…valborgsäventyret blev Psycho Killer (David Lowrie). Tog mig ut till favoritkullen nära mitt hem efter jobbet (halvdag), och avnjöt boken och upplevelsen att bli jagad av en galen mördare. Blev så småningom spetsad på en biljardkö men det är sånt som händer. Allt som allt en fin valborg i soloäventyrandets tecken.
Soloäventyr
- Thread starter Gryna V
- Start date
Jag fick för mig att gräva fram den boxade "labyrinten" Death Test, som det kallades, för The Fantasy Trip. Det lär vara en klassisk solo för TFT som folk pratar nostalgiskt om.
Man kan spela den solo, eller med flera spelare som tar rollen av oppositionen, eller har egna rollpersoner. Vis av detta drar jag snabbt slutsatsen att man nog ska ha mer än en person för att komma någonvart, och tar med mig en nyskapad "tank" och en fighter mer fokuserad på avståndsstrid. Dags att öppna dörren till vår dungeon...
Första rummet visar sig innehålla en kista. Försiktig som man är så ställer jag en person med avståndsvapen några steg bort och min tank för öppna kistan sittandes på knä, bakom locket. Fram väller 12 spindlar. De kan inte bita igenom rustningen på min tank, så det blir en massa täningsslag för att runda efter runda slå ihjäl en spindel. Inga regler för swarms, så det blir en massa tärningsrull som mest är tröttande. Min avståndsfighter å andra sidan kunde inte lägga tillräckligt med avstånd mellan sig och monstren och blev svärmad av 6 av dem, och efter 6 attacker mot honom är ha död. Initiativreglerna är väldigt binära, och dessutom så dåligt skrivna att att det inte är klart om man ska slå initiativ varje runda eller inte. Eftersom monstren sprang på mig blev det dessutom Hand To Hand combat som har egna regler. Jag letade och letade och hade väldiga problem att hitta vad man egentligen gör för skada i HTH? Det borde ha med ST att göra, väl? Ah, under "Special Situations" och stycket Combat With Bare Hands, Daggers, Cestus or Clubs. Där fanns en tabell, och lite specialregler, som dessutom motsade reglerna i stycket innan som hette Clubs. Hrmm.
Min överlevande fighter plockar på sig det guld som fanns i kistan och går vidare i grottan. Fyrvägskorsning. Går norrut och hamnar i ett nytt rum, med pelare som stöttar upp taket, och två orcher. Jag förlorar initiativet och de chargar och blockar därmed min entré till rummet. Det känns repetativt, och dessutom som kass design att de har 6 i movement, och råkar starta 6 steg från ingången. Det är initiativslaget som avgör striden, typ? Jag höjer skölden och försäker få in ett hugg. Det visar sig bäst att fly, och när jag duckar ut ur rummet får de in ett slag till och jag är nära döden.
Först efteråt inser jag att jag borde ha stigit in en ruta i rumet och inte varit helt blockar, utan bara blockerad med möjlighet att ducka undan och sedan i rundan efter få hugg i sidan med attackbonus om jag inte vinner initiativet...
Går söder i korsningen och kommer in i nytt rum. Tre sårade fighters reser sig och ser trött på mig. Jag försöker prata, och får veta utan någon chans att slå för mina sociala gracer att de inte kommer lyssna. Naturligtvis startar de alla i en grupp precis intill dörren och om jag förlorar initiativet...
Jag lägger ner och inser att Death Test är inte kul. Det kanske är så att denna solo är designad för att man ska ha med sig ett större team, och visst startade TFT som ett brädspel med hexkartor och taktisk fight som fokus, men det här är ju löjligt. Det finns ingen skala med fler eller mindre fienden beroende på hur många figurer du har, och som sagt så är initiativ uppenbart så viktigt att den taktiska utmaningen uteblir. Den har solon hde en dator kunnat automatgenera. Sorry Steve Jackson, det blir bakläxa.
Reglerna till TFT som i princip är väldigt enkla och eleganta, och som jag länge tänkt skulle fungera som ett roligt old school alternativ, är etremt dåligt organiserade. Stridsreglerna kräver ett massa bläddrande fram och tillbaka och det tog lång tid att klura ut hur man gjorde i princip allt, för en mening säger en sak och sedan kommer nästa sak du behöver veta först en sida senare.
Så, det var första solospelet för min del på länge. Det var ett riktigt kasst scenario som jag inte kommer testa igen. Säljes i nyskick om någon vill testa. TFT har fortfarande potential, men jag ska nog inte försöka läsa mig till saker om jag inte hittar dem i reglerna, utan hitta på nåt.
Kul med solospel igen! Då ska vi se om jag ska gräva fram nåt till T&T härnäst!
Man kan spela den solo, eller med flera spelare som tar rollen av oppositionen, eller har egna rollpersoner. Vis av detta drar jag snabbt slutsatsen att man nog ska ha mer än en person för att komma någonvart, och tar med mig en nyskapad "tank" och en fighter mer fokuserad på avståndsstrid. Dags att öppna dörren till vår dungeon...
Första rummet visar sig innehålla en kista. Försiktig som man är så ställer jag en person med avståndsvapen några steg bort och min tank för öppna kistan sittandes på knä, bakom locket. Fram väller 12 spindlar. De kan inte bita igenom rustningen på min tank, så det blir en massa täningsslag för att runda efter runda slå ihjäl en spindel. Inga regler för swarms, så det blir en massa tärningsrull som mest är tröttande. Min avståndsfighter å andra sidan kunde inte lägga tillräckligt med avstånd mellan sig och monstren och blev svärmad av 6 av dem, och efter 6 attacker mot honom är ha död. Initiativreglerna är väldigt binära, och dessutom så dåligt skrivna att att det inte är klart om man ska slå initiativ varje runda eller inte. Eftersom monstren sprang på mig blev det dessutom Hand To Hand combat som har egna regler. Jag letade och letade och hade väldiga problem att hitta vad man egentligen gör för skada i HTH? Det borde ha med ST att göra, väl? Ah, under "Special Situations" och stycket Combat With Bare Hands, Daggers, Cestus or Clubs. Där fanns en tabell, och lite specialregler, som dessutom motsade reglerna i stycket innan som hette Clubs. Hrmm.
Min överlevande fighter plockar på sig det guld som fanns i kistan och går vidare i grottan. Fyrvägskorsning. Går norrut och hamnar i ett nytt rum, med pelare som stöttar upp taket, och två orcher. Jag förlorar initiativet och de chargar och blockar därmed min entré till rummet. Det känns repetativt, och dessutom som kass design att de har 6 i movement, och råkar starta 6 steg från ingången. Det är initiativslaget som avgör striden, typ? Jag höjer skölden och försäker få in ett hugg. Det visar sig bäst att fly, och när jag duckar ut ur rummet får de in ett slag till och jag är nära döden.
Först efteråt inser jag att jag borde ha stigit in en ruta i rumet och inte varit helt blockar, utan bara blockerad med möjlighet att ducka undan och sedan i rundan efter få hugg i sidan med attackbonus om jag inte vinner initiativet...
Går söder i korsningen och kommer in i nytt rum. Tre sårade fighters reser sig och ser trött på mig. Jag försöker prata, och får veta utan någon chans att slå för mina sociala gracer att de inte kommer lyssna. Naturligtvis startar de alla i en grupp precis intill dörren och om jag förlorar initiativet...
Jag lägger ner och inser att Death Test är inte kul. Det kanske är så att denna solo är designad för att man ska ha med sig ett större team, och visst startade TFT som ett brädspel med hexkartor och taktisk fight som fokus, men det här är ju löjligt. Det finns ingen skala med fler eller mindre fienden beroende på hur många figurer du har, och som sagt så är initiativ uppenbart så viktigt att den taktiska utmaningen uteblir. Den har solon hde en dator kunnat automatgenera. Sorry Steve Jackson, det blir bakläxa.
Reglerna till TFT som i princip är väldigt enkla och eleganta, och som jag länge tänkt skulle fungera som ett roligt old school alternativ, är etremt dåligt organiserade. Stridsreglerna kräver ett massa bläddrande fram och tillbaka och det tog lång tid att klura ut hur man gjorde i princip allt, för en mening säger en sak och sedan kommer nästa sak du behöver veta först en sida senare.
Så, det var första solospelet för min del på länge. Det var ett riktigt kasst scenario som jag inte kommer testa igen. Säljes i nyskick om någon vill testa. TFT har fortfarande potential, men jag ska nog inte försöka läsa mig till saker om jag inte hittar dem i reglerna, utan hitta på nåt.
Kul med solospel igen! Då ska vi se om jag ska gräva fram nåt till T&T härnäst!
Nån som spelat nåt soloäventyr de två senaste veckorna?
Ingen fara annars. Jag har spelat så det räcker för flera kanske… The Ghosts of Craven Manor (Joseph Daniels), The Island of Dr Moreau (KJ Shadmand), Hunted (David Lowrie), One Last Fehmarn (Shane Walsh-Smith), Fire on the Water (Joe Dever), Slay the Blood Witches (Nathaniel Epperson), Highways and Holloways (Martin Noutch), Marked for Death (Jonathan Stark).
Om man bortser från i sammanhanget uppenbara Fire on the Water / Eld över vattnet, undrar om nån annan här kanhända har erfarenhet av nån titel jag just nämnde?
Finns väl en hel del att säga om var o en av titlarna ovan och/eller serierna vissa av dem ingår i och/eller själva författarna..
Om inte annat skulle man kunna tänka sig att någon läst själva romanen The Island of Dr Moreau. Den är från slutet av 1800-talet. Jag har inte läst den. Läbbigt och stämningsfullt soloäventyr hur som helst! Vivisektionism är ett centralt tema.
The Ghosts of Craven Manor tycker jag är ett riktigt utsökt och superspännande ”haunted house”-mysterium, där man går mellan att undersöka herrgården i fråga, och dess olika rum, och den lilla staden utanför (the town) för att hämta in vad ledtrådar denna och dess invånare kan erbjuda, för att i slutändan förhoppningsvis komma till bukt med vad ondska som är i görningen i huset. Tidsresor ingår också (Vad hände egentligen på det där bröllopet 1896? Eller vid balen på herrgården 1954? Åk dit och ta en titt själv!). För min del har jag provat det här spelet säg 5-6 gånger nu. Men bara vid två tillfällen – och detta var det andra av dem – har det blivit ett riktigt lyckat och ambitiöst försök där jag tagit mig rätt långt. Men, tyvärr så gick jag i en återvändsgränd den här gången, alla mina spår var uppföljda och jag kunde inte ta mig någonstans, vilket i praktiken innebär att jag inte kommer kunna bekämpa den fasa som hotar… Jag vet åtminstone en sak jag kommer göra annorlunda nästa gång jag spelar.
Joseph Daniels, generellt, har en hög komplexitet i reglerna i sina spel. De är nog inget för nybörjare. Eller? Men – just The Ghosts… är den minst komplexa av de jag provat, och det är också det första soloäventyr han gav ut. Totalt har han gett ut tio gamebooks (jag äger ju samtliga då...), varav tre är uppföljare till The Ghosts… (dessa har jag således än så länge inte haft anledning att öppna). Av de övriga sex har jag provat fem vid åtminstone något tillfälle, men det får lämnas därhän tills vidare…
Jevvlar vad knepig den är för mig, denna Ghosts of Craven Manor. Återigen avslutat ett fruktlöst försök där jag inte egentligen kom längre än tidigare och då la jag väl ändå en hel del energi på att få till det den här gången. Men, det medges, i sina delar slarvade jag också i mitt spelande.
Undrar när (om) jag kommer klara den här? Vore kul att ta sig vidare till åtminstone någon av uppföljarna...