Re: Hearthstone
Tja, mitt dataspelsliv ser ut så här:
1) Satsar på att bli så bra på
Starcraft II att jag avancerar upp till den
näst sämsta ligan: Silver League.
Min värdighet äts upp i samma takt som insikten växer att jag knappast blir bättre. Just nu är jag tvåa i min division, men ligger -13 i matcher. Tycker att så fort jag börjar vinna så möter jag nån ex-platinum-spelare sopm spelar unranked. Och hörni, konkurrensen har blivit överjävlig just nu, eftersom alla sugiga Bronze League-spelare har tröttnat. Det finns bara en kvar och det är jag. Aaargh!
Jag är rätt snabb, tycker att jag har ganska ok koll på building orders, är snabb på att expandera, men suuuger kopiöst på allt vad micro heter. Mycket move action som slutar med att mina soldater offrar sig för precis ingenting.
Men att sitta och detaljklicka funkar inte eftersom jag är för gammal, för ointresserad, för otålig, har för dålig mus och för dåliga ögon. Och nej, jag vill inte spela Protoss, trots att alla kidz hånfullt påstår att det är den enklaste rasen. Nån sa (roligt tycker jag) att protoss är så enkla att spela så att det liknar det svåra med att koka vatten, liksom rätt automatiskt så fort du fått på kastrullen på plattan.
Men jag kan bara inte sluta...jag måste lyckas avancera åtminstone en jävla liga innan jag ger upp.
(2) Baldur's Gate: Enhanced Edition
Tja, jag spelar på en padda i soffan och mysspelar, inte minst med den värmande tanken på hur mycket hårdvara jag behövde för ca 15 år sedan för att kunna lira det här spelet. 75:- är rätt okej pris också...
Och ju mer jag spelar desto mer inser jag att precis så vill jag spela D20: många dödliga fajter,
bra story* och gejmistiskt. Baldur's Gate motsvarar mitt rollspelsideal! (iaf när det gäller den typen av rollspel)
* Ett sidospår: jag är förälskad i allt vad OSR heter, men många gånger tycker jag att det saknas en story. Sent har jag insett att många i OSR-gänget faktiskt avskyr stories. De föraktar Dragonlance och tycker att äventyr som "Time of the Troubles" är dåliga för att det är så invecklat med en metastory som pågår i bakgrunden. Ro hit en dungeon och lite ös, liksom.
Och jag kan gilla det där, men fattar inte hur OSR-folket kan lira dungeon efter dungeon utan att...tröttna? Blir det inte lite som att gå på ett vaxkabinett med tokroliga monster i monter efter monter efter monter efter monter utan att det finns något egentligt tema?