Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
RENSAR VÅNING 3 FRÅN SLEMMONSTER!
SS Manticore. Rutland Space
- Thread starter NordicMouse
- Start date
Silas suckar "jag bryr mig inte vem som är chef, jag bryr mig om att hålla folk (och mig själv ) vid liv." Han fortsätter " jag kommer säkra personalrummet så vi kan ha en säker plats att omgruppera till och skicka skadade till."
Silas tittar på de omkring sig.
"Följ mig!"
Silas rör sig mot däck 2
SÄKRAR GEMENSAMMA UTRYMMMET. MED ANDRA
Silas tittar på de omkring sig.
"Följ mig!"
Silas rör sig mot däck 2
SÄKRAR GEMENSAMMA UTRYMMMET. MED ANDRA
NordicMouse
Warrior
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Rorsman Hampus Pike och Vetenskapsforskare Silas Blackmoore, ni kliver ut ur hissen på våning två. Atmosfären är märkbart förändrad – inte längre panik, men en tung, spänd tystnad vilar över korridorerna.
Kaoset har lagt sig, men ersatts av något kyligare: väntan. Besättningen håller sig borta från de stora fönstren, som fortfarande är täckta av säkerhetssköldarna. Ni hör viskningar om vad Rutger sett där ute – något farligt, något som stirrade tillbaka.
Vid en av kommunikationsstationerna sitter tre personer och arbetar febrilt. När ni närmar er vänder sig en av dem om, stirrar rakt på dig, Hampus, ögonen fastnar på bultsvetsaren i din hand.
"Vi får kontakt med bryggan, men... ingen svarar," säger ingenjör Eva, trött i rösten.
En annan ingenjör, sittande på golvet med ryggen mot väggen, suckar djupt.
"Syret har stängts av i Hangar A. Något hände i systemet." Ingenjör Adam talar med låg men tydlig röst och visar samtidigt en karta över skeppet på sin datapad. "Astrogator Orb rapporterade nyss. Han har fått kontakt med maskinrummet via säkerhetskontoret på våning tre." Han pekar på en markerad sektion där flödeskanaler och nödlinjer blinkar svagt i orange.
"Motorn höll på att haverera, men Maskinchef Larsson lyckades stabilisera den – med hjälp av Devin från logistik." Adam kastar en nervös blick mot sin kollega, som andas in djupt innan hon fyller i. "Något har tagit sig ombord..." säger Eva, rösten låg och skakig. "Det... rör sig genom skeppet. Söker sig runt. Som ett slemmigt... gelatinäckel."
Hon ryser synligt och ser sig omkring som om det kunde höra henne.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Du svävar genom korridoren på våning 3, eldkastaren tung i händerna, varm mot bröstet. Intill dig rör sig Malve Asp med vana, målmedvetna rörelser. Hon har sin pfazer redo, men blicken är fokuserad på dörren framför er – den som leder till de manuella korridorerna mellan däcken.
"Om vi tar oss upp den vägen borde vi kunna komma förbi spärren till bryggan," säger hon, och slår in koden. Dörren piper till, glider upp med ett metalliskt hisss. En svag lukt slår emot er – något fuktigt, surt… ruttnande.
Malve tittar in i öppningen.
Sedan händer det. Något svart kastar sig ut från ovanifrån.
En slemmig massa – tjock som bräckt olja, glänsande och darrande – sveper ut från ventilationsgallret ovanför dörren. Den rör sig som om den både flyter och kryper, med blinda, instinktiva rörelser.
Malve hinner knappt skrika. Massan slår mot hennes bröst, sveper upp över halsen och ansiktet – och du hör ett vått, kvävande ljud när hon försöker ropa men bara får in slem i munnen. Pfazern lämnar hennes hand, svävar långsamt bort som i en mardröm. Hon sprattlar, armarna slår mot väggar och luft. Du ser hennes ögon – panikslagna, sedan glasartade. Hennes kropp rycker till. Parasiten drar sig in mot dörröppningen, bär henne med sig som om hon väger ingenting.
Astrogator Orb Leonis. Fokuserar på att säkra kommunikation och titta på stjärnkartor.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Logistikofficer Devin Lafayette. Du ropar, högt över maskinrummets oljud:
"Edvina! Jag behöver värme – eld! Något som bränner hetare än helvetet själv! Vi måste steka det där jävla klägget!"
Edvina Larsson vänder sig om med ett ansikte fullt av svett och sot, och stirrar på dig som om du tappat det fullständigt. "Om nåt exploderar här inne, Devin, så exploderar vi också!" snäser hon. "Och tro mig – jag tänker inte dö för din brinnande kreativitet!"
Men samtidigt – bakom er – hörs ljudet. Ett nytt squish, ett slafsande sug mot metallen. De slemmiga tentaklerna försöker tränga in igen. Den där svarta massan är envis – och hungrig.
"Åh fy faaaan!" muttrar Edvina och rycker tag i dig, släpar dig bort från dörren. Hon leder dig mot ett tungt verktygsskåp, slår upp det med en fot och rotar fram något cylinderformat med tjock slang och handtag.
"Har du nånsin använt en Caulder-brännare?" fräser hon utan att vänta på svar.
"De används för att kalibrera motorkristaller. Den här saken kan skära genom ett skrov om du missar." Hon trycker in den i dina händer, tung, varm och doftande av olja.
"Peka inte på nån du gillar. Och håll den borta från bränslelinjerna, annars får du din explosion snabbare än du hinner blinka." Samtidigt vänder hon sig om mot de andra ingenjörerna och vrålar: "Om nån av er vill leva – FÅ IGÅNG DRIVIMPULSERNA!"
Du står där nu, tung andhämtning, skakig hand på avtryckaren.
Du har en brännare. Du har en fiende. Men har du en plan?
Information om skeppet.
SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Rorsman Hampus Pike och Vetenskapsforskare Silas Blackmoore, ni kliver ut ur hissen på våning två. Atmosfären är märkbart förändrad – inte längre panik, men en tung, spänd tystnad vilar över korridorerna.
Kaoset har lagt sig, men ersatts av något kyligare: väntan. Besättningen håller sig borta från de stora fönstren, som fortfarande är täckta av säkerhetssköldarna. Ni hör viskningar om vad Rutger sett där ute – något farligt, något som stirrade tillbaka.
Vid en av kommunikationsstationerna sitter tre personer och arbetar febrilt. När ni närmar er vänder sig en av dem om, stirrar rakt på dig, Hampus, ögonen fastnar på bultsvetsaren i din hand.
"Vi får kontakt med bryggan, men... ingen svarar," säger ingenjör Eva, trött i rösten.
En annan ingenjör, sittande på golvet med ryggen mot väggen, suckar djupt.
"Syret har stängts av i Hangar A. Något hände i systemet." Ingenjör Adam talar med låg men tydlig röst och visar samtidigt en karta över skeppet på sin datapad. "Astrogator Orb rapporterade nyss. Han har fått kontakt med maskinrummet via säkerhetskontoret på våning tre." Han pekar på en markerad sektion där flödeskanaler och nödlinjer blinkar svagt i orange.
"Motorn höll på att haverera, men Maskinchef Larsson lyckades stabilisera den – med hjälp av Devin från logistik." Adam kastar en nervös blick mot sin kollega, som andas in djupt innan hon fyller i. "Något har tagit sig ombord..." säger Eva, rösten låg och skakig. "Det... rör sig genom skeppet. Söker sig runt. Som ett slemmigt... gelatinäckel."
Hon ryser synligt och ser sig omkring som om det kunde höra henne.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Du svävar genom korridoren på våning 3, eldkastaren tung i händerna, varm mot bröstet. Intill dig rör sig Malve Asp med vana, målmedvetna rörelser. Hon har sin pfazer redo, men blicken är fokuserad på dörren framför er – den som leder till de manuella korridorerna mellan däcken.
"Om vi tar oss upp den vägen borde vi kunna komma förbi spärren till bryggan," säger hon, och slår in koden. Dörren piper till, glider upp med ett metalliskt hisss. En svag lukt slår emot er – något fuktigt, surt… ruttnande.
Malve tittar in i öppningen.
Sedan händer det. Något svart kastar sig ut från ovanifrån.
En slemmig massa – tjock som bräckt olja, glänsande och darrande – sveper ut från ventilationsgallret ovanför dörren. Den rör sig som om den både flyter och kryper, med blinda, instinktiva rörelser.
Malve hinner knappt skrika. Massan slår mot hennes bröst, sveper upp över halsen och ansiktet – och du hör ett vått, kvävande ljud när hon försöker ropa men bara får in slem i munnen. Pfazern lämnar hennes hand, svävar långsamt bort som i en mardröm. Hon sprattlar, armarna slår mot väggar och luft. Du ser hennes ögon – panikslagna, sedan glasartade. Hennes kropp rycker till. Parasiten drar sig in mot dörröppningen, bär henne med sig som om hon väger ingenting.
Astrogator Orb Leonis. Fokuserar på att säkra kommunikation och titta på stjärnkartor.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
Logistikofficer Devin Lafayette. Du ropar, högt över maskinrummets oljud:
"Edvina! Jag behöver värme – eld! Något som bränner hetare än helvetet själv! Vi måste steka det där jävla klägget!"
Edvina Larsson vänder sig om med ett ansikte fullt av svett och sot, och stirrar på dig som om du tappat det fullständigt. "Om nåt exploderar här inne, Devin, så exploderar vi också!" snäser hon. "Och tro mig – jag tänker inte dö för din brinnande kreativitet!"
Men samtidigt – bakom er – hörs ljudet. Ett nytt squish, ett slafsande sug mot metallen. De slemmiga tentaklerna försöker tränga in igen. Den där svarta massan är envis – och hungrig.
"Åh fy faaaan!" muttrar Edvina och rycker tag i dig, släpar dig bort från dörren. Hon leder dig mot ett tungt verktygsskåp, slår upp det med en fot och rotar fram något cylinderformat med tjock slang och handtag.
"Har du nånsin använt en Caulder-brännare?" fräser hon utan att vänta på svar.
"De används för att kalibrera motorkristaller. Den här saken kan skära genom ett skrov om du missar." Hon trycker in den i dina händer, tung, varm och doftande av olja.
"Peka inte på nån du gillar. Och håll den borta från bränslelinjerna, annars får du din explosion snabbare än du hinner blinka." Samtidigt vänder hon sig om mot de andra ingenjörerna och vrålar: "Om nån av er vill leva – FÅ IGÅNG DRIVIMPULSERNA!"
Du står där nu, tung andhämtning, skakig hand på avtryckaren.
Du har en brännare. Du har en fiende. Men har du en plan?
Information om skeppet.
SS Manticore 
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
BRÄNNER MALVES MÖRDAREPARASIT! TAR PFAZERN!