Speltimmen v25–28

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka (även om trådarna kommer en gång i månaden).
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Franz]

Final Fantasy XV. Jag har spelat väldigt lite av detta spel, men det blir ca. 60 minuter om man räknar med tutourialen. Så detta är väl kanske hälften recension och hälften en undran om spelet blir bättre, för dess inledning är något av det mest bedrövliga jag varit med om på länge.

Jag ska villigt erkänna att jag missat en del Final Fantasy-spel, men de jag har spelat (del 4, 6, 7, 8 och 9) har alla haft rätt magiska inledningar. Därför blir detta bottennapp extra trist. Man spelar en prins som ska åka till ett land och gifta sig med en tjej av politiska orsaker. Man kan ju tänka sig att en sådan resa kräver en kortege och maximal bevakning. Men nejdå, prinsen bestämmer sig för att åka sportbil tillsammans med tre kompisar, vilka alla ger generiskt J-Popiga ut och åtminstone än så länge helt saknar personlighet. Men okej tänkte jag, prinsen kanske helt enkelt vill resa inkognito. Icke! Han berättar gladeligen vem han är för första bästa person. Bilen får motorstopp, gänget stannar vid en mack. Personalen på macken vet vem han är och vad hans uppdrag är. Det visar sig att prinsen är pank (hur i helsefyr kan pengar vara ett problem för en sådan person?!) och personalen på macken som alltså vet att prinsen är på ett uppdrag som är av vikt för hela landet vägrar hjälpa honom om han inte går ut i ödemarken och dödar random monsterskorpinioner. Rent storymässigt är detta bland det absolut värsta jag varit med om (jag överdriver inte) men även spelmässigt är detta förvånansvärt dåligt. Tänk om del 7 inletts med att Cloud ska gå ut och döda random monster vi inte bryr oss om åt en mackägare vi inte bryr oss om.

Jag skulle gärna vilja veta om spelet blir bättre senare. Jag stängde av det i vredesmod och har noll lust att starta igång det igen. Samtidigt så har jag ju lagt pengar på eländet så jag önskar såklart att det blir bättre. Är det möjligen så?

 

[krank]

Med hjälp av en kamrat har jag nu tatt mig igenom hela Diablo II Resurrected, alltså gamla D2 plus expansionen i nytt grafiskt upphottad version.

Och vad ska man säga? Det är ett Diablospel. Man springer runt och slåss mot horder av fiender genom att klicka på dem. Eller i mitt fall då så skjuter man ismagier mot dem. Och det är ju kul. D2 lider av att ha en boss i typ andra akten som tydligen inte bara jag lackat ur på; förra gången jag försökte spela D2 så fastnade jag på honom och gav i i vredesmod. Den här gången hade jag ju med mig min kamrat som också är D2-fan av stora mått. Så då gick det mycket enklare. Sedan smälte vi i stort sett allt motstånd efter det.

Och ja, det här är snyggt, det har en välfungerande game loop (om än inte riktigt lika tight som i D1), och det är ganska skojjigt att spela även om man som jag egentligen inte är superförtjust i realtids-action. Det är kanske lite enformigt, men det blir ju nya miljöer då och då iaf.

Plotmässigt är det ju inget vidare. Jag reflekterade över att det lider av lite samma sak som Final Fantasy IV som jag ju spelar parallellt – det finns en helt OK grundstory men väldigt mycket av det man möter på vägen får verkligen noll uppbyggnad. Eller, istället för planteringar så har man en SLP som straxt innan man ska möta nya bossen helt enkelt dumpar en massa lore-exposition på en. "Den hätr snubben som du ska döda nu, han brukade vara storvesir till den här kungen men han förrådde honom och korrumperade hans råd, som nu blivit demoner allihop, men en grupp visa druider smidde en sten för att fånga in honom, men han fick tag på stenen och delade in den i sju bitar som han gav till de olika rådsmedlemmarna". Det är… svårt att bry sig om den här storyn, när den inte planteras och skördas utan bara dumpas på en. D4 gör det lite bättre ändå, upplevde jag – där kändes det ändå som att det var lite mindre av att berättelsen bara dumpades i stora sjok.

Sen är ju spelet 26 år gammalt, så det finns väl gränser för vad man kan förvänta sig antar jag. Plus att storyn kanske inte är spelets selling point…

Men ja. Kul, snyggt, värt att köra igenom. Om man har en kompis som kan hjälpa en förbi Duriel.

BETYG: 90−

 

[Rickard]

Slots & Daggers
Mekaniken är en slotmaskin som man fyller med effekter och rullar fram varje runda medan du slåss mot bossar. Vissa effekter kräver timing för att få full effekt, andra låter dig rulla om tidigare slottar. Det är lite i samma rougelike-genre som Runedice (som nu släppts och jag har klarat) och Ball x Pit men inte lika bra. Jag hittade snabbt en vinnande strategi och klarade spelet på 6 timmar utan att ha låst upp fler än ett fåtal effekter.

BETYG: 85

 

[Rickard]

Hyperecheleon
Ett shoot 'em up med rymdskepp i top view. Funkade att spela och jag klarade det utan direkta svårigheter. Någon enstaka bana vållade mig problem. Bra tidsfördriv.

BETYG: 85

 

[Rickard]

Sunderfolk
Spela ensam eller med en kompis och kontrollera upp till fyra karaktärer. Spelet påminner väldigt mycket om Gloomhaven i det att varje karaktär har kort som dom spelar ut under sin runda. Det är ett taktiskt spel utan att egentligen vara svårt. Undantaget var bossarna som var rejält kluriga och tvingade mig att tänka till. Hade jag inte lyckats döda sista bossen med det sista kortet så hade jag förlorat, vilket egentligen är ett gott betyg för ett spel. Man kan uppgradera sin stad för att få bonusar och fler personer att tala med, men jag lyckades uppgradera hela staden långt innan spelet var slut, vilket gjorde att det inte kändes som om stadsmekaniken egentligen gav något val.

Det fanns en del saker som irriterade mig, som att jag inte kunde starta om rundor om jag råkat klicka fel eller att varje bana alltid hade ett visst antal rundor men ibland kunde det komma fler mål än det jag först skulle genomföra, så att jag fick spela om banan för att tiden rann ut. Det fanns många olika effekter, men många var egentligen samma effekt med olika namn. Spelet saknar det genomtänkta som finns i Gloomhaven men hade ändå något som gjorde att jag ändå ville komma tillbaka och spela nästa dag. I korthet var det värt sitt pris (fick det gratis på Epic).

BETYG: 87