Mask_UBBT
Hero
troberg talar för mej här...[nt]
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Är inte risken rätt stor för misslyckande om man spelar sig själv på ett någorlunda ärligt sätt? Jag har inga illusioner om att jag skulle överleva de situationer som det är vanligt att rollpersoner råkar ut för.
Dessutom även om jag känner mig själv så har jag svårt att förutse hur jag skulle reagera i vissa lägen eftersom jag aldrig råkat ut för dem i det verkliga livet. Om en av mina kvinnliga medspelares rollperson riskerar att våldtagen hur reagerar jag då? Och hur kommer det att påverka vår relation utanför rollspelet om jag bara springer därifrån? Även om vi kanske har valt att spela i en påhittad miljö så ska ju rollpersonerna reflektera våra normala beteenden.
Så ju större ego och mindre självinsikt desto bättre rollperson?