Nekromanti Spela sej själv i rollspel

[walium]

Skåne, världens mitt!

"Jag är skåning och är bara i dalarna som ett U-hjälpsprojekt. Blanda inte ihop med med de där fiolspelande, knätofsande inavelsexperimenten (Hm, skulle kanske börja kalla fiol för dala-banjo?)."

Själv är jag utsänd för att lära de nasala östgötska gnällspikarna att tala ordentlig svenska. Men jag börjar inse det hopplösa i det hela. Tyvärr är nog en rent militär insats nödvändig för att lära dem vett och fason.

 

[Troberg]

Re: Skåne, världens mitt! [nog dags att sätta OT]

Tyvärr är nog en rent militär insats nödvändig för att lära dem vett och fason.

Jo, jag tror att en massiv bombmatta över dalarna skulle göra det mycket trevligare.

 

[Svarte Faraonen]

Det fanns ett test för att avgöra sina D&D-grundegenskaper någonstans... minns inte var. För den som är intresserad har jag STR 9, DEX 8, CON 10, WIS 13 och CHA 11. INT var baserad på IQ och utbildning, och de nena har jag ingen aning om och den andra är inte klar än...

 

[Mask_UBBT]

"första gången man spelade så spelade man nästan sig själv."

Mja, första gången jag spelade rollspel spelade jag ett illaluktande halvtroll med ganska grov syn på andra människor... Alla andra var bara dumma i huvudet, oavsett hur mycket smartare de vär... ehh....

jo, du har kanske rätt

 

[Troberg]

Re: beror på...

Oj. förledd av Dante och Seter. Sorry.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt till alla Masar och Kullor. Givetvis var det inte med mening att jag sprider sådana lögner om att den där dansken är en del av ert sällskap.
Ni från dalarna gör ett bra jobb. Att årligen åka ner till skånska gränsen och hacka och gräva loss härket är en riktig bedrift. Tack så mycket.

Uppenbarligen massivt förledd av Dante och Seter...

 

[Rosen]

Re: Skåne, världens mitt!

Dagens citat:

"Skåne är till för människor, till skillnad från Danmark."
Anders Blixt

Jo, det var ett fullt logiskt yttrande i sitt sammanhang (i en diskussion om Wastelands), men lösryckt... (-:

--
Åke

 

[Mask_UBBT]

Vad tyckte spelaren[nt]

Och var bodde han?
(jakan kan jag tänka mej är ett ganska lämpligt ställe att lägga ut fällor, och vid typ söderhöjden skulle det kunna finnas snipers på en sisådär 3-400 platser utan att man visste det)

/Mask

 

[Troberg]

Re: Skule kännsa mysko, faktiskt ! [OT]

Det skulle då bli en långdragen kampanj med bilprovningen som huvud antagonist.

Nejdå, jag knäckte dem igår. Så om du åker ner till bilprovningen i Falun och ser att de gråter för att de inte kunde hitta något fel på en bil så är det min förtjänst.

Vidare till nya utmaningar...

 

[Mask_UBBT]

"Det är ju trotsallt inte så att jag spelar rollspel med syftet att uppleva samma vardagssituationer som jag gör i det verkliga livet. Ett äventyr som är en exakt kopia av min vardag hade jag inte varit intresserad av. Däremot så hade jag nog kunnat tänka mig att spela mig själv i något annat sammanhang eller någon annan värld än vår egen. "

Det var det senare jag syftade på. Försätta sej i en jävlig situation, och se hur man klarar sej lixom...

/Mask

 

[Svarte Faraonen]

Det vore nog intressant och kan säkert göras i flera varianter, typ sig själv som gerillasoldat, bortförd av rymdvarelser, eternal champion, tidsresenär...

 

[Rosen]

Re: Vad tyckte spelaren

Och var bodde han?

I Luleå, stadsdelen Bergnäset - ye typical villaområde.
Jodå, han blev tänd och började spela. Hans första "riktiga" RP var fö en pyroman som tände eld på saker för att lugna ner sig när blev nervös; en smått opraktisk person att ha med sig ut på äventyr...

--
Åke

 

[Mask_UBBT]

"Hm. Har inte försökt, men ofta undrat vad jag skulle ha i de olika grundegenskaperna (lågt i STY och FYS har jag klurat ut i alla fall). Närmare än så kommer jag inte."

Det är typ en sådan generator jag har i åtanke.

Jag tycker om system där rollpersonen baseras på tester man gör, exempelvis där man får frågan "Vad gillar din rollperson för frukt utav; äpple, päron, apelsin och ko?"

På så sätt baseras rollpersonen på det sätt man tror att han tänker, fungerar, etc. detta borde gå att applicera på vanliga människor åxå...

/Mask

 

[Storuggla]

"Eller menar du att en Storuggla saknar förmågan att växa med uppgiften och bli en hjälte-Storuggla?"
Jag misstänker att jag skulle deligeras till rollen som "putslustig sidekick" eller "det obskyra miffot som står uppskriven under kontakter på rollformuläret".

"Dessutom är du knappast vad jag skulle klassa som tråkig..."

Äh, det säger du bara för att få mig i säng


Storuggla, klär ut sig till en panda

 

[Mask_UBBT]

Re: Vad tyckte spelaren

"Hans första "riktiga" RP var fö en pyroman som tände eld på saker för att lugna ner sig när blev nervös; en smått opraktisk person att ha med sig ut på äventyr..."

Särkiljt om man fortfarande spelade i sitt hemområde

/mask

 

[Storuggla]

"Jag tycker om system där rollpersonen baseras på tester man gör, exempelvis där man får frågan "Vad gillar din rollperson för frukt utav; äpple, päron, apelsin och ko?""

Jag antar att du har spanat in testet som finns i Paranoia? Det där som avgör vilken plats i gruppen man får? Helt lysande


Storuggla, "Datorn har fe-AAAHH!"

 

[walium]

"Det var det senare jag syftade på. Försätta sej i en jävlig situation, och se hur man klarar sej lixom..."

Är inte risken rätt stor för misslyckande om man spelar sig själv på ett någorlunda ärligt sätt? Jag har inga illusioner om att jag skulle överleva de situationer som det är vanligt att rollpersoner råkar ut för. Dessutom även om jag känner mig själv så har jag svårt att förutse hur jag skulle reagera i vissa lägen eftersom jag aldrig råkat ut för dem i det verkliga livet. Om en av mina kvinnliga medspelares rollperson riskerar att våldtagen hur reagerar jag då? Och hur kommer det att påverka vår relation utanför rollspelet om jag bara springer därifrån? Även om vi kanske har valt att spela i en påhittad miljö så ska ju rollpersonerna reflektera våra normala beteenden.

 

[Mask_UBBT]

"Jag antar att du har spanat in testet som finns i Paranoia? Det där som avgör vilken plats i gruppen man får?"

Har faktiskt aldigt spelat Paranoia på riktigt, intresset kom faktiskt från ett såntdär personlighetstest som sade vad jag skulle blivit om jag levde på medeltiden.
Klaus Beheleria haar ett system som är nästen helt baserat på frågor(även om de var genomskinliga som attan), och jag funderar faktiskt på att göra Sisu-reglerna med dem som mall... Oerhört kul att spela, även om det tar en stund att få fram rollpersonerna....

 

[Rosen]

Delvis relaterat

vad som skulle vara roligare skulle att spela varandra.. alltså spela en annan i gruppen....

Jag höll på i flera år kring gymnasiet och därefter med att göra en superhjälteserie där alla hjältarna var folk i bekantskapskretsen (huvudskurken var, i hemlighet, vår klassföreståndare).
Risken för ego-kalas var förstås överhängande, så jag gjorde "mig" till en bifigur, en hjälte som bara figurerade i utkanten emellanåt, medan de egentliga huvudpersonerna var ett par klasskompisar.
Det var rätt kul att skriva seriemanus efter hur de brukade agera och prata, men jag tror att det fungerade främst för att jag hade tid att sitta och tänka över varje bildruta; om jag hade lirat en av dem i ett rollspel hade det nog varit klart svårare.

--
Åke

 

[Mask_UBBT]

"Är inte risken rätt stor för misslyckande om man spelar sig själv på ett någorlunda ärligt sätt? Jag har inga illusioner om att jag skulle överleva de situationer som det är vanligt att rollpersoner råkar ut för."

Kom inte å säg att du aldrig har stått framför badrumspegeln med en hårborste eller fön i handen och lekt Clint Eastwood eller något sådant!
Att fantisera är alltid ok, och nog fantiserar man i rollspel.

"Om en av mina kvinnliga medspelares rollperson riskerar att våldtagen hur reagerar jag då? Och hur kommer det att påverka vår relation utanför rollspelet om jag bara springer därifrån? Även om vi kanske har valt att spela i en påhittad miljö så ska ju rollpersonerna reflektera våra normala beteenden. "

Tja, det är, som du säger, nog lite riskabelt, men å andra sidan; om du väljer att stanna kvar, hur påverkar DET er relation

/Mask

 

[walium]

Serier i skolan

"Jag höll på i flera år kring gymnasiet och därefter med att göra en superhjälteserie där alla hjältarna var folk i bekantskapskretsen (huvudskurken var, i hemlighet, vår klassföreståndare)."

När jag gick i mellanstadiet så påbörjade jag ett massivt serieprojekt som resulterade i flera album. Serier handlade om vita och svarta streckgubbar som krigade mot varandra sida upp och sida ner. Sedan fanns där några som var röda och hatade alla och några blå som var allmänt snälla (Lo and behold! Ett mönster börjar framträda ). Längre fram ritade jag humoristiska versioner med samma karaktärer där de tävlade i en blodig olympiad och dog som flugor.
Privat gav jag och min lillebror ut en serietidning där våra gosedjur var huvudpersonerna. Handligen och karaktärerna var snodda rakt av ifrån Kalle Anka men mot slutet hade de börjat få egna personligheter i allt större utsträckning. Säkert mer än 40 nummer kom ut under årens lopp, med samlarbilder och hela köret.