vid säkerhetscentralen…där några av er redan befinner sig.
Information om skeppet.
SS Manticore "Nåväl, jag är inte en talare och tänker hålla detta kort. jag behöver frivilliga för att hjälpa mig och maskinisten till maskinrummet. resterande får hålla fortet, samla förnödenheter och barrikadera detta utrymme för de överlevande vi finner och skickar hit. Kom i håg att vi klarar detta endast om vi arbetar tillsammans." Silas pausar en kort stund och blickar ut över de samlade.
Sedan utbrister han: "Vilka är med mig?!"
INSPIRERAR, SAMLAR TRUPP, FÄRDAS MASKINRUM
Sedan utbrister han: "Vilka är med mig?!"
INSPIRERAR, SAMLAR TRUPP, FÄRDAS MASKINRUM
Sidd
”Bybo”
Halt! Här får ingen passera!
Här kommer ingen förbi
Kommer aldrig över nån mera
Så gå är du snäll om ditt liv är kärt…
…Devin känner att han för första gången i sitt liv har fått en livsuppgift som verkligen betyder allt! Inget kommer nånsin komma in genom den här dörrslussen för Devin eldar allt!
TUFFASTE CAULDERBRÄNNAREN PÅ RYMDSKEPPET MANTICORE
Här kommer ingen förbi
Kommer aldrig över nån mera
Så gå är du snäll om ditt liv är kärt…
…Devin känner att han för första gången i sitt liv har fått en livsuppgift som verkligen betyder allt! Inget kommer nånsin komma in genom den här dörrslussen för Devin eldar allt!
TUFFASTE CAULDERBRÄNNAREN PÅ RYMDSKEPPET MANTICORE